Lejde bort ett trist jobb.

 Rengöring av uteplatsen - 2024-04-12

Några gånger har jag gjort det själv, tagit fram högtryckstvätten, klätt mig i "dykardräkt" och satt igång. Uppfräschning av vår marktegel på trädgårdssidan är definitivt ingen lek utan ett skitigt och tålamodsprövande arbete, som kräver sin man. Och den mannen, alltså jag, vägrar numera att påta mig den uppgiften.

                                                            Skulle ra en evighet att fixa till.

                                                                    Total yta är ca 70 kvm.

Jag har sedan en tid tillbaka uppmärksammat massor av inlägg från olika företag på Facebook, som erbjuder sina tjänster när det gäller spolning och behandling av trädäck och stenplattor. Ett av företagen heter Nanostone. För att kolla lite om företaget gick jag in på deras hemsida, där det också finns en del referenser från tidigare kunder, som till övervägande delen verkar vara nöjda. 

                                                                    Några dagar senare...

Sagt och gjort, jag skickade in en intresseanmälan med uppgift om storlek på ytan som skulle åtgärdas. En kort tid senare fick jag ett telefonsamtal från en trevlig kille, Elias på Nanostone, som berättade att de hade använt Google Earth för att få en uppfattning om tomten. Offerten omfattade Tvätt, skumbehandling, impregnering och sandning till ett pris jag accepterade. Och, i fredags ringde det på dörren och där stod Melker.

                                                                    Massor av vatten.

Det var nämligen han som skulle göra jobbet. Han kopplade in sin långa slang på vår vattenutkastare, startade någon form av kompressor bilen och satte igång. Han hade inte arbetat mer än några veckor på Nanostone, så jag undrade hur han skulle lyckas utan att skita ner både sig själv, huset och resten av trädgården. Precis som när jag gav mig på det här själv, så bildades det i princip små sjöar på flera ställen på plattorna. Vattnet har ju ingenstans att a vägen och fullt av mossa och grus är det också. Men vad Melker hade, som inte jag hade tillgång till när jag gjorde jobbet själv, var en form av sug som med hjälp av en grov slang skickade ut allt vattnet på gräsmattan. Han fick visserligen hålla på ganska länge med att växelvis spola och suga innan allt vatten och smuts var borta.

                                Skumbehandling, där skummet försvann efter någon timme.

När han och även jag var nöjda med resultatet, så var det dags och spola ut ett skum över plattorna. Vilken verkan skummet har, vet jag inte riktigt, men det är säkert bra -:)

                                                            Rent, snyggt och prydligt.

Efteråt såg vår marktegel ut nästan som den dag, för många år sedan, den först satte ut. Jag hade alltså inte behövt att bekymra mig för hur Melker skulle klara av jobbet, för det gjorde han med äran och lämnade inget skräp efter sig.

Så idag, 0700 ringde det på dörren igen. Jag sov sött och fick kasta på mig min morgonrock. Denna gången var det en tjej, som jag glömt namnet på, som skulle göra steg två i processen,impregneringen. Det gick tydligen snabbt för när jag tittade ut en kvart senare så var både hon och bilen borta. Nu återstår bara det sist steget, sandningen, sedan kan vi ta fram trädgårdsmöblerna på en fint uteplats.

Det gäller att se om sitt hus!

Två "grabbar" på stadsbesök

 Denna gången valde vi Helsingborg - 2024.02.29

Vi brukar göra det några gånger varje höst/vinter, Peter och jag, åka någonstans och göra någonting. Peter är en golfkompis som bor bara några kvarter bort från mig här i Löddeköpinge. Flera gånger har vi gjort våra stadsbesök i Lund, där vi inlett med lunch på Saluhallen, följt av vrålfika på caféet på torget och avslutat med bio, antingen på stora biografen eller på Kino.

                                                        Peters sprillans nya Hyundai elbil.

Idag var vi emellertid överens om att besöka Helsingborg, där man på biografen Röda Kvarn på Karlsgatan, visade filmen The Old Oak, en film Peter läst om någonstans och som han gärna ville se. Han insisterade också på att vi skulle åka i hans nya bil, så han kunde visa alla finesser med en elbil.

                                Kullagatan leder så småningom fram till dagens val av restaurang.

                            I dag hade jag rekommenderat Peter att vi skulle inta vår lunch här.

