Morganfärd till Korrö i Småland

Mog southeasts traditionella vårmöte - 2026-05-07/08

Morganfolket i Blekinge, Småland och Norra Skåne arrangerar varje säsong ett stort antal träffar i sin region och på Öland. Alla är naturligtvis välkomna, men för en endagsträff är det oftast lite för långt för oss här nere i sydvästra Skåne att delta på dessa träffar. Det är ju trots allt omkring 15-20 mil enkel resa. Till dessa mil skall också adderas en Morganrunda i området på upp till 8-10 mil. 

                                                          Kl 0730 avresa från Löddeköpinge.

Men en endagsträff för lokalbefolkningen kan vi, som bor lite långt ifrån händelsernas centrum, göra till en tvådagarsvariant. Det var just så vi tänkte, Gert, Louise, Eva och jag, när vi meddelade BG Welander att vi tänkte komma och hälsa på dem upp i skogarna.

                               Kort stopp vid Ekerödsrasten, men ingen fika bara en bensträckare.

Det är 20 mil enkel väg till Korrö så trots att vi helst kör på så många småvägar som möjligt på våra utflykter, var vi nu nödsakade att köra på E22 större delen av sträckan för att inte komma alltför sent till träffen som började kl 10.00 och framåt. Vid det korta stoppet vid Ekerödsrastennblev vi "antastade" av flera personer, som ville prata bilar. En man, som var på väg söderut från Ronneby, berättade att han hade en Volvo PV. En annan äldre man, kanske något år yngre än oss, blev tillfrågad av Gert om han ville köpa hans Morgan. Nej, det ville han inte, han hade redan två A-Fordar, en B-Ford, en Cadillac, en Opel Kapitän, femton motorcyklar och en Volvo, vilket han tyckte var alldeles tillräckligt. Det är roligt att våra bilar alltid väcker uppmärksamhet och intresse. Undrar om Porscheägare får uppleva samma saker som vi?

                                                           Träd och skog så lång ögat når.

                              I Skåne ser det just nu ut så här- raps, raps, raps nästan överallt.

Efter några timmars "tröskande" på E22 kom vi fram till Karlshamn där vi skulle köra vidare på väg 29 mot Tingsryd. Det är lite annorlunda att köra i de här trakterna jämfört med när vi kör hemmavid.

                                      Antalet Morgan uppgick säkert till åtminstone 20 stycken.

Till slut vid pass 10:20 kom vi äntligen fram till målet, ett café och en restaurang. Trots att vi var lite sena så var det flera bilar som anlände efter oss, så vi behövde inte skämmas. Korrö ligger väldigt vackert och Ronnebyån rinner strax intill caféet. Om jag förstår det rätt så är detta en gammal bruksort där tidigare många verksamheter bedrevs.

                                                                        Sittande mingel.

                                                    Eva, Louis och Gert myser i värmen.

Det började med fika och mingel, där vi träffade många vi redan kände men också en del, för oss, nya klubbmedlemmar. Efter mycket prat och koll på alla bilarna under två timmar, var det så dags för lunch.

                                                                                Raggmunk!

                                                                        Liten schnitzel.

För att restaurangen skulle ha chans att förbereda så mycket som möjligt innan vi kom, hade vi uppmanats av BG att meddela vilka rätter vi ville äta till lunch. För egen del valde jag raggmunk med stekt fläsk, men det fanns också schnitzel i två varianter, King size och Queen size. BG hade varnat för den större varianten (tydligen något de är kända för på restaurangen) som han menade var en rätt för fyra personer. Jag tror ingen valde den större varianten.

                                                                    Så var vi bara tre.

Efter lunchen och det efterföljande kaffet, där BG:s fru Lisa bjöd på hembakad fruktkaka, började de flesta av "lokalbefolkningen" att embarkera sina Morgans och åka mot hemmet och till familjärt fredagsfirande. Vi långväga gäster, varav ett par från Ystad, körde några mil i en kortege med fyra Morgans, med BG och Lisa i täten till en korsning där ledarbilen skulle köra vidare mot Karlshamn. Vi andra tre skulle åt andra hållet i riktning mot Olofström.

