Scenic run på Kullahalvön

Elva Morgans trotsade regnet - 2015-09-22
Ola följde inte med idag. Påstod att han skulle hjälpa någon med något. Men jag vet nog var skon klämde. Hans Morgan var nytvättad och enligt väderutsikterna kom det med största sannolikhet att regna en stor del av dagen. Och, nederbörd gillar inte Ola. Inte heller hustru Eva kunde följa med idag. Hon håller fortfarande och envist på att slita i "saltgruvan".

Återigen på smala vägar, men idag mot ett angivet mål.

När mailet kom från Björn Roxlin, i vilket han föreslog en hösttur på Kullahalvön, fanns det ingen tvekan för min del. Mr Brum hade jag ännu inte hunnit tvätta, efter de senaste tre utflykterna, så det bekymrade mig inte ett dugg om han skulle bli ännu smutsigare efter tisdagen runda.

Regnet hängde i luften så alla cabbade upp innan vi gick in och åt lunch.

Vi skulle träffas klockan 11:45 för att hinna äta lunch innan starten klockan 13:00. Jag körde hemifrån i väldigt god tid för att kunna ta mig fram på längsta möjliga omvägar. Hela vägen upp till Hotell Erikslust, utanför Ängelhom, körde jag öppet och njöt av naturens ljud och dofter.

Vid framkomsten till målet hade nästan alla redan kommit, varför minglandet var i full gång. Vid sådana här tillfällen brukar man oftast träffa på någon man inte mött tidigare, eller se en ny bil för första gången. När jag träffar någon ny Morganägare så brukar jag alltid fråga henne/eller honom (gillar inte ordet hen även om det hade varit bekvämt just här) hur man kom på idén att skaffa en Morgan. Svaren jag får är alltid lika intressanta och inspirerande och bakom svaren finns alltid en person som varit en entusiast redan innan förvärvet av Morganen.

Mycket riktigt, under tiden vi åt lunch så hade det börjat regna.

Aldrig tidigare har jag varit gäst på Hotell Erikslust. Blev förvånad över att det var så pass stort och inte minst storleken på deras meny. För mig blev det stekt strömming och potatismos, det var ju tisdag.
Alla hade vi fått var sin karta av Björn, som visade var vi skulle köra. Det handlade visserligen om karavankörning, men ibland händer det ändå att man kommer ifrån varande när man kör ut på mer trafikerade vägar.

De gånger jag kört med suffletten uppe kan räknas på ena hälften av ena handens fingrar. När jag nu kröp in (inte helt enkelt med suffletten uppe) kändes det hur ombonat som helst. Regnet öste nu ner, jag hade tagit av mig min skinnjacka och kände mig väldigt komfortabel i lädersätet, med värmeled-ningen på fullt järn.

Okänd väg för mig.

Kullahalvön är ett välbekant område för Eva och mig, vi bodde faktiskt några år i Viken innan vi flyttade till Löddeköpinge. De flesta vägarna kände jag därför igen och brukar själv köra ungefär samma sträckning när jag ensam är ute och myskör.

När vi kom på kustvägen förbi, Farhult, Jonstorp och Svanshall dök strax skylten "Flickorna Lundgren" upp på höger sida. Karavanen svängde ner på vägen mot caféet och jag trodde att vi skulle stanna där för en fika. Men nej, vi fortsatta framåt på en liten smal väg, som jag aldrig visst att den funnits. Vi kunde köra längs med havet och de fina villorna ganska lång sträcka, ja det gick ju inte fort förstås, ända tills vi kom upp på den större vägen igen, precis när vi skulle svänga till höger mot Mölle. Nästa gång Eva och jag är ute och kör på detta hållet ska jag visa henne denna väldigt trevliga omväg förbi Arild.

De flesta gick inte ens ur bilarna.

Numera är det gratis att köra upp på Kullaberg. Förr fanns det alltid en uniformerad person som, vänligt men bestämt, stoppade alla bilar för att ta ut en smärre avgift innan färden upp på berget kunde fortsätta. Det var alltså inte alltid bättre förr. När vi kom upp till "spissen", som vi sa när vi var där och fiskade förr i tiden, så var avsikten att vi alla skulle gå upp till fyren och titta på utsikten. Vi stannade i en lång rad vid parkeringsplatsen och gladde åtminstone alla de som satt i turistbussen på andra sidan. I alla fall tog de en hel del foton på våra märkliga farkoster.

