onsdag 21 februari 2018

En liten paus från gråvädret.

Fem rundor golf på sex dagar - 2018-02-03/10

Den senaste tiden hade jag nästan varit desperat att komma ifrån Sverige och det trista vädret några dagar. I samband med en lunch på Öresunds Golfklubb upptäckte min kära hustru Eva en broschyr med rubriken "Har du tröttnat på chartergolf?" Frågan ställdes av något som heter Here we Go, som arrangerar både golf- och fotbollsresor.

Panikbesök på rangen dagen före avresa.
Vi beslöt att kontakta dem och fick ett förslag på ett upplägg för fyra personer till Costa del Sol, som vi tyckte verkade bra. Med boende på Hotell Guadalmina inklusive flyg, hotell med frukost, hyrbil med fria mil och starttider på fem trevliga banor tyckte vi att tjugo tusen per par var ganska OK.
Då jag inte varit i närheten av gofklubborna de senaste tre månaderna, var jag tvungen att slå några bollar på en driving range i närheten. Det gick inte bra! Med en mix av toppar, slicar och sockets i färskt minne programmerade jag min hjärna med att golfen inte var så viktig, utan bara ett spel, men att det ändå skulle bli trevligt att få lite motion och luftombyte.

Även om planet inte skulle lyfta förrän vid elvatiden på förmiddagen så startade vi tidigt. Vi hade inte bokat parkering på Kastrup men fått reda på att våra brobizz fungerade på flygplatsens alla parkeringsplatser. Vi visste ju inte om det fanns någon plats ledig på någorlunda bekvämt avstånd och ville inte riskera att behöva köra runt och leta och därmed komma i tidsnöd.

Ingen sol just då, men 15 C på balkongen.
I Malaga fick vi vårt bagage snabbt, då både väskor och golfbagar kom ut på bagagebandet, till skillnad från på Kastrup, där skrymmande bagage måste hämtas på ett speciellt ställe.
I ankomsthallen i Malaga stod det många personer med skyltar i händerna och när vi väl upptäckte en man med skylten Malaga Car, så tog vi kontakt med honom. Han lotsade oss ut till en shuttle bus som tog oss någon kilometer till platsen där vi skulle få våra hyrbilar. Tre kvart senare kunde vi checka in på vårt hotell. Trots att allt fungerade smärtfritt så upplever jag oftast resdagarna, som en plåga och kan inte pusta ut förrän jag kommit till hotellrummet.

Vi körde golfbil på alla fem banorna.
På söndagsmorgonen, när vi förflyttade oss till restaurangen för att äta frukost, så regnade det och temperaturen var omkring fyra grader. Typiskt! Men, efter frukosten hade det åtminstone slutat regna och vi gick iväg och hämtade våra golfbilar, inför veckans första golfrunda på en av Hotellets två banor, Guadalminas Norra.

Eva sopar iväg en bra drive.
För egen del var förväntningarna på golfspelet extremt låga. Men, utan att ha slagit några träningsbollar (vi var sena och hade svårt att hitta banan, som låg en bra bit från hotellet) så satte jag ut en perfekt spoon mitt i fairway. OK, även en blind höna o s v, tänkte jag, men var glad så länge det varar! Och, det fortsatte faktiskt att fungera hyfsat, inte bara för mig, utan för oss alla fyra under hela veckan. Självklart gjorde vi också många misstag, men i det stora hela var vi nöjda med spelet med tanke på att vi alla var ringrostiga.

Livsfarligt för en godisälskare som mig.
På kvällen var vi alla ganska trötta. Hotellet låg inte precis mitt i någon stad, så det var inte gångavstånd till någon annan restaurang än de som fanns på hotellet. Före middagen vill ju de flesta normala människor, åtminstone i samband med semestrar, ta sig en liten stänkare eller ett glas vin före måltiden och sedan är det inte så lyckat att köra bil. Det fick alltså bli hotellrestaurangen den här kvällen. Det visade sig att vi hittade en voucher som faktiskt innebar att vi fick en fri middag i restaurangen, något som normalt kostade 38 Euro per kuvert. Det erbjöds både a la carte och en fantastisk buffé och vi valde det senare. Mätta, belåtna och ganska trötta efter dagens runda så blev det tidigt sänggående. Vi skulle spela en ny runda i morgon, då på Atalaya Golf & Country Clubs Old Course.

