Eva ville shoppa

Höganäs 2013-11-23
Trots att det var lördag och sovmorgon vaknade vi tidigt. Det första Eva sade när hon vaknade var att hon behövde göra en del inköp och föreslog därför att vi bland annat skulle åka upp till outletområdet i Höganäs. Så fick det bli. Här finns nämligen butiker med utbud som intresserar oss båda.

En av flera outletbutiker.

Allra först ville Eva titta på lite glasgrejer. Jul med barndop ska firas hos min sons svärföräldrar nere i Frankrike och Evas uppfattning var att någonting från Orrefors skulle vara en lämplig julklapp till nämnda svärföräldrar.

Många kända formgivare var representerade.

Det fanns verkligen mycket att titta på i butiken, inte minst konstglas. Många saker förstår jag inte hur de har kunnat skapa. Som den här grejen, med färgat glas innanför och transparent på utsidan.

Vacker, tung och DYR.

De här konstverken är väldigt vackra, men kräver nog en plats i ett hem som är lite annorlunda än vårt.
En sak jag, som gammal rockmusiker och Fenderbasägare, skulle kunna tänka mig är en av Kjell Engmans glasgitarrer.

Riktigt fräcka, tycker jag.

Första gången jag kom i kontakt med hans verk var på Öland, där han hade en stor utställning, som till stor del handlade om just gitarrer, mestadels Fender. Gitarrerna på bilden är inte speciellt stora, men kostar trots det 18000:-, vilket är lite too much för min plånbok.

Ni minns väl dessa.

Hur som helst så hittade Eva några Orreforssaker som hon tyckte var lämpliga, dock inte något konstverk i glas. Nu var det bara att betala och bege sig till nästa butik i området.
Precis som förra gången vi besökte den här butiken så fanns det nostalgitablettaskar vid kassorna.

Kolla in det engelska paret strumpor. Kommer att matcha mina byxor!

Nu gällde det ett par lite grövre boots till Eva. Skoaffären, där Eva hittade precis det hon ville ha, var med en förbindelsegång ansluten till en outletbutik med kläder från bl a Oscar Jacobsson. Här finns väldigt många snygga grejer, inte minst Stenströmskjortor till överkomliga priser. Nu har jag emellertid redan en hel del sådana i min garderob, men har sällan längre anledning att använda dem eftersom jag sedan något är fritidsforskare på heltid. Däremot köpte jag ett gäng strumpor att ge som julklapp till någon. Utom de brittiska förstås, dem behåller jag!

Ser inte mycket ut för världen från utsidan.

Efter några turer till några andra butiker i området kände sig Eva redo att lämna. När vi ändå var i Höganäs beslöt vi att göra ett besök i deras trevliga saluhall. Varför finns det inte någon sådan i Helsingborg? Jag bara undrar!

Restaurang på våning två, medan caféet fanns på bottenvåningen.

Det var ju lördag så det fanns mycket folk därinne när vi anlände. Saluhallen är inte jättestor, typ Östermalmshallarna i Stockholm, men här finns en väldigt mysig atmosfär. Jag började bli hungrig och det erbjöds en räkmacka i restaurangen för 169:-. Lite väl häftigt ansåg jag, även om jag inte upplever mig som snål.

Rustik miljö!

Överallt erbjöds det olika smakprov på allt från bröd till såser, något Eva utnyttjade och påstod, efter en stunds ätande, att hon nästan kände sig mätt. Själv är jag försiktig med "konstig" mat d v s sådant jag inte vet vad det är. Det kan ju smaka "rälit"! Däremot blev jag lite frestad av utbudet i köttdisken. Här fanns till exempel leverkorv, som jag inte ätit på länge samt en massa andra godsaker.

Frestande!

När Eva var nöjd med att ha inhandlat ett surdegsbröd, så tyckte hon att vi kunde åka tillbaka till Lödde. Vi tog vägen ner om centrala Helsingborg, där jag stannade till utanför Konserthuset. Eva undrade vad jag skulle göra nu. Jo, Kafferepet ligger ju alldeles intill och där köpte vi frallor, två bakelser, ett wienerbröd (till mig) och en lussekatt.

Är det lördag så är det!

