söndag 27 oktober 2013

Tvätt av suffletten...

...på vår Morgan - 2013-10-24
Det börjar bli dags att förbereda bilen för vintern. Första insatsen är då, i mitt fall, att först tanka den full med bensin och sedan tvätta den, innan allt vinterpyssel i garaget tar sin början.

Nu ska BRUM pysslas om.
Jag passade på att handla hem en massa Meguiars bilvårdsprodukter när Mekonomen lämnade 20% på allt de hade i butiken för några veckor sedan, vilket bör hjälpa mig att hålla mig sysselsatt i garaget under regniga höstdagar.
Redan i våras köpte jag hem, polish, vax, läderrengöring och en massa andra grejer, bland annat rengöringsmedel och impregneringsmedel till suffletten.

Medel utan bruksanvisning.
Meguiars har instruktionsfilmer på nätet som visar hur man ska använda i stort sett alla deras produkter, men inte när det gäller medlet för suffletttvätt. Men eftersom jag ändå skulle tvätta bilen så tänkte jag att jag nu var tvungen att även fixa cabben.

Jag snålade inte på tvättmedlet.
Jag började spraya överallt på suffletten och visste inte hur mycket jag skulle använda. Men avsikten måste ju vara att hela suffletten ska täckas med medlet. När jag var klar hade halva flaskan gått åt så det måste ju räcka gott och väl, tänkte jag.
Nästa steg i arbetet innebar att jag, med en mjuk borste, arbetade in medlet i textiltyget. Detta fick sedan "stå och dra" en stund innan jag körde ut bilen ur garaget för att slutligen spola av suffletten tills allt rengöringsmedel försvunnit från tyget.
Med all säkerhet hade jag i alla fall inte använt för LITE tvättmedel, för jag spolade och spolade och spolade under minst femton minuter. Hela tiden rann faktiskt riktigt skitigt vatten och tvättmedel av taket, så suffletten hade nog varit ganska smutsig även om det inte sett så ut. Men så till slut så fanns det inte mer att spola av och jag fortsatte med att tvätta av hela bilen så att den var färdig för polering, vaxning och annat när jag får tid och lust till det.


Nu ska suffletten bli riktigt torr innan jag sätter igång med sista steget, nämligen att impregnera den med Meguiars impregneringsmedel, som det inte heller finns någon bruksanvisning till. Men det lär väl bara att spraya på.
Men, med måtta den här gången!



onsdag 16 oktober 2013

Joes Garage firade 20-årsjubileum

Mingel, garagesnack, kaffe och tårta - 2013-10-14

Träffarna på Joes är nästan alltid välbesökta.
Parkeringen utanför Joes Garage i Furulund var överfull av bilar, främst Jaguarer. Varannan måndag brukar det vara träffar hos Joes Garage och även om jag inte äger någon Jagga själv, så är det alltid kul att träffa bilintresserade, varav en del ibland har mer än en entusiastbil, till exempel en Morgan.

Alltid fina bilar till salu.
Man blir förvånad över att en begagnad Jaguar, visserligen med ett antal år på nacken, kan vara så "billig". Det fanns en stor Jaguar, som bara rullar 5000 mil med en prislapp på under 200.000. Det är faktiskt ganska prisvärt för en bil av den kalibern med all den lyx och prestanda den erbjuder.

Som det brukar gå till, så leddes vi in i en av deras verkstadslokaler där man visade en 20 år gammal bil och jämförde den med en av senaste årsmodell, som stod bredvid.  Bland annat berättades att man nu, i de nya bilarna, kan hitta ett ev elfel på några minuter. Något som kunde ta flera timmar på de äldre modellerna.

Så ska bilar se ut.
Inte mycket plast här inte.
Inne i försäljningshallen fanns det bland andra en Jaguar Mark V från femtiotalet. På prislappen stod det 189.000, om jag inte minns fel. Undrar hur länge den får vara kvar.

En Mark II och två E-types.
Inne i renoveringsverkstaden fanns bland andra den vita E-typen, som undergår en fullständig renovering. Den är nu lackerad i väntan på motor och växellåda som tydligen renoveras någonstans i England. Anledningen till det är att det, enligt killarna på Joes Garage, blir både billigare och bättre gjort i UK. Nackdelen är att väntetiden är ganska lång.
Här fanns också en blågrå E-type. Den hade importerats från USA, vilket konstaterades av att det bara fanns två förgasare. Det var förmodligen en Californiabil, då bilen verkade rostfri medan lacken var alldeles matt p g a starkt solsken.