På promenad i La Duquesas marina.
Beroende på vilka starttider vi hade fått oss tilldelade, så fick vi lite tid över till annat än golf på eftermiddagarna. Då körde vi ibland ner till någon av marinorna, som det finns många av i närheten, där vi fikade eller åt middag på kvällen. En av dessa var La Duquesa, där vi varit flera gånger tidigare. Det är här jag köpt alla mina klockor av en, som vi lite vårdslöst kallar, vår klockneger. Överallt finns det nämligen många afrikaner, trevliga och inte alltför påträngande, som går omkring och säljer allt från väskor och solglasögon till klockor och CD-skivor. Denna gång ansåg dock Eva att jag borde avstå denna frestelse.

Eva ser nöjd ut efter sin kyckling med pesto.
I de här hamnarna finns det mängder av caféer och restauranger och naturligtvis tog vi tillfället i akt att här äta en, åtminstone i spanjorernas ögon, tidig middag.

Jörgen Kvant ser lite obekväm ut i marknadsröran.
På tisdagen hade vi den enda "lediga" dagen, när vi inte spelade golf. Och, på tisdagarna är det alltid marknad i Fuengirola. Den är enorm, där det finns uppåt tusen marknadsmånglare, som säljer i stort sett allt till extremt låga priser. Vi lät tjejerna gå för sig själv eftersom vi och dem förmodligen har lite olika preferenser när det gäller utbudet. Jörgen och jag tröttnade ganska fort och tillbringade väntan på våra respektive med att dricka kaffe på en av de många uteserveringarna och att titta på och kommentera de individer som passerade oss.

Tre fyra mil upp i bergen ligger flera samhällen. Här en stad som heter Ojen.
Marknadsbesöket hade vi klarat av redan vid lunchtid, så vi hade resten av dagen på oss att göra något annat. Jörgens Eva ville åka upp till några byar uppe i bergen varför vi styrde kosan mot ett ställe som heter Coin. Vi körde runt i den lilla staden utan att hitta något centrum och absolut inget ställe där vi kunde parkera, för att istället fotledes försöka hitta stadskärnan.

Tveksamt etablissemang.
Vi gav upp våra försök och körde ut ur stan. Men någon uttryckte en önskan att få möjlighet att besöka en bekvämlighetsinrättning, som nog inte skulle vara så lätt att hitta. Men, precis i utkanten av byn såg vi en liten neonskylt ovanför ett bedagat ställe, som ev kunde vara en restaurang. Vi parkerade längs vägen och knallade ner till entrén. Vi steg in i en mycket mörk lokal som jag initialt associerade till en eftermiddagsöppen porrklubb. Nu besannades emellertid inte mina farhågor. Det var istället ett discotek, som på dagtid var ett café och där personalen var väldigt trevlig. Hade inte någon varit nödig, så är sannolikheten liten att vi skulle frekventera stället i fråga.

Förberedelser inför sista golfrundan.

Uppvärmning med lite puttning på övningsgreenen.
Att spela fem rundor golf på sex dagar är egentligen alldeles för mycket och turistandet blir också lidande. För att inte tala om kroppen. Jag fick väldig träningsverk efter de två första golfrundorna, men det positiva var dock att det var i "rätt" muskler. Vår inköpta tub Voltaren fick vi stor nytta av och en behandling varje kväll fick önskad effekt.
Dagen före hemresan spelade vi så den sista rundan för veckan. Klubben heter El Paraiso och banan har Eva och jag spelat tidigare. Precis som de övriga fyra banorna vi spelade, förutom de två första spelade vi Guadalmina South och Valle Romano, så var de inte så extremt kuperade som många av banorna här nere är.  Men att, som jag gör här hemma, gå och bära bagen hade ändå varit jobbigt då det på vissa banor var väldigt långt mellan hålen. Som jag tidigare nämnt valde vi därför att hyra golfbil varje gång, till ett pris av ca 40 Euro per bil. Men, det var det värt!
Trots att vi fick skrapa is från bilrutorna på morgonen, så såg vi när vi fikade efter rundan, att en termometer på väggen visade 35 C när solen "blagade, som den också gjort hela dagen.

Sista dagen hade vi fria aktiviteter. Flyget hem skulle inte avgå förrän 19:30, så vi tog tillfället i akt att turista lite. Jörgen och Eva ville åka och titta på en stad som heter Neja. Här har några vänner till dem funderat på att köpa ett hus eller lägenhet. Eva och jag har redan tidigare varit i dessa trakterna, bl a i den trevliga staden Almunecar, varför vi kom överens om att träffa Eva och Jörgen på flygplatsen. Istället körde vi ner i Marbella centrum och parkerade bilen. Vi har egentligen bara varit i Puerto Banus tidigare, men aldrig nere i Marbellas centrum. Här gick vi också ner till strandpromenaden och flanerade några timmar.

