UBCC Skånes vårmönstring

Sex Morgans kom till Hyrkheddinge - 2013-04-28
Vi rullade in till Hemvärnsgården i Kyrkheddinge klockan tio prick. Här skulle engelska bilar av alla de slag träffas för att efter någon timme köra en runda på drygt sex mil.



Sportvagnar och sedaner av olika märken.

Hela rundan gick på asfalterade vägar. Tur var det för en Morgan går knappast att köra på grusvägar. Det var inget rally i vanlig mening så några kontroller fanns inte, vilket var ganska skönt. Det handlade bara om en scenic run på smala, backiga vägar kring Sturup och Häckeberga.



Leopard.

Före start dök det upp allt fler bilar och två lite udda varianter fångade mitt intresse eftersom jag aldrig sett någon bil av de märkena tidigare. Den ena var en Leopard. Den tillverkas i Polen, har glasfiberkaross och en Corvette V8 under huven, tror jag.



Spectre.

När den andra bilen körde in på parkeringen så undrade jag varför en amerikansk bil kom till detta brittiska möte. Men, så fel man kan ha, för även om den hade lite Corvetteaktigt eller italienskt stuk över sig så visade sig att dett var en engelsk bil. Märket var Spectre, något jag aldrig någonsin har varken sett eller hört talas om.



Har 80 år på nacken.




Här gasar man med en spak på ratten.

En betydligt äldre bil anlände Geoff Dyke i, nämligen en Morgan threewheeler från 1933. Den är alltså 80 år gammal och funkar hur bra som helst. Men för att inte stå billös när den gamle eventuellt behöver vård, så har Geoff även en likadan modell, men från 2012 hemma i garaget. Morgan har nämligen, med stor framgång, börjat tillverka trehjulingarna igen.


Notera de enorma hjulen!



100GT

Det fanns ännu en deltagare med en vanlig, men ändå väldigt ovanlig, bil. Det var en Austin Healey 100 GT. Har du hört talas om den? M och S var ju kända modeller som ofta användes i tävlingssammanhang när det begav sig, men GT:n tillverkades endast i tre exemplar, berättade ägaren. Anledningen till de stora hjulen var att bilen var utrustad med bromstrummor från Jaguar, vilket krävde denna hjuldimension.


Morgans senaste slagskepp, nya +8:an.

Efter det att vi parkerat utanför Hemvärnsgården, gled en annan Mogge upp och parkerade bredvid vår Roadster. Det var den nya +8:an, som efter ett antal år, börjat tillverkas igen. Nu har emellertid Rovers gamla välbeprövade V8 ersatts med en V8 från BMW på 367 HK, som kan accelerera från 0 till 100 på 4,2 sekunder. Bilen är också byggd på samma chassi som Morgan Aero. Den är inte speciellt billig utan kräver att du kan hosta upp med närmare 90000 pund om du vill ha en.


Fikapaus ute i skogen.

Rundan vi körde var väldigt trevlig, både när det gällde vägarna och miljön runtomkring. Innan vi körde hemifrån hade jag inhandlat frallor och chokladöverdragna wienerbröd, som vi inmundigade i skogen i
närheten av Häckeberga.


Lars öppnar huven...




...och visar skylten från dåtidens Morganimportör.

När vi satt och fikade anslöt ytterligare en Morgan, en röd 1300 kubiks 4/4 från tidigt 70-tal. Ägaren hade köpt den för tio år sedan och bland annat kört flera gånger till Tyskland med den. Hemma i garaget huserade ytterligare en bil av samma märke, en +4 från 2012.

Efter rundan samlades åter alla bilarna vid Hemvärnsgården, där ägarna fortsatte att mingla och fotografera.
För Eva och mig var det dags att åka hem, då vi skulle få besök av barn och barnbarn.
Och det ville vi naturligtvis inte missa!

Årets första golfrunda på hemmaplan

Vasatorp TC - 2013-04-25
Banorna har bara varit öppna någon vecka, så något helgspel har inte varit möjligt. Alla har ju varit vårystra och bokat tider långt i förväg. Men, så kom det ett mail från Eiert, en av killarna i det forna fredagssgänget, där han pockade på uppmärksamhet. Han hade varit klok nog att boka tid på TC som i torsdags, så vi blev tre stycken i bollen.



Eiert och Jurgen var jättetaggade.

Jurgen, Eiert och jag kunde därför slå ut på TC klockan 11:20. Av någon vettig anledning spelades banan med start på 10:e hålet. Ingen dum idé eftersom det då sparas mycket tid eftersom 1:a tee ligger precis om hörnet efter 18:e green. Banan var väl hyfsad även om greenerna var ganska fläckiga och väldigt tröga. Bollarna stannade till och med i nerförsluten. Vädret var emellertid väldigt bra med blå himmel och nästan ingen vind.

