måndag 25 juli 2011

Morganen på återbesök hos Svensk Bilprovning

Varför regnar det alltid när jag ska till Bilprovningen?
Resultatet hos Bilprovningen, som jag skrev om i min blogg "Bilprovning, Moppeköp och Premiärtur", blev att jag fick underkänt på CO-halten. Den var uppåt 9,0, vilket definitivt inte kunde accepteras.
Nu hade det nästan gått en månad sedan förra besöket, så för att undvika en hel ombesiktning, var jag tvungen att ta en sväng ner till Steve på English Car Care, för att få hjälp med att trimma förgasarna.
Men innan jag körde dit så passade jag på att tanka upp bilen med Shells 99-oktaniga soppa, något Lennart på Moppehörnan i Jonsered (se min blogg "En tur i Lars Austin Healey 100") sagt skulle bidra till lägre CO-värde. Utöver det hade jag även hällt i lite K-sprit i tanken, som också lär ha samma effekt.


Förgasarna får sig en duvning.
När jag kom ner till Steve började han att skruva isär förgasarna för att göra rent och därefter ställa in dem på mager blandning. Enligt hans mätare så lyckades han, efter viss ansträngning, få ner värdet till omkring 3,5, vilket ligger under maxvärdet som är 4,5.
Så drog jag då iväg mot Landskrona. Efter Steves insats så gick naturligtvis Moggen inte särskilt bra, plus att det givietvis började regna. Jag hade halva sittbrunnskapellet uppe så jag blev inte våt så länge jag körde (se min blogg "Nercabbat").
När jag kom fram stannade jag på baksidan, där de brukar göra avgastesterna när man ombesiktigar. På Steves inrådan lät jag bilen stå på tomgång när jag gick in och anmälde min ankomst.
Enligt besiktningsmannen var jag dock tvungen att registrera mig vid deras dator först, sedan lovade han att komma ut till mig när det var min tur. När jag kom tilbaka till bilen kokte den. Det finns ingen mekanisk fläkt i min Mogge, bara en elektrisk, som jag glömt att sätta på. Jag tryckte på knappen till fläkten, startade bilen och körde en runda runt huset och sedan var det frid och fröjd igen. När besiktningsmannen kom ut och kollade CO-halten fick jag nästan stort A i betyg, då mätaren visade på 1,3, hur den nu kunde göra det.
Glad i hågen och med godkänt papper körde jag tillbaka hemåt, via Häljarp, i regnet.
Halvvägs till Häljarp började fanskapet koka igen. Jag stannade direkt och väntade en kvart innan jag startade upp igen och körde vidare.
Mitt i Häljarp kokte den än en gång, det kan inte ha funnits mycket vatten kvar, och bilen dog. Jag visste direkt att det kommit vatten på fördelaren, så jag tog fram mitt badlakan, som jag alltid har i bilen, då det alltid regnar när jag kör. Jag tog av fördelarlocket och torkade av så gott jag kunde, även mellan brytarna och runt tändstiften.


Moggen i viloläge i Häljarp.
Jag stod på genomfartsvägen, utanför en villa, och strax kom det ut en vänlig person och undrade om jag hade problem. "Det här är en engeslk bil", berättade jag, "och deras enda fördel är att de är vackra, för problem finns det alltid". Han undrade om jag behövde hjälp och jag sade då "att en slurk vatten hade inte varit fel, för kylaren har kokat".  "Det kan vi ordna", sade han och kom strax därefter ut med en vattenkanna.
Vatten fylldes på och jag försökte starta, men fick ingen positiv reaktion från bilen. Jag vet emellertid att tiden läker alla sår, så fick bilen bara stå och torka upp en stund, så brukar det lösa sig. Det gjorde det den här gången också så efter en halvtimme så startade Moggen åter snällt och färden tillbaka till Lödde kunde slutföras.
Det är skönt att det finns snälla människor!

måndag 18 juli 2011

En tur med Lars Austin Healey 100

Moppehörnan i Jonsered - 2011-07-14
Inget besök hos Lars och Kristina i Lerum utan en tur med hans Austin Healey. Våra damer var upptagna med att titta till Kristinas bisamhälle och hennes otaliga prylar i hennes alldeles eget lilla hus på gården.



