Bilarna vi växte upp med.

Gröna Träffen - 2026-05-14

Motorhistoriska Klubben i Skåne arrangerar årligen ett antal träffar och två av dem brukar vi vanligtvis åka till. Den första, Gröna Träffen, som alltid sker på skärtorsdagen, är den som anses inleda årets säsong. Den andra, Gula Träffen, i slutet av september är den sista utomhusträffen för året, som klubben som klubben arrangerar. Båda träffarna är förlagda till Hemvärnsgården i Kyrkheddinge, där MHK Skåne har sina klubblokaler. 

                                      Här träffas fordonsentusiaster och för animerade samtal.

Det bästa med de här träffarna är att de är anspråkslösa och att det inte ställs några krav. Hit kör man, både dit och hem, när man själv vill, har med sig sin egen termos och fikabröd och slår sig ner någonstans på de stora gräsytorna. 

                                              Engelskt, tyskt och amerikanskt sida vid sida.

Något annat som också är trevligt med denna typ av träffar jämfört med märkesklubbräffarna är att det finns så stor variation på de närvarande fordonen. Även om du råkar se en eller annan lyxbil eller exklusiv sportvagn när du går omkring där, så är huvuddelen av bilarna sådana som dina morföräldrar, föräldrar eller släktingar hade när du var barn, eller när du var ung. Visst är det roligt när man t ex ser en fin Austin A30 eller Ford Anglia, som ägarna har lagt ned både pengar och tid på, även om ett ev försäljningsvärde kanske inte ens ger tillbaka de summor som är nerlagda. Det är kärlek det! Jag tror de flesta som finns i hobbyn inte köpt sina fordon för att ev tjäna pengar på dem vid en försäljning, utan för att behålla, vårda och använda dem.

                                                    Tre av de Volvo PV som fanns på träffen.

                                                            Det måste vara en tidig modell.

När Eva och jag gick omkring på området upptäckte vi att där fanns en hel del Volvo PV. Den med den gula instrumentpanelen minns jag från gymnasietiden. En kompis pappa hade en PV 1949, som sonen fick låna och som vi var ett gäng som var ute och åkte i. Kommer ihåg att vindrutetorkarna gick på vaccum och betedde sig väldigt underligt beroende på om du gasade eller inte. Riktigt fina PV och kanske framförallt PV Sport har blivit riktiga rariteter som rusat i pris, precis som t ex Amazon GT. Har sett annonser med priser på upp till 500.000. Kan det verkligen stämma?

                                                                    Ovanlig besökare.

När vi gick vidare såg vi nog träffens ovanligaste bil, en Arkley. Det är en engelsk retrobil, en cit car som är byggd i glasfiber och främst baserad på chassin från MG Midget och Austin Healey Sprite. Den tillverkades mellan 1970-95 och bilen på bilden lär, enligt hörsägen, vara den enda i Sverige.

                                                                   Eftertraktad modell.

En annan biltyp, som man inte fäste så stor uppmärksamhet vid när man var ung, om man inte var surfare, är folkvagnsbussen. Beroende på modell är detta också bil som köps till oerhörda summor av samlare. Framförallt är det campingversionerna som Samba och California fram till 1967 med två-tones lackering och upp till 23 fönster, som står i en klass för sig själv, när det gäller priserna.

                                                            Fint sällskap i Kyrkheddinge.

Efter en rejäl rundvandring gick vi tillbaka till vår Morgan, som dagen till ära fick plats vid sidan av en Saab Sonett. Eller är det en Volvo Sonett, som Flexnes påstår, när han sitter i tandläkarstolen :-)

                                       Bertil och Björn kör ibland tillsamman till träffarna.

Nu var det dags att få i sig den medhavda fikan. Mitt emot vår bil fanns två kända MHK-medlemmar som satt bekvämt vid ett litet campingbord. Vi trängde oss på och undrade om vi fick sitta hos dem och språkas vid en stund. Jodå, det gick bra, de åkte ju i en engelsk bil de också, en Morris Traveller som ägs av Björn Ströberg, men även Bertil Persson har en likadan. Bertil är känd både som fotograf och skribent och har medverkat i bl a AHK:s Autohistorica. Björn fotograferar också flitigt, imte minst vid sina besök på tisdagarnas motorträffar på Borgeby slott. 

                                                                        Tack för idag!

                                                                    Kvarnen i Dalby.

