En olycka kommer sällan ensam!

Men, det kunde varit värre! 2026-07-22

Alla som kört på E6:an mellan Malmö och Helsingborg vet säkert hur det brukar vara nästan dagligen. Ett eller flera stopp på motorvägen, som skapar enorma köer och ibland stillastående i halva timmar ,måste man kalkylera med om man har tider att passa.

                                                Resultatet av bristande uppmärksamhet.

Det hade Eva och jag. Till starttiden på Vasatorps GK hade vi, som vi brukar, drygt en och en halv timmes marginal till och även om vi ibland kommer lite tidigt så kan detta utnyttjas till en fika. Men, på vägen dit hände det som jag aldrig kunde tro skulle hända oss. Både Eva och jag har ofta irriterat oss på att folk ligger alldeles för nära varandra, när de kör på motorvägen och nu gjorde jag det själv! Båda körfälten stod stilla, rörde sig tio meter, sedan stillastående igen o s v. Framför oss var det en polsk mindre lastbil som vi låg ett antal meter bakom. Plötsligt rörde sig bilarna i båda körfälten ganska snabbt framåt. Och, vi också förstås, men så plötsligt tvärnitar polacken och vi kör in i baken på honom. Hastigheten var ng inte ens tio kilometer i timmen, men det räckte för buckla till huven på vår Hyundai. Vi försöker på olika sätt få polacken att stanna, men när köerna löses upp så bara försvinner han i fjärran. Visserligen syntes inga skador på hans bil, men vi ville trots allt berätta vad som hänt. Eva tog en bild på bil och bilnummer, vilket jag också berättade när jag gjorde polisanmälan samt att vi inte fick kontakt med de som körde last bilen. På skämt sade då polisen att han kanske inte ville riskera att någon undrade vad han hade under kapellet. 

                            Körbar, men lite skämmigt var det att parkera där hemma!

Allt nog, vi kunde dock fortfarande köra med bilen eftersom det endast var motorhuven som skadades, men någon golf blev det inte den här dagen. När vi återkom till hemmet så fick jag kontakta både polisen och försäkringsbolaget. Någon vecka senare fick jag tid för reparation hos Bilmånsson i Eslöv. Här gjorde man ett både bra och snabbt jobb, som gjorde att vi bara behövde vänta två veckor innan vi fick den tillbaka. Någon lånebil ingick inte i men helförsäkring, men vi klarade oss bra med Evas Mini Cooper. Min självrisk var 5000 kronor och det var det värt för fakturan till IF från Bilmånsson var på drygt 90000 kronor.

                                                                Porten såg OK ut inifrån...

                                                        ...men så upptäckte jag detta.

Nästa händelse, som kanske inte kan betraktas som en olycka utan mer som ett ålderstecken, skedde en kort tid tidigare. När jag en dag stängde garageporten hördes en knall inifrån garaget och jag misstänkte att något hade fallit ner från någon hylla i vårt överbelamrade garage. Men, när jag gick in genom den separata dörren i porten upptäckte jag att en av fjädrarna hade brustit. Att reparera porten, som var mer än fyrtio år gammal, var inte aktuellt. Jag tog därför kontakt med Garageportexperten i Hyllinge och trots att det var en lördag och att Lars Saxberg, som personen heter, även hade semester, så kom han ner coh tittade och föreslog vad han tyckte vi skulle ha för port.

                                                                 Äntligen var det dags.

Vi bestämde oss ganska snabbt, för det skulle dröja cirka sex veckor innan porten skulle kunna levereras. Under väntetiden var det lite besvärligt för Eva och mig, varje gång vi skulle ut med Morganen. Utan fjädrar var den stora ,tre meter breda teakporten, väldigt tung att lyfta, så vi fick hjälpas åt båda två. för att få upp den. Men så för en vecka sedan fick jag ett meddelande från Lars att den nya porten skulle monteras någon dag senare.

                                            Miko hette montören, en trevlig och duktig kille.