Eva i Fuengirola med en påse med saker, som inte kunde avstå från att köpa.
När vi tröttnat på detta körde vi vidare till Fuengirola, varifrån vi bara hade några få mil till Malagas flygplats. Fuengirola får nog betraktas som huvudorten på Costa del Sol, med en strandpromenad som nog är närmare en mil lång. Hela huvudgatan är kantad med hotell, restauranger, caféer och butiker, så tiden gick ganska snabbt tack vare alla inköp och cafébesök.

Eva och Eva på flygplatsen i väntan på incheckning.
Vi lämnade Fuengirola och lade in Malaga flygplats på GPS:en i telefonen. Den förde oss definitivt inte den snabbaste vägen dit, möjligen den kortaste, för när vi visades ut ur stan så tillbringade vi, i våra ögen, mycket lång tid på smala, krokiga vägar, innan vi äntligen kom ut på en större led.
Vi hade telefonkontakt med Eva och Jörgen och trots att vi varit på helt olika ställen så parkerade vi utanför Malaga Car nästan samtidigt.

Full kaos vid utlämningen av större gods.
Flygresan till Köpenhamn ägnade jag åt ett korsord och en bok. Allt hade fungerat väl hela veckan, men något strul skulle ju självklart uppstå, konstigt vore det annars. Och strulet uppstod på Kastrup.
En kvart efter att vårt plan landat, så kom ytterligare ett plan från Malaga. Ungefär vid den tiden hade också fyra flyg från Tyskland och Österrike landat, där de flesta resenärerna var hemkomna skidturister. Resultatet blev att hundratals människor stod och trängdes vid utlämningsporten, mitt i natten, för att hämta sina skidor och eller golfbagar.
Det är verkligen ynkligt att man på en så stor flygplats som Kastrup inte kan finna ut ett smidigare sätt att lösa de här problemen för passagerarna.
Nästa strul fick vi några dagar senare. Innan resan hade jag kollat priserna på de olika parkeringsplatserna på Kastrup. Priset för att stå i P7 kostade enligt deras prisuppgifter omkring 700 DKR per vecka. Vid mailkontakt med Kastrup fick jag också veta att vår brobizz kunde öppna bomarna på alla p-platserna på området. Det var den metod vi använde. Det de inte berättade var att det då handlade om ett betydligt högre pris. Vi trodde i vår enfald att det skulle bli billigare, precis som vid broöverfarten. Dålig service är bara förnamnet.

Men, vi hade haft en jättefin vecka och är mycket nöjde med vad Here we Go fixade till oss!

Och, lite smällar får man ta!

onsdag 31 januari 2018

Några pros and cons med nya bilen 2018-01-31
När jag hämtade vår nye Hyundai Tucson efter lackförsegling hos DBC Däck & Bilvårdscenter i Löddeköpinge så hade vi nog bara hunnit avverka cirka fem mil.

Omfattande verk.
Under de två dagar jag varit av med bilen hos DBC hade jag ägnat några timmar att studera den cirka 500 sidor tjocka instruktionsboken. Det är mycket nya finesser i den nya bilen. Det har ju faktiskt hänt en hel del, både när det gäller säkerhet och bekvämlighet, under de nio år vi hade vår Audi A6.
Återbesök efter två dagar.
Det första som hände när jag fick tillbaka bilen var att det kom upp ett varningsmeddelande om att en helljuslampa gått sönder. Eftersom bilen själv känner av när den ska övergå från varselljus till halvljus så hade jag, när detta hände, inte haft anledning att använda helljuset.
Det slumpade sig också att samma dag jag upptäckte felet så fick jag ett s k after sales samtal från den unge säljaren. Han frågade hur det gick med bilen och jag svarade då "tja, det är inte riktig bra", och berättade om lampan. Jag märkte att han först blev lite skraj, men vi kom överens om att jag skulle titta in dagen efter och få felet avhjälpt, vilket gick både snabbt och lätt.