Lars fina bil startade direkt.
Efter frukost, vid 10-tiden på förmiddagen, var det dags för Lars och mig att ta en tur med hans Healey i det fina vädret. Lars har naturligtvis botaniserat runt i omgivningarna på sina turer med sin sportvagn, så det blev en fin tur på mysiga vägar.


Jimmys Pointiac.
Även Lars och Kristinas son, Jimmy, som bor i Köpenhamn, är intresserad av bilar. Dock har han en fabless för de amerikanska modellerna.

Ett nostalgiställe med många fina grejer
och en entusiat bakom disken.
På en sådan här utflykt är det en självklarhet att, under turen, besöka något ställe med anknytning till motorhobbyn. Lars hade vid ett antal utflykter med sin Healey tittat in hos Moppehörnan i Jonsered och eftersom han känner till mitt intresse för mopeder, så styrde vi kosan dit.


Lennart Svensson i butiken.
I butiken fanns den butiksansvarige Lennart Svensson, som visade sig vara en riktig mopedentusiast. Moppehörnan har koncentrerat sig på Puch, Sachs och Zundapp och hyllorna i butiken var fulla av godis till dessa modeller.


Här finns det mesta du kan önska dig till din moppe.
Eftersom min kompis här i Lödde, Peter, ingenjören, nyligen inhandlat en Mustang Royal från 1958, som han vill ha lite mer fart på, så frågade jag Lennart lite om cylindrar till en sådan tingest. En originalcylinder var, enligt Lennart, svår att åtgärda, av olika anledningar. Men, på från hyllan plockade han fram en tysk NOS originalcylinder med kolv på 60 kubik. Den skulle sätta lite bättre kraft och fart på Peters moppe, garanterade han. Jag ville emellertid inte inhandla denna utan att först ha talat med Peter, så jag fick ett visitkort av Lennart att överlämna till Peter, så att han kunde, om han kände för det, kontakta Lennart och beställa den per telefon.


En superfin Puch Florida.
Hos Moppehörnan fanns också många mopeder och jag tror att en del av dem var till salu.


Puch Dakota i kalasskick.
Lennart berättade att han varit på ett mopedrally i Italien. Han hade dock inte kört moppe dit, men ändå. Han hade tagit med sig sin väldigt fina, röda Puch Dakota dit. Något större intresse för denna typ av mopeder fanns dock inte i Italien, berättade han. Det skulle vara italienskt där nere.


Lennart visar en fin italienare.


Snygg, eller hur?
Hos Moppehörnan kunde man i princip beställa en moppe. Om man angav modell, skick och prisklass, så åtog de sig att skaffa en, förr eller senare. Lars, som i sin ungdom körde en Crecsent, mer eller mindre beställde en sådan. Det var modellen precis före "raketarslet", det handlade om.
Lennart berättade också att han, varannan gång han tankade moppen eller någon av sina bilar, brukade hälla i 100-oktanig bensin från Shell. Allt gick mycket ´gosigare" då, tycke han, samtidigt som CO-halten blev lägre vid besök hos bilprovningen.


Färdigtankad för ytterligare några mil.
På vägen tillbaka till Lerum behövde Lars tanka upp bilen och naturligtvis blev det 100-oktanigt på Shell.
Lennart Svensson var en mycket trevlig bekantskap, som verkade veta vad han talade om.
Moppehörnan i Jonsered är verkligen värd ett besök!
När vi kom tillbaka till Lars och Kristinas gård var damerna färdiga med sina göromål. Tillsammans åkte vi sedan till en liten restaurang och åt lunch, fin hemlagad pyttipanna, innan Eva och jag drog vidare till Skåne.
Jag ville ju förbereda mig för många timmars TV-tittande från The Open i England!

Motorträff på Näs och golf på Öijared

Några dagar hos kompisar i Lerum - 2011-07-11, 13
Efter vår vistelse på Bjertorp Slott och golf på Vara-Bjertorp GK, gick vår lilla resa söderut till Lerum. Här skulle vi tillbringa några dagar hos våra gamla kompisar Kristina och Lars och deras tax Otto. Det visade sig att de också hade besök av en annan av deras kompisar, Stefan från Stockholm, men som är skåning från början. Det visade sig att även Stefan ägnade sig åt golf varför vi bokade tid på Öijareds Gamla bana på tisdagen.