När jag kom ut till leveransbilen, förväntade jag mig att det skulle vara minst två personer, inte minst då de också skulle ta med sig den gamla porten till tippen. Men det var bara Miko som ensam både skulle demontera och ta bort den jättetunga gamla porten och montera den nya. Jag undrade hur han skulle klara det ensam. Men, det visade sig att han delade den stora porten i fyra delar med en tigersåg och då gick det ju att hantera.

                                                          Så här ser det ut inifrån garaget.

                                                           Och, så här ser den ut utifrån.

Miko kom strax efter åtta på morgonen och arbetade utan några raster, varken för lunch eller någon annan paus. Det enda han ville ha var vatten. Det fick han plus en mugg kaffe och en kanelbulle, som han uppskattade. Redan vi tretiden på eftermiddagen hade han monterat den nya porten, städat efter sig och instruerat både Eva och mig om både handhavande och skötsel/underhåll. Så nu kan vi i farmtiden enkelt öppna den nya porten med en lite fjärrkontroll. 

Snyggt, prydligt och bekvämt!

Tre dagar i Blekinge...

...och en runda golf - 2026-08-20-22

Att lämna vardagslunken en stund känns bra även som pensionär. Vi körde tillsammans med våra gamla kompisar Bibi och Thomas till Blekinge för att under några dagar turista och spela golf.

                                              Eva, Bibi och Thomas ser förväntansfulla ut.

Första anhalten var Ronneby, där vi parkerade våra bilar nedanför det välkända hotellet Ronneby Brunn. Här ligger också Ronneby Brunnspark som är ett härligt område att strosa omkring i. 

                                                                    Café Mandeltårtan.

Vi gick kors och tvärs över broarna över Ronnebyån ett antal gånger och betraktade de gamla byggnaderna i brunnsparken. Klockan närmade sig två på eftermiddagen och då vi inte ätit någon lunch så började alla bli hungriga. Vi visste sedan tidigare besök att det fanns ett café som hette Mandeltårtan, så vi tog oss dit för att åtminstone få i oss en fika. Det visade sig emellertid att de även serverade lunch där och vi hann beställa vår pannbiff med lök bara fem minuter innan köket stängde.

                                                            Ett litet museum värt ett besök.

Under vår inledande lilla promenad i parken upptäckte vi att det fanns ett litet museum som var öppet och till och med hade fri entré. Dit styrde vi våra steg och blev välkomnade av den trevliga och kunniga personalen som utgjordes av två pålästa kvinnor. Det fanns nästan bara vi där så vi fick en privat guidning som var mycket givande.

                          Gribshunden var samtida med Christofer Columbus skepp Santa Maria                                                                                     och Vasco da Gamas Sao Gabriel.

                                    Bäst bevarad från vraket var galjonsfiguren Gribshunden.

Museets samlingar hade alldeles nyligen utökats med berättelser och material om det sjunkna danska fartyget Gribshunden. Enligt Googel kommer namnet från det äldre ordet för ett fabeldjur eller monster – en grip (på latin griffin eller griffone) – tillsammans med ordet hund, vilket syftade på ett skrämmande, drak- eller vargliknande odjur med vassa tänder. Gribshunden var den danske kungen Hans skepp som var på väg till Kalmar, men sjönk vid Stora Ekön i Blekinge skärgård 1495. Skeppet var 35 meter långt och 12 meter brett. De flesta av de 150 soldaterna och besättningsmän följde fartyget i djupet.

                                                Några föremål från tiden då det begav sig.

                      Blev nog både ljust och varmt, men badarens huvud stack ut ovanför skåpet.

                      I en sådan liten byggnad satt man alltså och drack det nyttiga brunnsvattnet.

Det fanns också mycket annat intressant på museet som visade hur tillvaron var för de lite förnämare  människorna när de drack brunn i de vackra omgivningarna i brunnsparken. Bland annat fanns det ett bastuskåp där värmen alstrades av ett stort antal glödlampor.

                                                            Det röda huset på Lotsberget.