                                                    Lite prat innan ystadparet åkte vidare.

Som jag inledningsvis nämnde hade vi från Bjärred och Löddeköpinge bestämt att träffen i Korrö skulle bli en tvådagarsutflykt för oss. Därför hade vi bokat rum för övernattning på Fritzatorpet strax utanför Olofström. Rose-Marie och Jan-Erik, paret från Ystad, hade tidigare besökt stället och hade vänligheten att guida oss hela vägen till hotellet.

                                                                            Fritzatorpet.

                                                       Nedanför hotellet ligger sjön Halen.

När vi sagt adjö till Rose-Marie och Jan-Erik checkade vi in på hotellet. Det verkade inte vara många gäster där och det visade sig också att förutom vi fyra var det bara ett tyskt par som skulle övernatta här. Men det gjorde ingenting och vi såg fram emot en middag lite senare på kvällen. Men tji fick vi, restaurangen vara bara öppen under lunchen, vilket var en liten besvikelse. Men han som hade hand om det gjorde vad han kunde och överraskade oss lite senare med ett stort fat med frallor, som blivit över efter en konferens tidigare på dagen. Det skadar inte att späka sig lite ibland, framförallt inte efter den tidigare häftiga lunchen. Hotellet ligger naturskönt mitt inne i skogen och tyskarna som också skulle övernatta hade hyrt kanoter för att dagen efter paddla runt i den intilliggande sjön Halen.

                                        Lugnt och skönt än så länge, inga turister ännu.

                                                            Vi unnade oss var sin glass.

                                                            Caltex fanns en gång i tiden.

Eftersom det inte fanns några andra frestelser på hotellet så blev det att vi, efter en promenad i naturen, höll kväll väldigt tidigt. Efter lite TV-tittande övergick vi till våra böcker och strax där efter släckte vi lamporna och väntade på John Blund. Efter en rejäl frukost vid åttatiden på morgonen påbörjade vi vår färd söderut. Gert tog oss på lite mindre vägar till Åhus, där vi gjorde vårt enda stopp på vägen hem. Det enda intressanta vi för övrigt såg på hemvägen var en nostalgimack, dock utan pumpar och inte alls i klass med den som finns i Harlösa.

                                    Den sedvanliga avskedsbilden vid kyrkan i Löddeköpinge.

Det är kul att vara borta, men det är alltid skönt och komma hem i himmet. Kanske är det ett tecken på att vi börjar bli gamla, men so what! Vi var alla fyra nöjda med vår tvådagarsutflykt och det dröjer ju inte länge innan det är dags för nästa event, årsmötet och 60-årsjubileet i Tylösand, som blir en tredagarsutflykt. Vi sade hej då till Gert coh Louis och sedan körde vi var och en hem till sitt.

Två fina dagar med the hood down!

Det är mer än ett halvt år sedan...

 ...vi slog på en golfboll senast - 2026-04-16

Våra golfkompisar hade nyligen kommit hem efter sin två månader långa vistelse i Spanien och tyckte det skulle vare kul att träffas. Det skulle vi göra på Vasatorps GK. Här har Eva och jag visserligen varit ett antal gånger under höst och vinter, men dock inte för att spela golf utan för att äta lunch på vår populära golfrestaurang. Våren har verkligen låtit vänta på sig sig med långdragen kyla, som varken inbjudit till golf eller utflykter i vår Morgan.

                                                            En vanlig syn på E6:an.

Men, idag fanns klubborna med i bilen. Vi hade bestämt att träffa Bertil vid elvatiden. Han skulle komma själv eftersom hustrun hoppat in som tillfällig arbetskraft på sin tidigare arbetsplats. Men, direkt när vi skulle köra på motorvägen mot Helsingborg upptäckte jag för sent att trafiken stod stilla. Så istället för en normal färd till klubben på ca 25 minuter, tog det nu mer än en timme innan vi kom fram. Tur var att vi inte hade någon starttid att ta hänsyn till!