Börjar nästan tycka att den är lite snygg.
Vi har fortfarande inte avverkat så många mil i vår nya bil, så det finns fortfarande mycket att lära, både vad gäller färddatorns olika alternativa inställningar och displayen med GPS, telefon etc.
Något som jag emellertid snabbt blev väldigt förtjust i är möjlighet att få värme i ratten, vilket är perfekt vid de tidiga, mörka, kalla morgnar när jag kör till gymet. En annan liten finess är att när jag närmar mig bilen så tänds det en lampa vid dörrhandtaget, som annars kan vara svårt att hitta i beckmörker. Ytterligare en finess, som nog är ganska ovanlig, ät att de bakre ryggstöden går att reglera i olika lutningar.
Naturligtvis finns det också några nackdelar jämfört med vår tidigare prestigebil. Så har vi till exempel kunnat konstatera att bullernivån vid motorvägskörning är märkbart högre i vår Hyundai än i Audin. Kanske beror det på att en SUV är högre och mer "svullen" än Audin. En annan liten detalj är att det endast går att sänka och höja sätet på förarsidan, medan detta gick att göra på båda sidor i Audin.
Men, överlag så känns det riktigt bra än så länge, med vår nya bil, som inte minst Eva är riktigt förtjust i. Kanske får jag börja köra med Minin istället, vem vet.

Lars, en nöjd köpare!
Den nye ägaren till vår fina Audi, Lars, är väldigt nöjd. Han berättade att han veckan efter köpet hade varit och besiktigat bilen i Lomma. Besiktningsmannen hade berömt bilen, som också är försedd med en dekal från Ditec, och sagt något om att de som behandlade sina bilar där, var nog speciellt rädda om sin bil och vårdade den väl.

Det är A och O att ha nöjda kunder!

måndag 15 januari 2018

Bytt bil!

Tog avsked av vår prestigeaudi till förmån för en riskokare - 2018-01-10
I en tidigare blog berättade jag att jag "råkade" besöka några bilföretag, när jag lämnat in min Audi  för en uppdaterad Ditecbehandling. Att byta vår fina, välvårdade Audi A6, som bara hade rullat 13000 mil, hade jag inte en tanke på. "Aldrig mer en ny bil, det är alldeles för oekonomiskt" hade varit mitt mantra under flera år.

Vår A6 efter senaste Ditecbehandlingen.
Men, när man går in i en bilhall och ser alla de blänkande skönheterna där, så är det ju på gränsen till onormalt att inte bli lite sugen. Efter att ha besökt Audi i Lund och där tittat på några bilar, bl a en Audi Q5, som är en SUV så körde jag vidare och tog en titt även hos Hyundai, som låg alldeles i närheten.



Att jag besökte Hyundai berodde främst på att jag, för ett antal år sedan, åkte med några kompisar till en bilmässa i Bremen, i just en Hyundai, en sedan av modell i40, en bil som jag faktiskt blev imponerad av.
När jag kom in genom dörren möttes jag av en svart Hyundai Tucson som, tillsammans med flera andra av samma modell, nu såldes till ett kampanjpris, som låg ca 50000 under normalpriset. Utöver det digra utrustningspaketet så ingick också både dragkrok och vinterdäck till ett värde av 25000.
En Audi typ Q5 med samma utrustning skulle säkerligen kosta omkring 500000 och det är alldeles för mycket pengar att lägga på en bil. Åtminstone med min plånbok! Och, inte nog med det, jag har faktiskt aldrig tyckt att suvarna är speciellt snygga i jämförelse med vår Audi A6.

Eva och jag hade väl inte på allvar pratat om att byta bil redan nu, men när vi någon gång talat om vad vi skulle välja vid nästa bytestillfälle fanns faktiskt en suv med som ett alternativ i våra diskussioner.

Den nästan skriker "köp mig"
Även denna var nedsatt40000. 
Några dagar senare, en dag när inte Eva tvunget ville arbeta, så beslöt vi oss för att åka iväg någonstans. Precis som när vi ska ut i vår Morgan hade vi inte något mål så jag föreslog att vi tog en sväng till Lund och tittade på bilar. Bara för skojs skull alltså. Eva var väl inte heltänd på idén, men föll så småningom till föga, när jag lade till att vi sedan kunde äta lunch någonstans i Lund.
Vi inledde våra besök på Audi, där vi bl a tittade på en Audi Q5 från 2016, som bara hade 2000 mil på mätaren. Den var fin och en Audi är alltid en Audi. Vi tittade runt lite även på andra bilar, men när vi var på väg ut så stannade jag till vid en alldeles ny Audi A6, som verkligen gjorde mig RIKTIGT sugen. Eva blev väl inte lika upphetsad inför denna skönhet som jag blev, så hon drog mig vidare mot utgången för att jag inte skulle hitta på några dumheter och ta några ogenomtänkta beslut.

