Motorhistoriska dagen 2026.

Först British samling i Borgeby sedan fika 2026-06-06

Vädret var verkligen perfekt för att bilentusiasterna skulle kunna visa upp sina ögonstenar lite överallt i landet på Motorhistoriska dagen, som varje år infaller den 6:e juni.  De engelska märkesklubbarna, i våra trakter här nere i Skåne, hade uppmanats att komma till den brittiska samlingen i Borgeby den här dagen.

                                                            Det mesta av det bästa.

Och, visst fanns det många fordon från England redan när vi anlände till Slottet vid elvatiden och fler skulle komma för den här träffen skulle hålla på hela dagen. Jag hade dock förväntat mig att hela parken skulle vara full av fordon, som det brukar vara på tisdagsträffarna och kanske kom det fler när vi lämnade några timmar senare, eller så var det många andra arrangemang runt om i länet som lockade.

                                                                Snygga "rumpor"!

                        Fick inte plats hos kompisarna, men intill en Morgan, inte dåligt det heller.

Morganklubben var representerad av fyra bilar, under tiden vi var där, kanske i minsta laget med tanke på hur många Morgans det finns i närområdet. Men man kan inte vara med överallt. Ett märke som däremot var välrepresenterat var Austin Healey med modellerna AH 100, AH 100/6 och 3000.

                                                            Bertil Persson in action.

Naturligtvis träffar man på många kända individer när det är engelska bilar som är dagens tema. Det är inte många meter man hinner gå innan det blir stopp för kortare men ofta längre pratstunder. En person jag träffar på nästan överallt är Bertil Persson, som jag känt i många år. Han är en flitig fotograf vars foto figurerat i flera av dagens och gårdagens motortidningar.

                                                                    Var och en till sitt!

Medan jag och Ola, också Morganägare, gick omkring på området och tittade och pratade så fann våra damer det bekvämare att sitta i gräset och prata, förmodligen om annat än bilar, motorer och hästkrafter.

                                                    En vanlig 50-talare när det begav sig.

                                                                        Lite fordonsdata.

Utanför huset, där jag bodde som barn i Åstorp i början av 50-talet, fanns alltid samma bilar parkerade på kvällarna. En PV, en Opel Kapitän med sluttand bagagerum, en Ford Prefekt, en Studebaker, en SAAB och en Ford Anglia. Både Anglian och Prefekten gick väl under epitetet "Fyra ståplatser" på den tiden. Det var därför kul att se den här väldigt fina Ford Popular, som jag trodde var en Anglia, på träffen.

                                                                        Blå naturligtvis.

                                                                Visst är motorn vacker.

En annan bil, en replika om jag förstod saken rätt, som smugit sig in bland britterna trots att den är fransk, var den här Bugattin.

                                                            Gunnar har en fin MGRV8.

När Ola och jag gick omkring bland bilarna så ringde plötsligt min telefon. Det var MG-entusiasten Gunnar Ahlqvist från Beddingestrand. Han och hustrun Katarina fanns nu i sin MGBRV8 utanför vårt hus i Löddeköpinge. Ola och jag och våra damer hade tidigare bestämt att vi skulle åka och fika någonstans efter vårt besök i Borgeby och bjöd därför våra vänner från Beddinge att följa med.

                                                            Två Cadillacs, riktiga skepp.

                                                        Dalstugan är ett trevligt fikaställe.

Med Eva och mig i täten drog vi ut på vägar, som inte är så välkända för Katarina och Gunnar. Målet var Gantofta där det finns ett litet mysigt café som heter Dalstugan. Här serveras enkla soppor, mackor av olika slag typ sillamackor och inte minst väldigt goda våfflor. Då det var fullt på parkeringen nere vid ån så fick vi parkera på gatan ovanför och då kunde vi inte undvika att se dessa båda jänkebilarna.

                                            Som vanligt avsked vid en parkeringsficka.

Här satt vi någon timme och spenderade tiden med mackor, kaffe och våfflor och helt plötsligt kom kvinnan, som har hand om det ut och serverade ytterligare en våffla att dela på. On the house! Trevligt! Klockan närmade sig fem på eftermiddagen och det hade varit en lång dag, så på hemvägen genom små byar och krokiga vägar, som alla uppskattade, skildes vi åt som vänner i närheten av Löddeköpinge.

Oväntade besök brukar vara trevliga!

