Who is the guy in Mountain View?

Vem läser egentligen min blog? - 2015-04-23
Anledningen till att jag började skriva en blog var dels att jag gillar att skriva och dels för att det nästan blir som en dagbok, som jag kan gå tillbaka och titta i. Några ambitioner att bli en manlig "Blondinbella", med tusentals läsare, har jag verkligen inte haft, men det är ändå kul att en del fortlöpande läser vad jag har skrivit.

En del av "mina läsare" är inne på min blog flera gånger i veckan, även om jag endast presterar något nytt cirka en gång i veckan. Med hjälp av Statcounter kan jag se hur många som varit inne på min sida samt var den server de använt befinner sig. Däremot har jag ingen aning om VEM någon av de besökande personerna är.
Via min blog har jag också kommit i kontakt med en annan Morgannörd i England. Han heter Chris och vi har numera även ett regelbundet utbyte av e-mail.

De flesta av besökarna är engångsbesökare. Förmodligen har de googlat på något ord och råkat hamna på min blog. De som ständigt återkommer har förmodligen något intresse, som de delar med mig, typ golf, radio eller bilar. Det finns faktiskt besökare från hela världen och då det även finns en översättare, om än ganska dålig, till olika språk så har dessa också möjlighet att ta del av vad jag skrivit. De flesta av dessa internationella besökare är i regel inte återkommande läsare.
Det finns dock en från Californien i USA, som tittar in på min blog med jämna mellanrum. Detta förvånar mig lite och jag undrar om han eller hon antingen är svensk eller har ett lika stort intresse för några av de intressen vi kanske delar.

Så, who is the guy from Mountain View?

Nu har vi installerat fiberkabel

Från koaxialkabel till fiberkabel 2015-03-25
Den har säkert stått i tomtgränsen minst ett år. Det hoprullade vita röret var avsett att dras in i huset för att möjliggöra installation av fiberkabel. Själv har jag inte haft någon lust att gräva och att dra vp-rören från tomtgränsen och sedan vadare in i huset. Och, eftersom min kabeltvleverantör inte tidigare kunde erbjuda en "nyckelfärdig" installation, så har jag inte brytt mig om det här med fiber. Koaxialkabelvarianten har hittills fungerat bra efter mina behov.

Trumman med slangen, som skulle in i vp-rören.

Men, så fick jag reda på att en av mina golfkompisar, som bor några kvarter bort, hade fått kontakt med en kille i Furulund, som åtog sig att fixa allt jobb med grävning och rördragning och då var det även dags för mig att hänga på.

Här grävs det för nerläggning av rör.

Visst, det är klart att jag kunnat gräva själv, men lat av naturen och med risk för att göra fel så valde jag den enkla vägen. Skulle jag gjort detta själv så hade resultatet säkert inte blivit lika bra samtidigt som jag förmodligen stött på problem hela tiden. Det brukar jag nämligen göra.

Snyggt och prydligt.

När man, som den här killen, gjort ett antal installationer så har man också lärt sig ett antal knep för att det ska bli både säkert och se snyggt ut.
VP-rören fästes på garageväggen och doldes bakom en aluminiumlist. Därefter drogs vp-rören bakom hängrännorna, fram till gaveln på huset, och blev på det sättet helt osynliga.

Här var det trångt.

Framme vid huset borrade han sedan ett hål och gick vidare med vp-rören upp i kryputrymmet på övervåningen. Det lämpligaste stället att ha dosor och kontakter var i mitt "lekrum" där jag har min amatörradio, ett rum som radioamatörer kallar för "shacket".

Mikael förbereder inblåsningen av fiberkabeln.

När rören nu var framdragna och allt var klart för nästa steg i installationen, var det dags att kontakta TV-Net, min lokala kabeltvleverantör. En kille, som heter Mikael, kom ganska snart för att koppla in fibern till oss i ett kabelskåp, som finns i ena hörnet på vårt kvarter.

Ofattbart med dessa extremt tunna kablar som måsta vara max 0,25 mm tjocka.

Själva fiberkabeln är endast 1 mm tjock. På något märkligt sätt blåses den in i det tunna vita röret för att sedan hamna upp i mitt radiorum. Förstår inte hur detta fungerar, men det gjorde det i alla fall.
Inne i den 1 mm tjocka fiberkabeln fanns det ytterligare fyra ytterst smala trådar, där någon gick till TV, en annan till internet och några var för ev framtida ändamål.

Mikael gör slutjobbet.

Nu var allt klart för den sista delen i jobbet, den att koppla in de här tunna kablarna i en dosa på väggen i mitt radiorum.
När allt var klart så ändrades också en av våra TV-apparater från analog till digital mottagning. När jag var och lämnade tillbaka mitt tidigare modem till TV-net, så ändrade de så att jag nu kan titta på Viasat Golf i HD-kvalitet.

Vårt internet har faktiskt fungerat bra även tidigare. Även om hastigheten nu, både upp och ner, är betydligt högre än tidigare så måste jag i ärlighetens namn säga att jag inte märker någon större skillnad. Men det kan bero på att jag varken spelar några avancerade spel eller streamar filmer, vilket kräver högre kapacitet än vanligt surfande.

Men, lika bra att hänga på det senaste!

På konstrunda i Morgan

Första öppetkörandet för säsongen 2015-04-05
Vår Roadster har varit avställd sedan november förra året. Dels för att vädret under de månaderna inte inbjuder till turer med Morganen och dels av ekonomiska skäl. Med en bil från 2004 innebär det fullt pris både vad gäller skatt och försäkring, vilket gör att fem månaders avställning minskar kostnaderna för detta.