                                                        Eva var ivrig och tog frm sin putter...

                            ...medan jag i all stillhet betraktade alla ystra golfare på grönbete.

Några vagnar behövde vi inte montera idag, våra intentioner sträckte sig inte längre än lite försynt övning på någon puttinggreen och ev några slag på rangen samt en avslutande lunch och lite snack med Berra.

                                                            Första bollen för säsongen.

                                    På bildskärmen finns all information för varje enskilt slag.

Hur ringrostiga var vi då? Det skulle visa sig när Eva och jag, med var sin hink med 25 rangebollar, á 35:- stegade fram mot ett av båsen, där vi kunde stå i enskildhet med mindre risk att förödmjuka oss inför andra klubbmedlemmar. Sedan några år tillbaka så finns det nu på driving rangen på Vasatorp något som heter Trackman. Det är ett avancerat, radarbaserat system som mäter en massa saker, bland annat både golfklubbans rörelse och bollens flykt i realtid. I varje bås finns därför en bildskärm där du kan se resultatet av varje slag. Innan du slår ett slag anger du på skärmen vilken klubba du använder. I mitt fall använde jag en järnnia och på skärmen kan jag se att vid just det slaget slog bollen ner efter 88 meter och att den totala längden på slaget var 103 meter. Det framgår också att höjden på bollen var14 meter. De övriga värdena säger mig inte så mycket när jag inte har något, typ bra eller dåligt, värde att jämföra med. Som vanligt vill jag naturligtvis slå längre, men det positiva var dock att i stort sett alla bollarna gick förhållandevis rakt. Kort och rakt är i mina ögon bättre än långt och snett!

                                                    Vår golfkrog är känd för sin goda mat!

Eva hon klarade av att slå iväg sina 25 bollar dubbelt så snabbt som jag. Men, jag vill gärna ta god tid på mig, koncentrera mig och kolla resultatet efter varje slag med de olika klubborna. Trots att jag bara slagit 25 bollar kände jag direkt en trötthetskänsla i ryggen. Det är inte mycket det fina tål! Trots allt var jag lite smånöjd med det korta träningspasset och gick med rak rygg till restaurangen där vi alla tre avnjöt en god lunch på stekt torskfile.

Nästa gång blir det spel på banan!

 Jörgen och jag går på lokal - 2026-03-19

Det har så smått börjat märkas att våren kanske är på väg. Men det är forfarande kallt så fort solen försvinner och fortfarande får jag skrapa rutorna på bilen när jag kör till gymmet på morgonen. Någon golf har det inte blivit än så länge men i början på april öppnar Vasatorp Classic Course. Morganen är fortfarande i vintervila och uppallad på pallbockar, men det enda som återstår innan påställningen i april är att montera ekerhjulen. När hustrun envisas med att arbeta, när skolan ringer efter henne, så blir jag ofta lite rastlös av att gå ensam hemma. Men då får man hitta på något själv och häromdagen ringde jag kompisen Jörgen i Viken och föreslog en lunch på Tunneberga Gästis.

                                                              Ett anrikt ställe på Kullahalvön.

Det behövdes ingen större övertalning för att få Jörgen med mig till Jonstorp. Det gäller att vara hungrig när man någon gång besöker ett sådant här ställe, för annars är det bortkastad tid att åka hit.  "Go mad, mö mad o mad i rättan tid" brukar vi ju säga här i Skåne och det stämmer verkligen när man går på gästis. Nu hade vi på förhand bestämt att vi skulle äta äggakaga med fläsk, men menyn innehöll även andra rätter, som faktiskt gjorde att jag tvekade lite.

                                                                Flera frestande alternativ.