Nej, vi kom överens om att det inte var lönt att gå upp till fyren, då sikten förmodligen var väldigt dålig. Att det regnade hade i och för sig inte betytt så mycket eftersom det absolut inte finns en Morganbil där inte ett paraply ingår i standardutrustningen.

Tänk dig själv hur fint här är när vädret är fint.

Utsikten mot havet fick vi istället passa på att studera på vägen ner mot Mölle igen. Det finns nämligen en parkeringsplats, som är anlagd just för att turisterna ska kunna betrakta både Mölle och Öresund lite från ovan. Molnen låg visserligen tunga över oss, men Mölle  och sundet syns åtminstone lite grann.

Färggrannt!

Någon fikapaus blev det inte i Mölle heller utan karavanen fortsatte på slingriga omvägar fram till Viken. Här skulle det fikas och det på Tomatens hus, som både har enkel caféverksamhet och butik med en hel del godsaker. Föutom tomaterna förstås.

Intresserade lyssnare, flera av dem hemmaodlare.

Innan vi kunde sätta oss ner och avnjuta kaffe och kladdkaka med vispgrädde, så var det planerat en guidad tur i tomatodlingarna. Här fick vi veta att det i odlingen fanns 83000 tomatplanter, fördelade på 38 olika sorter, som pysslade om som små barn av ett antal engagerade och kunniga människor.

Inte något jag gillar.

Det här hade nog Eva tyckt vara trevligt och jag tyckte synd om henne för att hon inte kunde vara med idag. Hon har också några tomatplaner i trädgården, som brukar länsas på tomater när barnbarnet Sarah är hos oss och hälsar på. Som ett litet bevis på min uppskattning av att hon drar hem stålar till hushållet köpte jag en burk med salta lakritsgrejer. Hon gillar sådana Eva, men inte jag, så hon får behålla allihopa själv.
En hel del inköp gjordes också av de andra Morganisterna innan vi alla tog avsked av varandra tills nästa gång vi träffas. Ett par från Slöinge guidade jag ut till motorvägen vid Helsingborg så att de kunde köra norrut och jag söder ut.

En fin dag trots regnet!

På smala vägar mot okända mål.

Ola ville köra Morgan igen - 2015-09-15
Hösten är i antågande med stormsteg. Det gäller därför att utnyttja alla tillfällen att köra vår Morgan. Det var vardag, Eva jobbade och solen sken så nu skulle vi, än en gång, köra mot okända mål.

Ola i nytvättad bil.

Ola, som inte är den mest morgonpigga individ i min bekantskapskrets, överraskade genom att komma till mig en kvart tidigare än planerat. Ett tecken, så gott som något, på att han var sugen på en utflykt. Jag har i en tidigare blog berättat att Ola inte är så bekant med trakterna kring nordvästra Skåne varför jag ansåg det berättigat att hjälpa Ola utforska dessa vackra omgivningar.

Mot okända mål, där spontaniteten får råda.

Vår resa startade vi med att köra ner mot Barsebäck, för att sedan köra längs med havet, förbi Barsebäcks Golfklubb upp till Häljarp. Härifrån fortsatte vi ut på småvägar och passerade över Rönneberga Backar. På slingriga vägar passerade vi efter en stund Tomatens Hus och hamnade efter ytterligare någon mil i Gantofta.

ICA i Gantofta.

I den här byn bor en av våra Morgankompisar och efter att ha frågat en i lokalbefolkningen om var den aktuella gatan låg, så hittade vi slutligen dit. Vi hade två anledningar att göra ett besök hos Åke. Dels brukar spontanbesök oftast uppskattas av oss Morganvänner, med ett erbjudande om fika som följd. Den andra anledningen var att Ola var i ett stort behov av tillgång till en toalett.
Men, naturligtvis var det ingen hemma hos Åkes. De kör en hel del med sin fina +8 och förmodligen tog de också tillfället i akt och utnyttjade dagen för en tur i det fina vädret. För att lösa Olas predikament föreslog jag att vi skulle åka tillbaka in i byn, till ICA-butiken, där det i regel finns en toalett.
Så var också fallet och efter besöket blev Ola lugn och fin igen.

