torsdag 31 maj 2018

Skämde bort Mr Brum med nya däck.

Men vem kan balansera ekerfälgar? - 2018-05-28
Vår Morgan Roadster är av årsmodell 2004. Däcken som satt på när vi köpte den 2011, som var av märket Yokohama, var redan då till åren. Men, då bilen bara gått 800 mil vid inköpet, så fanns det mesta av mönstret kvar på däcken.
Med tiden har jag märkt att bilen blivit allt stötigare att köra och även om det inte fanns några sprickor i däcken, så hade de med åren blivit allt hårdare. Detta innebär ju också att säkerheten minskar vid inbromsning etc. Allt nog, jag beslöt därför att det var dags att investera i en ny omgång däck till bilen.

Däck går ju att få tag i var som helst, men att hitta någon däckfirma som kan balansera ekerfälgar på ett riktigt sätt är mycket svårare. Efter lite inlägg på olika sportvagnsforum fick jag rådet att kontakta
Krister Gard på Ringtjänst i Arlöv (www.ringtjanst.com). Då en del vanliga däckfirmor påstår att de klarar av ekerfälgar så valde jag att göra ett personligt besök på firman i Arlöv. Här diskuterade jag däck med Krister och han berättade att de hade den speciella utrustning som används vid balansering av ekerfälgar. Jag var väldigt angelägen om att det skulle göras korrekt eftersom jag inte har haft tillstymmelse till vibrationer i hjul eller ratt under de åren jag ägt vår Roadster.

En något obehaglig färd.
Så, häromdagen var det dags att åka till Arlöv. Det var en varm morgon, även om lite hotande mörka moln fanns i horisonten norrut. Som vanligt undvek jag motorvägen och körde istället ner om Bjärred och längs med havet mot Lomma. Vid en nerväxling tyckte jag det verkade lite trögt att få i växeln, men tänkte inte mer på detta. Detta skedde vid ett flertal tillfällen och vid ett stopptecken gick det inte att få i en växel överhuvudtaget samtidigt som kopplingspedalen gick i botten.
Jag tvingade i tredje växeln och fick fortsätta med den ilagd den sista milen där jag, som tur var, inte behövde stanna fler gånger.

Lättad att ha kommit fram.
Men fram kom jag.
Väl ankommen till Ringtjänst i Arlöv, berättade jag för Krister att vi nog fick föra in bilen i verkstaden då jag eventuellt var tvungen att fixa bärgning till hemfärden.
Under tiden Krister och hans kollega började plocka av hjulen, ringde jag till min namne på English Car Care, som servat bilen bara några dagar före och berättade vad som hänt. Han bad mig kolla behållaren för hydrauloljan till kopplingen och det visade sig att det bara fanns lite vätska kvar på botten.


Det fanns flera bilverkstäder och bensinmackar i närheten. Efter en stund gick jag till en CirkelK-mack. Som vanligt såg det ut som det bara fanns mjölk, smör och annat som inte har med bilar att göra, men när jag talade med han som hade hand om det, så plockade han stolt fram en flaska DOT 4 bromsvätska. Nu återstod att att se om det kommit luft i systemet. Jag ville dock vänta med att fylla på oljan tills jag var klar för avfärd.



Har tyvärr ingen närbild på de olika grejerna.
Rätt grejer för balansering.
Krister och hans kollega fortsatte med att ersätta de gamla däcken med fyra nya Goodyear 205/55R16 91V effigrip perf. Det var intressant att titta på när de balanserade hjulen. Här fanns just de grejer som bör användas till ekerfälgar med en kona på en sidan och en vingmutter på den andra.


En lite suddig bild på Krister.
När jag träffade Krister första gången och diskuterade däck så fanns det flera märken att välja på som Pierelli, Michelin m fl. Att han föreslog just det däck jag valde var att det var ett s k komfortdäck, som kanske till och med på en Morgan skulle ge en lite behagligare gång.

Nu hade man bara blanserat fälgarna i bänk. Krister tyckte att jag skulle köra hem (om det nu gick, vi hade inte kollat om det fanns luft i systemen) och känna hur det kändes. Om det, gud förbjude, fanns någon tillstymmelse till vibrationer, så skulle jag återkomma, för att i så fall få hjulen balanserade monterade på bilen.