Efter vårt besök på det lilla museet fortsatte vi att promenera i den vackra parken, för ett visst antal steg varje dag gäller även när vi är på minisemester. Men nu var det dags att ta oss till dotterns och svärsonens hus i Saxemara, där vi skulle tillbringa de två följande nätterna. Eva och jag har bara varit där några gånger så vi var inte helst säkra på vägen dit. Men när vi passerat kyrkan i byn så visste vi att vi var nära och strax så hittade vi rätt.

                                               Diskuterar kanske morgondagens golfrunda.

När Thomas och jag bäddade sängar och förberedde för en enkel kvällsmåltid passade damerna på att inleda med ett glas vin utanför huset. Efter lite ost och kex samt ytterligare lite vin för Bibi, Eva och Thomas blev det sedan dags med ett relativt tidigt sänggående tillsammans med var sin god bok som sänglektyr.

                                                           Den har några år på nacken.

Reveljen gick klockan 0730. Vi hade visserligen inte starttid förrän klockan 1100 på Carlskron Golfklubb, men en rejäl frukost med bland annat mättande ägg är viktigt om man ska kunna prestera på golfbanan.

                                                            Klubbhuset på Carlskrona GK.

Vi fick ett trevligt mottagande i receptionen. På Carlskrona GK gällde golfhäftet som innebar att istället för att betala 800:-per man i greenfee så slapp vi undan med hälften. Det var första gången som Eva och jag utnyttjade Golfa More i år, så vi måste nog besöka några fler banor om det ska löna sig att ha köpt kortet.

                                                                   Så var det dags.

Thomas fru Bibi har lite tillfälliga problem med något ben och själv har jag under några veckor haft ont i en vad när jag gått fort och långt, så vi bestämde oss för att hyra en golfbil tillsammans. Egentligen gillar jag inte det för en anledning med golfen är just att jag får gå. Men nöden har ingen lag och visst är det bekvämt att slippa slita på en golfvagn framför allt i uppförsbackar.

                                                   Ett vackert litet per trehål ner mot vattnet.

När vi hade spelat några hål kom jag på att Eva och jag hade spelat den här banan för flera år sedan i samband med att vi var på väg till gamla kompisar i Kalmar. Första hålet är ett par tre hål vilket inte är så vanligt. Som framgår av förra bilden är fairways alldeles gula. Precis som på många anda ställen har värmen och torkan ställt till det för många klubbar. Vi fick också veta detta av pron innan vi gick ut och jag tror att även andra gäster fick spela för en något lägre greenfee just för att fairways var i så dåligt skick. Trots detta så spelade vi alla fyra riktigt bra golf där Eva korades som vinnare med sina 42 poäng. Enda smolken i glädjebägaren var en fyrboll med danskar som gick i bollen efter oss som ibland slog ut sina utslag innan vi ens hunnit slå våra andra slag. Detta trots att vi fick vänta på en fyrboll framför oss på varje hål. Sådant är dälig stil och ett av de danska paren bad faktiskt om ursäkt efteråt.

                                                  De ser glada och lite lulliga ut tycker jag.

Efter rundan tog vi en fika på klubben innan vi lämnade tillbaka golfbilen och packade in vår utrustning i bilarna. Vi hade inte ätit någon lunch så vi var naturligtvis hungriga. Vi gjorde det därför lätt för oss och köpte var sin pizza på "En till pizzeria" i Ronneby. Det är inte ofta jag unnar mig en pizza eftersom jag blir alldeles för uppumpad i magen, men denna var väldigt god och slank ner hur lätt som helst. En golfrunda är tröttande även om jag delvis åkte golfbil så även denna afton blev det läggdags i hyfsad tid.

                                                                            Dramatiskt.

                                           Tyvärr såg vi ingen fisk, men det är nog fel årstid.

På lördag morgon blev det åter en rejäl frukost innan vi samlade ihop våra sängkläder och städade upp lite i huset, Eftersom Bibi och Thomas bor i Ängelholm skulle våra vägar skiljas åt i Kristianstad. Men innan dess föreslog jag att vi på vägen dit gjorde ett stopp i Mörrum och tittade på forsarna vid Laxens hus. Bibi och Thomas har inte varit dät tidigare och tyckte där var väldigt vackert med den forsande Mörrumsån. Här finns också ett trevligt laxmuseum med både levande och uppstoppade fiskar. Och, förmodligen den fiskeutrustningsbutik med det bredaste och djupaste sortimen jag någonsin sett.

