Tankar inför höst och vinter

Hur kan jag utnyttja ruskvädret? - 2014-10-17
Jag gillar inte mörker!
Kyla och snöblask gillar jag inte heller.
Med i princip sex månader framför mig, med sådant väder i faggorna, utan både golf och Morgankörande, så känns det faktiskt lite trist just nu.
Men, eftersom jag sedan några år är fritidsforskare på heltid, så har jag all tid i världen att göra precis vad jag vill.  Det finns ju naturligtvis alltid något att göra. När jag hade MYCKET att göra, som när jag jobbade, så var det inga problem alls att få saker gjorda. Men nu när jag har förhållandevis lite att göra och det som ska göras oftast inte är tidsbestämt, DÅ är det lätt att skjuta saker och ting till morgondagen och sedan till dagen efter morgondagen o s v.
Det gäller därför att lägga upp en plan för vilka aktiviteter som är tänkbara och mer eller mindre lustfyllda (för det gäller att göra så många roliga saker som möjligt) under det kommande mörka halvåret. Och, som tur är har jag många intressen.

Jag är radioamatör
Intresset för denna hobby fick jag när jag gjorde lumpen som signalist på P6 i Kristianstad. Eftersom teknik, i synnerhet radioteknik, inte är min starka sida, så fascinerades jag av att, från mitt shack (det rum där jag har min radioanläggning) och med hjälp av en enkel tråd i luften kunde tala med likasinnade i USA, Japan och andra platser i världen. Än idag tycker jag det är lika märkligt.

Min transciever, en ICOM 765 PRO III

En stor fördel med denna hobby är att jag kan utöva den när som helst på dygnet under hela året, oberoende av väder och vind. However, på senare tid har jag varit väldigt inaktiv och inte haft någon lust att köra radio, något som drabbar de flesta radioamatörer ibland. Intresset går upp och ner precis som inom andra områden. Det är därför bra att inte vara enkelspårig och bara ha ett enda stort intresse utan istället kunna växla över till något annat som känns roligare just då.
Att kunna lite om mycket passar åtminstone mig bättre än att kunna mycket om lite.

Jag läser
Att läsa är både intressant, spännande och utvecklande. Däremot har jag svårt att sätta mig att läsa mitt på dagen. Det känns inproduktivt på något vis. På dagtid vill jag gärna "prestera" något så att jag, när dagen är slut, kan konstatera att jag t ex klippt gräset, spelat golf, tvättat bilen eller något annat. Läser gör jag på kvällarna, när jag gått och lagt mig. Att läsa på kvällarna har underlättats betydligt sedan jag köpte min iPad.

De senast lästa böckerna.

Dels stör jag inte Eva, när hon försöker sova med min nattlampa tänd, dels är läsning i iPaden väldigt bekväm då varje sidbyte genereras med en lätt touch med tummen. Den är också ett utmärkt alternativ till vanliga böcker, inte minst när man ska flyga iväg någonstans, eftersom jag kan ha flera olästa böcker i min läsplatta på en gång.
Jag är nu inne på min 33:e bok som jag läst på detta medium. Rekommenderas starkt!

Jag går på gym
Måndag, onsdag och fredag går jag till gymet. Uppstigning sker klockan 0615 för att jag ska hinna vakna i samband med att jag läser dagens tidning. På gymet brukar jag infinna mig vid halv- kvart i åtta och kör sedan ett pass på drygt en timma. Varje gång är det i stort sett samma gäng som finns där och som efter passet fikar tillsammans och diskuterar diverse aktuella händelser i samhället och världen. Gymbesöken fyller därmed två funktioner, dels att hålla golfmusklerna igång och dels den sociala samvaron. Hemkommen från gymet har jag vanligtvis en enorm energi, åtmin stone de närmaste timmarna, och jag märker också att mina besök på gymet betydligt minskat mina tendenser till minidepressioner under den här tiden av året.

Jag reser
När Eva och jag reser så handlar det oftast antingen om golf eller om något som är förknippat med vår bilhobby. Senaste resan gick till Skottland i Maj, där vi tillbringade drygt en vecka tillsammans med två andra golfspelande par.

Bakom första tee på St Andrews Old Course och visst skiner solen!