När allt var klart med däcken hjälpte mig killarna att fylla på bromsoljan. Sådan här olja fräter på bl a färg om man spiller, så de fixade fram en rörliknande tratt så att vi kunde fylla på utan risk för spill.
Jag satte mig i bilen och pumpade ett antal gånger med kopplingspedalen och märkte att jag fick upp trycket. Puh!

En behaglig hemfärd på motorvägen.
Jag visste inte hur kraftig läckaget var. Mitt val blev därför motorvägen tillbaka till Löddeköpinge för att undvika att växla mer än nödvändigt. Det märktes definitivt en stor skillnad att köra med de nya däcken. Även om jag fortfaran känner av ojämnheter i vägbanan är det inte alls på samma hårda, stötiga sätt som tidigare. Till min stora glädje så fanns det överhuvudtaget ingen tendens till vibrationer i ratten.
Med ett leende på läpparna gasade jag förbi allt och alla, så fort jag fick en chans.

Nu återstår dock att få reparerat huvudcylindern, när Steve har fått hem repsats till denna. Jag kan dock använda bilen under tiden, så länge jag håller koll på vätskenivån i behållaren.

En Morgan vill man inte slarva med!

torsdag 26 april 2018

Äntligen!

Säsongstart för Morganåkandet - 2018-04-08
Efter en ganska dålig sommar, en tidig och oangenäm höst och en alltför lång vinter, så kom äntligen dagen då det var dags. Bara för några dagar sedan låg det kvar lite snö på marken, men idag visade termometern 18 C tack vare lampan som sken från en klarblå himmel. Ingenting kunde avhålla Eva och mig från en tur i vår Roadster.

Var är vi på väg?
Mållöst beträffande destinationen var det som vanligt, även idag, så vi inledde med att dra ner längs med havet förbi Barsebäcks golfbana och vidare mot Häljarp och Asmundtorp. Där körde vi rakt över den stora vägen som går mellan Eslöv och Landskrona och fortsatte med lite hill-climp uppför Rönneberga backar. Ibland stannar vi på toppen, tar en fika och njuter av den fina utsikten. Men, idag hade vi inte någon rygga med kaffe och bullar med oss utan fick fortsätta utan paus.
På väg nerför igen så närmade vi oss Tågarp, en gång en livlig liten by med både butiker och systembolag, men som efter det senares nedläggning, nu tyvärr endast har en pizzeria i en källare, som det enda dragplåstret.

Att suffletten är uppe beror på att vi alltid fäller upp taket när vi parkerar. Så det så!
Men, inte lång från Tågarp ligger en annan liten by, som heter Sireköpinge. Jag minns inte om det var Eva eller jag som kom med idén att vi skulle stanna vid ett av de vattenhål vi brukar frekventera på våra utflykter i vår Morgan, nämligen Flinckmans café. Men dit körde vi i alla fall. Vi hade flyt beträffande parkeringen, då det fanns plats precis utanför huset. Vanligtvis får vi parkera på ett litet fält som ligger ett hundratal meter bort.

Fyra feta HD på besök.
Flinckmans är ett populärt utflyktsmål för både bilintresserade, även om det kanske inte precis är motorburen ungdom som kommer dit, och motorcykelfolket. Det är nämligen ett riktigt nostalgiställe som verkligen är värt en omväg. Personalen är trevlig och deras mackor går inte av för hackor. Det finns naturligtvis också bakverk för de som har en fäbless för sådant.

Mycket material från karriären.
Som framgår av namnet ägdes caféet tidigare av Lasse Flinckman, som var en av de tongivande i artistgruppen After Dark. Så länge han var i livet, gick han ofta omkring bland gästerna och socialiserade och berättade om After Dark.

Mysigt och informellt...

...som påminner om tider som flytt,
Det finns en stor uteservering på baksidan av huset, men även om vädret är dåligt kan det vara minst lika trevligt att sitta inne. Alla rummen är nämligen inredda med möbler och annat från 40- och 50-talen.

Med en sådan utsikt får man ro i själen.
När Eva och jag var där så var vädret alltför fint för att vi skulle sitta inomhus. Vi parkerade oss i stället vid ett bord i väntan på vår beställning. Två kaffe latte och var sin stor smörgås kostar omkring 200 spänn, men det är det verkligen värt.