Men till slut föll ändå valet på äggakaga. Jag är visserligen väldigt förtjust i Kalvlever Anglaise och det är faktiskt inte vanligt att man hittar det på någon meny idag. Lever är väl en sådan rätt som man antingen älskar eller avskyr har jag förstått. Och de senaste veckorna har jag faktiskt ätit lever två gånger, en gång lammlever (nästan strået vassare än kalvlever) som Eva lagade och en gång på rsetaurang Tegel i Rydebäck.

                                                                    Gott och mäktigt!

Det verkar som att ju äldre jag blir desto fortare blir jag mätt. Och äggakagan på Tunneberga går inte av för hackor. Det var nästan att vi skämdes när vi tvingades lämna hälften kvar då vi inte orkade mer. Vi blev visserligen erbjudna en "doggybag", men det avböjde vi vänligt men bestämt.

                                                          Här har legat en mack en gång.

Efter vårt besök på gästgiveriet var klockan bara ett och vi hade inga obligations på eftermiddagen. Vi beslöt därför att utöka vår lilla utflykt på Kullahalvön genom att köra längs kusten förbi Arild och vidare mot Mölle. Precis i korsningen upp mot Mölle ligger den en retromack, dock utan några pumpar. När den var i drift måste vara väldigt längesedan. Men, kul att den får vara kvar.

                                            Ganska dött åtminstone några månader till.

Om bara några månader kommer det av sjuda av liv i Mölle, inte bara här i hamnen utan överallt i det lilla samhället. För egen del åker Eva och jag hit i vår Morgan några gånger varje år. Men nu var det ödsligt både i hamnen och på hamnplanen.

                          Längre upp på Kullaberg ligger Mölle GK, där jag var medlem en gång.

Från Grand Hotell uppe på berget måste det vara en fantastisk utsikt över Mölle och Öresund. Själv har jag aldrig besökt hotellet, men eftersom jag vet att det erbjuds afternoon tea där, så skulle det vara kul att testa deras version och utforska vad man hittar på deras trevåningsbricka. 

                                                       Idag lade vi nog på oss några hekto.

En av anledningarna till att vi tog en liten extra utflykt till Mölle var att vi fick för oss att ta en fika på något café. Men något café kunde vi inte hitta och de flesta lär väl inte öppna förrän i april/maj. Istället fick vi fixa fika själv hemma hos Jörgen och princessbakelser behöver man ju inte äta enbart på café!

En trevlig dag med kompisen.

Till Vasatorp utan klubbor

 Ingen golf, men en god lunch funkar också 2026-02-24

Saknaden av golfspel har varit stor under de senaste månaderna och växer för varje dag. Men vintern verkar tyvärr bli ovanligt lång i år, så vi lär få vänta ytterligare en eller två månader innan det kan bli aktuellt med något spel på vår hemmabana.

                                                                    På väg till lunch.

Men, ett besök på klubben går ju att göra ändå. Efter jul- och nyårsuppehållet har nu restaurangen öppnat igen och här brukar Eva och jag äta lunch några gånger varje månad även under icke golfsäsong.

                                                

                                                    Ofta fullt hus, även under lågsäsong.

Menyn erbjuder varje dag minst tre alternativ, en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk. Trots att köttbullar fanns som alternativ idag, något jag gillar väldigt mycket, valde jag, precis som Eva, skaldjurssoppa med räkor och vitlöksbröd. Fick för mig att det kanske var lite nyttigare och mindre viktpåverkande än köttbullar :-)

                                                              Passand käk i ruskväder!

Dagens kostar 140 kronor, men som medlem kan man sätta in pengar på och betala med ett kort och därmed få 15% rabatt. Pengarna på kortet kan användas inte bara i restaurangen utan också på rangen, i kiosken eller i shopen.

                                                              Fylls på med swish vid behov.

Efter lunch och kaffe fick Eva för sig att ta en promenad utmed banan. Hon är väldigt angelägen att få ihop så många steg som möjligt varje dag.

                                                    Övningsgreenen utanför klubbhuset.

                                                           Vid sidan av 9:ans green på CC.

