Kålpudding hos Austin-Healey-Bloms i Lerum

Det var sju år sedan förra gången - 2017-02-10/12
Det kom ett mail. Av innehållet framgick det att det planerades tillagning av kålpudding och att det med all säkerhet skulle räcka även till Eva och mig. Ett sådant frestande erbjudande får man absolut inte missa, varför Eva och jag snabbt bestämde oss för att göra ett efterlängtat besök hos våra gamla kompisar.

Trots flera år sedan förra året hittade vi dit utan att använda GPS:en.

Vi lärde känna Christina och Lars, när de under ett års tid bodde grannar med oss här i Löddeköpinge, för si så där fyrtio år sedan. Även om paret Blom därefter tillbringade många, många år i olika länder ute i Europa, så har vi hållit kontakten under alla år. Det är nu ett antal år sedan de flyttade bopålarna till Sverige igen och bosatte sig i en gammal gård utanför Göteborg. Så, när vi nu träffades i Lerum, så var det bara att fortsätta att ta upp tråden igen om det vi pratade om förra gången.

Välkomstdrink.

Det blev ett kärt återseende och alla upplevde vi att ingen av oss hade förändrats alls. Vi har barn i samma ålder och trots att deras barn bor i utlandet så har våra och deras barn forfarande kontakt via sociala media. Kul! Lars är också orsaken till min fablesse för dry martini eftersom det var standard när vi var på besök hos dem. Och, givetvis fanns en sådan redan färdigblandad när vi anlände.

Det lilla röda huset mitt i bilden förfogade Eva och jag över.

Christina och Lars har massor av utrymme i sitt stora hus och med tre barn och tre barnbarn, som ofta är på besök, kan det verkligen behövas. Men på den stora tomten finns också ytterligare fyra byggnader, som är renoverade och inredda, både till garage, snickarbod och bostäder. Vi fick därför ett helt eget hus för oss själva under de tre dagar vårt besök varade.

WR14 är postnumret till Morganfabriken!

För många år sedan, när Eva och jag var på ett av våra återkommande besök i UK, hyrde vi en cottage i Ross-on-Wye. Det är en underbar liten stad/by, som ligger ganska nära Malvern, där Morganfabriken finns. Och, ett besök på fabriken är ett måste för Morganägare, som vi var redan då, både för att titta på tillverkningen och köpa reservdelar. På en pub i Ross-on-Wye slog vi oss i slang med några "infödingar" och började prata bilar. Vi fick då ett tips om ett par i byn,som hade flera engelska sportvagnar. Självklart letade vi upp deras hus och fann en liten man som just höll på att tvätta en Austin-Healey 100 utanför det K-märkta huset. Det visade sig, när vi blivit inbjudna på tomten, att han också var ägare till en AC Ace, som han brukade tävla med i hill climbs. Efter lite allmänt prat om bilar kom det fram att Healeyn ev skulle säljas. Då jag visste att Lars, som tidigare haft bl a MG, var på jakt efter något liknande, så kontaktade vi honom (de bodde i England vid den här tiden) och berättade om bilen. Och, allt slutade med att Lars köpte denna Austin-Healey, som han nu ägt i mer än 30 år.
Vid middagen, som bestod av väldigt god kålpudding, så överlämnade vi också några presenter, dels en flaska rödvin med Morganmotiv, dels en tidig dinky toys modell av en Austin Healey 100, som jag köpte för många år sedan på en samlarmässa i Göteborg.
Lars gillar inte bara Healeys, han gillar även vin.

Två bilentusiaster i samspråk.

Intresset för bilar är stort hos Lars, kanske beroende på att han arbetat för Ford och de senare åren för Volvo, under alla år. Det är därför inte så konstigt att han känner många likasinnade i närområdet. På lördagen var det därför inplanerat ett besök hos en annan bilnörd i Lerumstrakten. Även han var Healeyägare, men utöver denna så rymde hans garage också fem eller sex Minis samt frugans MGTF.

Cooper S från ett av de rätta åren.

Så ska det se ut!

Det här var en person, som verkligen inte har tummen mitt i handen. Flera av de sex minibilarna hade renoverats till ett perfekt skick. Att ha sådana här bilkompisar i närheten är otroligt viktigt, framförallt för personer som Lars och mig själv, som ibland kan behöva hjälp med saker som ligger lite ovanför vår horisont.

Tre splitter nya, av de sist tillverkade, Minis av den klassiska modellen.

Att den här personen var en riktig Minientusiast bevisade han när vi gick in i ytterligare ett garage, som fungerade som uppställningsplats. Här fanns bland andra den absolut sista Minin som kommit till Sverige, plus ytterligare två av årsmodell 1999 och 2000. Han har köpt dem helt nya och ingen av dem har rullat mer än 15 mil. Inte nog med det, efter flera års eftertanke funderade han nu på om det kunde vara dags att sälja dem för att ge plats för nya projekt. Dessa tre Minis måste vara unika!