Vår färd fortsatte genom Bårslöv och via Kropp kom vi lite senare fram till Fleninge. Här finns, på en gård i utkanten av byn, en Jakt- och friluftsbutik, med ett stort sortiment inte minst av Barbourplagg.
Då Ola aldrig varit här gjorde vi ett kort besök i butiken innan vi fortsatte vidare.

Tomt och stängt i Domstens hamn.

Nästa ort på vägen var Ödåkra, som snart följdes av Allerum varifrån vi fortsatte förbi åkrar och genom skog fram till vägen mellan Hittarp och Viken. Framme i T-korsningen beslöt vi att köra ner i Domsten. Det är en mysig liten ort, där det i hamnen finns en kiosk med ett ganska hyfsat utbud av baquetter med ål och andra godsaker. Jag har varit där själv tidigare och kiosken har då alltid varit öppen. Men, tydligen hade man ändrat sina öppettider till att endast gälla torsdag - söndag och idag var det tisdag.

Inga parkeringsproblem i Vikens hamn.

Både Ola och jag var hungriga och fortsatte därför vår färd till Viken. Här i hamnen finns flera restauranger. Vid vår korta promenad i hamnen såg det ut som om alla var stängda för säsongen, tills vi upptäckte att Hamnkrogen var öppen. Här intog vi i saktmod en enkel lunch, men hoppade över kaffet då min plan var att spara detta tillsammans med en bakelse i byns café.

Pittoreskt!

Viken är ett trevligt ställe att flanera i. Det finns många smala gränder och pittoreska hus överallt. Vi lät våra bilar står kvar i hamnen och tog oss till fots upp till caféet på den smala huvudgatan. Det var tydligen inte vår dag idag då det visade sig att caféet hade två veckors semesterstängt.
Uppe i korset, med den omtvistade rondellpelaren, hittade vi dock en glasskiosk. Den drevs av en ung, söt, serviceinriktad tjej, som erbjöd både glass och kaffe av italienskt ursprung.
Inte dåligt det heller!

Nostalgimacken i Mörarp.

Det började torna upp en del mörka moln på himlen och då blir Ola alltid nervös. Tänk om det blir regn! Vi diskuterade faktiskt att köra motorvägen tillbaka söderut och en regnskur som kom precis när vi lämnade Viken motiverade detta. Skuren var, som tur var, väldigt kort och snart sken solen igen. Vi skippade därför motorvägen och körde mindre vägar, som bland annat förde oss till Mörarp.

Idag finns endast en moped i skylten.

När vi nu ändå var där så var ett besök på den gamla Caltexmacket självklart. Den har nyligen fått nya ägare. Ett ungt par har köpt den och ska utveckla konseptet efter hand. För att hålla den vid liv har man också öppnat en blomsteraffär i lokalerna.

Vad tycks om det gamla kontoret?

Tidigare ägdes macken av Puchverkstán och på den tiden fanns det ett trettiotal helrenoverade Puch-mopeder, av alla modeller, i skyltfönstren. Nostalgikänslan finns emellertid kvar i lika hög grad idag.
Efter lite snack med den unge ägaren fick vi reda på att de kan ordna lite fika till eventuella träffar för motorintresserade om man kommer i mindre grupper och ringer och bokar innan. Om någon känner för en dylik utflykt går det bra att kontakta Tobias Bager på 0727-310051. De finns också med på Facebook under facebook.com/caltexmacken.
På hemvägen, fortfarande i bra öppetköraväder, passerade vi bland annat Tågarp. Det var tidigare en ort med liv och rörelse, men sedan Systembolaget stängde så är det numera tyvärr ganska öde.

Tror sidorutorna behöver tvättas.

Innan Ola och jag skiljdes åt så tog jag en bild på hans racing-face.

Nu behöver Mr Brum tvättas innan nästa utflykt!

En fin dag på flygfältet

Fly n Drive i Ljungbyhed - 2015-09-12
Det har blivit en hel del Morgankörande sista tiden. Förra helgen var det till exempel MOG South:s höstmöte på Bjärsjölagård i tre dagar och den här lördagen drog jag och min Morgankompis Ola till evenemanget i Ljungbyhed.

Pastellfärgad trio.