Färden till Helsingborg förflöt tyst och problemfritt, något som är sällsynt på E6:an, där det ofta är köer av olika skäl. När jag ska göra något i centrum av staden brukat jag alltid parkera i det underjordiska garaget vid Dunkers Kulturhus, ett säkert kort när det gäller att få plats. Nu skulle vi promenera. När vi sneddat över Drottninggatan var vi strax på Kullagatan. Peter gillar inte att gå fort så jag fick ta det lite lugnt. I slutet av Kullagatan, ett antal meter innan man kommer fram till Stortorget, finner man en innergård till vänster där en skylt upplyser de sökande om att även från detta hållet kan man träda in på Restaurang Mustasch. En anledning till att jag gillar den här restaurangen är att de alltid erbjuder kalvlever anglaise som á la carte. Nu blev det inte någon lever idag utan istället ärtsoppa med fläsklägg och fläskkorv samt med pannkakor som avslutning. Inte dumt det heller!

                                Lite annorlunda restaurangmiljö, där man serverar dagens rätt.

                            Vid utgången mot Storgatan finns denna skylt med tänkvärda ord.

Restaurangen är belägen i en korsvirkesbyggnad från 1700-talet och är, eller har varit, också en ordenslokal. Det går även att komma in i lokalerna från Storgatan, paralellgatan ovanför Kullagatan.

                                  Terasstrapporna, en av de mest kända platserna i Helsingborg.

Lite dästa och småtrötta efter vår måltid gjorde vi rätt för oss innan vi lämnade näringsställe lugnt och värdigt. Någon vrålfika var det tyvärr inte tal om den här dagen, trots att Fahlmans berömda och välsorterade konditori finns strax intill. Nej, nu skulle vi promenera igen och ute på Stortorget stannade vi upp, inte för att vila, ute för att titta upp mot terasstrapporna och Kärnan.

         Här upp till vänster i Ålgränden, låg "Likkistan" en gymnastiksal som vi använde på Gossis.

För att komma fram till vårt mål, biografen Röda Kvarn, gick vi längs Storgatan tills vi kom fram till korsningen ner på Karlsgatan. Vad jag förvånades över var att det finns så många gymnasieskolor mitt nere i centrala Helsingborg, förmodligen privatskolor allihop. På min tid fanns det Högra Allmänna Läroverket för Gossar, allmänt kallat Gossis eller, av någon underlig anledning Mettan, Högre Allmänna Läroverket för Flickkor, eller Flickis, Tekniska Läroverket, Handelsgymnasiet och Praktiska Realskolan. Alla namn är ett minne blott, men skolorna finns kvar, men flera med annan inriktning.

                                                            Fasadrenovering tydligen.

När vi så kom fram till Röda Kvarn, fick vi faktiskt vänta en stund innan vi blev insläppta. Den här biografen är nu endast en, utöver Filmstaden, som finns kvar i Helsingborg. När jag växte upp i stan så fanns det förutom Röda Kvarn även Saga, Odeon, Palladium, Scala, Capitol, Roxy och Spegeln.. Det var tider det! Roxy ute på söder var känd för att man kunde komma in på barnförbjudna filmer lite innan men fyllt de lagstadgade femton åren.

                                                 Lite godis får vi ha, precis som förr i tiden.

Filmmens titel, The Old Oak, är en gammal sliten pub i ett gruvsamhälle i nordvästra England. Gruvan är sedan länge nerlagd och arbetslösheten och tristessen är stor. När det en dag kommer att antal bussar med flyktingar från Syrien, som ska bo i samhället, så uppstår naturligtvis problem, liknande de vi har/hade i vårt land 2015 och framåt. Men allt ordnar sig med tiden och filmen, som jag tyckte var väldigt rörande (beror det på åldern?), slutar trots allt lyckligt.

                                                            Känt och älskat av många.

                                                                Ett populärt retrofik.

Vi lämnar Röda Kvarn tillsammans med de omkring tio övriga besökarna och ska än en gång promenera, nu lite längre då vi ska ända tillbaka till Sundstorget. Trots att Peter bodde hos en äldre dam i stan när han studerade i Helsingborg, är han inte lika hemtam i Helsingborg som jag är. På tillbakavägen valde jag att gå på Bruksgatan bort mot Mariatorget, som nu för tiden är omgärdad av restauranger, och sedan återigen vidare på Kullagatan. På Bruksgatan passerade vi Ebbas Fik, ett kultställe i stan.