Efter vårt kaffe, några mackor och väldigt mycket bilsnack, började folk att köra ifrån träffen. Detsamma gjorde Eva och jag. Men, som vanligt blev det inte närmsta vägen, utan en liten extra tur via Dalby och vidare över S. Sandby i riktning mot Gårdstånga.

                                                                        Håstad.

                                                                    Svenstorps slott.

                                                                        Västra Hoby.

Strax innan den stora rondellen i Gårdstånga, där påfarten till E22 finns, körde vi istället till vänster och upp några hundra meter där vi sedan svängde höger in på en smal, asfalterad väg vid en vägskylt där det stod Igelösa. Iställey för att köra den lite tradiga större vägen mellan Gårdstånga och Kävlinge finns det alltså en väldigt trevlig alternativ variant. På den här vägen, som slutar mellan Kävlinge och Furulund passerar vi flera mysiga platser och små pittoreska byar som Igelösa, Svenstorps slott, Håstad, Örtofta och Västra Hoby. Hela vägen är asfalterad, kurvig och backig och alltså perfekt för vår typ av bilar. Har du aldrig kört här så gör det när du är i trakterna!

Ytterligare några mil i Moggen!

Morganfärd till Korrö i Småland

Mog southeasts traditionella vårmöte - 2026-05-07/08

Morganfolket i Blekinge, Småland och Norra Skåne arrangerar varje säsong ett stort antal träffar i sin region och på Öland. Alla är naturligtvis välkomna, men för en endagsträff är det oftast lite för långt för oss här nere i sydvästra Skåne att delta på dessa träffar. Det är ju trots allt omkring 15-20 mil enkel resa. Till dessa mil skall också adderas en Morganrunda i området på upp till 8-10 mil. 

                                                          Kl 0730 avresa från Löddeköpinge.

Men en endagsträff för lokalbefolkningen kan vi, som bor lite långt ifrån händelsernas centrum, göra till en tvådagarsvariant. Det var just så vi tänkte, Gert, Louise, Eva och jag, när vi meddelade BG Welander att vi tänkte komma och hälsa på dem upp i skogarna.

                               Kort stopp vid Ekerödsrasten, men ingen fika bara en bensträckare.

Det är 20 mil enkel väg till Korrö så trots att vi helst kör på så många småvägar som möjligt på våra utflykter, var vi nu nödsakade att köra på E22 större delen av sträckan för att inte komma alltför sent till träffen som började kl 10.00 och framåt. Vid det korta stoppet vid Ekerödsrastennblev vi "antastade" av flera personer, som ville prata bilar. En man, som var på väg söderut från Ronneby, berättade att han hade en Volvo PV. En annan äldre man, kanske något år yngre än oss, blev tillfrågad av Gert om han ville köpa hans Morgan. Nej, det ville han inte, han hade redan två A-Fordar, en B-Ford, en Cadillac, en Opel Kapitän, femton motorcyklar och en Volvo, vilket han tyckte var alldeles tillräckligt. Det är roligt att våra bilar alltid väcker uppmärksamhet och intresse. Undrar om Porscheägare får uppleva samma saker som vi?

                                                           Träd och skog så lång ögat når.

                              I Skåne ser det just nu ut så här- raps, raps, raps nästan överallt.

Efter några timmars "tröskande" på E22 kom vi fram till Karlshamn där vi skulle köra vidare på väg 29 mot Tingsryd. Det är lite annorlunda att köra i de här trakterna jämfört med när vi kör hemmavid.

                                      Antalet Morgan uppgick säkert till åtminstone 20 stycken.

Till slut vid pass 10:20 kom vi äntligen fram till målet, ett café och en restaurang. Trots att vi var lite sena så var det flera bilar som anlände efter oss, så vi behövde inte skämmas. Korrö ligger väldigt vackert och Ronnebyån rinner strax intill caféet. Om jag förstår det rätt så är detta en gammal bruksort där tidigare många verksamheter bedrevs.

                                                                        Sittande mingel.

                                                    Eva, Louis och Gert myser i värmen.

Det började med fika och mingel, där vi träffade många vi redan kände men också en del, för oss, nya klubbmedlemmar. Efter mycket prat och koll på alla bilarna under två timmar, var det så dags för lunch.

                                                                                Raggmunk!

                                                                        Liten schnitzel.