Trädgårdskonst?
Vägg i vägg med Flinckmans finns en keramikverkstad som, utöver sina egna alster, säljer en hel del kuriosa och annat, som speciellt damerna brukar vara intresserade av. Utanför butiken finns det en häst, i naturlig storlek, som byggts upp av allehanda metalldelar, som är mycket spektakulär.

Smal asfalterad väg, små mysiga byar och ingen trefik. Perfekt!
Efter att ha betittat hästen och utan att Eva, för en gångs skull, hittat något som hon inte visste att hon behövde, så kunde vi så sakteliga återvända mot Löddeköpinge. Naturligtvis tog vi inte närmaste vägen hem, det gör vi aldrig. Utan hittar vi en liten väg, som vi inte vet vart den leder, så brukar vi chansa och se var vi hamnar. Genom dessa beslut om vägval har vi lärt känna många små byar, som vi knappt visste fanns. Idag passerade vi till exempel igenom den lilla byn Källs Nöbbelöv.

Årets första tur gav mersmak!

onsdag 11 april 2018

Ut med den tjocke och in med den smale.

Lite uppdatering av hemelektronik - 2018-04-21
Om man äger en tjockteve idag, borde den nästan vara ett föremål som är aktuellt för Antikrundan. Flera år har vi haft en sådan här klump ovanpå en byrå i sovrummet. Den var ett arvegods från min salig mor och har fungerat fint under de år vi haft den.

Stor, klumpig och tung men fungerande.
Den senaste tiden har vi emellertid varit tvungna att trixa med fjärrkontrollen, då det bara gick att klicka sig bakåt med programknappen samtidigt som volymkontrollen slutat att fungera. Någonstans på TV:n finns det väl knappar att justera både det ena och det andra med, men vem orkar gå upp ur sängen precis när man ställt in sig på att somna till en dålig film?

Utbudet är enormt nuförtiden.
Eva och jag kom överens om att vår tjockteve som, efter lång och trogen tjänst, hade gjort sitt. Jag fick därför i uppdrag att, som ersättning försöka hitta en modernare variant. Den enda restriktionen var att den fick vara maximalt 80 cm bred. Nere på Center Syd-området finns en ganska välsorterad El-Giganten butik och dit styrde jag min kos. Den senaste åren har deras kundbemötande blivit många gånger bättre än bara för några år sedan. Personal verkar ha fått viss utbildning i bemötande.

TV-apparaterna finns längst ner i lokalen och redan efter någon minut, när jag gick omkring och mätte bredden på de olika apparaterna, kom det fram en yngling till mig. Han frågade, på ett käckt och trevligt sätt, om han kunde hjälpa till med något. Denna fråga får man nästan överallt när man går omkring i en butik. Undra om de här företagen lägger ned några resurser på säljutbildning för sin personal. Dessa frågor är alldeles för lätta att svara NEJ på. Som säljare ska man aldrig ställa frågor som kunden kan svara ja eller nej på, då kan säljsamtalet ta slut väldigt snabbt.

78 cm bred - perfekt.
Allt nog och emedan samt även, ynglingen var trevlig och jag behövde faktiskt lite hjälp med råd och dåd om vilken typ av TV jag borde inhandla till vårt sovrum. Efter att ha tittat på och fått förklarat för mig pro and cons med olika apparater, föll valet på en smart TV från LG. Den har alla de funktioner vi behöver till ett, i mina ögon, ganska rimligt pris.

Utbudet stort även för GPS.
När jag nu ändå var i butiken ville jag också titta på en annan produkt. Det hände sig nämligen som så att, när vi var i Spanien i februari, så råkade jag tappa vår gamla GPS på marken när vi skulle hämta ut vår hyrbil. Skärmen sprack, men apparaten gick dock att starta. Tyvärr så fungerade det inte när jag tryckte på symbolerna på displayen. Och att laga skärmen hade nog kostat ganska mycket.


Vid hemkomsten hade jag alltså inte bara en låda utan två men samtidigt drygt sextusen kronor mindre på kontot. I vår nyinköpta bil finns det visserligen en inbyggd GPS, så en av anledningarna till att jag köpte en ny flyttbar variant var att sonen med familj skulle köra ner till svärföräldrarna i Frankrike. De har alltid fått låna vår GPS tidigare och tyckt att det känns tryggt att ha den med sig. Men, det fanns också ett egenintresse för en ny GPS, den ska vi nämligen ta med oss när vi ska flyga till Skottland om någon månad.