Utflykt till Näs slott - 2011-07-12
Lars är också mycket bilintresserad och stolt ägare till en Austin Healey 100 från 1954. Den har en stor fyrcylindrig motor på 2,6 liter. Själv har jag också en speciell relation till denna bil eftersom det var jag som hittade den i samband med en semester i Ross-on-Way i England, för många år sedan. På promenad i den lilla byn Goodrich, utanför Ross-on-Way, passerade vi nämligen ett hus där det på gårdsplanen stod denna Healey samt en AC Ace. Sådana fordon passerar man inte utan att antasta ägaren med diverse frågor. Det visade sig att ägaren, Mr Kirby, använde båda bilarna i hillclimbtävlingar på Prescott Hill, Bugattiklubbens egen tävlingsbacke. Mr Kirby hade vissa planer på att avyttra sin Healey och efter att ha förmedlat denna information till Lars, som då bodde i England, så blev det som det blev.
Han har nu ägt och vårdat sin bil under 29 år.

Varje måndag är det motorträff vid slottet Näs, bara någon mil från Lerum, och naturligtvis var vi tvungna att besöka detta evenemang. Även om det fanns en hel del, både bilar, MC och mopeder, så var antalet fordon inte tillnärmelsevis så stort som det brukar vara på motorträffen i Vikingabyn här i Lödde.


Packard från 40-talet.
Men det fanns många intressanta bilar här, som av naturliga skäl inte dyker upp i Vikingabyn. Bland annat fanns en Packard Cupé. En bil av samma märke, fast en sedan, brukade alltid stå utanför det hus i Helsingborg, där min farmor och farfar bodde på 50-talet. Redan då kunde jag, som sjuåring, namnet på alla fordon som fanns på den tiden.


En riktigt fin Thunderbird.
På träffen dominerade de amerikanska bilarna totalt och europeerna representerades av ett antal Volvo PV, några Amazoner, tre Lutus Seven och en Ford Taunus.


Detta var en riktig pärla.
På träffen fanns också ett antal Hot Rods, där speciellt en av dem skiljde sig starkt från de övriga. Jag förstår faktiskt inte hur den har kunnat bli godkänd av bilbesiktningen (det kanske den inte var), men den var försedd med nummerplåtar, så det borde vara OK.


En sådan här lär man inte behöva vaxa.
Precis som på träffarna i Vikingabyn fanns det en hel del motorcyklar, där HD var det klart dominerande märket. Men det fanns också några veteranare i form av Triumph och Husqvarna.


Tyckte detta var den snyggaste MC:n när jag var i 18-årsåldern.
Den har de rätta formerna enligt mig.
Eftersom jag själv har en gammal Puch Florida så letade vi oss också fram till platsen där mopederna fanns.


En Husqvarna i ett otroligt fint skick.
Jag såg bland annat en moped som jag aldrig sett tidigare. Den verkade vara väldigt klen, men mycket snygg, och stod parkerad vid sidan av en 100-kubiks HD.


Minns inte vilket märke det var.
Uppe vid slottet spelade The Cadillacs, en rockgrupp som spelade musik från tiden. Hela gårdsplanen var fylld av sittande 50+-are som kände sig som unga på nytt. Inträdet kostade 295 spänn och konserten skulle vara i tre timmar. Vi avstod därför och åkte tillbaka till Lerum där vi åt en god middag bestående av grillad lax med tillbehör.

Golf på Öijared - 2011-07-13
Jag vaknade med huvudvärk! Nej, nej, det berodde inte på några utsvävningar kvällen innan utan mer på att vi spelat golf i hög värme på Vara-Bjertorp. Förmodligen hade jag druckit för lite vatten under rundan, vilket kan få sådana här konsekvenser för mig.


Elegant så det förslår.
Klubbhuset på Öijared är verkligen spektakulärt. Det är delvis ingrävt i en kulle, där det finns en utslagsplats på taket. Inne i klubbhuset var det väldigt lyxigt och det kändes som att komma in i lobbyn på ett större hotell. Greenfeen var 550 kronor, men då jag var försedd med mitt Viasatkort så fick vi rabatt och betalade endast 330 per person. Öijared är en stor anläggning, som de påstår vara den största i Sverige.