För att restaurangen skulle ha chans att förbereda så mycket som möjligt innan vi kom, hade vi uppmanats av BG att meddela vilka rätter vi ville äta till lunch. För egen del valde jag raggmunk med stekt fläsk, men det fanns också schnitzel i två varianter, King size och Queen size. BG hade varnat för den större varianten (tydligen något de är kända för på restaurangen) som han menade var en rätt för fyra personer. Jag tror ingen valde den större varianten.

                                                                    Så var vi bara tre.

Efter lunchen och det efterföljande kaffet, där BG:s fru Lisa bjöd på hembakad fruktkaka, började de flesta av "lokalbefolkningen" att embarkera sina Morgans och åka mot hemmet och till familjärt fredagsfirande. Vi långväga gäster, varav ett par från Ystad, körde några mil i en kortege med fyra Morgans, med BG och Lisa i täten till en korsning där ledarbilen skulle köra vidare mot Karlshamn. Vi andra tre skulle åt andra hållet i riktning mot Olofström.

                                                    Lite prat innan ystadparet åkte vidare.

Som jag inledningsvis nämnde hade vi från Bjärred och Löddeköpinge bestämt att träffen i Korrö skulle bli en tvådagarsutflykt för oss. Därför hade vi bokat rum för övernattning på Fritzatorpet strax utanför Olofström. Rose-Marie och Jan-Erik, paret från Ystad, hade tidigare besökt stället och hade vänligheten att guida oss hela vägen till hotellet.

                                                                            Fritzatorpet.

                                                       Nedanför hotellet ligger sjön Halen.

När vi sagt adjö till Rose-Marie och Jan-Erik checkade vi in på hotellet. Det verkade inte vara många gäster där och det visade sig också att förutom vi fyra var det bara ett tyskt par som skulle övernatta här. Men det gjorde ingenting och vi såg fram emot en middag lite senare på kvällen. Men tji fick vi, restaurangen vara bara öppen under lunchen, vilket var en liten besvikelse. Men han som hade hand om det gjorde vad han kunde och överraskade oss lite senare med ett stort fat med frallor, som blivit över efter en konferens tidigare på dagen. Det skadar inte att späka sig lite ibland, framförallt inte efter den tidigare häftiga lunchen. Hotellet ligger naturskönt mitt inne i skogen och tyskarna som också skulle övernatta hade hyrt kanoter för att dagen efter paddla runt i den intilliggande sjön Halen.

                                        Lugnt och skönt än så länge, inga turister ännu.

                                                            Vi unnade oss var sin glass.

                                                            Caltex fanns en gång i tiden.

Eftersom det inte fanns några andra frestelser på hotellet så blev det att vi, efter en promenad i naturen, höll kväll väldigt tidigt. Efter lite TV-tittande övergick vi till våra böcker och strax där efter släckte vi lamporna och väntade på John Blund. Efter en rejäl frukost vid åttatiden på morgonen påbörjade vi vår färd söderut. Gert tog oss på lite mindre vägar till Åhus, där vi gjorde vårt enda stopp på vägen hem. Det enda intressanta vi för övrigt såg på hemvägen var en nostalgimack, dock utan pumpar och inte alls i klass med den som finns i Harlösa.

                                    Den sedvanliga avskedsbilden vid kyrkan i Löddeköpinge.

Det är kul att vara borta, men det är alltid skönt och komma hem i himmet. Kanske är det ett tecken på att vi börjar bli gamla, men so what! Vi var alla fyra nöjda med vår tvådagarsutflykt och det dröjer ju inte länge innan det är dags för nästa event, årsmötet och 60-årsjubileet i Tylösand, som blir en tredagarsutflykt. Vi sade hej då till Gert coh Louis och sedan körde vi var och en hem till sitt.

Två fina dagar med the hood down!

Det är mer än ett halvt år sedan...

 ...vi slog på en golfboll senast - 2026-04-16

Våra golfkompisar hade nyligen kommit hem efter sin två månader långa vistelse i Spanien och tyckte det skulle vare kul att träffas. Det skulle vi göra på Vasatorps GK. Här har Eva och jag visserligen varit ett antal gånger under höst och vinter, men dock inte för att spela golf utan för att äta lunch på vår populära golfrestaurang. Våren har verkligen låtit vänta på sig sig med långdragen kyla, som varken inbjudit till golf eller utflykter i vår Morgan.

                                                            En vanlig syn på E6:an.