Nu var stadsbesöket snart slut och på väg till Sundstorget, passerade vi än en gång Fahlmans. Peter är, inte bara nästan, han ÄR en ännu större gottegris än vad jag är, så det var inte långt ifrån att han ansåg ett besök där var befogat. Det blev dock inte mer än en snabb titt på sortimentet innan han tänkte på ett ev kaloriintag innan han sansade sig så att vi kunde gå vidare och åka hem.

Men, en fin dag hade vi!

Lunch med gamla golfgänget

 Vasatorp GK - 2024-02-21

Det var onsdag, så innan färden till Helsingborg så var det för min del gymmet som gällde. Vi är några stycken som brukar komma vid samma tid på morgnarna, en tid som tenderar att bli allt tidigare.

                                                                Mörkt, regnigt och kallt.

Hos mig ringer väckarklockan 0440, men oftast väcker mig min kropps klocka redan några minuter tidigare. Många tycker nog att det är en okristlig tidpunkt att lämna sängen, men man vänjer sig vid allt. För egen del kan jag nämligen inte bara åka direkt till gymmet, nej jag vill ta en kopp kaffe och en macka och en timme med dagens tidning innan jag känner mig redo. Därav denna tidiga uppstigning.

                                                Tjugo i sex är det tidigaste för mig, hittills.

                                                                Allt ledigt, bara att välja.

Men även om jag och mina gymkompisar kommer tidigt så ser vi ofta några som redan är klara, färdigduschade och på väg därifrån. En fördel med att vara tidig är att alla redskap och maskiner är lediga. En annan fördel är att jag kan åka därifrån redan vid halvåttatiden och ha resten av dagen kvar till att göra annat.

                                                             En vanlig företeelse på E6:an.

Efter lite återhämtning och ibland även en liten tupplur vid hemkomsten så gjorde jag mig klar för att köra till Helsingborg. Det fanns bara lite bensin kvar i tanken, så jag passade på att tanka på St 1 i Landskrona. Av någon underliga anledning är literpriset alltid 40 öre lägre där än på St 1 i Löddeköpinge. 

Om jag har en tid att passa i Helsingborg måste jag nästan alltid räkna med en eller flera trafikstörningar på vägen. Och, så var det naturligtvis även idag, till och med två gånger. Det gäller alltså att ha marginal när det gäller tiden.

                                            Om några månader myllrar det av golfare här.

Trots det myckna regnandet och låga temperaturer så finns det faktiskt en del entusiaster som ger sig ut och spelar golf på Vasatorp. Det är visserligen inte många och just nu är det bara Parkbanans 12 hål som är öppna för spel. I övrigt ser det väldigt ödsligt ut.

                                                Lars, Eiert och Jörgen väntar i loungen.

I restaurangen är det däremot ofta fullsatt under luncherna eftersom maten är väldigt bra här. Eiert hade därför varit förutseende och bokat ett bord för fem personer. Vid min ankomst var det bara tre av det gamla golfgänget som fanns på plats. Vi brukade spela "fredagsgolf" under många år, men sedan blev vi medlemmar i olika klubbar och det rann ut i sanden. Idag är det tyvärr bara tre av oss som fortfarande är medlemmar i en golfklubb och fortfarande spelar. Vi är nu alla pensionärer vilket ofta innebär att olika krämpor gör sig påminda och ibland sätter stopp för fortsatt golfspel. Men alla våra minnen kan ingen ta ifrån oss och därför blev det många skratt och pikar under vår tvåtimmars lunch.

                                    Lars, Eiert, Jörgen och Hasse, alla mätta och belåtna.

Det är inte ofta vi träffas nu för tiden, men en eller två gånger per år försöker vi att luncha tillsamman någonstans i trakterna av Helsingborg. Och, det tänker vi fortsätta med.

Trevlig dag med socialt inslag!

Kompislunch...

 ...på Spångens Gästis - 2023-12-12

Häromdagen träffade jag Peter på gymmet. Han var ovanligt tidig och anlände innan jag hade duschat och kört hem. Vi hade tidigare kommit överens om att försöka få till en gemensam lunch med min kollega och vän, "författaren" från Stenestad, Bo-Ingvar Svensson.