Utöver damm fanns det både godis, prydnadssaker och annat spännande.
Jaha, då var bara resten kvar. Först att baxa ner den stora gamla klumpen från byrån. Den är både tung, men framförallt otymplig att både flytta och bära. Men det gick bra. Eva tyckte det skulle bli mycket intressant att dra fram byrån, som stod tight intill garderober som gick ända upp i taket. Hon kom nämligen ihåg att diverse saker hade fallit ner bakom byrån, en pjäs som vi naturligtvis inte flyttade på i onödan. Hon hade rätt, där hittades mer än hon kunde ana.

Ur "En plats på Landet", som vi gärna tittar på. Det är ju från UK!
Alltid, när jag ska installera någon ny pryl, typ dator, skrivare, eller som i detta fallet en TV, så är jag inställd att det ska bli problem. Ofta kommer det upp koder och annat, som man måste slå in, vilket ofta då, i bästa fall, kan hittas någonstans i en flera hundra sidor tjock manual. Döm därför om min förvåning, när i princip allting skedde automatiskt efter bara några knapptryckningar på zapparen. Otroligt!
Jo visst tog det lite tid, när apparaten skulle leta efter och ställa in alla kanaler och annat. Men nu kan vi i alla fall zappa både upp och ner, samtidigt som volymen kan justeras i liggande läge!

Nya grejer är alltid kul!


torsdag 15 mars 2018

På lokal i Helsingborg.

Tredje besöket på K-gränd - 2018-03-14
Det var nästan tio dagar sedan jag var utanför huset, på grund av en väldigt besvärlig förkylning. Att gå sysslolös och initiativlös en längre tid leder till att man till slut börjar klättra på väggarna. För att i någon mån aktivera mig och komma ut en sväng, när jag kände mig lite bättre, tog jag kontakt med kompisen Kvant och föreslog ett lunchmöte.

Tjugo spänn i timmen får väl, i dagens läge, betraktas som överkomligt.
När jag åker till Helsingborg brukar jag oftast parkera i garaget vid Dunkers kulturhus, där det alltid finns lediga platser. När jag på vägen dig passerade hamntorget upptäckte jag att här fanns gott om lediga platser och valde därför att stanna där istället. Jag skulle träffa Kvant i Dunkerska garaget, men hann ringa honom och berätta att det fanns plats även till honom på Hamntorget.

Ser lite sjavigt ut med jeans Jörgen!
Kvant och hans fru Eva är ofta ute och lunchar på olika krogar, men på K-gränd, som jag föreslagit för dagens lunch, hade de aldrig varit.
När jag mötte upp med honom kommenterade jag avsaknaden av hans vanliga Gantoutfit och menade att han åtminstone kunde klä sig lite prydligt när han nu skulle ut och äta offentligt med mig. Han berättade då att han hade känt sig lite rebellisk när han klädde sig på morgonen och därför valde jeans, dock ett par utan några hål på knäna.

K-gränd, en mysig liten kvarterskrog vid rådhuset, mitt i centrum.
Helsingborg är en av de krogtätaste städerna i hela landet. Och det märks verkligen. Alldeles intill K-gränd fanns till exempel ytterligare två restauranger på andra sidan den smala gränden.
Kännedom om K-gränd fick jag och Eva när vi för några månader sedan skulle äta lunch med vår dotter Jessika. Hon arbetar på andra sidan av Drottninggatan och har alltså närma till krogen. Här serveras svensk husmanskost och en stående rätt på menyn är deras köttbullar, något både Kvant och jag valde idag. Det fanns också kokt kolja, något jag också gillar skarpt, men då jag under en längre tid inte haft någon matlust och därför fått i mig väldigt lite näring, upplevde jag att jag behövde något lite kraftigare än fisk just idag.

Bruksgatan, med butiker och matställen längs hela gatan.
Efter en så kraftig måltid krävs det en promenad. Jag har alltid tyckt att Helsingborg har ett trevligt centrum, med sin närhet till vattnet, till skillnad från många andra städer. Nu håller ju också järnvägs- och drottninggatan på att "helrenoveras" för att förvandlas till en riktig paradgata.