Men, idag fanns klubborna med i bilen. Vi hade bestämt att träffa Bertil vid elvatiden. Han skulle komma själv eftersom hustrun hoppat in som tillfällig arbetskraft på sin tidigare arbetsplats. Men, direkt när vi skulle köra på motorvägen mot Helsingborg upptäckte jag för sent att trafiken stod stilla. Så istället för en normal färd till klubben på ca 25 minuter, tog det nu mer än en timme innan vi kom fram. Tur var att vi inte hade någon starttid att ta hänsyn till!

                                                        Eva var ivrig och tog frm sin putter...

                            ...medan jag i all stillhet betraktade alla ystra golfare på grönbete.

Några vagnar behövde vi inte montera idag, våra intentioner sträckte sig inte längre än lite försynt övning på någon puttinggreen och ev några slag på rangen samt en avslutande lunch och lite snack med Berra.

                                                            Första bollen för säsongen.

                                    På bildskärmen finns all information för varje enskilt slag.

Hur ringrostiga var vi då? Det skulle visa sig när Eva och jag, med var sin hink med 25 rangebollar, á 35:- stegade fram mot ett av båsen, där vi kunde stå i enskildhet med mindre risk att förödmjuka oss inför andra klubbmedlemmar. Sedan några år tillbaka så finns det nu på driving rangen på Vasatorp något som heter Trackman. Det är ett avancerat, radarbaserat system som mäter en massa saker, bland annat både golfklubbans rörelse och bollens flykt i realtid. I varje bås finns därför en bildskärm där du kan se resultatet av varje slag. Innan du slår ett slag anger du på skärmen vilken klubba du använder. I mitt fall använde jag en järnnia och på skärmen kan jag se att vid just det slaget slog bollen ner efter 88 meter och att den totala längden på slaget var 103 meter. Det framgår också att höjden på bollen var14 meter. De övriga värdena säger mig inte så mycket när jag inte har något, typ bra eller dåligt, värde att jämföra med. Som vanligt vill jag naturligtvis slå längre, men det positiva var dock att i stort sett alla bollarna gick förhållandevis rakt. Kort och rakt är i mina ögon bättre än långt och snett!

                                                    Vår golfkrog är känd för sin goda mat!

Eva hon klarade av att slå iväg sina 25 bollar dubbelt så snabbt som jag. Men, jag vill gärna ta god tid på mig, koncentrera mig och kolla resultatet efter varje slag med de olika klubborna. Trots att jag bara slagit 25 bollar kände jag direkt en trötthetskänsla i ryggen. Det är inte mycket det fina tål! Trots allt var jag lite smånöjd med det korta träningspasset och gick med rak rygg till restaurangen där vi alla tre avnjöt en god lunch på stekt torskfile.

Nästa gång blir det spel på banan!

 Jörgen och jag går på lokal - 2026-03-19

Det har så smått börjat märkas att våren kanske är på väg. Men det är forfarande kallt så fort solen försvinner och fortfarande får jag skrapa rutorna på bilen när jag kör till gymmet på morgonen. Någon golf har det inte blivit än så länge men i början på april öppnar Vasatorp Classic Course. Morganen är fortfarande i vintervila och uppallad på pallbockar, men det enda som återstår innan påställningen i april är att montera ekerhjulen. När hustrun envisas med att arbeta, när skolan ringer efter henne, så blir jag ofta lite rastlös av att gå ensam hemma. Men då får man hitta på något själv och häromdagen ringde jag kompisen Jörgen i Viken och föreslog en lunch på Tunneberga Gästis.

                                                              Ett anrikt ställe på Kullahalvön.

Det behövdes ingen större övertalning för att få Jörgen med mig till Jonstorp. Det gäller att vara hungrig när man någon gång besöker ett sådant här ställe, för annars är det bortkastad tid att åka hit.  "Go mad, mö mad o mad i rättan tid" brukar vi ju säga här i Skåne och det stämmer verkligen när man går på gästis. Nu hade vi på förhand bestämt att vi skulle äta äggakaga med fläsk, men menyn innehöll även andra rätter, som faktiskt gjorde att jag tvekade lite.

                                                                Flera frestande alternativ.

Men till slut föll ändå valet på äggakaga. Jag är visserligen väldigt förtjust i Kalvlever Anglaise och det är faktiskt inte vanligt att man hittar det på någon meny idag. Lever är väl en sådan rätt som man antingen älskar eller avskyr har jag förstått. Och de senaste veckorna har jag faktiskt ätit lever två gånger, en gång lammlever (nästan strået vassare än kalvlever) som Eva lagade och en gång på rsetaurang Tegel i Rydebäck.

                                                                    Gott och mäktigt!