Efter "föredraget" ute i verkstaden så drog folket in i försäljningshallen igen för att avnjuta kaffe och princesstårtor som dekorerats med Jaguarloggan i marsipan.

En trevlig kväll, som vanligt, på Joes Garage!

Sista höstturen med Morganen?

Jag behövde ju tanka - 2013-10-14
Tidigare, när vi hade äldre veteranförsäkrade bilar, så fanns det ingen anledning att ställa av dem under vintern. Men, nu när jag betalar full försäkring och skatt för vår Roadster, så kan jag spara en slant om jag ställer av den, åtminstone några månader.

Full tank ska det vara i garaget, har jag hört.
Men, innan jag lyfter upp den på pallbockar i garaget, så vill jag helst fylla upp bensintanken. Jag körde därför upp till Shellmacken och skämde bort BRUM med Shell 98 Super.

Fräck vinkel i fin miljö, tycker jag.
Temperaturen låg omkring 14 C, så jag tog tillfället i akt att köra en liten sväng. Åkte ner till Barsebäcks Hamn, passerade Henrik Stensons nybygge strax före byn och körde vidare ner för att hälsa på en gammal kollega. Han var dock inte hemma varför jag åkte ner till havet och tog några bilder.
På bilen förstås.

Lugnt och fridfullt.
I hamnen rådde höstlugnet. Några turister fanns inte kvar. Byn vilade efter sommarens turistström.
Efter lite filosoferande vid strandkanten fick jag plötsligt ett samtal på mobilen. Det var en annan Morganägare uppe i Karlshamn som blev väldigt avundsjuk när han fick höra att jag var ute och körde öppet. I Karlshamn var det inget köraväder så hans Morgan fick stanna i garaget.
Efter en liten pratstund åkte jag sedan fyra mil längs med havet, förbi Saxtorp och sedan tillbaka hem.

Nu blir det efterhand tvätt, polering, vaxning, smörjning av king-pins och lite annat pyssel innan jag kan lägga "pyjamasen" över BRUM. Några mörka månader ligger framför oss och då kan det vara mysigt att gå ut i garaget, sätta på radion, ta med en termos kaffe och pyssla om sin bil.

Underhåll kan faktiskt vara kul det också!

lördag 12 oktober 2013

Bo-Ingvar Svensson på Galleri Gamla Staden

Vernissage i Landskrona - 2013-10-12
Min mångårige kollega och AD:n, designern och fotografen Bosse ställer i dagarna ut sina fantastiska blyertsteckningar på Galleri Gamla Staden på Norra Kyrkogränden 31 i Landskrona.

Pittoresk miljö i Landskrona.
Här samsas han om utrymmet med fotografen Per Jahnke och de båda konstnärerna Christer Sandelin och unge Tobias Kühl. Galleriet håller öppet för vernissage den 12-13 oktober och är också öppet varje helg, mellan 12 - 16 fram till och med den 3:e november.

Bosse vid en av sina blyertsteckningar
Bosse har verkligen många strängar på sin lyra. Förutom sin enorma talang som illustratör är han en ypperlig fotograf. Men, det räcker inte med detta, då han också designar både möbler och kök samt ritar mycket vackra hus både av klassisk landsbygdskaraktär med vasstak och art decoinspirerade funkishus. Intresserade hittar bilder och information på: http://www.landsbygdenshus.se

Halvfärdig blyertsteckning av Bruno Mattsson
Eftersom han de senaste tio åren blivit allt mer intresserad av design och arkitektur är det ganska naturligt att han senaste året har ägnat sig åt att basera sina illustrationer på kända formgivare som Josef Frank och Bruna Mattsson, där både porträtt och kända verk av designern finns med.

Blyertsteckning som handkolorerats efter tryck.
Att han är duktig på prträtt famgår bra här.
Bosse var i sitt tidigare liv väldigt aktiv inom den svenska Mercedes Old Timer Club, där han under flera år producerade klubbens förnäma klubbtidning. Intresset för Mercedes Benz finns i högsta grad kvar även om han inte längre har någon egen äldre Merca i sitt garage.

Galleriet öppnade för förhandsvisning igår, då det var kulturnatt i Landskrona. Idag när vi besökte galleriet berättade Bosse att han hade sålt ganska mycket redan första kvällen, så nu hade han mycket arbete framför sig.

Exempel på Pers foto.
Bakom och till vänster om Tobias Kühl finns ytterligare exempel på Pers foto.
Fotografen Per Jahnke hade, utöver annat fotgraferande, en liten specialitet i att fotografera artister av olika slag. Ibland ringde artisterna själv upp och ibland fick Per ta initiativet till kontakt.