Spelet och resultaten var ganska jämnt och ingen kom över 30 poäng. Men med fyra droppade bollar och de vanliga duffarna och topparna så är jag nöjd med både 28 poäng och en hel del slag.



Eiert håller tydligen igen lite för någon kaka tog han inte.

Som tröst eller belöning så blev det sedvanligt kaffe och kaka efter rundan. Nja, inte för Jurgen för han hade en tid att passa, men Eiert och jag satt och diskuterade livet en stund.

Första ronden avklarad. Nu kan det bara bli bättre!

20:e april är det alltid vårupptakt hos BSCC

Mycket mingel och varm korv och kaffe -2013-04-20
Den här träffen har blivit tradition. Det började för en massa år sedan när BSCC ägdes av dansken Olesen och Jonas Pölda har efter övertagandet, för ett antal år sedan, fortsatt i samma anda.



Det kommer alltid många MG till BSCC.

I år var vädret perfekt och lockade därför säkert extra många körsugna till Billeberga. På denna årliga träff möter jag alltid många gamla kompisar, från den tid när vi var medlemmar i MGCC och då Eva hade en GT. De som var i tjugoårsåldern, när vi inom MG-klubben började träffas regelbundet, har nu blivit drygt femtio och har vuxna barn. Men de håller fast vid sina bilar!



En riktigt fin MGA Twin Cam Coupé



MGTC är en vacker bil!

Det dök upp många fina bilar och det fanns flera som jag inte sett tidigare.


Mycket bilsnack deltagarna emellan.

Det var naturligtvis i stort sett enbart engelska bilar som kom dit och omfattade märken som MG i flera varianter, Triumph, Jaguar, Morgan och till och med en VW-buss, ett fordon som idag anses mycket värdefullt. En och annan motorcykel av brittisk härkomst fanns också bland besökarna.

Ända från Ljungby hade Tomas Andersson kommit i sin MGBGT, som han ägt i många år. Han har varit medlem i MG-klubben under lång tid och är tillika golfspelare. Som nybliven pensionär lär han nu få mer tid till


Den välkände MG-profilen Gunnar Ahlqvist
 i samspråk med Tomas Andersson.

både sin MG, sin båt och golfspelande.



Nyare Morgan +4.

Till min stora glädje, som Morganägare, dök det faktiskt upp fem Morganbilar i Billeberga. En av dem var Björn Skude med son från Malmö som anlände i Björns fina +4 av senare modell. Sonen har just nu en fin MGB för helrenovering hos BSCC. Den har fått helt ny kaross och är lackad och snart klar för the road
.
När klockan närmade sig halv tre, så drog vi några stycken vidare till Flinckmans café i Sireköpinge. Det är på väg att bli tradition eftersom det är andra eller tredje året som vi gör så.



Conny med hustru Caroline, Ronnie, Heine samt
Catarina och Gunnar Ahlqvist, avnjuter fina
bakverk hos Flinckmans.

Till fikat anlände också Ronnie Palmqvist från Helsingborg, mångårig MGBGT-ägare, som inte hann komma till BSCC eftersom villaföreningen hade städdag på lördagen.
Tyvärr fick jag just höra att växellådan på Connys och Carolines tidiga MGB rasade på hemvägen.
Det händer alltid något med de gamla engelsmännen, framförallt när man minst förväntar sig det. Förhoppningsvis så får Conny det här fixat vad det lider även om han just nu är ganska fed up.

That´s life with old british cars and maybe it´s also the thrill!




Det årliga besöket hos Bilprovningen

Hade tur med tidbokningen - 2013-04-17
På onsdagen var vädret strålande och jag tog en chans och kollade på nätet om det fanns någon ledig tid hos Bilprovningen i Landskrona. Det är den station jag brukar åka till eftersom de som arbetar där vanligtvis är trevliga. Jag hade flyt, klockan 1440 fanns en ledig tid till min Morgan.
Men, klockan var bara tio på förmiddagen så det fanns gott om tid att köra en lång runda i vårvädret.
Jag behövde inte ens klä mig i flygarjackan utan åkte bara i en windstopper, som jag brukar ha på mig på golfbanan blåsiga dagar.



Religiöst motiv utanför Ottarps kyrka.

Som vanligt hade jag inget direkt mål utan körde på småvägar dit näsan pekade. Hur som helst så körde jag via Asmundtorp och ner till den vackra kyrkan i Ottarp. Min mor berättade att de som barn badade i Ottarpabäcken. Bara det var ju nostalgiskt. I denna kyrkan konfirmerades min son för omkring 25 år sedan, så jag stannade till och tog en bild.
Färden fortsatte sedan via Vallåkra och genom Mörarp, där jag passerade den välkända nostalgimacken.