Ready to go!

Det var faktiskt Eva som kom med förslaget att vi skulle göra en premiärtur med Moggen. Bilen hade jag lyft ner från pallbockarna dagen innan, så jag var inte nödbedd att göra som Eva föreslog. Under hela tiden bilen stått i garaget har jag haft en Cetek underhållsladdare kopplad till batteriet. När jag vred om startnyckeln så blev jag därför inte förvånad att den sprang igång utan någon som helst tvekan.

Johan Rydéns ateljé.

Som vanligt så tänkte jag "vart ska vi åka idag?" När vi inte har något mål brukar vi inleda med att köra ner mot Barsebäck och sedan längs med havet mot Häljarp. Det blev så även idag och efter att ha passerat Häljarp i riktning mot Saxtorpsrondellen kom Eva på att en fotograf vid namn Johan Rydén deltog som utställare i året konstrunda.

Mysig och rustik inredning.

Johan är son till några av våra gamla vänner och han och hans familj bor nu ute på landet mellan Häljarp och Saxtorp. Som fotograf arbetar Johan med både reklam- och industrifotografering, medan det på fritiden blir en hel del fotokonst. Utställningens tema handlade om Möns Klint, även om det också fanns andra fina motiv att titta på.

Eva och Johan pratar gamla minnen.

När Johan var liten och min Eva fortfarande var hemma med våra egna telningar, så var Johan under en period dagbarn hemma hos oss, precis som hans något år äldre bror Nils.

Bialitt, värt en liten omväg.

Efter någon timme hos Johan var det dags att åka vidare. Klockan var omkring ett på dagen och jag började bli hungrig. I det ögonblicket kom jag på att jag förra året, ungefär vid samma tid, hade varit ute på en planlös färd med Morganen. På vägen mot Röstånga och Söderåsens nationalpark passerade jag då ett landsortscafé som hette Bialitt. Dit skulle vi åka nu.

Miljön är lite i stil med den på Flinkmans café i Sireköpinge.

Vid mitt förra besök var det också strålande sol varför jag då intog min fika i den lilla uteserveringen i trädgården. Vid det tillfället fanns det också några andra sportbilar, där ägarna var ute i samma ärende som jag var. Den här gången fanns det inga möbler utomhus och ej heller några intressanta bilar, men det kändes heller inte fel att sitta inne vid den gamla kaminen där elden värmde gott.
Eva beställde varm macka och varm choklad med vispgrädde medan jag tryckte i mig en stor macka med massor av ost, skinka och grönsaker.

Med en temp p 7C krävs de tjocka jackorna.

Eva hade lite obligations senare på dagen så efter att ha fått mat i magen var det dags att åter dra oss mot Löddeköpinge.
Mycket till konstrunda blev det kanske inte, men en utflykt på små asfalterade vägar på landsbygden i en öppen Morgan duger gott.

Årets första outing är alltid exiting!

Filmkväll på Lucy´s cafe

Här träffas likasinnade - 2015-03-30
En gång i månaden arrangerar UBCC South en filmkväll på Lucy´s cafe i Löddeköpinge. UBCC står för United British Car Clubs och inbegriper alla bilklubbar med engelska bilar.

En av bröderna i Blues Brothers

Cafeet är inrett som ett landsvägsfik i USA, på den tid det begav sig. Så även om miljön inte är helrätt för oss anglofiler, så har stället dock stor bilanknytning. Utöver UBCC arrangeras här ofta bilträffar, inte sällan med amerikanskt inslag. Menyn innehåller också en hel del av vad som förmodligen erbjöds på de amerikanska landsvägsfiken.

Många fredagskvällar bjuds det också på musik. Oftast är det rock ´n roll och rockabilly som spelas. För någon vecka sedan spelades det musik av Beatles och Stones för en publik i mogen ålder, som fyllde hela lokalen. Det gäller att boka plats i tid.

Flygel med sitt namn på.

Vid flera tillfällen har Jerry Carlson gästat Lucy´s. Han är född nere vid havet utanför Saxtorp och son till en av mina amatörradiokompisar. När Jerry var riktigt liten fick han ett minipiano i julklapp. Efter några dagar gick han in till pappa och spelade stolt Gubben Noa för honom och sade "Nu kan jag spela piano!" Pappan lyssnade och svarade "när du kan spela som Jerry Lee Lewis, DÅ kan du spela piano!" Vad detta har betytt för Jerry Carlsons karriär kan jag bara sia om, men nog verkar det ha varit viktigt. Att det just är musik typ Jerry Lee Lewis som framförs när Jerry framträder är därför inte så underligt. Gå gärna in på Youtube och sök på Jerry Carlson, han är en riktig lirare!

Fika och bilsnack.

Av någon underlig anledning var det betydligt mindre folk än vanligt på Lucy´s den här kvällen. Det kan väl förhoppningsvis inte vara kvällens tema som var anledningen? Men vi kom senare på att det förmodligen var den annalkande påsken som bidragit till att många redan rest iväg på påsklov.

Kvällens tema var Morgan och för egen del hade jag lockat dit två Morgankompisar, som tagit sig till Lödde ända från Skillinge på Österlen. På monitorerna runt om i lokalen visades filmen Handmade. Jag trodde jag sett den tidigare, men blev positivt överraskad av att den var helt ny för mig. Trots att jag besökt Morganfabriken vid flera tillfällen blev jag fascinerad av att se hur duktiga hantverkare formar plåt, tillverkar trästommar och syr inredningar.

Det är kul att äga en handgjord bil, som inte är exakt likadan som en annan!