Vår Morgan är redo för första vårturen...

...men lite smolk i glädjebägaren - 2016-03-16
I mitt garage får Mr Brum, varje vinter, en genomgripande behandling, nästan som om det vore ett spa för bilar.

Ready to go!

Den står nu, visserligen fortfarande uppallad men med hjulen monterade igen, helt redo för årets säsong. Solen har varit framme ganska flitigt den senaste veckan och jag har faktiskt funderat på att gå in på Transportstyrelsens hemsida och ställa på den igen. Men, när jag varit ute har jag emellertid känt hur kallt och rått det varit och bestämt mig för att vänta lite till. Det är bara drygt en vecka till april och då kommer det att bli av.

Vinterns lilla extraprojekt har varit att ta bort, rengöra, rostförebygga och återmontera running boards på båda sidorna. De tidigare upphöjningarna på gummilisterna, med anledning av rostiga skruvskallar, är nu borta.

Oroande!

Under arbetet med detta var jag ju verkligen i närkontakt med bilen och kunnat notera eventuella stenskott och annat, som inte ska finnas där. En oroande upptäckt var att, det på plåten precis under dörren, finns en del små bubblor. Dessa har i och för sig förmodligen varit där sedan jag köpte bilen 2012, och jag har möjligen noterat dem lite i förbigående tidigare.

Igår gick jag in på Talk Morgan (www.talkmorgan.com) som är ett forum för alla som äger eller är intresserade av Morganbilar. Här finns en hel mängd delforum varav ett heter "service and maintenance". Här lade jag in bilden ovan och bad om synpunkter och råd. Det dröjde inte länge innan ett femtontal svar hade ramlat in. Dylika bubblor är ett vanligt problem på Morganbilar varför många kände igen sig. De råd som delgavs mig varierade från att låta det bero och under tiden spraya något som heter ACF 50 mellan kederlisterna och karossen, till att det var ett "wings off job". Att plocka av båda skärmarna låter som en ganska stor uppgift och går det att åtgärda på något annat sätt så kommer jag att börja med det. En Morganägare i England hade slipat bort färgen där bubblorna fanns för att därefter slipa bort all "white rust". Därefter målade han med rostskyddsfärg och sedan med karossfärgen och blev nöjd med resultatet.

Några åtgärder, utöver att beställa ACF 50 och spraya kederlisterna, kommer jag inte att göra under säsongen. Större ingrepp får i så fall ske under nästa vinteruppehåll. På årets träffar kommer jag att granska så många Morgans jag kan och samtidigt höra och få några tips om hur andra har gått tillväga för att förebygga vidare oxidation.

Har man en Morgan finns det alltid något att åtgärda!

Kålpudding på Lucy´s Café

Något jag inte får missa - 2016-03-08
En av mina bilkompisar, Ola, hade av någon underlig anledning gjort ett av sina sällsynta besök på gymet. Nyligen hemkommen från en veckas skidåkning hade han kanske märkt att han borde ha tränat INNAN han åkte dit.

En av Blues Brothers vaktar ingången. Är han inkastare eller utkastare?

I vilket fall som helst så bestämde vi att äta lunch tillsammans. När jag berättade vad man erbjöd på Lucy´s Café var han inte svårövertalad.

Väggarna pryds av MC och bilar.

Lucy´s Café ligger bara ett stenkast från där jag bor. Det är en samlingspunkt för dels motorintresse-rade och dels musikintresserade. Nyligen presenterades ett nytt arrangemang, kallat Meet & Strings, som är tänkt att locka både lokala musiker och artister för mer eller mindre organiserade framträdande och tänkbara jam sessions. Vid första träffen för en vecka sedan var lokalen fylld till bristningsgränsen varför detta arrangemang med all sannolikhet kommer att bli regelbundet återkommande.

Efter sitt träningspass var Ola naturligtvis hungrig och satt tålmodig och väntade på att bli serverad sin mat. Att stället är populärt är en underdrift inte minst på luncherna. Här erbjuds flera varianter av dagens och det brukar huvudsakligen handla om husmanskost, som faller de flesta i smaken.

Ser kanske inte så gott ut på bild, men gott var det verkligen.

Kålpudding är faktiskt något jag anser mig vara lite av en expert på. Oftast, när det serveras som dagens lunch, består den av en tjock del med köttfärs med en liten gnutta kål ovanpå. I min värld ska kålen och köttfärsen blandas eller varvas för att det ska bli saftigt och inte torrt. Den variant jag serverades på Lucy´s tillhör faktiskt topp tre av all kålpudding jag ätit på olika krogar.

Det är faktiskt inte så många gånger jag ätit lunch på Lucy´s, men efter dagens besök lär det bli lite oftare i fortsättningen.

Mätt nu, får bli något litet och enkelt ikväll!