                                                        Spången, ett anrikt etablissemang! 

Tillbaka hemma från gymmet ringde jag Bosse, som blev jätteglad att höra att vi ville träffas innan jul. Han föreslog att vi skulle träffas på Spångens Gästis på tisdagen, strax före lunch.

                                                Tur att vi var tidiga för intresset var stort.

                                                        Bosse och Peter lät sig väl smaka.

Det skulle visa sig att vi hade lite tur med valet av dag för vår lunch eftersom det serverades jullunch, som dagens rätt. Själv trodde jag att det skulle vara en enkel jultallrik, men till min förvåning visade det sig att det var en buffé, precis som vid ett riktigt julbord. Så även om utbudet var lite mer begränsat än vid ett "riktigt" julbord, så fanns det allt det man orkar med att trycka i sig även vid ett mer omfattande julbord.

                                                                            Retromiljö.

Efter att ha "svängt" valfritt antal gånger kände vi oss alla tre ganska stinna och valde att avnjuta kaffe och pepparkakor i en lite lugnare miljö. Vi hade mycket at ta igen för vi hade inte haft någon "sittning" tillsamman på över ett åt. Bosse och jag hade AkkaFrakt som kund under många år och arbetade med deras marknadskommunikation. Peter var på den tiden VD på företaget innan han, ungefär samtidigt som Bosse och jag avslutade samarbetet med dem, avgick som VD för att ägna sig åt egen verksamhet. Många minnen från den tiden kom naturligtvis upp, men vi talade också en hel del om vad som händer idag. Peter, som är ett tiotal år yngre än oss andra är fortfarande inblandad i några intressanta projekt, dock ej på heltid. Bosse skriver sina böcker, ytterligare en är på gång, som jag redan har börjat korrekturläsa. Och, för egen del ägnar jag mycket tid åt diskmaskinen och dammsugaren medan Eva tycker det är trevligare att jobba med barnen på skolan, så fort någon lärare är sjuk eller borta av någon anledning. Och, så är det nästan varje dag. Men, om några månader är det golfsäsong igen och innan dess har jag lite jobb i garaget med att göra vår Morgan redo för nya äventyr.

När vi skildes beslöt vi i alla fall att, nu när vi alla kan ta oss tid när som helst, träffas lite mer regelbundet för lunch- eller fikaträffar här eller där eller någon annanstans.

Den sociala samvaron är viktig för välbefinnandet!

Motocross - Boksläpp på Landskrona Museum

Bakom kulisserna - en ny bok för motorentusiaster - 2023-11-18

Detta är Bosse, eller Bo-Ingvar Svensson för er som inte känner honom närmare, som efter sitt mästerverk, "I Motocrosslegenders spår" nu släpper ytterligare en bok i ämnet.

                                        Bosse med en maskin som användes på exercisfältet.

Där den tidigare boken, som omfattar 658 sidor och väger närmare fyra kilo, behandlar svensk motocrosshistoria och sportens legender på tävlingsbanorna i Sverige och utomlands, så berättar han i sin nya bok mycket om det som inte framkom i pressen och under tävlingarna på den tiden. Så hur var det egentligen utanför scenen, innan eller efter det att "ridån" gått upp eller ner?

                                        Under fem års tid kördes det motocross på exercisfältet.

Att boksläppet skulle ske just på museet i Landskrona var ingen tillfällighet. De som har några år på nacken minns att det kördes tävlingar i motocross på det gamla exercisfältet, vilket beskrivs detaljerat i boken.

                                        Han har mycket att berätta när hankommer igång.

När Eva och jag anlände till museet så hade samtalet med Bosse precis börjat. Utfrågare var amanuens Inga Linn Härdelin. Eftersom Bosse under åren blivit nära vän till flera av dåtidens motocrosshjältar, så finns det också episoder som han kunde berätta om, som kanske inte finns med i boken.

                                                                    Här var det fullt...

                                                            ...och här fanns det inte plats.

                                Några kunde inte ens se Bosse utan fick nöja sig med att lyssna.

Museets bibliotek var fullsatt så några sittplatser för att förtära sin kaffe och kanelbulle, fanns inte för en del av publiken. Intervjun och de efterföljande frågorna från den månghövdade publiken varade en dryg timme. Den vetgiriga publiken ställde många frågor och några av dem kunde till och med bidra med roliga och udda upplevelser från tiden då det begav sig. 