Här fanns också en liten utomhusrestaurang där vi passade på att fika och eller äta lunch innan vi skiljdes åt och fortsatta hem.

Fina dagar i trevligt sällskap!

Åtta Morgans på Piratenrallyt.

 Drygt 20 mil inklusive rallyt 2026-07-18

Tillsammans med Anita och Ola i sin Morgan och deras kompis med hustru i en tysk bil lämnade vi Löddeköpinge vid niotiden på morgonen för att förflytta oss på värdigt sätt till Brandsta utanför Vollsjö. Här skulle nämligen starten på årets Piratenrally gå av stapeln mellan 0930 och 1100.

                                                        Alla typer av bilar var välkomna.

Nästan hela veckan innan rallyt hade man på DMI varnat för onödigt mycket regn just den här dagen. Men som tur var så hade spåmännen, även de på SMHI, lyckligtvis fel. När trion från Löddeköpinge anlände vid tiotiden hade en stor del av de deltagande ekipagen redan startat.

                                                                            MGTC

I rallyt deltog både äldre och yngre fordon, både rariteter som Aston Martin och "vanliga" bilat som Volvo Cab, som syns på bilden. Trevligt tycker jag för jag blir snabbt mätt på att studera  hundratalet bilar av samma märke. En av de äldre bilarna var den här vackra MCTC,:n som faktiskt hade kunnat fungera som en prydnad i ett större vardagsrum.

                                                                            Morgankö.

Rallyts starter presenterade varje bil genom att fråga förare och passagerare om märke, årsmodell, bilens bakgrund, prestanda mm. Det innebar att det tog en god stund att få iväg alla de sjuttio startande. I vår kö innan start fanns nämligen ett antal av de Morgans som deltog i rallyt och ingen av dem var av samma modell, förutom utseendet ,nämligen Plus 6, Plus 4 och Roadster.

                                                                  Vad är detta för något?

Längs den ca åtta mil långa rallyslingan fanns ett antal kontroller, där vi antingen skulle svara på frågor eller handgripligen visa vår skicklighet att hitta rätt mutter till rätt bult, eller tvärtom. Vid kontrollen på bilden låg ett antal verktyg, mätare och andra konstigheter som vi skulle svara på vad de användes till. Här lyckades vi faktiskt ganska bra tack vara en och annan kvalificerad gissning. Mina begränsade tekniska kunskaper är allmänt känd, men verktyg det har jag i mängd för när någon hjälper mig igaraget ska de i alla fall inte sakna rätt grejer.

                                                            Kan du svaren på dessa?

                                       Två fina Volvo PV Sport och en läcker gammal Rover.

Vid en annan kontroll skulle vi besvara fem frågor inom loppet av en minut. Under tiden vi fick vänta på vår tur fanns det en hel del fina bilar att beskåda.

                                                                           Strax i mål.

Trots spridda hot om nederbörd och hotande moln på sina ställen så kom det inte många droppar under färden, varför vi kunde köra med the top down hela tiden. På vägen tillbaka genom allén till startplatsen hade vi, som vanligt, inte några förhoppningar om att behöva hämta något pris vid prisutdelningen utan såg istället fram mot var sin våffla och en kopp kaffe.

                                                                       En stolt pristagare.

Men vår trio blev dock inte helt lottlös när vi hörde speakern kalla fram vår kompis Ola Ahlqvist för att hämta ett pris. Visserligen ett av de sista men Ola hämtade sitt pris och gick därifrån med rak rygg.

Ytterligare en trevlig dag till ända!

Söderåsrallyt 2026

Sexton mil med suffletten uppe 2026-06-13

Bara två veckor efter Morganklubbens 60-årsjubileum uppe i Tylösand så var det nu dags för Eva och mig att delta i Söderåsrallyt för fjärde gången. Detta är ett stort evenemang och jag har för mig att det blev nytt deltagarerekord detta året, med 240 bilar.