Ett välkänt retroställe på Bruksgatan i Helsingborg.
Det är skönt att åtminstone en del av den ursprungliga bebyggelsen får vara kvar i centrum, som till exempel på Bruksgatan. Annars är ju Helsingborg tyvärr känt för att det rivits många gamla, vackra hus, inte minst på just Järnvägs- och Drottninggatan.

Riv inte dessa!
Men, de här husen har fått vara kvar. När jag var barn och när jag och mina föräldrar körde i vår lilla Morris Minor till Helsingborg, så minns jag att det fanns rörlig reklamtext längst upp och längs med hela huset.
Det är lätt att bli nostalgiskt när man går omkring i sin gamla hemstad. Det är många minnen och händelser som dyker upp längs vägen. Jag är fortfarande väldigt förtjust i Helsingborg även om de nya snabbväxande stadsdelarna är helt okända för mig.
Efter vår lilla rundtur i city tog vi avsked av varandra, Jörgen och jag, på ett käckt och trevligt sätt.

Fler luncher finns dock på agendan!



måndag 5 mars 2018

Sjukdomstider

En man som är förkyld är verkligen riktigt sjuk 
- 2018-03-05
Under flera veckor så har mina barn, barnbarn, min fru och många vänner lidit av svåra förkylningar.
Men jag har klarat mig. Något som jag i min enfald trodde berodde på den pensionärsvaccinering som jag gjorde sent i höstas. Men, så fel jag hade. Nu är alla andra friska medan jag, min stackare, lider alla helvetes kval med hosta, halsont, huvudvärk, nästäppa och en allmänt initiativlös tillvaro.

Blir nästan mätt av detta.
Hungrig är jag inte heller. Och, att äta bör ju vara viktigt för att lyckas bli bättre. Och, på gymet kan jag inte heller gå, besök där ger mig oftast både kraft och energi. Jo, jag vet att det låter gnälligt, men jag är övertygad om att andra män, som vet vad det handlar om, känner stor empati för mig.


Uppmuntringsläsning.
Nu blev jag trött igen. Blir det så fort alvedonen slutat verka och jag varit uppe en timme eller så.
Jag tror jag går och lägger mig igen ett slag och grottar ner mig i senaste Morgantidningen.

Hoppas dock på snar bättring!

onsdag 21 februari 2018

En liten paus från gråvädret.

Fem rundor golf på sex dagar - 2018-02-03/10

Den senaste tiden hade jag nästan varit desperat att komma ifrån Sverige och det trista vädret några dagar. I samband med en lunch på Öresunds Golfklubb upptäckte min kära hustru Eva en broschyr med rubriken "Har du tröttnat på chartergolf?" Frågan ställdes av något som heter Here we Go, som arrangerar både golf- och fotbollsresor.

Panikbesök på rangen dagen före avresa.
Vi beslöt att kontakta dem och fick ett förslag på ett upplägg för fyra personer till Costa del Sol, som vi tyckte verkade bra. Med boende på Hotell Guadalmina inklusive flyg, hotell med frukost, hyrbil med fria mil och starttider på fem trevliga banor tyckte vi att tjugo tusen per par var ganska OK.
Då jag inte varit i närheten av gofklubborna de senaste tre månaderna, var jag tvungen att slå några bollar på en driving range i närheten. Det gick inte bra! Med en mix av toppar, slicar och sockets i färskt minne programmerade jag min hjärna med att golfen inte var så viktig, utan bara ett spel, men att det ändå skulle bli trevligt att få lite motion och luftombyte.

Även om planet inte skulle lyfta förrän vid elvatiden på förmiddagen så startade vi tidigt. Vi hade inte bokat parkering på Kastrup men fått reda på att våra brobizz fungerade på flygplatsens alla parkeringsplatser. Vi visste ju inte om det fanns någon plats ledig på någorlunda bekvämt avstånd och ville inte riskera att behöva köra runt och leta och därmed komma i tidsnöd.