Verk av Christer Sandelin där det högra visar exemepel på samarbetet med Per Jahnke.
Per samarbetar också lite med den tredje utställaren, Christer Sandelin, som kan utgå från ett av Pers foto för att sedan bearbeta den efter eget huvud.

Tobias Kühl
Serieteckningsinspirerade motiv.
Den fjärde och med sina 21 år yngste utställaren är Tobias Kühl. Det berättades att han började sin konstnärliga bana som grafittimålare, men när han sedan förstod att han kunde måla på riktigt så ägnar han sig nu åt det istället. Även Tobias lär ha både sålt en del och fått beställningar på fler saker, vilket måste kannas väldigt kul för en ung kille i början på sin karriär.

Eva och jag blev väldigt positivt överraskade av vad vi såg. Båda tyckte vi att, trots stora skillnader mellan de fyra utställarna, så fanns det ändå någon form av röd tråd som gjorde att de fungerade bra tillsammans.

Så, åk dit och bli inspirerade!

fredag 11 oktober 2013

Kort tripp till vårt grannland

Nytt marinmuséum i Helsingör - 2013-10-09
Jörgen, en av mina golfkompisar och även han nybliven fritidsforskare, ville att vi skulle turista en dag i Helsingör och bland annat besöka stadens nya Marinmuséum. Så blev det och vi bestämde att träffas på Knutpunkten i Helsingborg vid lunchtid.

Jörgen småfryser på fördäck.
Det var väldigt länge sedan jag "turade" vilket beror på att jag bor i Lödde, har brobizz och därmed utnyttjar bron när vi besöker Danmark. Vi steg på en av de äldre HH-Ferries, som sett sina bästa dagar, men som lugnt och metodiskt förde oss allt närmre Helsingör.

Här har nog hänt mycket under århundradena.
Det nya Marinmuséet, trodde vi.
När  man närmar sig Danmark så är slottet Kronborg alltid det första man ser. Men denna gången så fanns det faktiskt en annan byggnad, om än inte lika stor men ganska spektakulär, som konkurrerade om uppmärksamheten. När vi såg denna byggnad var vi övertygade om att det var just det nya Marinmuséet, som många talat om, men si där hade vi fel.

Visst ser det inbjudande ut.
Men innan färjan lade till beslöt vi oss att äta en bit och ta en promenad i den mysiga staden inna vi övergick till den mer kulturella verksamheten för dagen. Att vi inte åt lunch på färjan berodde på att vi inte ville kasta i oss maten under de tjugo minuter turen till Danmark tar.

Vi kunde betala med kort, men fick ingen pensionärsrabatt som när vi köpte färjebiljett.
Vi hittade snabbt ett ställe där man fick tre smörrebröd och en öl för 85 DKR. Det var väldigt spartanskt beträffande inredningen, men kändes också helt rätt. Trevlig personal och de äldre gubbar, äldre än oss alltså, som fanns i lokalen hade både snaps- och ölglas framför sig. Inte nog med det, alla hälsade också vänligt på oss när vi steg in. Några minuter senare inträder två svenska damer i 75- 80-årsåldern. De beställde också smörrebröde, men de nöjde sig inte bara med en öl utan båda ville även ha var sin snaps. Tveksamt om det hade gjort samma sak i Sverige vid lunchtid.

Dansk arkitektur.
Mätta och ganska belåtna kände vi oss nu mogna för att ta oss med apostlahästarna till det så omtalade muséet. Det var en bit att gå, då det ligger där varvet och den stora dockan låg förr. När vi kom fram så hittade vi bara en entré till ett bibliotek så vi fortsatte till en dörr längre borg och gick in där...

Ljust och ganska fräckt.
...men då kom vi rakt in i en restaurang. Konstigt tyckte vi och fortsatte längre in i lokalen, men hittade inget muséum. Till slut fick vi fråga en av bibliotekarierna, för det var just ett bibliotek som hela denna byggnad innehöll, vart vi skulle gå för att komma rätt.

Ganska oansenligt utifrån, inte ens en skylt.
Det visade sig att muséet låg helt under jord och att enrén låg bara en liten bit bort. När vi kommit in genom dörrarna så fick vi betala entréavgift. Som pensionist kostade det 90 DKR, annars 120.

Inledningen handlade om själva bygget.
Allting där inne var mycket speciellt, nästan inga raka vinklar och golf och trappor lutade. På väggarna, som bestod av upphängda skivor, visade rörliga bilder som ackompanjerades av olika ljud. Från vågor, från kanoneld, från olika röster etc.

Gångar och prång i det oändliga.
Överallt fanns det apparater, försedda med hörlurar, där man kunde starta en film om någonting.