MOG 60 år

 Tre dagar med 200 Morgans - 2026-05-22/24

Tillsammans med Anita och Ola från Bjärred startade Eva och jag vår färd till Morganklubbens 60-årsjubileum på Hotell Tylösand utanför Halmstad. Vi lämnade Löddeköpinge klockan 12:30 och hade ingen brådska utan valde, som brukligt är, att inte köra närmaste vägen. Redan efter ett antal mils körning gjorde vi ett kort stopp vid Charlottenlunds Gård, utanför Mörarp, där Small Brittain bedriver sin verksamhet.

                                               En uppspelt Ola verkar taggad inför helgen.

Här botaniserade vi bland alla de brittiska produkter som finns där innan vi tog en fika och åkte vidare norrut. Efter att vi passerat Ängelholm valde vi vägen mot Margretetorp, för att kunna köra den gamla vägen över Hallandsåsen och vid pass halv fyra på fredagseftermiddagen var vi framme i Tylösand.

                                                                Mycket att stå i för tjejerna.

                                        I receptionen fanns också denna BMW att beskåda.

                                               Några av de 200 Morgans som fanns på plats.

När vi dirigerats till platsen där vi skulle parkera, av ett antal av klubbens medlemmar, var det full aktivitet i receptionen. Dels skulle vi checka in och få våra nycklar, men också få alla handlingar, som roadbook och annat, som efter avprickning i deltagarelistan delades ut av ett antal av klubben kvinnliga medlemmar.

                                                Mingelhörnorna var ständigt fulla av folk.

                                                    Anita och Eva hart försett sig med vin.

Efter att vi packat upp i vårt rum handlade eftermiddagen huvudsakligen om att mingla med kända och okända deltagare i någon bar. Här intogs huvudsakligen flytande föda.

                                                           Många och väldigt värdefulla.

                                                                                Tylö?

Före maten, som skulle serveras klockan 1900 fick vi lite tid att bekanta oss med resten av hotellet och området utanför. Till höger om entrén finns Per Gessles Ferrarisamling, som även innehöll en McLaren, till allmänt beskådande bakom stora glasrutor. En liten bit utanför stranden, nedanför hotellet, ligger en liten ö. Jag vet inte vad den heter men jag döpte den till Tylö, vilket verkar rimligt, eller hur?

                                                       Nu med AC, automat och bagagerum.

                                                                Ser kaxig ut framifrån.

Några exemplar av Morgans senaste flaggskepp, Super Sport, fanns naturligtvis också på plats. En hade återförsäljaren British Auto med sig, men en annan jag såg var ägd av en svensk medlem. En sådan kan bli din för det facila priset av 1.700.000:-. Med tanke på att min kompis köpte sin 4/4 ny i England 1970 för 15.000:- och jag min första Morgan, en +4 1959 (begagnad) också i England, 1984 för 4.000 pund, så verkar priserna ha ökat något.

                                                                            Snart mat.

På kvällen blev vi serverade en enkel måltid, som på grund av det stora antalet människor skedde i olika lokaler i det jättelika hotellet. Med tanke på medlemmarnas medelålder var det nog inte så många nattsuddare och själva checkade vi ut före 2300.

                                                            Det har funnits i många år.

                                                                En Volvo utanför Museet.

På lördagsmorgonen, efter en häftig frukost med det mesta av allt, var det dags att dra ut på vägarna på en av de föreslagna rundorna, som varierade i längd från åtta till nitton mil. De flesta verkade tycka att åtta mil räckte, då nästan alla kört ganska långa sträckor för att ta sig till Tylösand på fredagen. På vår runda gjorde vi tre stopp. Det första var på Svedinos Bil- och Flygmuseeum, som vi faktiskt besökt flera gånger tidigare. Men, många besökare vände i dörren då man tyckte att 180:- per person var lite mycket för kanske en knapp timme till förfogande.

                                                    Ja, vad är den röda för en konstig bil?

                                                          Här unnade sig de flesta en glass.

Nästa stopp var på Siaglass fabrik där en del andra "vanliga" besökare fick möjlighet att titta närmare på våra bilar, samt ställa frågor om än det ena och än det andra. Vi kom tidigt och slapp köerna som ökade i längd allt eftersom fler Morgans rullade in på parkeringen.

                                               Räknade inte hur många vi var där samtidigt.

                                                                            Wapnö Slott.

                                                                    Promenad i parken.