Ingen sol just då, men 15 C på balkongen.
I Malaga fick vi vårt bagage snabbt, då både väskor och golfbagar kom ut på bagagebandet, till skillnad från på Kastrup, där skrymmande bagage måste hämtas på ett speciellt ställe.
I ankomsthallen i Malaga stod det många personer med skyltar i händerna och när vi väl upptäckte en man med skylten Malaga Car, så tog vi kontakt med honom. Han lotsade oss ut till en shuttle bus som tog oss någon kilometer till platsen där vi skulle få våra hyrbilar. Tre kvart senare kunde vi checka in på vårt hotell. Trots att allt fungerade smärtfritt så upplever jag oftast resdagarna, som en plåga och kan inte pusta ut förrän jag kommit till hotellrummet.

Vi körde golfbil på alla fem banorna.
På söndagsmorgonen, när vi förflyttade oss till restaurangen för att äta frukost, så regnade det och temperaturen var omkring fyra grader. Typiskt! Men, efter frukosten hade det åtminstone slutat regna och vi gick iväg och hämtade våra golfbilar, inför veckans första golfrunda på en av Hotellets två banor, Guadalminas Norra.

Eva sopar iväg en bra drive.
För egen del var förväntningarna på golfspelet extremt låga. Men, utan att ha slagit några träningsbollar (vi var sena och hade svårt att hitta banan, som låg en bra bit från hotellet) så satte jag ut en perfekt spoon mitt i fairway. OK, även en blind höna o s v, tänkte jag, men var glad så länge det varar! Och, det fortsatte faktiskt att fungera hyfsat, inte bara för mig, utan för oss alla fyra under hela veckan. Självklart gjorde vi också många misstag, men i det stora hela var vi nöjda med spelet med tanke på att vi alla var ringrostiga.

Livsfarligt för en godisälskare som mig.
På kvällen var vi alla ganska trötta. Hotellet låg inte precis mitt i någon stad, så det var inte gångavstånd till någon annan restaurang än de som fanns på hotellet. Före middagen vill ju de flesta normala människor, åtminstone i samband med semestrar, ta sig en liten stänkare eller ett glas vin före måltiden och sedan är det inte så lyckat att köra bil. Det fick alltså bli hotellrestaurangen den här kvällen. Det visade sig att vi hittade en voucher som faktiskt innebar att vi fick en fri middag i restaurangen, något som normalt kostade 38 Euro per kuvert. Det erbjöds både a la carte och en fantastisk buffé och vi valde det senare. Mätta, belåtna och ganska trötta efter dagens runda så blev det tidigt sänggående. Vi skulle spela en ny runda i morgon, då på Atalaya Golf & Country Clubs Old Course.

På promenad i La Duquesas marina.
Beroende på vilka starttider vi hade fått oss tilldelade, så fick vi lite tid över till annat än golf på eftermiddagarna. Då körde vi ibland ner till någon av marinorna, som det finns många av i närheten, där vi fikade eller åt middag på kvällen. En av dessa var La Duquesa, där vi varit flera gånger tidigare. Det är här jag köpt alla mina klockor av en, som vi lite vårdslöst kallar, vår klockneger. Överallt finns det nämligen många afrikaner, trevliga och inte alltför påträngande, som går omkring och säljer allt från väskor och solglasögon till klockor och CD-skivor. Denna gång ansåg dock Eva att jag borde avstå denna frestelse.

Eva ser nöjd ut efter sin kyckling med pesto.
I de här hamnarna finns det mängder av caféer och restauranger och naturligtvis tog vi tillfället i akt att här äta en, åtminstone i spanjorernas ögon, tidig middag.

Jörgen Kvant ser lite obekväm ut i marknadsröran.
På tisdagen hade vi den enda "lediga" dagen, när vi inte spelade golf. Och, på tisdagarna är det alltid marknad i Fuengirola. Den är enorm, där det finns uppåt tusen marknadsmånglare, som säljer i stort sett allt till extremt låga priser. Vi lät tjejerna gå för sig själv eftersom vi och dem förmodligen har lite olika preferenser när det gäller utbudet. Jörgen och jag tröttnade ganska fort och tillbringade väntan på våra respektive med att dricka kaffe på en av de många uteserveringarna och att titta på och kommentera de individer som passerade oss.

Tre fyra mil upp i bergen ligger flera samhällen. Här en stad som heter Ojen.
Marknadsbesöket hade vi klarat av redan vid lunchtid, så vi hade resten av dagen på oss att göra något annat. Jörgens Eva ville åka upp till några byar uppe i bergen varför vi styrde kosan mot ett ställe som heter Coin. Vi körde runt i den lilla staden utan att hitta något centrum och absolut inget ställe där vi kunde parkera, för att istället fotledes försöka hitta stadskärnan.