En sådan ville Eva ha.
Vi körde vidare den korta biten bort till Nilssons Bilcenter, som säljer Hyundai och Opel i Lund. Där träffade jag återigen på den unge entusiastiskt säljaren, som jag träffat vid mitt första besök någon vecka tidigare. Han visade oss en Tucson, som fanns i flera olika färger och det som främst gjorde Eva intresserad av denna bil var försedd med både automatisk nödbromsassisten och kollisionsvarnare. Ja, sedan gick det undan och bara någon dag senare, en lördag, åkte vi in och gjorde affär. Men, det går inte att hålla god min när man får reda på skambudet 30000 för vår fina Audi i inbyte. Det gick vi inte med på. På blocket ligger en Audi A6 med vår utrustning, miltal och skick på mellan 60000 till 75000, så att skänka bort den i byte var inte aktuellt. Samtidigt var jag inte inne på att lägga ut den på Blocket, med tanke på alla de ev suspekta personer som ska komma och sparka däck och pruta.

En nöjd köpare kör iväg med vår fina Audi.
Men det löste sig på allra bästa sätt, både för oss den framtida ägaren. På gymet någon dag senare kastade jag ur mig frågan om Lars, en av mina gymkompisar, ville köpa vår fina Audi. Han blev intresserad men ville tala med sin hustru om det. Kvickt gick det även denna gång, för när Lars och Marie kommit och tittat och provkört så beslutade de sig snabbt.
Lars var också och besiktigade bilen nyligen och fick bara beröm av besiktningsmännen för bilens skick. Det känns skönt för mig också naturligtvis.

Lämnade idag och den blir klar i morgon.
Precis som vi alltid gjort med vår Audi så ska denna nya bilen också lämnas in för lackkonservering.
Denna gången till ett familjeföretag i Löddeköpinge, DBC www.dbcenter.se, som fått mycket fin kritik av de kunder som använt dem tidigare. Det gäller att gynna de lokala företagen så att de stannar kvar och blomstrar.

Mycket att lära och instruktionsboken är tjock.
Så i morgon eftermiddag är bilen klar och då får jag fortsätta att lära mig alla de knappar och funktioner, som finns i bilen.

Nu får tiden utvisa hur den är i jämförelse med vår Audi!






tisdag 26 december 2017

God Natt i garaget!

Nu återstår bara ekerfälgarna - 2017-12-20
Som traditionen bjuder har jag, till och från och när andan fallit på, tillbringat en hel del tid i garaget. Att förbereda Mr Brum för ett stillsamt liv under några månader, men också göra honom redo för action, när de första vårdagarna visar sig, är en mer eller mindre omständlig process.


Jag väntade med att ställa av vår Morgan till den siste oktober. Förra året var nämligen oktober månad en riktigt fin höstmånad och Evas och min sista runda för året gjordes just den siste oktober.  Så blev det tyvärr inte i år varför inte en enda outing skedde denna månad. Över huvud taget så har vi kört ovanligt lite med bilen denna säsongen, framförallt då vädret inte ofta har inbjudit till öppetkörande.
Så efter en månad i absolut stillhet så står han här nu nytvättad, när jag i mina tankar går igenom den checklista på åtgärder, som jag brukar genomföra varje höst/vinter.

Vingmuttrar ska inte spännas för hårt, då lossnar de inte med gummiklubban.
Första åtgärden är alltid att slå loss vingmuttrarna på ekerhjulen. I år gick det faktiskt bra med min lite tyngre gummiklubba, till skillnad från förra året, då jag fick ta till min blyslägga. Övervåld med blysläggan gillar jag inte, då sådana ingrepp ofta leder till märken på vingmuttrarna. OK, lite överkänslig är jag kanske när det handlar om omvårdnaden om Mr Brum, men bättre det än att vara tvärtom, tycker jag.

Nu får den stå så här tills våren anländer för att inte däcken ska bli platta.
Med min relativt nya domkraft, som är riktigt låg för att komma under bilen där bak, lyfter jag upp bilen på pallbockar i två etapper. Lyfter jag för högt med en gång blir det nämligen problem att komma under med domkraften på andra sidan. Det här momentet ska man inte slarva med. Att bilen står stabilt på pallbockarna är otroligt viktigt, inte minst om man ska krypa under bilen. Mer än ett dödsfall har inträffat då bilar fallit ner från pallbockarna på grund av slarv med detta.

Första etappen av höstjobbet.
Så kan då den vanliga processen inledas. Tidigare år har alltid börjat med att tvätta, polera och försegla ekerfälgarna. Men då detta är ett ganska tidsödande och ganska tråkigt jobb, som jag också brukade dra mig för lite, gjorde att det nästan hann bli vår innan jag var klar med resten av jobbet med bilen. Istället började jag i år med att polera hela bilen med Meguiars Ultimate Compound. Det är egentligen inte så jobbigt, men jag brukar ändå dra ut på jobbet lite grann. Jag polerar inte hela bilen på en gång, vilket gör att jag har anledning att gå ut i garaget lite oftare. Jag trivs faktiskt där. Vaxningen innebär i princip samma arbetsinsasats som poleringen och tar ungefär lika lång tid.