Vid Wapnö Slott, som stod färdigt 1754, krävdes en rejäl parkeringsplats för att, kanske inte alla, men många skulle få plats. Här stannade också de flesta, inte bara för att äta lunch utan också för at ta en promenad på området efter maten.

                                                Den här bilen vann priset Peoples choise,

Tillbaka på hotellet, efter dagens utflykt, tog en del av oss en liten siesta, eller som jag tittade på lite golf på TVn, som ovanligt nog hade Viasat Golf i utbudet. Eva och några till tog en promenad ner till stranden, där Eva förmodligen letade efter en sten, som hon brukar göra när vi är vid vatten. Efter lite golftittande så tog jag en sväng ut på Morganparkeringen, det fanns faktiskt inte plats till några andra bilar, för att välja ut mitt förslag till vilken bil som skulle väljas ut till peoples choise. Vinnare visade sig bli en Morgan 4/4 från 2003, medan jag röstade på en 60-tals Morgan +4. Klockan 1800 var det dags för fördrink och mingel innan kvällen grillbuffé skulle avätas. Efter det blev det underhållning av duon Blomstrand & Lindstrand.

                                            Packad och klar och våra damer väntar tålmodigt.

Efter en god natts sömn, sängarna var väldigt bekväma, och ytterligare en rejäl frukost var det dags att kasta loss och ta oss på smalaste och krokigaste vägar tillbaka till Skåneland. Nu var vi 3️⃣  Morgans som skulle köra tillsammans då även Louis och Gert i sina blåa +8 skulle hänga på.

                                                                    På torget i Laholm.

                                                Ola, Eva och Gert diskuterar fortsatt rutt.

Eva och jag utsågs till ledarbil, vilket visade sig inte vara ett bra val. På vägen från Tylösand, genom Halmstad och till utfarten från stan finns flera rondeller, som är lite annorlunda. I en av dessa valde jag fel väg och plötsligt var vi ensamma på en annan väg som skulle föra oss till Laholm, där vi skulle göra ett kort stopp. Vi körde in på en parkeringsficka och ringde till Ola, som ringt oss tidigare men som vi inte hört i vindbruset. Vi bestämde att träffas på torget i Laholm. Trots att vi kört fel var det ändå vi som kom först till Laholm.

                                                               En institution i Ängelholm.

                                                                        Gottegrisar!

Efter överläggningar beslutades att vi skulle ta en sväng in om Ängelholm. När Eva och jag berättade om att det finns ett berömt konditori i utkanten av staden, som heter Nisse Konditori och som har ett stort utbud av kaloribomber, så ville hela gänget åka dit. Alla fick äta så de blev nöjda och efter en dryg halvtimme embarkerade vi våra fordon igen för vidare färd mot Helsingborg.

                                                                Dags att ta avsked igen.

När vi närmade oss min gamla hemstad, så tyckte folk i gemen att vi hade åkt tillräckligt på småvägar och menade att vi kunde köra motorväg från Helsingborg till Löddeköpinge så at vi kunde gasa lite. Något häftigare race blev det emellertid inte, runt 100 km var ganska lagom tyckte alla. Vår lilla grupp enades om att vi haft en trevlig helg i Tylösand. För Eva och mig samt Anita och Ola är nästa samling den 13 juni då vi än en gång ska köra Söderåsrallyt, medan Louis och Gert då befinner sig på Öland.

Helgen runda blev 38 mil!

Bilarna vi växte upp med.

Gröna Träffen - 2026-05-14

Motorhistoriska Klubben i Skåne arrangerar årligen ett antal träffar och två av dem brukar vi vanligtvis åka till. Den första, Gröna Träffen, som alltid sker på skärtorsdagen, är den som anses inleda årets säsong. Den andra, Gula Träffen, i slutet av september är den sista utomhusträffen för året, som klubben som klubben arrangerar. Båda träffarna är förlagda till Hemvärnsgården i Kyrkheddinge, där MHK Skåne har sina klubblokaler. 

                                      Här träffas fordonsentusiaster och för animerade samtal.

Det bästa med de här träffarna är att de är anspråkslösa och att det inte ställs några krav. Hit kör man, både dit och hem, när man själv vill, har med sig sin egen termos och fikabröd och slår sig ner någonstans på de stora gräsytorna. 

                                              Engelskt, tyskt och amerikanskt sida vid sida.