Tveksamt etablissemang.
Vi gav upp våra försök och körde ut ur stan. Men någon uttryckte en önskan att få möjlighet att besöka en bekvämlighetsinrättning, som nog inte skulle vara så lätt att hitta. Men, precis i utkanten av byn såg vi en liten neonskylt ovanför ett bedagat ställe, som ev kunde vara en restaurang. Vi parkerade längs vägen och knallade ner till entrén. Vi steg in i en mycket mörk lokal som jag initialt associerade till en eftermiddagsöppen porrklubb. Nu besannades emellertid inte mina farhågor. Det var istället ett discotek, som på dagtid var ett café och där personalen var väldigt trevlig. Hade inte någon varit nödig, så är sannolikheten liten att vi skulle frekventera stället i fråga.

Förberedelser inför sista golfrundan.

Uppvärmning med lite puttning på övningsgreenen.
Att spela fem rundor golf på sex dagar är egentligen alldeles för mycket och turistandet blir också lidande. För att inte tala om kroppen. Jag fick väldig träningsverk efter de två första golfrundorna, men det positiva var dock att det var i "rätt" muskler. Vår inköpta tub Voltaren fick vi stor nytta av och en behandling varje kväll fick önskad effekt.
Dagen före hemresan spelade vi så den sista rundan för veckan. Klubben heter El Paraiso och banan har Eva och jag spelat tidigare. Precis som de övriga fyra banorna vi spelade, förutom de två första spelade vi Guadalmina South och Valle Romano, så var de inte så extremt kuperade som många av banorna här nere är.  Men att, som jag gör här hemma, gå och bära bagen hade ändå varit jobbigt då det på vissa banor var väldigt långt mellan hålen. Som jag tidigare nämnt valde vi därför att hyra golfbil varje gång, till ett pris av ca 40 Euro per bil. Men, det var det värt!
Trots att vi fick skrapa is från bilrutorna på morgonen, så såg vi när vi fikade efter rundan, att en termometer på väggen visade 35 C när solen "blagade, som den också gjort hela dagen.

Sista dagen hade vi fria aktiviteter. Flyget hem skulle inte avgå förrän 19:30, så vi tog tillfället i akt att turista lite. Jörgen och Eva ville åka och titta på en stad som heter Neja. Här har några vänner till dem funderat på att köpa ett hus eller lägenhet. Eva och jag har redan tidigare varit i dessa trakterna, bl a i den trevliga staden Almunecar, varför vi kom överens om att träffa Eva och Jörgen på flygplatsen. Istället körde vi ner i Marbella centrum och parkerade bilen. Vi har egentligen bara varit i Puerto Banus tidigare, men aldrig nere i Marbellas centrum. Här gick vi också ner till strandpromenaden och flanerade några timmar.

Eva i Fuengirola med en påse med saker, som inte kunde avstå från att köpa.
När vi tröttnat på detta körde vi vidare till Fuengirola, varifrån vi bara hade några få mil till Malagas flygplats. Fuengirola får nog betraktas som huvudorten på Costa del Sol, med en strandpromenad som nog är närmare en mil lång. Hela huvudgatan är kantad med hotell, restauranger, caféer och butiker, så tiden gick ganska snabbt tack vare alla inköp och cafébesök.

Eva och Eva på flygplatsen i väntan på incheckning.
Vi lämnade Fuengirola och lade in Malaga flygplats på GPS:en i telefonen. Den förde oss definitivt inte den snabbaste vägen dit, möjligen den kortaste, för när vi visades ut ur stan så tillbringade vi, i våra ögen, mycket lång tid på smala, krokiga vägar, innan vi äntligen kom ut på en större led.
Vi hade telefonkontakt med Eva och Jörgen och trots att vi varit på helt olika ställen så parkerade vi utanför Malaga Car nästan samtidigt.