Av någon anledning har jag inte varit där på någon tidigare träff, förmodligen beroende på att hustru Eva propsat på att spela golf istället. Men, nu var vi här, utan damer, och upptäckte direkt att Fly n Drive var ett stort evenemang. Här fanns det mycket godis att titta på både när det gällde bilar, MC och flygplan.

Mycket jänkare, som vanligt på träffarna.

Här var det hur många människor som helst och utöver fordonsfolket fanns det många familjer med barn på plats. Tror nog att här var något kul att titta på för de flesta. Flygplan är nog lite spännande för många av oss och sådana fanns det gott om här på Ljungbyhed. Redan på långt håll, innan vi kom fram, kunde vi se segelflygplan glida fram i sakta mak i luften. Det måste vara en alldeles speciell känsla att sitta och begrunda livet på marken i fullständig tystnad.

Mustang.

Det flygplan som drog mest uppmärksamhet till sig var Mustangen. Den gjorde ett antal uppvisnings-flygningar precis över publiken, som nästan alla uppskattade det enorma ljudet från motorn. Detta flygplan har ibland också tagit sig till Löddeköpinge i samband med motorträffarna i Vikingabyn, som avhålls varje tisdag under säsongen.

Lars-Erik med sin fina MGB från 1969.

Det finns fler golfnördar än jag som även är bilintresserade. Lars- Erik och hans fru Lena råkade Eva och jag spela tillsammans med en gång på Vasatorp och under en golfrunda hinner man prata om ganska mycket utöver de dåliga slagen. De blev varken den första eller sista golfrundan tillsammans och vi upptäckte snart att det här med engelska sportbilar var ett intresse som vi delade.

Triumph TR3 i toppskick.

En sagolikt fin Ford Prefekt.

Trots att det fanns ett stort antal USA-bilar på plats så hittade vi också en del engelska ädlingar. Blir alltid lite till mig när jag ser TR-bilar eftersom jag själv renoverade samt ägde en TR2 från 1954 under drygt trettio år. Prefekten gör mig nästan ännu mer nostalgisk. På gatan vi bodde, när jag levde mina första tretton år i Åstorp, så var det två hyresgäster som hade Ford, den ene hade en Prefekt och den andre en Anlia, och båda av "fyraståplatsmodellen".

Jan Sten, Ola och Sven Andersson

På motorträffar, där det finns engelska bilar, så brukar man också träffa på en hel del personer som man känner. Det gjorde vi idag också. Vi sprang på Jan Sten, broder till en annan Morgankompis vi har. Han är i full färd med att renovera en TR3A och med en sådan bil är det svårt att inte bli bekant med Sven Andersson. Han betraktas nämligen lite som en guru i TR-kretsar då han har renoverat ganska många sådana bilar. Inte minst var han den jag vände mig till för att få hjälp med de svetsningsjobb som var nödvändiga på min TR2:a. Om detta finns mer att läsa i en tidigare av mina bloggar som heter "Min andra sportbil...".

Så här kunde det nog se ut.

När man nu befinner sig på ett flygfält vad är då mer lämpligt än att ha några inslag om hur det kunde se ut på en flottilj i England på 40-talet. Här sitter unga, modiga flygaress och kopplar av innan det är dags för nästa larm om angripande tyska bombplan. Det är säkert piloten som sitter där, lite nonchalant, med sin pipa och ser sträng ut.

Anders och Ola.

Efter att intagit lite medhavd fika i form av kaffe, macka och två hårdkokta ägg, fick lite ny energi till fortsatt utforskning av området. Då stöter vi på Anders Weidow, även han en Morgankompis. Anders är en extrem motornörd med en hel del bilar och MC i sin ägo. Han såg lite väl påpälsad ut för att köra Morgan och det visade sig mycket riktigt att han kört från Skillinge till Ljungbyhed på en av sina MC. Själv trodde jag att han fått tillräckligt av MC-åkande efter förra veckans tur till Isle of Man, men Anders kommenterade detta med "onej tvärtom".

Citroen CV2 Pick-up.

Nästan alla fordon vi gick och tittade på var i väldigt fint skick. När det är på det viset så sticker därför en bil, som är rejält patinerad, ut väldigt mycket. Det är kul när folk använder sina gamla fordon och en Cittra, som den på bilden, hade nog inte haft samma charm om den vore blankpolerad.