Golf och lite turistande i Torrevieja

Vi blev trötta på vädret här hemma - 2013-11-10-17
Egentligen skulle vi åkt till Skottland tidigare i höst. Men, tiden gick och efter ett tag så blev det lite för sent att åka dit. Jörgen, en av mina golfkompisar, sprang på en av sina tidigare kunder och beklagade sig för vårt trista höstväder. "Men, du kan få hyra vår lägenhet i Torrevieja om du vill" sade han. Jörgen nappade direkt och efter lite koll på nätet bokade vi både flyg, parkering på Kastrup och hyrbil i Alicante.
Så kom då söndagen den 10:e november då det var dags att åka iväg. Dagen innan hade jag fått ett erbjudande om uppgradering av parkeringen, så nu fick vi förmånen att parkera i P7. Vi kunde därmed gå inomhus hela vägen istället för att ta en shuttlebuss från den avlägsna P17.

Grått och trist på Kastrup.

I vanlig ordning var vi på Kastrup drygt två timmar före avgången klockan 11:45. Med endast var sin liten ryggsäck kunde vi efter incheckningen knalla in på "affärsgatan" efter att ha passerat säkerhetskontrollen.

En Aston Martin är det lätt att vila ögonen på.

Det är lätt att slå ihjäl någon timme uppe bland butiker och restauranger och som vanligt fanns det massor av människor överallt. Flyget var försenat en dryg kvart, men vad gjorde det, vi hade inga tider att passa.
Efter en behaglig 3,5 timmars flygresa så landade vi på flygplatsen i Alicante i strålande sol. Bagaget kom snabbt och med varsin vagn med väska och golfbag försökte vi sedan hitta vår biluthyrare som heter Firefly. I ankomsthallen fanns de vanliga stora uthyrarna, men någon Firefly fanns inte att hitta.
Efter lite frågande så visades vi en våning upp, där uthyraren fanns i det stora garaget. Det verkade som om alla andra också hyrt bil av samma uthyrare, så vi fick vänta tre kvart innan vi kunde hämta ut vår Ford Fiesta.
Det var drygt fyra mil till Torrevieja, dit vi anlände lite efter fem på eftermiddagen. Då hade det redan börjat mörkna. Efter att ha konsulterat Jörgens GPS, hittade vi slutligen fram till där vi skulle bo. Den vi hyrde lägenheten av hade försett Jörgen med en försvarlig mängd nycklar. För att ta sig fram till lägenheten låste vi upp tre bastanta järngrindar, innan vi kunde låsa upp entrédörren till lägenheten.

Vardagsrum och kök.

Utrymmet var perfekt för två personer, eller möjligen två par, men att åka flera killar, som vill ha separat sovrum, hade inte fungerat.

Ensam hade jag god plats för alla mina prylar.

Sovrummen var förvisso ganska stora, så att bo sin hustru hade naturligtvis funkat, men inte med en snarkande nyligen pensionerad man.
Vi hade inget att äta till morgondagens frukost, så vi begav oss ut i kvällens mörker. Det verkade dock som om allt var stängt på söndagar och vi fick köra ganska länge, långt in i staden, för att hitta en liten kvällsöppen butik. Här fanns det mest nödvändiga, som ägg, smör, bröd och lite ost. Kaffe hade jag redan i min resväska. Vi åt bara några mackor på kvällen eftersom vi inte hittade någon restaurang på gångavstånd.

Så här elegant klädd anlände Jörgen till frukosten varje morgon.

Dagen efter, på måndagen skulle vi reka lite golfbanor. Vi hade inte bokat några starttider och för att hinna in före mörkrets inbrott gällde det att komma ut vid tolvtiden på dagen. Men först skulle vi äta frukost. Jag stod för tillagningen och Jörgen var ansvarig för grovdisken, vilket passade mig alldeles utmärkt.

Det fanns flera pooler på området, men vi såg ingen bada i dem.

Utsikten från frukostbalkongen var väl inte spektakulär, men det fanns ytterligare en ganska stor altan ovanpå lägenheten där vi hade utsikt över medelhavet.
Efter frukost tog vi vår lilla bil för att med hjälp av GPS leta upp några golfbanor i trakten. Det visade sig att alla banor låg mellan två och tre mil från vårt boende. Efter några timmar i bilen drabbades jag av ett lätt migränanfall. Vi fick därför köra tillbaka till lägenheten där jag tog två tabletter och sov en dryg timme, varefter jag var fit for fight igen. Har inte råkat ut för sådant på flera år, men typiskt at det ska hända just när man är på semester.

Jörgen gillar pasta. Det gör inte jag så jag beställde pizza.

Efter min lilla tupplur gick vi ut på stan för att äta middag och hittade ett ställe nere vi den långa strandpromenaden där meny innehöll rätter som föll oss båda i smaken.