Full kaos vid utlämningen av större gods.
Flygresan till Köpenhamn ägnade jag åt ett korsord och en bok. Allt hade fungerat väl hela veckan, men något strul skulle ju självklart uppstå, konstigt vore det annars. Och strulet uppstod på Kastrup.
En kvart efter att vårt plan landat, så kom ytterligare ett plan från Malaga. Ungefär vid den tiden hade också fyra flyg från Tyskland och Österrike landat, där de flesta resenärerna var hemkomna skidturister. Resultatet blev att hundratals människor stod och trängdes vid utlämningsporten, mitt i natten, för att hämta sina skidor och eller golfbagar.
Det är verkligen ynkligt att man på en så stor flygplats som Kastrup inte kan finna ut ett smidigare sätt att lösa de här problemen för passagerarna.
Nästa strul fick vi några dagar senare. Innan resan hade jag kollat priserna på de olika parkeringsplatserna på Kastrup. Priset för att stå i P7 kostade enligt deras prisuppgifter omkring 700 DKR per vecka. Vid mailkontakt med Kastrup fick jag också veta att vår brobizz kunde öppna bomarna på alla p-platserna på området. Det var den metod vi använde. Det de inte berättade var att det då handlade om ett betydligt högre pris. Vi trodde i vår enfald att det skulle bli billigare, precis som vid broöverfarten. Dålig service är bara förnamnet.

Men, vi hade haft en jättefin vecka och är mycket nöjde med vad Here we Go fixade till oss!

Och, lite smällar får man ta!

onsdag 31 januari 2018

Några pros and cons med nya bilen 2018-01-31
När jag hämtade vår nye Hyundai Tucson efter lackförsegling hos DBC Däck & Bilvårdscenter i Löddeköpinge så hade vi nog bara hunnit avverka cirka fem mil.

Omfattande verk.
Under de två dagar jag varit av med bilen hos DBC hade jag ägnat några timmar att studera den cirka 500 sidor tjocka instruktionsboken. Det är mycket nya finesser i den nya bilen. Det har ju faktiskt hänt en hel del, både när det gäller säkerhet och bekvämlighet, under de nio år vi hade vår Audi A6.
Återbesök efter två dagar.
Det första som hände när jag fick tillbaka bilen var att det kom upp ett varningsmeddelande om att en helljuslampa gått sönder. Eftersom bilen själv känner av när den ska övergå från varselljus till halvljus så hade jag, när detta hände, inte haft anledning att använda helljuset.
Det slumpade sig också att samma dag jag upptäckte felet så fick jag ett s k after sales samtal från den unge säljaren. Han frågade hur det gick med bilen och jag svarade då "tja, det är inte riktig bra", och berättade om lampan. Jag märkte att han först blev lite skraj, men vi kom överens om att jag skulle titta in dagen efter och få felet avhjälpt, vilket gick både snabbt och lätt.

Börjar nästan tycka att den är lite snygg.
Vi har fortfarande inte avverkat så många mil i vår nya bil, så det finns fortfarande mycket att lära, både vad gäller färddatorns olika alternativa inställningar och displayen med GPS, telefon etc.
Något som jag emellertid snabbt blev väldigt förtjust i är möjlighet att få värme i ratten, vilket är perfekt vid de tidiga, mörka, kalla morgnar när jag kör till gymet. En annan liten finess är att när jag närmar mig bilen så tänds det en lampa vid dörrhandtaget, som annars kan vara svårt att hitta i beckmörker. Ytterligare en finess, som nog är ganska ovanlig, ät att de bakre ryggstöden går att reglera i olika lutningar.
Naturligtvis finns det också några nackdelar jämfört med vår tidigare prestigebil. Så har vi till exempel kunnat konstatera att bullernivån vid motorvägskörning är märkbart högre i vår Hyundai än i Audin. Kanske beror det på att en SUV är högre och mer "svullen" än Audin. En annan liten detalj är att det endast går att sänka och höja sätet på förarsidan, medan detta gick att göra på båda sidor i Audin.
Men, överlag så känns det riktigt bra än så länge, med vår nya bil, som inte minst Eva är riktigt förtjust i. Kanske får jag börja köra med Minin istället, vem vet.

Lars, en nöjd köpare!
Den nye ägaren till vår fina Audi, Lars, är väldigt nöjd. Han berättade att han veckan efter köpet hade varit och besiktigat bilen i Lomma. Besiktningsmannen hade berömt bilen, som också är försedd med en dekal från Ditec, och sagt något om att de som behandlade sina bilar där, var nog speciellt rädda om sin bil och vårdade den väl.

Det är A och O att ha nöjda kunder!