Ser fint ut, som nytt!
Innan jag kan ikläda Mr Brum hans pyjamas, som faktiskt inte varit på på flera år, så är det den årliga behandlingen av läderinredningen som står på programmet. För rengöringen använder jag Meguiars Leather Cleaner medan jag till infettningen använder Autoglyms Leather Balsam. Instruktionen på baksidan rekommenderar att dylik behandling bör göras två till tre gånger per år, men med tanke på hur vår Morgan används så är jag övertygad om att det räcker med en. Detta sagt av mig, som egentligen är ganska omständlig och överbeskyddande.

Dags för vintervila.
Ja, så är det då dags att ta på pyjamasen. Den som jag köpte för dyra pengar från Roger på Harpers Morgan i England, några månader efter att jag köpt bilen i början av 2012.
Utöver ekerfälgarna återstår faktiskt ännu lite till att göra. När jag tagit av ekerfälgarna brukar jag göra rent i hjulhusen för att sedan behandla träet med Cuprinol. En annan åtgärd är att jag brukar spraya kedjeolja på bladfjädrarna bak. Detta är emellertid inga tidskrävande åtgärder, så nu kan jag se fram mot att fixa till så att ekerfälgarna blir lika fina som tidigare år.

I mars får det bli en service hos English Car Care och ev måste jag köpa nya däck.

Det kostar att ligga på topp!

lördag 23 december 2017

Byta bil?

Ibland blir man sugen - 2017-12-18
I måndags var det dags igen för min Audi att bli ompysslad på Ditec i Lund. Den har varit där en gång var 18:e månad ända sedan vi köpte bilen ny i januari 2009. Med Ditecs lackbehandling blir bilen, inte bara som ny, åtminstone utanpå, när jag hämtar den, utan också mera lättvättad.

En vrålfika för det facila priset av 10 kronor.
Eftersom min Eva inte hade möjlighet att följa med och därmed köra mig tillbaka hem, så blev jag hänvisad till att hyra en lånebil. Klockan var 08:30 och jag var sugen på kaffe. I området där Ditec ligger, finns också Biltema. Och, eftersom de öppnar redan klockan åtta på morgonen så styrde jag kosan dit. Det finns alltid något onödigt som man tror att man behöver, när man går runt i butiken. Men, huvudanledning till att jag körde dit var att jag visste att de också har ett café där.

En fin 3,0 liters A6 från 2014.
En varmkorv, kanelbulle och en kaffe blev för mig dagens andra frukost, som verkligen var till budgetpris. När jag satt där bland några andra morgontidiga och kaffesugna individer upptäckte jag att det inte långt därifrån fanns en Audiåterförsäljare. Så dit styrde jag mina steg efter besöket på Biltema. En kvinnlig säljare antastade mig direkt när jag kom in, men på ett trevligt sätt och frågade, precis som alla andra säljare, vad hon kunde hjälpa mig med. Ja, det visste jag inte riktigt, men berättade att jag haft min nuvarande Audi i nio år och att det på sikt var dags att byta upp sig. Någon splitter ny bil kommer det däremot inte att bli tal om, men en nästan ny bil med få mil på mätaren kan vara intressant.


Hon drog då med mig till en Audi A6 från 2014, en treliters diesel med 313 hästkrafter. Den var i princip fullutrustad med alla tänkbara options och såg väldigt fin ut. Det gör ju alla bilar i en bilhall, vilket egentligen är väldigt lömskt. Tidigare ägare var ett äldre par, som köpt bilen ny. De bodde strax utanför Lund men skulle nu flytta till Malmö och tyckte att A6:an var för mycket bil att ha i stan. De bytte därför in sin fina bil till förmån för en Audi A1.
Eva och jag är egentligen inte redo att byta bil just nu. Vår bil har rullat 13000 mil och det enda felet som vi haft genom åren var en glödlampa som behagade sluta lysa. Den kan lätt rulla 15 till 20 tusen mil ytterligare, om underhållet görs på rätt sätt. Visst har vi diskuterat bilbyte ibland och då talat om vad för typ av bil vi skulle ha nästa gång.