Buick, sen fyrtiotalare eller tidig femtiotalare.

Hudson "limpa".

Som sagt, jänkebilar var det gott om och några jag fastnade för var en Buick och en Hudson. När jag gick i folkskolan i Åstorp, passerade jag alltid en sådan Buick som på bilden, på min väg till skolan.
Den var ljusgrön, ägdes av en välbärgad byggmästare och var utöver Kaiser, en av de vackraste bilar som fanns, enligt min dåvarande uppfattning. Jag brukade titta in på förarplatsen och kolla hur högt upp hastighetsmätaren gick. Det var nog lite grann då som mitt bilintresse föddes.
Den andra bilden, Hudson, har jag ingen relation till, men den ser ganska mäktig ut och om jag inte minns fel så kallas den också ibland för "limpa".

Kul med entusiaster i alla de former.

Vad är en bred motorträff utan en stationär motor? Naturligtvis finns det entusiaster och samlare även för den här typen av motorer. Det är dock tur att jag inte fått intresse för sådana tingestar för då hade jag nog varit tvingad att bo på en gård. Sådana saker tar nämligen plats.

När vi sett oss mätta på det hela och tagit adjö av våra vänner så beslöt Ola och jag oss för att börja köra hemåt. Precis när vi svängde ut från området så kom det självklart en regnskur och jag blev lite bekymrad för Ola. Han gillar inte regn, då han tror att hans fina Morgan inte riktigt tål nederbörd. Men jag fick ingen blinkning i backspegeln om att vi skulle stanna och efter en stund så slutade det regna.

Fullt på parkeringen varför vi fick stanna vid vägkanten.

När vi hade passerat Röstånga, på vägen mot Kävlinge, kom jag på att på den vägen ligger Bialitt Café, ett ställe jag ibland frekventerar på mina ensamma utflykter i Mr Brum. Jag stannade vid vägkanten och frågade Ola om vi skulle titta in och käka var sin våffla. En alldeles utmärkt idé tyckte han.

Ola Frågvis är vetgirig.

Bialitt var namnet på ett TV-program, med bland andra Lasse Holmqvist, på 60-talet. Vissa scener spelades in här, medan resten spelades in i en studio i Malmö. Det fick Ola veta när han nyfiken frågade caféinnehavaren.
Efter en väldigt god och ovanligt stor våffla var det så dags med de sista milen hem till Löddeköpinge och Bjärred. Det är alltid lite synd när man kommer fram eftersom det är själva färden och inte målet som är det viktiga när man kör en Morgan.

Nästa tur blir till Sven i Vinslöv!

Med Tomas B och Thomas P på Vasatorps TC

Tre skolkompisar träffas igen - 2015-09-10
Vi hängde ihop som ler- och långhalm under våra tre- och i ett fall fyra år på Helsingborgs Handelsgymnasium, Tomas B, Thomas P och jag. Men sedan blev det som det brukat bli, militärtjänst, fortsatt utbildning, jobb och karriärer i olika delar av landet samt familjebildning.
Allt detta leder ofta till att man tappar kontakten med varandra.
Thomas B och jag träffas sporadiskt på golfbanan eftersom vi är med i samma klubb, men Thomas P hade vi inte haft någon närmare kontakt med på minst trettio år. Men plötsligt hände det! Tomas B och jag föreslog Thomas P att han skulle följa med oss och spela TC-banan på Vasatorp, som var i ett fantastiskt fint skick veckan efter Helsingborg Open. Trots att vi alla är pensionärer idag har vi en hel del obligations, med både barn, barnbarn och föreningsliv, så lyckades vi hitta en dag där alla var lediga och kunde ställa upp.

Thomas P och Tomas B.

Vi bestämde att vi skulle träffas en dryg timme innan vi skulle slå ut på första hålet. Efter så många år utan kontakt så hade vi naturligtvis mycket att ta igen. Många gamla minnen, som vissa kom ihåg och andra hade glömt, togs upp, vilket gjorde att det efter en timmes snack ändå kändes som om det inte var så längesedan allt hade hänt.

På väg till första tee under glatt samspråk.