Väl hemkomna till damerna, så blev vi informerade om att sonen Jimmy med familj från Köpenhamn, skulle titta in på sin färd till Bloms hytte i Norge. Det var sportlov i Danmark och nu skulle Jimmy, hustrun och de tre barnen upp och åka skidor i Trysil. Vi fick därför korrigera våra planer för dagen, men hann ändå med ett besök på ett café i närliggande Alingsås.

Lars Healey 100 är i ett fantastiskt fint skick.

Vid återkomsten till Gamlebo Gård, var det dags för en titt på Lars Healey. Den står i ett av hans garage, som än så länge inte är försett med värme. Lars har dock stora planer. Garaget ska dels isoleras och golvet ska beläggas med klinkers. En ytterligare investering han tänker göra är att skaffa en lift för att underlätta underhållet på bilen. På bilar från 1954 finns det en hel del nipplar som behöver smörjas och det är alltid struligt och kladdigt arbete när man måste krypa under bilen.
Vi försökte backa ut bilen i ljuset, men på grund av kylan fick vi inte igång den.

Christinas alldeles egna hus.

Under alla år har Lars farit och flugit över hela världen, vilket medfört att Christina oftast varit ensam, först med barnen så länge de var små, och sedan helt själv. Men Christina har definitivt inte lidit någon brist på sysselsättning då hon besitter en väldigt stor kreativ förmåga. För att få fullt utlopp för den så har hon och Lars nu inrett ett av husen på tomten till Christinas egna idéverkstad.

Måste vara ett drömställe för vem som helst.

Olika träslag, bland annat ebenholz.

En del av samlingen.

Hon kan skapa grejor av allting.

Här håller hon på med en massa grejer. För närvarande är det knivtillverkning som gäller. Själva bladen köps oftast färdiga och det stora arbetet handlar om att formgiva och tillverka skaft och slidor. Men hon är också väldigt intresserad av djurskelett och ibland kan hon hitta ett död mink, utter eller något annat ute i skogen, som hon då tar hem i sin verkstad och "fixar till".

Christina och hennes bin.

Ja, hon har många strängar på sin lyra, den kära Christina och som det inte vore nog med allt det hon redan håller på med så är hon också aktiv inom biodling. Som bevis på detta förärades vi två burkar honung när vi åkte hem.

Lars hjärta verkar fortfarande klappa för Ford. Utöver för Healeyn förstås!

Efter frukosten på söndagsmorgonen tog vi en sista promenad över "ägorna" innan det var dags för Eva och mig att åka tillbaka söderut. Eva var noga med att vi skulle hinna hem så att hon kunde gå på gymet klockan 1830. Det är sjaälvdisciplin det!

Det ska definitivt inte dröja länge innan vi träffar Bloms igen!

Konstkultur och bilkultur i Karlshamn

På besök hos likasinnade - 2017-01-28/29
Lisa och Bengt-Göran tyckte att vintern varit alltför lång och saknade umgänget med andra Morganmänniskor så till den milda grad, att de bjöd upp oss till Karlshamn för middag, morgansnack och övernattning. Och, innerst inne tror jag nog också att de väldigt gärna ville visa upp sin nyinköpta ögonsten, en Royal Ivory Morgan +4 av årsmodell 2013.

BG, i mitten, med Annelie och Håkan.

När Eva och jag anlände vid tretiden på eftermiddagen så hade Håkan och Annelie från Vetlanda redan anlänt. Efter att lite snabbt ha hälsat på värdpar och gäster, blev vi anvisade till vårt nattkvarter, där vi kunde packa upp innan det var dags för kaffe och kaka.

Morgankaka och...

...Morganmugg.

När man är ägare till en bil, som har sitt ursprung så tidigt som 1909, så är risken stor att man blir lite nördig. Jag har märkt samma tendenser, inte minst hos MG-ägare vars fordons dock inte inleddes förrän 1924 och denna nördighet finns kanske även hos andra märkesentusiaster. BG berättade att han hade klippt ut en bild på en Morgan och lagt den på kakan för att sedan strö över med florsocker.
Kreativt! Inte så konstigt kanske då BG precis som jag verkat i reklambranschen under en stor del av vårt vuxna liv.

Konstmuseet Martinssonska Gården.

Innan besöket hade vi fått ett mail med en mycket pretentiös inbjudan. Den innehöll ett antal hållpunkter med aktiviteter och en av dem skulle vi delta i nu. Både BG och Lisa är mycket konstintresserade, vilket inte minst syntes i deras hem. Med sina kunskaper från reklambranschen och goda kontakter med tryckerier har BG under senare år och kanske lite som en hobby, varit med och producerat en hel del stora, påkostade böcker, huvudsakligen om konst. Han därför lärt känna många inom konstens värld, både lokalt och ute i landet.

Håkan, Eva, Annelie och BG lyssnar andäktigt när Johnny berättar.