Många av bilderna har aldrig tidigare publicerats.

Museet hade gjort ett bra jobb med att rama in de förstorade svartvita bilderna från tiden och hänga upp dem på väggarna till allmänt beskådande. 

                                                                       Bosse i sitt esse!

Efter det att bokpresentationen och alla publikens frågor besvarats vidtog ytterligare mingel bland publiken. Bosse satte sig vid ett bord, där han hade sin böcker och där fick han sitta en god stund för att signera "Bakom kulisserna" till den växande kön av besökare som ville ha med sig ett exemplar hem.

                                        Här finner du 248 sidor spännande bilder och läsning.

 Jag vet inte om boken finns i bokhandeln, men den går säkert att beställa hem hos t ex Akademibokhandeln. Alternativet är att beställa den hos Landsbygdensbok.se

Ett trevligt möte med en välinformerad författare!

Höstpromenad

Längs stranden i Barsebäck - 2023-10-05

Trots att det var lite ruggigt, med en mörk himmel, som såg hotande ut, så var Eva av den uppfattningen att en promenad var av nöden.

En hamn i vinterdvala.

Vi körde därför ner till Barsebäcks Hamn för att gå, så många steg som möjligt enligt Eva, längs med stranden och bygatorna. Idag behövde vi inte parkera uppe vid busshållplatsen, som vi får göra på sommaren utan vid hamnen, där det nästan var tomt på parkeringen.

                                                                Ganska öde, eller hur?

Någon tätare promenadtrafik var det inte frågan om, för många gjorde det jag kanske inledningsvis hade föredragit, nämligen sitta inne vid brasan och läsa en bok. Just detta upptäckte jag i ett fönster i ett av de låga gatuhusen, där en äldre dam satt och läste i ljuset från fönstret.

                        Det blir i regel en eller några stenar i väskan efter en sådan promenad.

När vi gått så långt vi kunde till gatorna tog slut, så ville Eva fortsätta längs med stigarna som följer strandkanten. Här mötte vi dock en del andra som lämnade stugvärmen för en promenad, visa med hundar andra utan. Och, va som av någon underlig anledning gillar stenar fick här sitt lystmäte för längs hela stranden fanns det ett väldigt stort utbud.

                       Det var inte många ställen vi såg som krävde bättre underhåll, men de fanns.

Nu hade vi gått från det ena hållet till det andra och för att tillskansa sig ett tillräckligt antal steg tyckte nu Eva att vi skulle gå från det andra till det ena hållet. De flest husen vi passerade gatan längs havet verkade dels vara tomma, men oftast i fint skick. Men vi upptäckte att flera hus hade spånskivor för vissa fönster och vi undrade om de tidigare hårda vindarna kunde ha blåst upp någonting som skadade fönstren.

När slutligen Eva var tillfreds med antalet presterade steg, så förslog hon av var färdigpromenerade för dagen. Vi knallade bort till vår bil i hamnen, körde hem, satte på kaffe och åt Evas hemmalagade äppelkaka med vaniljsås.

Dagens motion avklarad!

Klubbkampen för engelska sportbilar

 Öppetkörande på sportvagnsvänliga vägar - 2023-09-16

Sedan flera år tillbaka arrangerar UBCC (United British Car Clubs) ett sportvagnsrally som heter Klubbkampen. Här tävlar märkesklubbarna med varandra genom att klura ut svaren på frågor som dyker upp längs rallyslingan.

                                                                        Ready to go.

Naturligtvis ställde vi upp för att representera Morganklubben så gått vi kunde. Men inte bara vi, Gert och hans Louise samt Ola och Anita var också ivriga att delta och visa sina kunskaper.

                                        Med hjälp av startkablar löste sig problemet för Ola.

På väg till den vanliga mötesplatsen, Q-starmacken i Borgeby ringde min telefon. Att höra något när man kör öppet i en Morgan är i stort sett omöjligt, men Eva lyckades till sist få reda på vad det handlade om. Ola och hans bil var i behov av starthjälp eftersom han glömt att släcka ljuset på bilen när han ställde in den i garaget kvällen innan. På de flesta Morgans är batteriet placerat precis ovanför bakaxeln vilket gör det lite struligt att komma till. På min däremot sitter batteriet i motorutrymmet så med tillräckligt långa startkablar så gick det ändå ganska lätt att få igång Olas bil.