Massor med fina modeller.
Under modellen exempel på bagage vid amerikaresor.
Naturligtvis fanns det massor av fartygsmodeller, både från 1500-talet och fram till våra dagar.
Den som har ett stort sjöfartsintresse kan nog tillbringa hur lång tid som helst. Det finns mängder av saker att titta på, att lyssna på och inte minst att läsa som t ex gamla logböcker och avmönstringsbesked etc.

Modernt.
Förmodligen kunde det hållas en hel del föredrag eller visas filmer i större format vilket framgick av en stor vacker hörsal, som vi passerade på vår rundvandring.

Säkert sju-åtta meter lång, men 400 meter i full skala.
Maffig!
När vi nästan trodde vi sett allt, så fortsatte gångarna bakom ett hörn. När vi närmade oss utgången hittade vi den största fartygsmodellen i hela byggnaden, nämligen det stora Maerskägda continerfartyget som passerade sundet för någon vecka sedan. Vet inte hur många containers den rymde men det måste var tusentals. Under modellen fanns exempel på vad som fraktades i dessa containers. Här fanns allt från mjuka gosedjur till torkad eller djupfryst fisk. Blev nästan irriterad när jag upptäckte så mycket onödigt som man fraktar över halva jordklotet med allt vad det innebär beträffande miljöpåverkan.

Efter en dryg timme tyckte vi att vi hade sett tillräckligt för att vara mer allmänt intresserade. Men muséet är definitivt värt ett besök av var och en.
Här verkar man behålla sina gamla, vackra hus i större utsträckning.
Nu tog vi en promenad genom de smala gatorna med de oftast gamla husen. Det finns massor av smågator att knalla omkring i och nästan i varje hus finns det en vin- och/eller spritbutik.

Kaffe och kaka med vispgrädde är ett obligatorium för mig.
Det var några timmar sedan vi hade ätit våra smörrebröd och eftersom vi inte tog kaffe på maten då så var vi kaffesugna nu. Det var en fin dag i oktober med en temperatur kring 15C, så när vi hittade ett café vid torget så slog vi oss ned där för att vila benen, som Jörgen sade.
En halvtimme senare gör vi ett snabbt besök i en vin-sprithandel för att utnyttja de lägre priserna i Danmark. Vid färjeläget upptäckte vi att vi vid hemresan skulle färdas med Aurora, som är av lite nyare datum en den tidigare färjan.

Vi var överens om att vi hade haft en intressant och trevlig dag, när vi skiljdes vi parkeringsgaraget.
85 spänn fattigare kunde jag lämna garaget med ett betalt parkeringskvitto.

Ingenting är gratis och tyvärr ingen pensionärsrabatt på parkeringen!

onsdag 9 oktober 2013

Besök på Helsingborgs Arena

Näringslivsdagar i Helsingborg 2013-10-08
Det var ett jag sedan jag lyssnade på intressanta föredrag och åkte därför upp till Helsingborg i syfte att lära mig något om hur miljöarbetet i världen ser ut idag.

När jag var riktigt liten låg kiosken på andra sidan Bergaliden, där Tornet nu finns.
Men, först åkte jag förbi Olympiagrillen. Det var längesedan jag åt en rejäl "porting".

Lagom lunch när man har lite bråttom.
Två smala kokta med mos på samma platta, ett separat bröd och en Ramlösa, allt för dyra 76 spänn, är den meny jag oftast brukar beställa. Här har jag ätit korv och mos, då och då, under alla år. Det är fortfarande hyfsad kvalitet, men tidigare var man kända för att ha hemmagjord mos, vilket jag tvekar på om det är idag.

Imponerande byggnad.
Naturligtvis har jag kört förbi Helsingborgs Arena flera gånger, men dagens besök skulle faktiskt bli det första för mig. Även om det var en hel del folk när jag kom dit så märker man att det nog krävs väldigt mycket folk för att det ska kännas trångt.

Olof och Nina på scenen.
Nu var det inte enbart för att titta på Arenan och lyssna på föredrag som jag åkte till den andra av fem näringslivsdagar i Helsingborg. En annan anledning var att min svärson, Olof Engvall, skulle agera som en av två moderatorer i samband med föredragen och debatterna under miljöavsnitten.
Varje talare fick en viss tid till sist förfogande vilket sedan följdes av diskussion och frågor från moderatorerna.
Den förste talaren var en "dubbelprofessor", nämligen Tomas Kåberger som är professor både på Chalmers och Zhejiang Universitetet i Kina.