På Villa Martin finns det många skandinaver.

På tisdagen var det dags för den första golfrundan. Vi hade beställt tid på Villa Martin och fått en starttid 11:45. Redan innan vi åkte hade vi bestämt att vi skulle hyra golfbil varje gång, då banorna häör nere brukar vara väldigt kuperade. Greenfee + golfbil kostade omkring 60 - 70 Euro per person.

Jörgen väntar på att bli "antastad".

När vi kom upp på ettans tee så blev vi "antastade" av två svenska damer, som skulle gå i samma boll som vi. Den ena damen bodde alldeles intill golfbanan och hade naturligtvis spelat den massor av gånger. Hon hade 19 i hcp och den andra tjejen hade 13 i hcp. Både Jörgen och jag kände att vi nog skulle komma att göra bort oss eftersom vi inte spelat golf på en dryg månad. Men allt gick relativt bra och de två tjejerna var väldigt trevliga och duktiga golfspelare. Efter rundans slut så duschade vi och åt middag i golfrestaurangen.

Här bjöds det på mat för en karl.

På kvällen tog vi en promenad i området och hittade då en svensk restaurang cirka en kilometer från vår lägenhet. Nu kände jag mig lugn.

Vad sägs?

De som känner mig vet att "konstig" mat inte är något för mig, uppfödd på falukorv och stekt potatis som jag är.  När jag såg deras dagens meny på väggen fick jag nästan tårar i ögonen. Kålpudding, min favoriträtt, hade de serverat dagen före.

På flera ställen finns det väldigt fin graffitti, som man inte verkar vilja ta bort.

På onsdagen hade vi bestämt att vi skulle turista lite och bland annat åka till Pinto Horadada, eller vad det nu heter, för att titta på en lägenhet som ett par i vårt golfgäng har köpt. Vi satte på GPS:en och for iväg. Egentligen är det ganska märkligt att det byggs så många nya områden överallt, när det lär finnas två miljoner lägenheter och hus till salu bara runt Alicante och på Costa del Sol.
Efter många om och men så hittade vi, med hjälp av den höga Zapatakranen, som vår kompis talat om, fram till rätt byggområde.

Så här ser de färdiga husen ut.

Här träffade vi en av få vänliga och hjälpsamma spanjorer, som även talade ganska bra engelska. Han verkade vara byggchef för just detta området och visade oss både en färdig lägenhet och det påbörjade huset där vår golfkompis och hans hustru ska tillbringa höstar och vintrar i framtiden.

Det aktuella huset under uppförande.

Varje hus har fyra lägenheter, två där nere och två där uppe. Kompisen har köpt en lägenhet på våning två och får därmed också en stor altan uppe på taket. I varje lägenhet finns det två sovrum, två toaletter samt kombinerat kök och vardagsrum.
När vi kom tillbaka på kvällen promenerade vi till "Svensken" och åt middag. Ägare och kockar är svenska, men den servitör vi hade var en trevlig engelsman.

Las Ramblas ingick i samma grupp som Villa Martin och La Finca.

Torsdag och det var dags för golf igen. Denna gång hade vi bokat tid på Las Ramblas, en bana som är känd för sina kuperade fairwys och raviner. Här fick vi gå ensamma och framför oss hade vi en fyrboll finnar, som på restaurangen hade laddat med en så kallad ubåt.

Vacker bana med många dramatiska hål.

Det hade regnat under natten och tidigt på morgonen och när jag gick ner från den högt belägna teen på första hålet så halkade jag och dråsade nerför trapporna. Perfekt eftersom jag klätt mig elegant i vita långbyxor! Här gick spelet inte så bra för någon av oss då vi lyckades toppa eller duffa utslagen på de hål där det fanns raviner.

Här fanns det ett stort hotell där också shopen låg.

På vägen tillbaka till lägenheten passade vi på att åka in om Real Club de Golf Campoamor för att boka starttid till fredagen. Här betalde vi 610 SEK per person för greenfee och golfbil, så priserna var ganska hyggliga.

Första hålet, par fem, på Campoamor.

När vi på kvällen kollade vädret på nätet förutspådde man risk för regn på fredagen. Men, när vi anlände till klubben vid elvatiden så vad det strålande sol, som höll i sig hela rundan.

Hotell och klubbhus.