                                                        Det är inte ofta suffletten är uppe.

Väderutsikterna såg inta alls bra ut och enligt DMI var risken för regn 90%. Så trots att det såg hyfsat ut när vi skulle åka iväg vid halvniotiden på morgonen så valde vi att sätta upp suffletten redan nu. Att behöva stanna och göra detta när vi är ute på vägarna är inte så kul.

                                                      En fin Jaguar på väg fram till startern.

Tillsammans med Anita och Ola i sin färggranna Roadster anlände vi till Perslund i Åstorp kvart över nio. Eftersom första start var redan klockan nio, så var ett femtiotal bilar redan på väg ut på den cirka elva mil långa slingan.

                                              Får man dölja nummerskylten med rallyskylten?

Vi hade emellertid inte bråttom och behövde inte vara tillbaka i Perslund förrän klockan två. Vid incheckningen blev vi försedda med en roadbook, som visar var vi ska köra och var kontrollerna fanns samt rallyskylten som skulle fästas på bilen. Innan vi ställde oss i kön till startern skulle vi dels montera på rallyskylten och dessutom sätta oss och inta den fika med kaffe och frallor som vi bjöds på.

                                               Många olika bilmärken fanns representerade.

Efter att fikastunden var avklarad var det bara att snällt ställa oss sist i den långa kön upp till startern. Bilarna vinkades iväg med en minuts mellanrum, så det tog en god stund innan vbi kunde skickas iväg av den trevlige startern.

                                                   Väderprofeterna hade rätt, regnet kom.

När vi äntligen kom iväg så dröjde det inte länge innan det började regna. Det fanns dock några våghalsar, bland annat ett par i en Morgan, som bet ihop och fortsatte att köra öppet i regnet, innan de till slut gav upp och stannade för att sätta upp taket. Det kanske ska nämnas att det var en engelsman, nu boende i Sverige, som var den som var ståndaktig längst.

                                                           Kontroll vid kyrkan i Stenestad.

Längs sträckan fanns det ett antal kontroller där det ska svaras på frågor med bilanknytning, eller i något fall ska göras ett enkelt manöverprov. Med tanke på det stora antalet deltagare krävs därför ett stort antal funktionärer, som Åstorps Rotaryklubb varje år ställer upp med. Här, vid kontrollen i Stenestad hade vi en Cortina GT framför oss, som fick puttas igång eftersom den inte startade.

                                                Här var det många som skulle utspisas.

När vi avverkat halva rallysträckan kommer vi vid lunchtid till flygplatsen i Ljungbyhed. Här finns det en kontroll där vi ska svara på några frågor varefter vi ska äta lunch på Lucys Diners Ljungbyhedrestaurang. Idag kunde vi välja på panerad fisk eller dansk fleskesteg. Tror de flesta valde det sistnämnda alternativet.

                                                    Fyra av de deltagande Morganbilarna.

Efter lunch var det dags för andra halvan av rallyt och en sex mil lång runda där vi passerade N. Rörum, Perstorp, Hyllstofta; Klippan, Kvidinge och Kärrarp, innan vi strax efter två, till slut var framme i Perslund igen. Många engelska bilar deltog i rallyt och från Morganklubben uppskattar jag att vi var åtta till tio bilar.

                                                    Lång kö och stor efterfrågan på våfflor.

                                                               Så var den här dagen slut.

Under prisutdelningen, där Eva och jag visste att vi inte hade något att hämta, passade vi på att trösta oss med kaffe och våfflor. Och, vi var inte de enda som valde våfflor som tröst, så torra under tak blev det ett avslutande mingel innan vi valde att följa flocken och dra oss tillbaka via småvägar till Löddeköpinge.

Tack vare regnet blev det mysigt med taket uppe!

.

Motorhistoriska dagen 2026.

Först British samling i Borgeby sedan fika 2026-06-06

Vädret var verkligen perfekt för att bilentusiasterna skulle kunna visa upp sina ögonstenar lite överallt i landet på Motorhistoriska dagen, som varje år infaller den 6:e juni.  De engelska märkesklubbarna, i våra trakter här nere i Skåne, hade uppmanats att komma till den brittiska samlingen i Borgeby den här dagen.