En golfbana är på vintern en ganska trist och ödslig syn och en enorm skillnad mot när det är säsong och det sjuder av liv. Vi promenerade upp och förbi den nionde greenen på Classic Course och lite längre bort upptäckte vi ganska mycket avverkad skog och buskar. Undrar var på banan det kommer att märkas?

                                                          Undrar vad detta ska bli?

När vi vände tillbaka igen bort mot parkeringen, tog vi vägen bakom klubbhuset. Där upptäckte vi att de höll på att arbeta med bland annat en grävmaskin vid något som såg ut som bottenplattan till en byggnad. Visserligen har jag i ett mail från klubben läst något om att man fått en hel del pengar i bidrag någonstans ifrån och att dessa skulle användas till byggandet av någon form av aktivitetshus. Kan det vara detta som är på gång?

Vid vårt nästa besök kan det kanske vara tillsammans med klubborna!

Åttatusen steg i Helsingborg

Vår tidigare hemstad - 2025-12-10

Vi körde till Vasatorps GK och åt lunch, Eva och jag. När Eva inte jobbar brukar vi göra något så att vi kommer utanför 50-skyltarna. Att gå hemma och uggla, om inget annat behöver göras, kan bli lite långtråkigt så vi brukar åka iväg och antingen äta lunch någonstans eller ta en fika på något café. Eva är också noga med att få en hyfsad dos av motion, även de dagar vi inte går på våra gym, så klockans stegräknare ska helst passera 10000 för att hon ska vara nöjd.

                                                                        Drottninggatan.

Vår första tanke var att ge oss ut på den folktomma golfbanan men beslöt istället att ta en lite längre promenad genom centrala Helsingborg och kanske få insupa lite av den eventuella julstämningen. Vi parkerade bilen i sundstorgsgaraget, där det alltid finns plats och inledde vår vandring norrut på Drottninggatan.

                                                            Julpynt på St. Jörgens plats.

Framme vid stadsteatern vid St. Jörgensplats upptäckte vi att den tidigare restaurang Teaterkatten, nu tydligen i ny regi, fått namnet Culise. Den ska vi testa någon dag. På  andra sidan gatan såg jag till min besvikelse att Halméns musikaffär tydligen tvingats lägga ner. De har funnits där länge och för många år sedan, när vi bodde i stan, fanns de också i en mindre butik i hörnet Pålsjögatan/ Hälsovägen.

                                                                Kullagatan riktning söderut.

Vi fortsatte därefter in på Kullagatan, som väl får betraktas som den huvudsakliga butiksgatan i Helsingborg. Här till höger ligger Jansondata, som drivs av Lenny Jansson. Han är son till Jan Jansson som var min chef när jag för drygt femtio år sedan arbetade som kundkontaktman på Dataservice i Helsingborg, som då var beläget på västra Berga. Mycket nostalgikänsla infinner sig när man upptäcker sådant som fanns och ibland fortfarande finns kvar sedan den tid när jag var ung i Helsingborg.

Hon gick faktiskt tomhänt därifrån!

På Kullagatan kryllar det av butiker och mycket folk flanerade, precis som Eva och jag, omkring för att kanske hitta lämpliga julklappar till barn och barnbarn. Och, butiker tycker Eva det är kul att botanisera i, det kan ju finnas något där som hon inte visste att hon behövde.

                                                       Helsingborgs mest fotograferade vy?

                               En modell över gamla centrum i Helsingborg finns på Stortorget.

Utan att vi besökte ytterligare ett antal butiker var vi strax framme vid Stortorget. Här ligger bland annat Fahlman Café, som idag var packat med folk. Här ligger också de båda hotellen Mollberg och Grand och får väl betraktas som stadens absoluta centrum. I den gula byggnaden till vänster i bild låg tidigare huvudpostkontoret, som under skolornas jullov gjorde det möjligt för de lite äldre skoleleverna att tjäna lite pengar genom att låta dem arbeta som paketsorterare, ett arbete som under juletid var förlagt till konserthuset. En rolig tid!