Vi fick gå med en man och en kvinna. När vi hälsade på dem på första tee, så visade det sig att de också var svenskar.
Mannen, som hette Jan-Erik, sade till Jörgen "dig känner jag". Jörgen såg som vanligt oförstående ut och svarade "du får nog hjälpa mig lite". "Jo, du trollar lite, eller hur?" Det kunde Jörgen inte förneka, men kom inte ihåg var detta hade skett. Det visade sig att Jörgen kört ett litet trolleriuppträdande på ett av sina möten på Odd Fellowlogen i Helsingborg. Ja, världen är liten.
Vi fick en mycket trevlig runda och alla spelade bra eller åtminstone hyfsad golf. För egen del fick jag 32 poäng och därmed den bästa rundan under veckan. Det var nog också den trevligaste banan vi spelat, även om den var ganska lång, 6200 meter.
Gemensamt för alla de tre banor vi spelade var att tees var väldigt dåliga, men flera cm högt mjukt gräs och mycket uppslaget. Greenerna var riktigt bra även om någon bana hade betydligt trögare greener än de andra.När vi spelat färdigt 18:e gick vi gemensamt till restaurangens uteservering, där vi fikade och fortsatte att prata.

I Supermercadan fanns en fin fiskdisk, men de gillade inte att jag tog bilder.

På vägen hem åkte vi till en Supermercado där vi köpte en grillad kyckling, som vi sedan inmundigade i vår lilla lägenhet. De fanns emellertid inga varma nygrillade kycklingar utan kalla, som låg inplastade i en kyldisk. På så sätt fick vi också anledning att använda ugnen i lägenheten.

Här var det lätt att gå vilse.

Under de sista hålen på golfbanan fick Jörgen väldigt ont i en hälsena och haltade sig fram. Det innebar att det inte skulle bli något golfspel på lördagen, varför vi beslöt att ägna sista dagen åt turistande. Någon hade berättat för oss att det fanns ett fantastiskt köpcentrum som hette Zenia, så det fick bli dagens första utflyktsmål.

Nästan som en hel stad.

Det visade sig vara enormt stort, och till skillnad från våra egna så fanns alla gångar utomhus och bildade gator ungefär som massor av Helsingborgs Kullagator. Själv hade jag tänkt att köpa några skärp här eftersom jag fått för mig att läder var något man skulle köpa i Spanien, men priserna låg runt 55-60 Euro vilket jag tyckte var lite dyrt. I köpcentrumet fanns alla kända märken som Boss, Armani och en del andra jag aldrig hört talas om. Jag kan tänka mig att våra fruar hade uppskattat ett besök här om de varit med.

Vid marinan fanns många uteserveringar.

Dagen var ännu ung och vi hade fått höra att det fanns en hamnstad som hette Cartagena, några mil söderut. Vi åkte därför dit för att se om det var något och för att få i oss en eftermiddagsfika. Det visade sig vara nästan fem mil och då vi ville undvika betalvägarna tog det ganska lång tid att ta oss igenom alla byar på vägen dit. När vi kom fram följde vi pilarna till marinan, där vi slutligen fick parkerat bilen i ett underjordiskt garage. Vi blev dock inte särskilt imponerade av marinan, vilket man nog inte blir om man varit doch tittat i Puerto Banus marina vid Marbella.

Tillbaka till Torrevieja valde vi att köra motorvägen, trots att vi vi slanta upp euro med jämna mellanrum. Efter ombyte och var sin drink beslöt vi att knalla bort till Svensken på Hörnet och äta middag. Valet föll på rökt lax och stuvad potatis som smakade alldeles förträffligt. Vi ansåg att det var lagom lätt mat inför den korta natt som låg framför oss.

Mörkt och kallt, bara 6C, var det kl 0400.

På söndagsmorgonen hade jag ställt min telefon på väckning klockan 0400. Det är TIDIGT! Planet skulle gå klockan 0800 och vi hade nästan fem mil till flygplatsen. Var vi skulle ställa ifrån oss bilen var vi heller inte riktigt klara över så det var viktigt att ha gott om tid.
Precis när vi låst alla sju låsen, packat in alla våra grejor och satt oss i bilen, säger Jörgen "helvete, jag glömde mina hemnycklar på byrån". Jag stönade till då jag visste att nu skulle alla de förbannade låsen låsas upp igen. Med olika nycklar!

Jörgen kom tillbaka snabbare än jag hade trott. Så kom vi äntligen iväg. Båda var vi väldigt sömniga så konversationen i bilen var mycket begränsad.  Positivt var att vi hittade tillbaka till garaget, där vi skulle lämna bilen, på direkten. Deras kontor var inte bemannat så vi fick lägga bilnycklarna i en brevlåda.