CO2-utsläppen i USA, Europa och Kina
Enligt honom finns det en del positiva trender även om CO2 utsläppen i Kina fortsätter att öka, vilket de har gjort drastiskt de senaste tio åren. Positivt är dock att värdena i USA och Europa minskat med cirka 25% de senaste 20 åren.

Bioenergi.
En annan positiv trend är den ökande användningen av biobränslen i Sverige.

Vindenergi totalt.
Vindenergi i utvalda länder.
Att vindkraften har ökat, är väl inte något som lyckats undgå någon. När man är ute på vägarna så hittar man ständigt nya vindkraftverk ute i naturen. På gott och ont förstås, men kanske ett måste för att vi ska kunna fortsätta leva på vår planet. Av diagrammet framgår att Kina och USA satsar stort på detta, vilket är viktigt då de är de två mest energislukande länderna i världen.
Slutligen tog Tomas upp solenergiutvecklingen. Trots Tysklands alla kolkraftverk, så berömde Tomas faktiskt Tyskarna. De var de, sa han, som redan för femton år sedan började utnyttja solenergin i större skala på villor och hyreshus.

Det blir ganska många årligen.
På den tiden var solenergi ett dyrt energislag, som idag blivit mycket mer konkurrenskraftig tack vare en växande massproduktion. De som är mest på G när det gäller att utnyttja solenergi idag är Kina och även Japan som installerar solpaneler i en rasande fart.
Tomas fick frågan vad han själv gjorde för att minska miljöpåverkan. Han sade då ungefär så här: "eftersom jag pendlar mellan Kina, Japan och Sverige och därmed utnyttjar flyget i stor utsträckning så är jag nog inget föredöme. Men, jag kan väl skryta med att jag skaffade solceller till mitt hus redan på den tiden när det var dyrt". 
Tomas föredrag som var mycket intressant och lättfattligt, följdes under första halvan av eftermiddagspasset av några lokala politiker som berättade om att Helsingborg är en av de kommuner som ligger längst fram i Sverige när det gäller miljöarbete.

Eftersom jag hade en tid att passa så hann jag bara lyssna en liten stund under det andra eftermiddagspasset. Det handlade helt om transporter. Alla har vi väl varit irriterade på dessa kolonner av lastbilar som "är i vägen" när vi är ute och kör. Inte nog med det, de släpper också ut alla sina dieselavgaser. Men, när det gäller avgaserna så fick vi snabbt svar på tal av chefen för Public Affairs på Volvo Lastbilar (har glömt namnet). Han berättade att för att komma upp i samma utsläppsnivå, som en lastbil gjorde för 15 år sedan krävdes nu de samlade utsläppen från 100 nya Volvobilar.

Så det finns faktiskt ljus i mörkret när det gäller klimat och miljö även om vägen är både lång och tung.
Var och en av oss kan nog också bidra på ett eller annat sätt.
Även små insatser är bra!

måndag 7 oktober 2013

Höstlöven faller

Spontanbesök i trädgården 2013-10-07
När jag kom hem från mitt gymbesök lite efter nio i morse, var jag som vanligt full av energi. Och, det gäller att ta vara på den så snabbt som möjligt, för annars är det lätt att tröttheten drabbar mig efter mitt tidiga uppvaknande strax efter sex.

Ser prydligare ut när löven är borta.
Det kommer säkert att se likadant ut imorgon.
Så tittade jag ut i trädgården och såg att det fanns en hel del löv överallt. Om jag inte krattar ihop dem innan Eva får reda på det, så vill hon gärna spara dem för att täcka över sina blommor i rabatterna. Jag kan väl förstå hennes synpunkt, men det kommer att falla så mycket löv framöver att det lär räcka och bli över till hennes rabatter.

Räfsade ihop i små prydliga högar.
Det var faktiskt ganska mysigt att gå därute i lugn och ro och kratta och fundera lite över livet. Grannen har fått besök av en mullvad och jag vill helst inte att den tar sig in hos oss. Av en kompis har jag fått låna några mullvadssaxar, som nu grannen lånat. Hoppas han lyckas fånga den.

Ätliga eller ej, ganska vackra är de i alla fall.
När jag går där med min lövräfsa upptäcker jag plötsligt en grupp svampar i gräsmattan. För egen del gillar jag inte alls svamp, förutom murklor, men jag får nog fråga Eva om hon tror mitt fynd är en ätlig typ av svamp.

Ja, så kan det gå när man har lite överskottsenergi. Efter tjugo minuter så var löven borta och förpassade till vår speciella trädgårdstunna, som ska tömmas nästa vecka.
Det gäller att utnyttja den kommunala service man betalar för!