Vid ankomsten bjöds vi alla på ett glas bubbel samtidigt som Johnny berättade om sitt muséum. Johnny Martinsson, som är 83 år ung och skulptör, köpte den här gården, i nedgånget skick, 1976 för 36000 kronor. Under en mängd av år renoverade han den till ett underbart skick, parallellt med sin konstnärliga gärning. Idag är övervåningen Johnnys bostad medan bottenvåningen inrymmer ett konstmuséum som främst visar Johnnys verk, men också målerikonst av bland andra Per Serre.

Johnny berättar med stora gester.

Vi gjorde därefter en rundvandring i museet där Johnny berättade att han i sina yngre år, precis som så många andra, arbetat på ABU i Svängsta. Vid många tillfällen besökte han och flickvännen/hustrun svärföräldrarna, där de alltid bjöds på god mat. Vid ett av dessa tillfällen gick han ut i svärfaderns snickarbod och...enligt hans egna ord "Långfredagen 1963 gick jag ut i vedboden och högg till en figur. På påskafton köpte jag gips och sedan har jag gått den självlärda vägen"

Exempel på Johnny Martinssons skulpturer.

På flera ställen i Landet har Johnny haft separatutställningar, varit representerad i samlingsutställningar och inte minst producerat en mängd offentliga verk, både lokalt men också till exempel i Helsingborg, Bollnäs och Horsens i Danmark. Bilden ovan visar tre av totalt sju identiska skulpturer, där var och en är gjord i ett eget material typ brons, järn, läder, betong etc.
 Även om jag för egen del inte är överdrivet intresserad av konst så var besöket i Johnny Martinssons muséum mycket givande. Att få ta del av hur många steg det finns att ta från en tanke eller idé till ett färdigt resultat är nog något som de flesta inte känner till.

Dukat för bilsnack.

Men nu var det dags för nästa punkt på agendan. På vägen hem visade BG var hans före detta reklambyrå låg. Precis som muséet, så är den belägen i ett gammalt mysigt trähus i den äldre delen av Karlshamn. Tillbaka hos BG och Lisa bytte vi alla om från våra reskläder innan det var dags för middag. Omklädda och fräscha var det emellertid först dags för nästa höjdpunkt på dagen, nämligen garagebesöket. Vid sådana tillfällen, när engelska bilar är på tapeten, är det vanligt, ja nästan brukligt, att diskussionerna oftast sker i kombination med inmundigandet av gammeldansk, brittisk öl och ölkorv. Detta leder i regel till att samtalen når oanade höjder.

Jag förstår att de är stolta.

Huvudattraktionen i garaget, förutom den extremt prydliga ordning som fanns i det ganska lilla men väldisponerade utrymmet, var naturligt vis parets nyinköpta Morgan. Även om de inte är lika gamla i Morgankretsar som Eva och jag, vi har levt med Morganbilar i snart 30 år, så är den här vita skönheten faktiskt deras andra bil av detta ädla märke. Den tidigare gröna 4/4:an lever nu förhoppningsvis ett liv hos en ny lycklig ägare.

Imponerande snyggt.

 BG har som sagt en massa kontakter inom både tryckeri- coh andra branscher som kan vara bra att ha även när man har Morganbilar. Stolt som en klockarekatt visade han upp sin flying jacket, som försetts med en broderad Morgan logotype av en av hans kontakter på området.

Förrätten, nästan ett konstverk den också.

Mycket snack i liten verkstad hade det nu bokstavligen varit och det var dags för nästa punkt på listan. Före måltiden intogs det dry martini, whisky, vin eller annat drickbart under ett allt livligare minglande. Dagens intryck hade varit många och intressanta, inte mist garagebesöket, som ledde till att samtalet allt mer gled in på en allmän önskan om att våren skulle infinna sig snarast möjligt.
Så småningom satte vi oss alla till bords och avnjöt en helt fantastisk trerätters middag. Eftersom en del fortsatte med alkoholintaget, i form av vin, så ökade intensiteten i samtalen allt eftersom.
När det var färdigpratat efter kaffe och avec, hade klockan redan hunnit några minuter efter klockan två på natten och alla med lite sunt förnuft förstad att det var dags att dra sig tillbaka till sängen.
Så skedde också!

Lisa i full färd med frukostbestyren.

Halv nio morgonen efter vaknade jag efter ha sovit drygt fem timmar. För att somna på kvällarna måste jag nämligen läsa någon timme vilket resulterat i att jag somnade först vid 0300 på morgonen.
Alla andra var redan uppe och doften av bacon underlättade för mig att snabbt dra mig upp i köket.
Full english breakfast stod på programmet och en bättre start på dagen kan man väl inte få.

Innan vi lämnade, så tog jag mig ytterligare en titt på Lisas och BG:s fina Morgan.

Vid lunchtid hade vi pratat färdigt om det mesta och då både vi och Håkan och Annelie hade mellan femton och tjugo mil framför oss tyckte vi att det var dags att tacka för oss för en trevlig sammankomst och köra hem till vår egen fine Morgan, Mr Brum.

Det var några dagar som skapade körsug!