Tomas B hade fixat en greenfeebiljett genom sina kontakter så Thomas P slapp betala det ohemula priset av 535:- för dagens runda. Thomas P har ett betydligt högre handicap än vad jag och Tomas B har, men under dagens runda hade han definitiv betydligt fler lyckade slag än vad vi hade.

Hur många blev det nu?

Förmodligen var Tomas B och jag allt för intresserade av att fortsätta prata om gamla minnen vilket resulterade i att fokuset på golfspelet inte var det rätta. Thomas B brukar oftast spela match så han bryr sig inte om hur många slag han har. Och det var kanske tur just idag.

Som i gamla tider.

Inte någon av oss kom dock i mål på något resultat att skriva hem om om, men golfen var egentligen inte det viktigaste utan mer en anledning att träffas efter alla dessa år. Nu är det gjort och vi har redan bestämt att nästa golfrunda ska spelas på Ängelholms GK, som Thomas B redan har trollat fram greenfeebiljetter till.

Så, på snart återseende!

Höstmötet för MOG South gjorde verkligen skäl för namnet.

25 Morgans med suffletterna uppe - 2015-09-04/06
Till Bjärsjölagård körde vi öppet, Eva och jag. Visst kom det någon lätt skur på vägen, men det var inget att bry sig om. Ska man köra med taket på så kan man lika gärna ta sin bruksbil. Eller hur?

Rätt miljö för klassiska britter.

MOG South:s årliga höstmöte vill vi inte gärna missa, så vi kom till Bjärsjölagårds slott redan på fredagseftermiddagen för att hinna mingla och lära känna eventuella nya medlemmar i klubben.

Snacket tog fart direkt, precis som vanligt.

Vi var bland de de första som anlände, men efterhand rullade allt fler Morgans in till slottet. Andra skulle komma först på lördagens morgon, men vi som var där på fredagen bjöds på en förträfflig buffé vi sjutiden på kvällen. Kaffet efter maten intogs i salongerna runt om i byggnaderna, där det fortsattes att prata om årets händelser på Morganfronten. Eftersom i stort sett alla är i mogen ålder så brukar det sällan bli något nattsudd, så vid elvadraget på kvällen drog sig de flesta tillbaka till sina rum.

Det var uppcabbat som gällde, t o m för kaxiga mig.

Lördagen är alltid den stora dagen vid Morganklubbens träffar. Då ska det köras rally hela dagen för att sedan avsluta kvällen med en trerättersmiddag av högre kvalitet. Men, i år blev det inte ett rally med de sedvanliga frågorna och manöverproven, utan istället en runda med ett antal stopp på olika intressanta platser. Och, tur var väl det!
Efter en stadig frukost var det dags att köra karavankörning till det första stoppet, som var i Önneköp. Vädret var riktigt vidrigt hela dagen, med några kortare uppehåll i regnet, varför alla utom en (inte jag) tvingades att köra med suffletterna uppe hela dagen. Lite trist kanske och sikten blir dålig, men för att ta fram det positivia i eländet så var det faktiskt ganska mysigt att, med värmen på, höra regnet smattra mot sufflettaket. Nästan samma känsla som när man tillbringade en helg i tält tillsammans med någon flickvän i sin ungdom.

Ett av många rum i butiken.

Det första stället vi skulle besöka på dagens utfärd var något som hette Woolpack, ett livsfarligt ställe att släppa in våra äkta hälfter i. Det är nämligen en butik som säljer en vansinnig massa olika saker som jag definitivt inte visste att vi behövde, men som kanske Eva istället blev varse om. Mycket handlade om ullgrejer, därav namnet woolpack, men det fanns också en otrolig mängd andra saker, för framförallt damerna, att titta på och naturligtvis att köpa. Naturligtvis gick inte Eva tomhänt härifrån heller. Det blev ett får till hennes fårsamling. Inspirationen till detta har hon fått vid våra besök i Skottland, där det finns många får.

När kisen tröttnat på mitt knä kröp den till Gert istället.

De manliga deltagarna fann det ganska snabbt för gott att sätta sig i någon stol för att tillsamman diskutera lite mer allvarliga saker, som nedgången på börsen eller det inrikespolitiska läget i Övre Volta, som nu faktiskt heter Burkina Faso. Butikens egen huskatt verkade finna vår konversation intressant och tillbringade därför längre stunder i flera av våra knän.

Ett hus fyllt av nostalgi.