                                                            Det mesta av det bästa.

Och, visst fanns det många fordon från England redan när vi anlände till Slottet vid elvatiden och fler skulle komma för den här träffen skulle hålla på hela dagen. Jag hade dock förväntat mig att hela parken skulle vara full av fordon, som det brukar vara på tisdagsträffarna och kanske kom det fler när vi lämnade några timmar senare, eller så var det många andra arrangemang runt om i länet som lockade.

                                                                Snygga "rumpor"!

                        Fick inte plats hos kompisarna, men intill en Morgan, inte dåligt det heller.

Morganklubben var representerad av fyra bilar, under tiden vi var där, kanske i minsta laget med tanke på hur många Morgans det finns i närområdet. Men man kan inte vara med överallt. Ett märke som däremot var välrepresenterat var Austin Healey med modellerna AH 100, AH 100/6 och 3000.

                                                            Bertil Persson in action.

Naturligtvis träffar man på många kända individer när det är engelska bilar som är dagens tema. Det är inte många meter man hinner gå innan det blir stopp för kortare men ofta längre pratstunder. En person jag träffar på nästan överallt är Bertil Persson, som jag känt i många år. Han är en flitig fotograf vars foto figurerat i flera av dagens och gårdagens motortidningar.

                                                                    Var och en till sitt!

Medan jag och Ola, också Morganägare, gick omkring på området och tittade och pratade så fann våra damer det bekvämare att sitta i gräset och prata, förmodligen om annat än bilar, motorer och hästkrafter.

                                                    En vanlig 50-talare när det begav sig.

                                                                        Lite fordonsdata.

Utanför huset, där jag bodde som barn i Åstorp i början av 50-talet, fanns alltid samma bilar parkerade på kvällarna. En PV, en Opel Kapitän med sluttand bagagerum, en Ford Prefekt, en Studebaker, en SAAB och en Ford Anglia. Både Anglian och Prefekten gick väl under epitetet "Fyra ståplatser" på den tiden. Det var därför kul att se den här väldigt fina Ford Popular, som jag trodde var en Anglia, på träffen.

                                                                        Blå naturligtvis.

                                                                Visst är motorn vacker.

En annan bil, en replika om jag förstod saken rätt, som smugit sig in bland britterna trots att den är fransk, var den här Bugattin.

                                                            Gunnar har en fin MGRV8.

När Ola och jag gick omkring bland bilarna så ringde plötsligt min telefon. Det var MG-entusiasten Gunnar Ahlqvist från Beddingestrand. Han och hustrun Katarina fanns nu i sin MGBRV8 utanför vårt hus i Löddeköpinge. Ola och jag och våra damer hade tidigare bestämt att vi skulle åka och fika någonstans efter vårt besök i Borgeby och bjöd därför våra vänner från Beddinge att följa med.

                                                            Två Cadillacs, riktiga skepp.

                                                        Dalstugan är ett trevligt fikaställe.

Med Eva och mig i täten drog vi ut på vägar, som inte är så välkända för Katarina och Gunnar. Målet var Gantofta där det finns ett litet mysigt café som heter Dalstugan. Här serveras enkla soppor, mackor av olika slag typ sillamackor och inte minst väldigt goda våfflor. Då det var fullt på parkeringen nere vid ån så fick vi parkera på gatan ovanför och då kunde vi inte undvika att se dessa båda jänkebilarna.

                                            Som vanligt avsked vid en parkeringsficka.

Här satt vi någon timme och spenderade tiden med mackor, kaffe och våfflor och helt plötsligt kom kvinnan, som har hand om det ut och serverade ytterligare en våffla att dela på. On the house! Trevligt! Klockan närmade sig fem på eftermiddagen och det hade varit en lång dag, så på hemvägen genom små byar och krokiga vägar, som alla uppskattade, skildes vi åt som vänner i närheten av Löddeköpinge.

Oväntade besök brukar vara trevliga!