Ett av paren hade aldrig varit i Skottland tidigare då de har uppfattningen att det alltid regnar där. Men, de fick verkligen bevis på att Skottland kan var hur underbart som helst, med både värme och sol. Deras favoritland är Spanien för där är det alltid sol, påstår de.
Vår nästa resa ligger inte alltför långt fram i tiden och det blir till Spanien. Vi ska tillbringa tio dagar i närheten av Sotogrande, som ligger ganska nära Gibraltar.

Strul med kartuppdateringen.

Förra gången vi var på Costa del Sol så hade jag med vår GPS, men när vi kopplade in den visade det sig att Spanien inte fanns med bland kartorna. För att ha färska kartor över hela Europa i "Gibsan", som vi kallar vår GPS, så kopplade jag upp min enhet mot TomTom Home. Här beställde jag ett kartpaket för 650:- och började ladda hem. Efter en stund fick jag besked om att minnet i min enhet var för litet och upptäckte att det bara fanns en attrapp i minneskortfacket. Snabbt åkte jag ner till Kjell & Co (vilket fantastiskt bemötande man får där) och köpte ett 8GB minneskort. Tillbaka vid min Mac, för att ladda hem kartorna, kom det upp några obegripliga felmeddelanden. Mycket irriterad försökte jag på olika sätt, under en halv dag, att få hem kartorna utan att lyckas. Men, så slog det mig att jag, som sista utväg,  kunde testa med Evas iMac och av någon konstig anledning fungerade det med den. Att ladda upp kartorna från nätet till datorn tog 2,5 timmar. Att sedan föra över detta till minneskortet tog drygt en halvtimme. Nu känns det skönt att veta att allt finns uppdaterat i vår GPS.

Jag har min Morgan
Mr Brum, som våra barnbarn kallar vår Morgan Roadster, är det materiella ting som jag betraktar som min ögonsten. Det är visserligen trist att den inte används under den här tiden på året, även om
det naturligtvis går att köra med den året runt. Men, varken temperatur eller väder inbjuder till Morganåkande. Under höst och vinter ägnar jag därför mycket tid åt bilen i garaget.

En Cetekladdare håller batteriet vid liv.

Det ska poleras, vaxas, lagas stenskott, rengöras invändigt och en hel del annat. Enbart rengöring, polering och försegling av de rostfria ekerfälgarna kan ta fler dagar i anspråk. En hel del av det jag gör med bilen är säker "overkill", men eftersom jag tycker det är kul att "umgås" med min Morgan så upplever jag det inte som en belastning.

Enheten under de fyra mätarna är ny liksom blinkerspakarna och skyddet över ratten.

Förra vintern genomförde jag, ett i mina ögon, lite större ingrepp. Jag gillade inte utseendet på instrumentpanelen och köpte därför lite snyggare grejer från MK Holztechnik i Tyskland. Utan hjälp från min Morgankompis Ola, som är elektriker, hade jag aldrig lyckats att genomföra det.
I vinter har jag inte några dylika projekt utan ska istället ägna mig åt att rengöra och slipa bort ytrost på styrstag och andra framvagnsdelar. Ett lite skitigare arbete kanske, men med värme i garaget, radion på och kaffe i termosen, så ska det nog gå bra det också.

Jag har min PUCH
För åtta år sedan köpte jag en Puch Florida. Den är treväxlad, har bakåtkick och är aningen viktkompenserad.

Min PUCH.

Redan när jag var femton år och köpte min första moped, så var det egentligen en Puch jag ville ha, men av någon anledning så blev det en Monark istället.
En av mina golfkompisar, Peter, har också en nostalgimoppe av märket Mustang. Riktigt varma sommardagar brukar vi packa våra "ryggor" och åka på utflykter med kaffe och fikabröd. Det blir väl totalt en 15-20 mil med mopparna per säsong. Och även om det inte bli så mycket kört så kan, jag, när Morgan är färdigpysslad, ge mig på att göra lite "overkill" på moppen också.