Eva och en av våra spelpartners, Alexander hcp 12,
framför utslaget på ett av korthålen.
Vi spelade gamla banan, som var en trevlig bekantskap. Det var dock långt mellan många hål och backarna upp och ner, i kombination med värmen, bidrog till att min huvudvärk blev allt värre. Resultatet blev naturligtvis inget vidare och 23 poäng var jag lyckades få ihop. Jag gjorde dock tre par, som var lite plåster på såren.
På hemvägen mådde jag riktigt dåligt med huvudvärk och illamående. Så det fick bli två Treo och en timme i sängen direkt efter hemkomsten. Efter den timmen var jag som en ny människa och kunde delta i middagen som innehöll musslor, havskräftor och räkor.
Ett bra avslut på dagen!

lördag 16 juli 2011

Reservdelsinköp till Morganen och slottsmiddag

Morgan Restoration Services - 2011-07-10
När jag var på bilprovningen med min Morgan, för några veckor sedan, fick jag påpekande om att det fanns glapp i både king-pin och en kulled på vänster sida.
Eftersom vi skulle åka upp till Bjertorp Slott, utanför Vara, för femrättersmiddag, övernattning och golf, så passerade vi Vara, där Johan Wikström driver sitt Morgan Restoration Services, på vägen. Johan hade jag kontaktat i förväg och han sade att det gick bra att komma inom, även om det var söndag. Han skulle ändå leverera en bil, som han åtgärdat för en av sina många Morgankunder.
Johan och hans fru Mona är riktiga Morganentusiaster och Johan berättde att de kört 18000 mil med sin Morgan +4, av samma årsmodell som vår, 1959. Om vi har kört 1800 mil med vår, så är det säkert i överkant. De här människorna åker till Italien och naturligtvis en hel del till England i sina bilar. Många gånger har de monterat brooklandsrutor på bilarna vilket innebär att det inte går att sätta upp någon suflett. Och alla vet ju hur vädret är på de brittiska öarna. Men som jag skrivit i en tidigare blogg, "Nercabbat", så blir man inte så väldigt våt så länge man kör, det är när man stannar, till exempel vid stoppljus i städerna, som det kan bli problem. Men detta lilla problem löser man lätt genom att ha en paraply till hands i bilen, som man fäller upp vid dylika tillfällen. Det är ett hårdhudat släkte Morganfolket, åtminstone de flesta!


Johans verkstad.
Vi har aldrig träffats, Johan och jag, men vi har haft en hel del kontakter via telefon och mail under åren. Har jag några frågor om min Morgan, så ringer jag Johan. Han är väldigt kunnig och har varit medlem i Morgan Owners Group of Sweden i många herrans år.


Här är en Morgan Drophead, som väntar på åtgärd.
Morgan Restoration Services kan hjälpa Morganägare med i princip allting. En del lämnar sin bil för service medan andra har fordon som är i behov av del- eller helrenovering. Även en Morgan kan behöva ny ram eller nya karossdelar, om den används flitigt under alla delar av året.
Med en ny king-pin och nya bussningar samt en gammal kulled, att uppvisa vid köp av en ny, i bagaget lämnade vi Johan och styrde kosan norrut.

Turistande i Skara samt god mat och övernattning på Bjertorp Slott - 2011-07-10,11
I samband med min födelsedag fick jag ett kort från Dormy, där jag har ett så kallat VIP-kort, där de berättade att jag och en person till, i detta fallet min hustru Eva, fick en gratis övernattning på något av de fjorton ställen de hade överenskommelser med. Då vi skulle besöka vänner i Lerum så tyckte vi att Bjertorp låg bra till. Femrätters middag och frukost fick vi betala själv men hotellrummet var gratis.


Pampig infart till slottet.
Vi hade vår GPS i bilen så det var inga problem att hitta fram till slottet. När vi checkat in och bestämt tid för vår middag så hade vi några timmar över. Varken Eva eller jag hade tidigare varit i Skara varför vi tog en sväng dit.


Domkyrkan i Skara.
Även om jag inte är så där överdrivet intresserad av turistande så tog vi oss i alla fall en titt på domkyrkan. Den ser helt annorlunda ut än den i Lund samtidigt som jag tror att den förekom i böckerna om Arn.