I skogen på Söderåsen.

Jag hade fått för mig att köra upp på Söderåsen och när jag kom fram till Vrams Gunnarstorps Slott gick vägen upp i skogen. Här stannade jag till och funderade över vart jag skulle ta vägen och tog ytterligare en bild.
Kvidinge låg inte så långt bort. Här bor en känd Morganägare som heter Tommy Steen, som också är keramiker. Det skulle vara kul att våldgästa honom tänkte jag, så Kvidinge fick det bli.
Nu var adressen lite kryptisk och gick inte att hitta på GPS:en, så jag fick fråga mig fram. Tyvärr, trots idoga försök, så visste ingen av de sex personer jag frågade, var den här adressen fanns.



I väntan på besiktningen.

Nåja, ingen fara skedd. Det var snart dags för besöket hos bilprovningen så jag åkte, återigen, småvägar, ner mot Landskrona. Fem minuter för incheckning så kom jag fram, väntade några minuter, de hade nog fikarast, och sedan blev jag inkallad.



Här blir den kollad.



Fint att kunna kolla undertill.

Besiktningsmannen var en kille i 30-årsåldern och han var väldigt imponerad av min fina bil. "Fint ska det vara", sa han.
Jo, det blev naturligtvis blankt papper, så nöjd och glad körde jag tillbaka till Lödde igen.

En väldigt bra dag!

A Morgan on the track

Sportvagnsträning på Knutstorp - 2013-04-14
I söndags kändes det som om våren anlänt på allvar. En tur i Morganen var därför ett måste. Som vanligt körde jag planlöst ut på småvägarna utan något egentligt mål. Det är ju färden som är det viktiga och inte målet. Åtminstone när jag kör vår Morgan.
Så upptäckte jag en skylt där det stod Knutstorp. På helgerna brukar det alltid vara någon form av aktivitet där så jag bestämde mig för att åka dit. Och, mycket riktigt var det fullt med bilar och små tält nere i depåområdet. Det visade sig vara den första vårträningen på bana för sportvagnar. Jag gled ner genom tunneln ner till depån och parkerade min Morgan utanför restaurangbyggnaden.



En racepreparerad +4 från tidigt 60-tal.

Utrustad med kamera började jag gå runt på området och det första som fångade mitt intresse var naturligtvis en Morgan. Det var tyvärr den enda Moggen som fanns där och den var till råga på allt från Danmark.



Philip och hans +4.



Dubbla webrar.

Bilens ägare är en Philip Lokvik, som utöver denna +4 även har en +8 som han dock inte använder för bankörning. Förare denna gång var emellertid inte han själv utan hans son. Philip berättade att motorn hade bestyckats på samma sätt som dåtidens +4SS. Philip kommer också att medverka vid den danska Morganklubbens 40-årsjubileum på Jylland i juni.



Tror det här är en Mallock, men är inte säker.

Det fanns masssor av "håriga" bilar att studera, både rena sport- och racerbilar och sedaner som Ford Eskort, Volvo Amazon, Hundkojor och Ford Cortinor.



Framdörren på Elanen saknas, men det är bara tillfälligt.

Här fanns också en känd banbil, som ägs av en gammal kompis, Thomas, men som inte deltog i träningen. Den hade levererats dit efter att ha fått monterat en ny störtbåge.



Lär vara en rigtigt vass bil.

Ett riktigt pulver, ägd av den kände "Myggan", är den här Forden. Myggan är en välkänd Porschskruvare, men har tydligen valt att köra Ford för tillfället.

Vanliga på banorna både här och utomlands.



Lotus Elisarna gick som spjut utan att höras så mycket.
Riktiga smygare alltå.

Lotus är ett bilmärke som oftast är rikt representerad i sådana här sammanhang. Elaner har alltid varit populära och även Lotus Super Seven eller Caterham Seven. På Knutstorp fanns också flera Lotus Elise, som tillhör de senare modellerna från Lotus.



MG:s tillsammans med Cortina Lotus.



Austin Healey 3000 helt utrustad för enbart bana.

Andra brittiska sportvagnar som fanns på Knutstorp idag var flera varanter av MG, både Midgets och MGBGT samt naturligt vis Big Healeys.



Line-up och adrenalinet pumpar.




Äldre Honda är en ovanlig syn på banorna.




Nu var det också dags för Philips Morgan
 att visa vad den gick för.

Inför varje "heat" så radade ett stort antal bilar upp sig innan de tog banan i anspråk. Vet inte om det i respektive "heat" fanns bilar med ungefär samma prestanda eller om det bara var ett slumpartat urval av fordon inför varje träningspass.



Här på startrakan brukar det gå undan.