Det verkar som att ju äldre jag blir desto fortare blir jag mätt. Och äggakagan på Tunneberga går inte av för hackor. Det var nästan att vi skämdes när vi tvingades lämna hälften kvar då vi inte orkade mer. Vi blev visserligen erbjudna en "doggybag", men det avböjde vi vänligt men bestämt.

                                                          Här har legat en mack en gång.

Efter vårt besök på gästgiveriet var klockan bara ett och vi hade inga obligations på eftermiddagen. Vi beslöt därför att utöka vår lilla utflykt på Kullahalvön genom att köra längs kusten förbi Arild och vidare mot Mölle. Precis i korsningen upp mot Mölle ligger den en retromack, dock utan några pumpar. När den var i drift måste vara väldigt längesedan. Men, kul att den får vara kvar.

                                            Ganska dött åtminstone några månader till.

Om bara några månader kommer det av sjuda av liv i Mölle, inte bara här i hamnen utan överallt i det lilla samhället. För egen del åker Eva och jag hit i vår Morgan några gånger varje år. Men nu var det ödsligt både i hamnen och på hamnplanen.

                          Längre upp på Kullaberg ligger Mölle GK, där jag var medlem en gång.

Från Grand Hotell uppe på berget måste det vara en fantastisk utsikt över Mölle och Öresund. Själv har jag aldrig besökt hotellet, men eftersom jag vet att det erbjuds afternoon tea där, så skulle det vara kul att testa deras version och utforska vad man hittar på deras trevåningsbricka. 

                                                       Idag lade vi nog på oss några hekto.

En av anledningarna till att vi tog en liten extra utflykt till Mölle var att vi fick för oss att ta en fika på något café. Men något café kunde vi inte hitta och de flesta lär väl inte öppna förrän i april/maj. Istället fick vi fixa fika själv hemma hos Jörgen och princessbakelser behöver man ju inte äta enbart på café!

En trevlig dag med kompisen.

Till Vasatorp utan klubbor

 Ingen golf, men en god lunch funkar också 2026-02-24

Saknaden av golfspel har varit stor under de senaste månaderna och växer för varje dag. Men vintern verkar tyvärr bli ovanligt lång i år, så vi lär få vänta ytterligare en eller två månader innan det kan bli aktuellt med något spel på vår hemmabana.

                                                                    På väg till lunch.

Men, ett besök på klubben går ju att göra ändå. Efter jul- och nyårsuppehållet har nu restaurangen öppnat igen och här brukar Eva och jag äta lunch några gånger varje månad även under icke golfsäsong.

                                                

                                                    Ofta fullt hus, även under lågsäsong.

Menyn erbjuder varje dag minst tre alternativ, en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk. Trots att köttbullar fanns som alternativ idag, något jag gillar väldigt mycket, valde jag, precis som Eva, skaldjurssoppa med räkor och vitlöksbröd. Fick för mig att det kanske var lite nyttigare och mindre viktpåverkande än köttbullar :-)

                                                              Passand käk i ruskväder!

Dagens kostar 140 kronor, men som medlem kan man sätta in pengar på och betala med ett kort och därmed få 15% rabatt. Pengarna på kortet kan användas inte bara i restaurangen utan också på rangen, i kiosken eller i shopen.

                                                              Fylls på med swish vid behov.

Efter lunch och kaffe fick Eva för sig att ta en promenad utmed banan. Hon är väldigt angelägen att få ihop så många steg som möjligt varje dag.

                                                    Övningsgreenen utanför klubbhuset.

                                                           Vid sidan av 9:ans green på CC.

En golfbana är på vintern en ganska trist och ödslig syn och en enorm skillnad mot när det är säsong och det sjuder av liv. Vi promenerade upp och förbi den nionde greenen på Classic Course och lite längre bort upptäckte vi ganska mycket avverkad skog och buskar. Undrar var på banan det kommer att märkas?

                                                          Undrar vad detta ska bli?

När vi vände tillbaka igen bort mot parkeringen, tog vi vägen bakom klubbhuset. Där upptäckte vi att de höll på att arbeta med bland annat en grävmaskin vid något som såg ut som bottenplattan till en byggnad. Visserligen har jag i ett mail från klubben läst något om att man fått en hel del pengar i bidrag någonstans ifrån och att dessa skulle användas till byggandet av någon form av aktivitetshus. Kan det vara detta som är på gång?

Vid vårt nästa besök kan det kanske vara tillsammans med klubborna!