Det är ganska pampigt och samtidigt högtidligt på något vis.
Det var väldigt varmt så vi tog till och med en titt inne i kyrkan, där det var svalt och skönt. Vi utnyttjade också kyrkans bekvämlighetsinrättning, något vi ansåg vi hade rätt till eftersom vi betalar kyrkoskatt.



Bjertorp Slott.
Det var dags att åka tillbaka till Bjertorp och förbereda oss för kvällens middag, som vi skulle avnjuta klockan 1930. Efter dusch och ombyte, från shorts till långbyxor, stegade jag ner i restaurangen och inledde kvällen med en dry martini på terassen.


Rofylld miljö.
Det var en ljuvlig kväll, varmt och ingen vind, så det fanns fullt av folk som läppjade på sina drinkar och blickade ut över slottsparken. Här satt vi och kontemplerade en stund innan det var dags att gå in i restaurangen. Vanligtvis är jag inte så förtjust i "konstig" mat, uppfödd på husmanskost, som jag är, men här var faktiskt alla fem rätterna till min belåtenhet.
Middagen var i och för sig inte gratis. Med min drajja och Evas vin fick vi punga ut med 2400 spänn. Men någon gång ibland får man ju lyxa till det, eller hur?

Golf på Vara-Bjertorp GK - 2011-07-11


Vara-Bjertorp GK
Jag hade bokat in oss i en tvåboll klockan 10:22, men när vi skulle slå ut så fanns det ingen där. Vi hade en fyrboll framför oss, som tog ganska lång tid på sig, så redan på andra hålet var vi ifattspelade av en annan tvåboll, som vi sedan spelade resten av ronden med.
Banan var cirka 6000 meter lång, men väldigt platt. Eftersom jag hade dåliga vibbar efter min senaste rond på Vasatorp TC, där jag fick förödmjukande 13 poäng på arton hål (skäms nästan att berätta det, men man ska vara ärlig sa alltid min mor), så var förväntningarna inte särskilt stora.
Jag försökte därför spela efter min förmåga och gick varje hål för bogey. Det fungerade bra och jag kom, väldigt förvånad, in på 92 slag brutto och 36 poäng. Nu var golf helt plötsligt kul igen.


Fika tillsammans med våra spelpartners David och Inger.
Efter ronden blev det den sedvanliga fikan innan vi packade in våra grejer och drog vidare till Lerum för att tillbringa några dagar tillsammans med våra gamla kompisar Kristina och Lars.
Två fina dagar på semestern!

Nygammal golfbutik i Helsingborg

Besök på Golfcity - 2011-07-05
Den förste juli öppnade Golfcity i samma lokaler som tidigare inhyste Golfland. Det är Håkan Andersson och en kompis som tillsammans driver butiken.


Golfcity, Helsingborgs nyaste golfbutik.
Håkan är en golfkompis till oss och även om vi inte hade tid att närvara vid den högtidliga öppningen så tyckte Eva och jag att det hörde etiketten att åka dit och uppvakta med en blomma.


Håkan, eller som jag kallar honom, Vasatorps egen John Daly.
I butiken hittar du det mesta inom golfutrustning, både klubbor, kläder, skor och mer eller mindre nödvändiga tillbehör från de kända leverantörerna. Bland annat säljer man kläder av märket Loudmouth, John Dalys märke, vad annars?


Skor från Footjoy.
När hustrun är med i sådana här sammanhang går hon nästan aldrig tomhänt därifrån. Det fanns naturligtvis mycket att titta på så denna gången blev det ett par byxor och en pikétröja.


Mycket snygga prylar att inhandla.
Till och med jag, som nästan aldrig köper något, hittade ett par vita byxor, som jag länge funderat på att köpa och använda under soliga, men inte alltför varma dagar.


Det tog lite tid inna Eva hade tittat färdigt.
Håkan och hans Maria är båda dedikerade golfare och har inte svårt att prata för varorna. Möjligen måste Håkan dra ner på sitt eget golfspel nu när han ska tillbringa en del tid i butiken. Butikens ligger centralt i Helsingborg, nästan mitt emot Knutpunkten, så många lär passera skyltfönstren vilket gör att en hel del spontankunder lär titta in.

Efter vårt besök och lite nya prylar åkte vi till Viken och spelade golf med kompisarna Eva och Jörgen.