Kända varumärken från tiden, den gamla goda alltså.

Nästan vägg i vägg med Woolpack fanns nästa sevärdhet på programmet. Det var ett lanthandels-museum. När jag gick omkring i rummen så kände jag mig nästa som sju år igen. Alla de saker som fanns hade jag ju växt upp med, inte minst när min salig moder skrev en lapp och bad mig att gå och handla i konsumbutiken i byn.

Några på väg från och andra till Kannibalmuséet. Notera vädret!

Det ställe vi nu skulle besöka kallades Kannibalmuséet. Det var så litet att vi var tvungen att dela upp oss i tre grupper för att varje grupp skulle få plats. På vägen dit så körde vi in i ett närmast skyfalls-liknande regn, men till vår förvåning höll bilen i stort sett tätt förutom några droppar som sipprade in i bilen från motorrummet. Får nog försöka hitta om det finns något hål i bulkhead som saknar någon plugg.

Arnold i berättartagen.

Kannibalmuséet är som sagt inte stort, men innehåller tusentals saker, allt från penisskydd till krympta huvud. Muséet drivs av Arnold Äventyraren, som rest i fler än hundra länder och är därför medlem i den s k 100-klubben. Det var en ren fröjd att lyssna på hans mustiga berättelser som hade ett stort inslag av humor.
Regnet fortsatte att ösa ner så efter ett besök på Piratenmuséet i Vollsjö och därefter ett stopp hos Thuleslunds möbler vände alla bilarna sina nosar mot Bjärsjölagård, där det väntade kaffe och goda bakverk.
Som ett alternativ till rallyrundan med frågor och manöverprov hade istället våra klubbmedlemmar, Thomas och Cilla, fixat en aktivitet där vi i lag om fyra skulle tävla i olika grenar. Mina talanger är lätt räknade och vissa är jag inte ens medveten om. Men, den första grenen gick ut på alla fyra i varje lag fick två stycken Ahlgrens bilar.

En i ett motståndarlag laddar, men var naturligtvis helt chanslös.

Tävlingen gick ut på att med en bil i munnen spotta den så långt som möjligt. Av alla 47 närvarande var det jag som "sköt" längst, inte mindre än 8,73 meter, en längd ingen annan kunde matcha. Vårt lag vann denna grenen överlägset. Och, tur var väl det, för en av lagkamraterna kunde inte behärska sig utan åt upp hälften av ammunitionen innan tävlingen börjat.
Då vi lyckades bra även i de övriga grenarna vann vårt lag första pris och premierades med ett skruvmejselset, som en lagkamrat valde, med jag tilldelades två behållare med vax och polermedel från Meguiars samt en flaska rakvatten och hudkräm från Yves Rocher. Inte dåligt!

Lugnet har sänkt sig över slottsgården och vår Morgans har förberetts för natten.

Fördrinken inför trerättersmiddagen skulle serveras klockan 18:30 och med en dryg timme kvar innan detta skulle ske ilade alla upp till sina rum. Här skulle det duschas och bytas om till en mer presen-tabel outfit innan vi samlades i smågrupper, i några olika lokaler, för att tillsammans inmundiga några välbehövliga "stänkare".

God mat och mycket frisk luft, i kombination med någon enstaka alkoholhaltig dryck, tar ut sin rätt. Tröttheten smyger sig på och efterhand minskar antalet människor i salongerna, när en god natts sömn, just då, står högst på önskelistan.

Ola har än en gång glömt hur man fäller ner suffletten på rätt sätt. Han är dock inte
ensam om detta. Själv fick jag lära mig "rätt sätt" efter drygt ett år.

Söndag morgon är vädret åter på vår sida. Kanske inte strålande sol, men dock så pass bra att det motiverar de flesta att cabba ner inför hemfärden. Trots vädret under lördagen har vi, som vanligt, haft en väldigt trevlig samvaro tillsammans med likasinnade. Ett par nya medlemmar har här lärt känna många andra Morgannördar och behöver därför inte längre uppleva att de är lite udda med tanke på på sitt val av fordon, utan istället några i mängden. Detta även om kanske grannar och andra tycker att det är konstigt att pensionärer skaffar sig en sådan konstig bil.
För vi nördar har en sak gemensamt:

Our hearts belongs to Morgans!