                                                                    Krogtätt så det förslår!

Vi gick över Stortorget genom gränden, där en gång Hefoma låg på hörnan till vänster, och kom fram till gatorna runt  Mariakyrkan. Att så många restauranger kan finnas på så begränsad plats är ganska fantastiskt.

                                                    Välbevarad gammal byggnad till vänster.

På andra sidan Mariakyrkan hittar vi Billeplatsen. Också här finns det minst en restaurang. Trapporna upp till till Kärnanområdet heter Hallbergs trappor och har fått sitt namn efter konsuln och handlanden Johannes Hallberg. Mitt i bilden finns också ett lågt utsiktstorn som finns i Rosenträdgården. Parken gränsar till före detta Högre Allmänna Läroverket för Gossar, Gossis i folkmun, och just i det tornet brukade vi som gick på Gossis ta vår tillflykt på rasterna för att röka våra pipor och cigaretter. Ibland kunde vi emellertid råka illa ut när den fruktade men också väldigt hygglige skolvaktmästaren "Skorvas" kom på oss. Det resulterade vanligtvis i en anmärkning.

                                                         Värt en omväg för musik- och gitarrnördar!

På Bruksgatan, som vi fortsatte ner till finns också en hel del butiker av skilda slag. På Bruksgatan 22 ligger Bemes Musik, en institution som funnits här sedan 1982, är en butik som specialiserat sig på gitarrer.  Beme har en intressant historia så gå gärna in på bememusik.com och läs om hur det började. När jag lirade elbas i vårt band The Madison så fanns både Hagström och Strandqvists musikaffärer i stan. Vi brukade låna bland annat ekoanläggningar på Hagström. Hagström var också den gitarr många använde på den tiden innan en del och även vi i vårt band fick råd att köpa Fenders, som våra första förebilder The Shadows hade.

                                                                          Billigt och bra!

Vinylskivor har verkligen fått ett uppsving och är något som allt fler stereonördar föredrar. På Karlsgatan, lite nedanför biografen Röda Kvarn, finns en butik som säljer vinylplattor och inte bara det, utanför butiken fanns en back med LP-skivor som var helt gratis!

                                                    Pågående uppfräschning av Rådhuset.

När vi passerade Röda Kvarn kom vi överens om att nästa gång vi var lite uttråkade innanför 50-skyltarna så skulle vi åka till stan, alltså Helsingborg, där vi först skulle äta lunch och därefter titta på en film på eftermiddagen. Vi gick upp till S. Storgatan och vände återigen in mot centrum. Där fortsatte vi ner för Stortorget och fortsatte ner mot Hamntorget. Efter en blick på Rådhuset tror man nästan att konstnären Cristo varit i farten. Ställningsbyggarna lär i alla fall haft en hel del att göra.

                                                            Det är faktiskt ganska pampigt.

                                       Undrar vad det är för båt, restaurang- eller musikbåt?

När vi passerat Tivoli och Stordalens flotta hotell fortsatte vi vår promenad längs vattnet i Norra Hamnen. Idag var det av naturliga skäl ganska dött här nere, men roligt att se hur många caféer och restauranger som det finns där. Vissa är väl öppna året runt.

                                                                    En rätt kul bild.

Nu började det att skymma och vi var strax tillbaka till sundstorgsgaraget. I en av gatorna upp mot Drottninggatan såg vi återigen stadens gamla landmärke, Kärnan.

                                                                 En vanlig syn på E6:an.

Det var dags för oss, efter en trevlig promenad, att återvända till Löddeköpinge, med en förhoppning om att slippa de ständigt förekommande köerna på E6:an. Det gick bra, de flesta hade nog inte slutat sina arbeten än. Men det var tur att vi inte skulle köra den motsatta vägen! Undrar om man har kortare arbetstid i Lund och Malmö eftersom köerna söderifrån var så kraftiga.

Eva var nästan nöjd med drygt 8000 steg!