Jag skriver lite bloggar
I mitt arbete inom reklamens värld handlade det mycket om att skriva. I början av min karriär, då jag enbart arbetade som projektledare på reklambyrån, så handlade det huvudsakligen om s k rekommendationer, där vi presenterade förslag till marknadsföringsåtgärder för våra kunder. Under de senaste 20 åren har det utöver att skriva rekommendationer också inneburit att jag arbetat som copywriter.  Den här typen av skrivande kräver, och då inte minst när det gäller copy, att man väger varje ord på guldvåg. När jag skriver en blog så behöver jag inte arbeta på samma sätt utan jag kan vara mycket mer spontan. För med en blog är det ju så att de som läser den inte behöver göra det om de inte tycker om innehållet. Visst är det kul om någon läser vad jag skriver, men jag skriver också lite för mig själv. Bloggen blir liksom en form av dagbok också, som kan vara kul att titta tillbaka i. Själv läser jag en del bloggar som andra skriver. Det är alltid intressant att läsa något som andra, med samma intressen som jag, skriver och berättar om. Tack vare mitt blogskrivande har jag kommit i kontakt med Chris i England. Han är några år äldre än jag och är en riktig Morganfreak även han. Hans blog heter "One man and his MOG", som är lätt att hitta om man googlar på detta.
Vi har sedan några år tillbaka fortlöpande korrespondens via e-mail, vilket är väldigt trevligt. Än så länga har vi inte träffats, han och hans fru bor i närheten av Liverpool, men jag försöker få dem att åka hit till Sverige i sin Morgan i samband med något Morganmöte.
Att blogga är därför både socialt, lite pensionärsterapi och faktiskt ganska kul.

Jag gör faktiskt annat också
Ovanstående aktiviteter är sådana som jag upplever som lustfyllda, men naturligtvis så gör jag en hel del annat också. Just nu står jag i startgroparna för att klippa en massa grenar och tjuvskott på två av våra halvstora prydnadsträd. Eftersom min hustru Eva envisas med att fortsätta arbeta ytterligare två år, så har det också lett till en hel del insatser i hemmet. T ex att dammsuga, som nog är den värsta sysselsättning jag kan tänka mig. Däremot att hålla snyggt på spisen och diskbänken i köket och att fylla och tömma diskmaskinen är sysslor som jag tycker är helt OK. Så lite verkmästare i hemmet har jag nog blivit på äldre dagar.

Med anledning av ovanstående skrivning så tror jag nog att jag kommer att ha full sysselsättning under årets mörka månader, men det finns dock alltid en överhängande risk.

Att jag skjuter upp saker och ting till imorgon!

Trädgårdshöst

Igår beställde jag hem en arborist - 2014-10-08

När vi flyttade hit till Löddeköpinge, från Viken för fyrtio år sedan, var huset alldeles nytt. Tomten är inte stor, bara omkring 600 kvm, och när vi "planerade" vår trädgård var målet att, så snabbt som möjligt, skapa en insynsskyddad sådan. I vår strävan att lyckas med detta så stoppade vi ner, helt ostrukturerat och utan kunskaper, allt vad vi kunde hitta i form av träd och buskar på baksidan av tomten. Det var tujor, björkar, blodlönnar och andra träd och buskar som jag inte minns namnet på längre, där allt som inte dött finns kvar.

Vår "skog".

På fyrtio år hinner dessa, precis som ens barn, att växa till oanade höjder och omfång. Själv märker man heller inte, förrän det är för sent, att allt blivit så stort och ohanterligt att man inte längre klarar av att beskära eller fälla träden själv.

Det skapar också en del problem. Till exempel blir vissa buskar eller träd höga och yviga som gör att stora grenar hänger in över grannens tomt eller skuggar deras uteplats. Nu har vi visserligen ingen granne som klagat ännu, men det gäller att tänka framåt. 

En del dött och sjukt.

Inne i vår lilla "skog", där vi sällan befinner oss, har jag också upptäckt två helt döda tallar. Förmodligen har de dött av undernäring eftersom vi, i vår iver att få en insynsskyddad trädgård, planterade alla växter alltför tätt.

Förenat med livsfara att klättra längst upp i denna.

Ett annat exempel är en blodlönn, som vi har utanför vårt sovrum. Den har blivit så stor och hög nu att grenarna hänger in över taket vilket får till följd att det bildas mossa på takpannorna. Dessa är sedan väldigt jobbig att få bort. Jag vet av egen erfarenhet

Mindre kul höstpyssel.