Audi Q5 2016.
Allt fler av våra kompisar har övergått till att köpa SUVar. Med ålderns rätt anser de att de är lättare att ta sig i och ur, vilket säkert stämmer. Men varken Eva eller jag har några problem med att komma i och ur vår Audi. Och, inte ens när det gäller att embarkera vår Morgan är det några större problem. Inte än i alla fall. Inte nog med det, jag har heller aldrig tyckt att suvarna var speciellt snygga.
Och, när sedan en SUV kom på tal så släpade försäljerskan med mig till en väldigt fin Audi Q5 från 2016, som bara hade 2000 mil på mätaren. Den är rätt maffig och kanske började jag så smått ändra min uppfattning om suvar, åtminstone lite grann. En sådan här bil hade kostat drygt 500 lakan när den var ny och redan nu sjunkit till drygt 300000 kronor.

Lägg till bildtext
Det är just av den anledningen jag förmodligen aldrig kommer att köpa en ny bil igen. Inbytespriset för vår fina, välhållna Audi A6, som i mina ögon är mycket snyggare än en suv, skulle i bästa fall hamna  mellan femtio och sextio tusen. Nästan en kvarts mille emellan alltså. Det tål att tänka på!

Thomas, som förestår gymet jag går på, kom häromdagen till jobbet i en helt ny Kia Sportage. Det är hans andra i ordningen. Det är en SUV det också och fulladdad med väldigt bra tillbehör. Själv har jag aldrig ägt och inte ens kört någon bil från Asien och har väl kanske lite förutfattade meningar om kvalitet och sådant. Men, när jag för några år sedan åkte med en kompis till Bremen i hans Hyundai i40, så blev jag verkligen imponerad av både prestanda, finish, finesser och garantin.

Hyundai Tucson 2018.
Så, efter besöket på Audi gick bara rakt över vägen, där Lunds Hyundaiåterförsäljare fanns. Även där blev jag direkt mött av en yngre, trevlig killa, som ställde samma fråga som hon på Audi tidigare gjort. Mitt svar blev väl också i stort sett detsamma som tidigare, men med tillägget att det kanske skulle kunna bli aktuellt med en SUV i framtiden.

Mycket options, som kostar extra på andra bilar.
Och, nog tusan hade de just nu en kampanj på Hyundai Tucson, som inte bara var nedsatt med nästan femtio tusen, utan även innehöll extrautrustning som vinterdäck och drag, som annars skulle kosta 27000 kronor. Sådana här spontana besök hos bilhandlare kan sätta griller i huvudet på vem som helst, eller hur?

Visst är den fin.
Väl försedd med broschyrer, både på Audi och Hyundai, körde jag hem till Lödde där jag kunde studera alla vackra bilder sittande bekvämt i min Laminofåtölj. Att byta bil är nog den sämsta investering man kan göra. Det vet jag också, men kan inte hjälpa att jag blir sugen ibland.
När jag några timmar senare kom tillbaka hem och parkerade på uppfarten, efter att ha hämtat vår Audi i Lund, så stod den där och blänkte så fint.
Men snart tio år gammal, så lär både det ena och andra behöva bytas de närmaste åren, som också säljarna påpekade. Det är ganska lätt att komma på mer eller mindre rationella argument för bilbyte, bara man är tillräckligt sugen.

Bäst är att tänka med huvudet och inte med hjärtat!

måndag 11 december 2017

Lite julstämning i bister väder.

Julmarknad i Viken - 2017-12-10
Det var söndag och inget fanns på agendan. Vädret var visserligen sådant att det mer lockade till att sitta och läsa en bok framför brasan, än att ge sig ut på utflykt, men vi bestämde oss trots detta för att köra upp till Viken en sväng.

Ett fåtal stånd och några byinvånare som trotsade det ogästvänliga vädret.
Vikens traditionella julmarknad är dock inget som går att jämföra med vad som sker i de flesta tyska städer, men efter som vi har vår dotter med familj i byn, fanns det dubbla anledningar att åka dit. Att hitta en parkeringsplats, som vi trodde skulle bli svårt, visade sig vara hur enkelt som helst. Utombys besökare verkade föredra att stanna hemma.

Massor av "ålakråkor" fanns intill strandkanten.
När vi anlänt tog vi en promenad genom huvudgatan, där den huvudsakliga verksamheten pågick. Gamla Viken är verkligen ett pittoreskt ställe att promenera genom, med tanke på alla smala kringelkrångelgator och massor av välskötta äldre hus. På tillbakavägen valde vi dock att gå längs havet, vilket verkligen var en kall och blåsig upplevelse.

Den fina möllan lockar alltid mycket folk.
Vår dotter Jessika har, kanske på grund av sitt stora intresse för bakning, engagerat sig i Sophiamöllans vänner. Den här välbevarade möllan är belägen centralt i byn och bjuder på en massa aktiviteter under hela året. De stora dragplåstren är, förutom sitt deltagande i julmarknaden, att men ett antal gånger om året maler mjöl på traditionellt sätt med hjälp endast av vindkraft.