Efter att ha knallat runt i depån några timmar och fotograferat och snackat med kända och okända så gick jag upp på taket till restaurangen. Här fick jag en hyfsad överblick över startrakan och första skarpa kurvan. Ställen där det brukar hända dramatiska saker. Som väl var hände inga olyckor eller avåkningar som jag såg i varje fall. Det var ju faktiskt inte tävling utan bara träning, där flera av deltagarna kanske kände sig lite ringrostiga och därför tog det lite mer försiktigt. Men lugnt tog de det dock inte.



BRUM fick inte vara med och leka idag.

Min egen BRUM fick stå utanför staketet. Att köra på bana skulle vara kul, men det kräver helst en bil byggd för ändamålet. Och en lite fetare plånbok!

Lycka är en RÖD traktor

Kul att skämma bort barnbarn - 2013-04-12
Min sonson Elias har under sitt drygt två och ett halvtåriga liv varit extremt intresserad av bilar. Men, hans morfar, som bor i Frankrike, har en traktor, en Porsche. Så, ibland när Elias mamma skypar med sina föräldrar, så går morfar ut i garaget med sin iPad och visar sin traktor. Under den senaste tiden har Elias därför talat mycket om TRAKTOR, som faktiskt heter nästan likadant på svenska och på franska.



Spännande!

Naturligtvis skulle grabben ha en traktor och häromdagen kom det ett stort paket innehållande både traktor och släp.



Den ser lite konstig ut!

När han började rota i lådan visade det sig emellertid att traktorn inte var monterad, ett arbetet farfar därför fick ta på sig. Det var dock lättare sagt än gjort, inte minst på grund av att Elias var väldigt angelägen om att "hjälpa till" med att plocka ut alla smådelar som fanns i de medföljande plastpåsarna. Under arbetets gång blev det tid för Elias att äta lunch vilket gjorde att jag fick lite arbetsro med monteringen.



"Min traktor"

När Elias ätit färdigt var traktorn färdigmonterad och han kunde ta sin första provtur. Det var lite si och så med hanteringen av både ratten och tramporna, men det lär han snart komma på.



Lillsyrran som passagerare.

Naturligtvis skulle även lillasyster Sarah få en provtur, traktorn var ju utrustad med släp.
Nu återstår det att se om detta lantbruksredskap leder till en framtida karriär inom jordbruksnäringen eller om det även framledes kommer att vara bilar som gäller.

I dagarna framöver lär våren komma och då blir det dags för in liten åktur i vår Morgan, en bil, precis som alla andra bilar, Elias kallar för BRUM.

His first run in a Roadster

Ola testar VÅR Roadster - 2013-04-04
Det kändes faktiskt som vår i luften när Ola kom hit klockan halv två för att testa vår Morgan.
Två av våra nyare kompisar inom Morganfamiljen är Ola och Anitha från Bjärred. De äger sedan fyra år tillbaka redan en Morgan, en +4 från 1987, men Ola har under en tid känt lite sug efter en Roadster.
Vi har försökt att få till en testrunda under en längre tid, men har det inte varit snö, så har det berott på att paret varit i Indien eller på skidresa i Åre.
Precis innan Ola åkte till Åre så lade han faktiskt ett bud på en fin Roadster i UK. Det visade sig emellertid att en fransman kom någon dag före och köpte bilen. Men det finns fler att hitta i England, även om de inte är så många.
Igår var det fint väder och efter nattens frostgrader så kröp temperaturen upp till cirka 10C. Nu var det läge och Ola kom hit iklädd flygarjacka och pälsfodrad skinnmössa.



Ola i förarsätet.

Inledningsvis körde jag bilen tills den hade uppnått normal temperatur, men nere vid havet, utanför Barsebäcks Golfklubb, fick Ola ta över ratten. Nu fortsatte färden förbi Öresunds Golfklubb, genom Häljarp och fram till Saxtorpsrondellen.



Ola gjorde sig fort hemmastadd.

Efter att ha kört småväger första biten tyckte jag att vi skulle ta motorvägen ner till Bjärred, där Anitha hade kaffet färdigt. "Nu får du fläska på lite", tyckte jag. Och, Ola tryckte plattan i botten och drog förbi en hel karavan med lastbilar, i en hasstighet som förmodligen var lite över den rekommenderade.

När vi kom fram till Bjärred pratade Ola om "vilket drag" han tyckte det var i bilen. Kanske inte så konstigt eftersom Roadstern har cirka 100 hästkrafter mer än vad som finns i hans +4. Han upplevde också att Roadstern var i avsaknad av konstiga ljud och skrammel, jämfört med hans egen. Det var precis samma upplevelse jag hade när jag jämförde med min tidigare 1959 års +4.

Nu ska Ola lägga ett bud på ännu en Roadster i England, så förhoppningsvis kommer den svenska Roadsterfamiljen att utökas med ytterligare en.

Den som lever får se!