                                        Många hade radan kommit och minglet var i full gång.

Nu skulle vi till Lund. Startplatsen för rallyt var på Mormors bageri på Gastelyckan i utkanten av staden. Deltagarna skulle skickas iväg klockan tio, med en minuts mellanrum, men vi var där redan en halv timme innan och vissa av valde att ta en fika i bagerit före starten.

                                            Twin Cammotorn var väldigt problemutsatt.

När vi gick omkring bland bilarna och pratade med gamla och nya bekanta så gled det plötsligt in en MGA som såg lite speciell ut. Det till verkades 2111 stycken Twin Cam mellan 1958 och 1960, så modellen var ganska ovanlig och på sin tid eftertraktad. En Twin Cam var försedd med skivbromsar runt om och hade, till skillnad från övriga MGA, bolt on plåtfälgar. Även sätena skilde sig och var likadana som satt i de Luxmodellen.

                                                        Original fälgar men fel grill.

Jag gick fram och pratade med ägaren, som ägt bilen i drygt femtio år. Då jag själv varit ägare till en MGA från 1962 och jag visste att någon Twin Cam inte tillverkades det året, så undrade jag om grillen som satt på bilen verkligen var original. Detsamma gällde bakljusen, som på 1962 års modell var liggande, vilket det inte var på hans bil. Han berättade då att bilen visserligen var en Twin Cam men att motorn var utbytt eftersom den ursprunglig motorn inte var lyckad på grund av alla problem. Varför den hade en grill från 1962 fick jag inte reda på eller så har jag glömt det.

                                                        Råby, en liten pittoresk by utanför Lund.

Snart var det vår tur att vinkas iväg och snart var vi ute på de smala kurviga vägarna som brukar vara fallet på den här typen av utflykter. En del av oss, bland andra Eva och jag, hade lite problem att hitta vissa saker som fanns att läsa i roadbooken. Men att köra fel kan också var lite rätt för vi fick ju köra lite längre än de övriga.

                                                    Här fick våra Morgans kyla ner sig...

                                        ...medan besättningarna passade på att ta en fika.

Efter körande hit och dit längs med rallyslingan kom vi fram till Västra Hoby, även den en liten pittoresk by. Här skulle vi räkna "trappstegen" på tornet på kyrkan (tornet syns tyvärr inte på bilden - slarvigt av mig!) varför vi stannade till. Från huvudvägen gick det en liten grusväg upp till kyrkans parkering där vi stannade till och tog en paus. Det var inte många som upptäckte denna lilla oas utan for bara rakt förbi efter att räknat antalet trappsteg.

                                                                Morgans i olika färger.

Slutdestinationen för rallyt var hos Linda och Kalle Puur i Råga Hörstad, utanför Asmundtorp. Här huserar de i en stor gård med ett flertal byggnader, inte minst med ett väldigt stort garage och fin verkstad,  på tomten samt en stor park.

                                                    Ett jätteträd av många i Puurs park.

Som avslutning på tävlandet skulle vi nu gå runt i parken och svara på ett stort antal frågor, alla med brittisk anknytning.

                                            En enkel fråga för whiskyälskare tror jag. Eller?

Nu gällde det inte bara att kunna svara på frågorna, det handlade också att hitta dem. De här skyltarna var placerade lite överallt och inte alltid lätta i hitta i den stora parken. Här lyckades Eva och jag ganska bra.

Valet var antingen burgare eller bamsekorv.

                                                                                Mäktigt.

För bespisningen svarade Lucy´s rullande hak. Vi hade förbeställt var sin bamsekorv, men trots detta var kön lång till vagnen. Korven var enorm och bilden gör verkligen ingen rättvisa.Jag borde fotat från sidan för korven var nästan 50 cm lång. Och med en tjocklek som en normal tjock korv. Vi blev propp mätta och strax efter så drog vi iväg hem. Synd, för tydligen tillhörde vi vinnarna i tävlingen. Men, lämnar man innan prisutdelningen så ska någon annan få priset. Tycker vi!

Klubbkampen, kul som vanligt med olika engelska märken!