Vi tittade in det gamla magasinet före öppnandet.
Vår dotter och svärson ansvarade för utskänkningen.
I anslutning till möllan finns en lokal, som vid tiden det begav sig fungerade som magasin. Med de gamla bjälkarna i taket används det nu som mötesloka och andra mindre mindre evenemang, som till exempel när gubbagolfen, som spelas varje vecka på den gamla niohålsbanan i Viken, har sin årliga avslutningmiddag. Idag användes den emellertid som café, där frusna julmarknadsbesökare kunde värma sig med glögg, kaffe och kakor.
Eva och jag bodde i Viken när våra barn var små. Det är nu 43 år sedan vi flyttade till Löddeköpinge. Främsta anledningen var att jag på den tiden hade min arbetsplats i Malmö, som jag ofta inte lämnade förrän vid 19-tiden på kvällen. Den "nya" vägen, som gick utanför alla samhällena, Laröd, Hittarp, etc, var inte byggd vilket resulterade att jag i regel inte kom hem innan barnen gått till sängs. Samtidigt så fanns det i Löddeköpinge bra kommunal service både vad gällde skolor, bad- och idrottsanläggningar, butiker etc. Löddeköpinge var, när vi flyttade dit 1974, faktiskt en egen kommun.

Eva samtalar med Robert Johansson.
Så trots att det var väldigt längesedan vi lämnade Viken för Löddeköpinge, så finns det dock kvar en del människor som vi fortfarande känner igen. En av dem var Robert Johansson. Robert är precis, som vår dotter Jessika, mycket engagerad i Sophiamöllans vänner och förutom de kakor som Jessika bakat för försäljning i caféet hade Roberts hustru bakat de goda mandelmusslorna. Robert var tidigare marknadschef på ett av de företag, som tillhörde min kundkrets, när jag arbetade på Ted Bates. Han är för övrigt också en intressant person, som både haft veteranbil och eget flygplan.

Jag brukar stöta på Kjell både när jag är i Viken och på golfbanan.
På tal om Ted Bates så träffade jag också min gamle kollega och chef Kjell Kronert. Om Kjell kan det sägas mycket och en mer engagerad människa är svår att hitta. Han är mycket engagerad i kyrkan, inte minst som kyrkvärd utan också som kyrkopolitiker. Ett annat engagemang, som ligger honom varmt om hjärtat är "Välkommen till Viken" som är en grupp människor, som försöker att göra det så bra som möjligt för de ensamkommande barn som tilldelats Viken. Utöver detta är han, som tidigare moderat politiker i Höganäs kommun, mycket engagerad i Vikens utveckling rent allmänt.

Kvants.
Det är kul att träffa gamla vänner och bekanta, när man råkar träffa på dem. Lite nyare Vikenbor är våra golfkompisar Eva och Jörgen Kvant. De härstammar från Stockholm och Nyköping och är, trots många år i Skåne, ganska kass på det skånska språket. Men jag försöker lära dem något nytt ord varje gång det kommer på tal. För att få dem till kaffestugan fick vi ringa och övertala dem. Väl där fick de också tillfälle att bekanta sig med vår dotter och hennes man Olof, som de nog inte träffat tidigare.

Varmt och skönt inomhus.
Det började komma allt fler människor till caféet för att värma sig med glögg och kaffe och artiga som vi är, inte minst på grund av en god uppfostran, så såg vi till att dra oss tillbaka för att göra plats för andra behövande. Kvants, som kommit lite senare, ville också ta en liten promenad genom byn för att se vad som fanns. Bland annat blev våra damer intresserade av en liten butik som sålde lite typiska hemslöjdsvaror. Här inne var det varmt och det tog inte lång stund innan Jörgen, i vanlig ordning, fick syn på någon som han kunde börja inleda ett samtal med.

Trevligt initiativ.
Det blev, för ovanlighetens skull inte köpt någonting i butiken, och vi beslöt oss för att vända tillbaka mot bilarna. Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och Eva hade ett gympass att gå till lite senare, så det var dags att åka hem till Lödde. Inte långt från möllan och våra bilar hittade vi den här kreativa skapelsen. Det är några privatpersoner, som brukar ha olika teman, som här, när det är påsk midsommar etc. Undrar om något sådant hade fått stå i fred på många andra platser och samhällen runt om i landet. Vi skildes från Kvants och körde hem med full värme i bilen.

På onsdag ska vi åka och titta på Titanicutställningen!