Gammal kollega och kund

Lunch, fika och en bok - 2016-02-24
Bosse och jag har känt varandra länge och arbetade tillsammans under drygt tjugo år. När vi inledde vårt samarbete i början av 90-talet, hade jag ett förflutet på både Ted Bates och Liberg och Co. Bosse kom från dåvarande Tecknargården i Landskrona. Vi tyckte båda det var kul att jobba med reklam och kompletterade varande bra, Bosse som AD, fotograf och formgivare och jag som strateg, skribent och projektledare. Under våra år tillsammans arbetade vi med kunder över hela landet och gjorde en hel del jobb som vi fortfarande är lite stolta över.
När vi för några år sedan avslutade vårt sista samarbete med kunder avbröts det intensiva umgänge vi tidigare haft. Bosse övergick från kommersiell verksamhet till kulturell, medan jag själv ägnade min tid huvudsakligen åt golf och sportbilar men också åt att skriva en blog då och då. Numera har vi därför endast kontakt per telefon någon gång i månaden, vilket ibland känns lite tomt för oss båda två. När därför Bosse ringde för några veckor sedan och föreslog en gemensam lunch, var jag inte sen att tacka ja. På gymet träffar jag, flera gånger i veckan, Peter som var VD på AkkaFrakt under alla de år som jag och Bosse hade dem som kund. Bosse tyckte därför att jag skulle fråga Peter om även han ville hänga med oss på lunchen.

Peter och Bosse hade inte setts på ganska länge.

Jag spelar ofta golf på Öresunds GK under höst- och vintermånaderna samtidigt som Bosse känner ägarna till golfkrogen. Inte nog med det, krogen är också känd för att varje dag erbjuda två goda dagensalternativ, rätter som oftast är svensk hsumanskost. Vi beslöt därför att det var här vi skulle äta lunch. När vi arbetade med AkkaFrakt var visserligen inte Peter speciellt involverad eftersom vi huvudsakligen hade våra möten med marknadschefen och, när det gällde årsredovisningarna även med ekonomichefen. Men när vi hade våra större dragningar brukade han finnas med. Vi har faktiskt lärt känna honom betydligt bättre efter det att vi alla har lagt vårt engagemang i AkkaFrakt bakom oss.

Nya Center Syd i Löddeköpinge

På den tiden det begav sig brukade Bosse och jag förlägga våra så kallade kreamöten till olika caféer, famförallt i Helsingborg. Många timmar tillbringades därför på Fahlmans, Kafferepet och inte minst på Väla, där bland andra ett av norra europas dyraste caféer finns beläget. Även om miljöerna, inte minst på Väla, var ganska stökiga, så bidrog detta på ett konstigt sätt till goda idéer. Vi kunde t ex upptäcka något eller någon i vimlet, som resulterade i ett samtal, som i sin tur ledde oss vidare mot en ide´. Det är svårt att förklara och låter kanske inte klokt, men det var så det fungerade ibland.

Nu skulle vi bara hitta plats på något fik.

Det var med andra ord dags att återuppleva gamla minnen vad beträffar cafeér. Bosse har inte varit på Center Syd sedan det renoverades. När det var nybyggt satt vi nämligen ganska ofta och jobbade på caféerna även här. Efter lunchen på golfklubben åkte vi därför alla tre vidare till detta mammons tempel för att fortsätta vårt både nostalgiska och framtidsblickande resonemang.

Bosse ser lite arg ut, men det är han inte.

Utanför ICA Maxi finns ett café som drivs av ICA. De har fina princessbakelser och kaffe till överkomliga priser. Peter hade vid något tillfälle framfört en synpunkt till personalen att stället skulle döpas till ICAFIKA, men tyvärr inte fått någon vidare respons på sin idé. Men, det var inte av det skälet vi valde att tillbringa de närmaste timmarna på Coffee House snett över gången. Här fanns det nämligen en lite avskild vrå där vi kunde fortsätta våra samtal.
Nuförtiden driver Peter ett konsultföretag med inriktning på ledarskapsutveckling. Efter att ha arbetat både som officer och VD, har han säkert en del goda råd att komma med. Bland andra uppdrag arbetar han som mentor till en yngre person som nyligen tillträtt som VD i ett företag i Stockholm.

Arbetet med denna bok inledde Bosse redan på 70-talet.

De svartvita fotografierna är underbara...

...för att inte tala om de profiler som finns med.

Bosse ägnar mycket tid åt att skriva böcker. En, "Deras värld var Borstahusen" är redan klar och finns till försäljning bland andra hos Akademibokhandeln. Ytterligare två är på gång, en som handlar om en 82-årig, fortfarande aktiv revyartist och den andre om de hästhandlare som förekom på marknaderna till inte för så länge sedan.

Innan vi skildes förärades Peter och jag var sitt exemplar av Deras värld är Borstahusen, som är en historiebeskrivning om hur det var att leva på fiske i Borstahusen, ett fiske som fortfarande bedrivs även om det är i mindre skala.

En trevlig träff som snart ska bli till en ny!