Något annat som också är trevligt med denna typ av träffar jämfört med märkesklubbräffarna är att det finns så stor variation på de närvarande fordonen. Även om du råkar se en eller annan lyxbil eller exklusiv sportvagn när du går omkring där, så är huvuddelen av bilarna sådana som dina morföräldrar, föräldrar eller släktingar hade när du var barn, eller när du var ung. Visst är det roligt när man t ex ser en fin Austin A30 eller Ford Anglia, som ägarna har lagt ned både pengar och tid på, även om ett ev försäljningsvärde kanske inte ens ger tillbaka de summor som är nerlagda. Det är kärlek det! Jag tror de flesta som finns i hobbyn inte köpt sina fordon för att ev tjäna pengar på dem vid en försäljning, utan för att behålla, vårda och använda dem.

                                                    Tre av de Volvo PV som fanns på träffen.

                                                            Det måste vara en tidig modell.

När Eva och jag gick omkring på området upptäckte vi att där fanns en hel del Volvo PV. Den med den gula instrumentpanelen minns jag från gymnasietiden. En kompis pappa hade en PV 1949, som sonen fick låna och som vi var ett gäng som var ute och åkte i. Kommer ihåg att vindrutetorkarna gick på vaccum och betedde sig väldigt underligt beroende på om du gasade eller inte. Riktigt fina PV och kanske framförallt PV Sport har blivit riktiga rariteter som rusat i pris, precis som t ex Amazon GT. Har sett annonser med priser på upp till 500.000. Kan det verkligen stämma?

                                                                    Ovanlig besökare.

När vi gick vidare såg vi nog träffens ovanligaste bil, en Arkley. Det är en engelsk retrobil, en cit car som är byggd i glasfiber och främst baserad på chassin från MG Midget och Austin Healey Sprite. Den tillverkades mellan 1970-95 och bilen på bilden lär, enligt hörsägen, vara den enda i Sverige.

                                                                   Eftertraktad modell.

En annan biltyp, som man inte fäste så stor uppmärksamhet vid när man var ung, om man inte var surfare, är folkvagnsbussen. Beroende på modell är detta också bil som köps till oerhörda summor av samlare. Framförallt är det campingversionerna som Samba och California fram till 1967 med två-tones lackering och upp till 23 fönster, som står i en klass för sig själv, när det gäller priserna.

                                                            Fint sällskap i Kyrkheddinge.

Efter en rejäl rundvandring gick vi tillbaka till vår Morgan, som dagen till ära fick plats vid sidan av en Saab Sonett. Eller är det en Volvo Sonett, som Flexnes påstår, när han sitter i tandläkarstolen :-)

                                       Bertil och Björn kör ibland tillsamman till träffarna.

Nu var det dags att få i sig den medhavda fikan. Mitt emot vår bil fanns två kända MHK-medlemmar som satt bekvämt vid ett litet campingbord. Vi trängde oss på och undrade om vi fick sitta hos dem och språkas vid en stund. Jodå, det gick bra, de åkte ju i en engelsk bil de också, en Morris Traveller som ägs av Björn Ströberg, men även Bertil Persson har en likadan. Bertil är känd både som fotograf och skribent och har medverkat i bl a AHK:s Autohistorica. Björn fotograferar också flitigt, imte minst vid sina besök på tisdagarnas motorträffar på Borgeby slott. 

                                                                        Tack för idag!

                                                                    Kvarnen i Dalby.

Efter vårt kaffe, några mackor och väldigt mycket bilsnack, började folk att köra ifrån träffen. Detsamma gjorde Eva och jag. Men, som vanligt blev det inte närmsta vägen, utan en liten extra tur via Dalby och vidare över S. Sandby i riktning mot Gårdstånga.

                                                                        Håstad.

                                                                    Svenstorps slott.

                                                                        Västra Hoby.

Strax innan den stora rondellen i Gårdstånga, där påfarten till E22 finns, körde vi istället till vänster och upp några hundra meter där vi sedan svängde höger in på en smal, asfalterad väg vid en vägskylt där det stod Igelösa. Iställey för att köra den lite tradiga större vägen mellan Gårdstånga och Kävlinge finns det alltså en väldigt trevlig alternativ variant. På den här vägen, som slutar mellan Kävlinge och Furulund passerar vi flera mysiga platser och små pittoreska byar som Igelösa, Svenstorps slott, Håstad, Örtofta och Västra Hoby. Hela vägen är asfalterad, kurvig och backig och alltså perfekt för vår typ av bilar. Har du aldrig kört här så gör det när du är i trakterna!

Ytterligare några mil i Moggen!