Alicantes flygplats är väldigt stor, men planen går endast inom Europa.

Redan sex på morgonen var incheckningsdiskarna bemannade. Och, här slapp vi att bära golfklubborna till ett speciellt inlämningsställe, som vi måste göra på Kastrup. Vi hade inte ätit något innan vi åkte från lägenheten, så vi tog en fika på flygplatsen. Vi reagerade kraftigt på hur få det är som kan tala någon form av engelska. Lite konstigt att anställa folk på en flygplats som inte behärskar, åtminstone detta språk.

Alperna, tyckte jag någon sade. Ser ut som land med vatten emellan, men det övriga är moln.

Planet lyfte i rätt tid och det tog nog bara tio minuter innan jag lyckades somna. Efter en knapp timme skulle det serveras mat och då bröts tystnaden. I min iPad hade jag laddat hem en ny bok, Nybyggarna av Jan G., som verkar ganska bra. När andra åt hann jag få mig till liv lite andlig spis istället.

Tycker allt börjar allt tidigare för varje år.

Vi landade i rätt tid på Copenhagen Airport och möttes då av ett träd som starkt påminner om det vi snart har framför oss.

GOD JUL!

Ny investering till garaget

Ett absolut måste i garaget - 2013-11-01
För några veckor sedan pajade min garagedomkraft. Helt plötsligt trycktes all hydraulolja ut på golvet.
Den hade säkert gått att laga, genom att byta packboxar, men den hade gjort tjänst under drygt 25 år så jag ansåg att den hade gjort sitt.

Biltema i Lund finns på Gastelyckan.

Vid min koll på nätet hittade jag mängder med domkrafter i olika prislägen. Även om jag ibland känt mig tveksam på kvaliteten på Biltemas grejer, så blev det trots allt dit jag begav mig. Innan jag åkte iväg baxade jag in min gamla domkraft i bilen. Den väger nog runt 60 kilo och det var inte lätt att ensam lyfta upp den i kofferten på Audin och nästan lika svårt var det att lyfta av den när jag anlände till Sysav i Lund.

Till sist hittade jag fram.

På Biltema finns det massor av saker som inte har ett dugg med bilar att göra och nästa steg blir väl att de införlivar livsmedel i sortimentet. Efter lite sökande i butiken hittade jag dock fram till ett hörn där det stod en gammal PV och en stor skylt med BILVÅRD.

Ett tiotal att välja på.

Var är priset på nummer 8?

I butiken fanns ett brett utbud av domkrafter i prisklasser från några hundralappar upp till tretusen. En garagedomkraft är definitivt en sällanköpsvara och därför är det dumt att snåla och sedan ångra sig någon månad efteråt om man köper en för liten modell. Jag vill ha rejäla prylar när jag jobbar i garaget. Mina krav på en ny domkraft var dels ett den skulle vara förhållandevis låg, eftersom en Morgan är låg både fram- och baktill. Ett annat krav var att den skulle kunna lyfta högt.
Det fanns några stycken som såg kraftiga och stabila ut. Alla, utom en, lyfte dock max 50 cm. Men så hittade jag en som lyfte 86 cm, som var märkt med nummer 8. Prisskyltarna visade bara produkter med nummer 1 till 6. Emellertid, när jag gick runt till baksidan av skyltarna så fanns även 8:an med.
Och, självklart var det också den dyraste då den betingade ett pris av 2.999:-.

Stor, tung och otymplig!

Men, det kunde inte hjälpas. Här fanns en som uppfyllde mina krav så det fick bli affär. Bara domkraften väger 50 kilo och förpackningen omkring fem, så jag fick uppbringa alla mina begränsade krafter för att lyfta in den i bilen.

Lyfter riktigt högt, vilket kan vara bra ibland.

Det var inte lättare när jag kom hem, då jag fick släpa in den i garaget och nästan blev svimfärdig.
När jag monterat och satt på hävarmen så fick jag först lufta systemet innan den fungerade. I instruktionerna stod också att alla rörliga delar skulle smörjas före användandet, vilket jag naturligtvis gjorde.
Så nu är allt klart för att lyfta upp vår Morgan på pallbockar så att vinterpysslet med polering, vaxning, läderbehandling och annat kan ta sin början.
Nu har jag en ny rejäl domkraft.
Det är både jag och förmodligen grannarna också väldigt tacksamma för!