Inte nog med detta, dessa stora och till antalet allt för många träd, skapar årligen mycket jobb för mig med att räfsa ihop alla miljontals löv som samlas i trädgården.

Eftersom både mina och Evas kunskaper är för dåliga när det gäller träd och buskar så har jag kontaktat en arborist. Ett konstigt ord som jag inte lärde mig innebörden av förrän för tio år sedan. 

En sådan är i alla fall en person som har rätt, både utrustning, utbildning och mod, för att klättra upp i stora träd och beskära dem eller i drastiska fall såga ner dem. Jag har bett honom om att ge oss råd om vad de anser vi behöver göra, därefter göra det som behöver göras för att slutligen föra bort allt resultatet av deras arbete.

Han kommer på lördag klockan elva. Ska bli spännande!

Hoppas rotavdraget finns kvar!

Golfhöst.

Fyra hål på TC - 2014-10-01
DMI.DK brukar vara pålitliga när det gäller att förutse vädret. Enligt dem skulle det vara uppehållsväder från middagstid och sedan hela dagen.

Vått och trist.

Jörgen, Håkan och jag träffades på klubben vid halvtolvtiden och tog var sin kaffe under tak i väntan på starttiden. Det regnade fortfarande, ett sådant där fint, tätt och vått regn, som tar sig in genom alla kläder.

"Nu verkar det ha slutat", påstod Håkan.

Men, så helt plötsligt hände det. Regnet upphörde och vi drog oss mot första tee. Visserligen hade tiden för vår starttid passerat, men någon kö för att komma ut på banan var inte i sikte.
Det kom väl fortfarande en och annan droppe när vi spelade första hålet, men inget som vi blev störda av. Men, redan på tvåan ökade regnet i styrka. Himlen var jämngrå, så långt ögat nådde, så när vi skulle slå ut på det tredje hålet bestämde vi oss för att gå direkt till det sjuttonde för att därefter sista hålet in mot klubbhuset.

Stekt strömming med skirat smör är underbart.

Det var nog första gången jag spelade en fyrahålsrunda, men de fyra hålen räckte för att vi alla tre skulle hinna bli riktigt genomvåta. Det serverades fortfarande lunch i restaurangen och eftersom vi inte käkat något före ronden så gick vi in i det varma torra klubbhuset och åt lunch. Till skillnad från Håkan så gillar både Jörgen och jag fisk, varför Håkan valde att äta en kanelbulle.

Våta klubbor och våta kläder, men skönt att ha varit ute!

Fullblod

En Ferrari på parkeringen - 2014-09-26
I fredags förra veckan, när Eva och jag åkte upp till Vasatorp för att spela golf, så fanns det en fin bil på golfbanans parkeringsplats.

Inte svår att upptäcka!

Förvisso är jag inte någon Ferrarifanatiker, som anglofil är det ju andra märken som får hjärtat att klappa snabbare, men det är ju inte så att en Ferrari passerar mig helt oberörd.

Visst är den vacker!

Nu är jag inte någon kännare av de olika modeller av Ferrari som finns, men jag tror inte att detta exemplar är en av de "billigaste", om man nu kan använda ett sådant ord när det gäller Ferrari.
Om jag minns rätt så är den röda färgen den som Ferraristallet använder när de kör Formel 1.

Motorn syns genom ett fönster vid bakrutan.

Jag tror den kallas Ferrari Rozzo, en färg som även en del andra biltillverkare, till och med Morgan, ibland använder till sina bilar. Det är väl också den vanligaste färgen på de Ferraris man ser i trafiken. Men, jag har dock flera gånger sett även gula, blå och bilar lackade i silvermetallic.
Vad det är för motor som sitter i just den här modellen, vet jag inte, men förmodar att det är en V8. I vissa modeller lär det finnas både V10 och även V12:or.

Kaxig häck!

Så även om jag inte får någon vill-haupplevelse, så blir jag, som bilentusiast naturligtvis påverkad, även om bilen inte är tillverkad i UK.

Jag fördrar emellertid min Morgan Roadster!