En Morgantur ut i det gröna.

Gröna Träffen i Kyrkheddinge - 2017-05-25
Under många år var Gröna Träffen förlagd till slottsparken tillhörande Trollenäs Slott. När vädret var fint så brukade det komma massor av folk, som hade pick-nick runt om i den vackra parken. Träffen arrangeras av Motorhistoriska Klubben i Skåne, varför alla typer av fordon brukade dyka upp. Klubben hade på den tiden också sina klubblokaler i slottet, men efter det att greven gått bort så tvingades man att byta både klubblokal och plats för träffen.

Två Morgans på väg.

Sedan ett antal år tillbaka återfinns nu både klubblokaler och Gröna Träffen på hemvärnsgården i Kyrkheddinge, en kanske inte lika vacker plats som i Trollenäs slottspark, men runt gården finns det dock ett lummigt område där det finns plats för en hel del fordon.
På den här träffen, som många gånger var den riktiga inledningen på bilkörarsäsongen, brukar det inte komma så värst många sportvagnar. Att vi i regel åker dit beror på att vi oftast brukar träffa en del fordonsentusiaster, som vi inte träffar på Morganträffarna eller på sportvagnsmötet på Knutstorp.

Ola och Ronny P. är båda med i Morganklubben.

I år gjorde vi sällskap med våra kompisar Anita och Ola, som också kör Morgan. Och, när vi kom fram så fanns det faktiskt redan ytterligare två fordon av detta ädla märke på plats. Ronny Pobiega, som bl a har en Morgan +8, är lite kluven under säsongen. Eftersom han och hustrun Eva också är ägare till några Jaguarer så kolliderar ibland tidpunkterna för märkesträffarna och de står då som åsnan mellan två hötappar. Men, värre problem än detta är nog ganska lätta att hitta.
Vid framkomsten till sådana här träffar brukar jag inleda med att flanera runt i området och titta på vilka fordon som finns. Dessa promenader har en tendens att ta ganska lång tid, oavsett om det finns många fordon eller få. Jag brukar inte hinna ta många steg innan jag stöter på någon som jag känner och som jag förmodligen inte träffat på minst ett år. Självklart har vi då mycket att ta igen när det gäller vad som hänt, både oss själva och vad som är nytt eller sålt i garaget.

Dan framför en av sina MB, en MB 500 SL med 6000 mil på mätaren.

En trogen besökare på Gröna Träffen är Dan Olshed. Utöver vårt gemensamma intresse för bilar och mopeder så har vi också båda två ett förflutet inom reklambranschen och har därför mycket att diskutera när vi ses. Men det finns dock skillnader mellan oss. Dan har, även om han är ägare både till MG och en SAAB Sport, nog huvudsakligen sitt hjärta hos bilar med en stjärna i fronten, medan jag är en riktig anglofil, som mest betraktar tyska fordon som, visserligen kvalitetsprodukter, men utan den charm som du finner i nästan alla engelska bilar från den tiden det begav sig. Men, vi kan ha kul tillsammans trots detta och pika varandra för våra bilar.

DKW eller IFA? Men fin är den!

När morganklubben i Sverige firade sitt 50-årsjubileum förra året, kom det nästan 300 Morgans från hela Europa för att delta i firandet, som utspelade sig på Hotell Tylösand utanför Halmstad. Och, det måste erkännas, att efter att ha sett Morganbilar var jag än vände mig, så är det ganska befriande med träffar som Gröna Träffen, där man ibland till och med kan grotta ner sig i en DKW.

Brukar leda till nya bekanta.

I väntan på korven.

Ja, det blir mycket snack, oftast trevligt sådant, vid sådana här evenemang. Och, utöver själva körandet dit, är det väl egentligen detta som är den största anledningen till att vi åker dit.
Ett annat inslag på dylika träffar är, åtminstone för Eva och mig, att ha pick-nick. Eftersom vi, när andan faller på, är utrustade med trangiakök, blir vi ofta väldigt populära och både gamla och nya vänner har en tendens att komma och prata med oss. Visa av tidigare erfarenheter brukar vi därför ha laddat ordentligt med både korv och korvbröd, för att ingen hungrig stackare ska behöva bli utan.

Daimler, vacker både utanpå...

...och inuti.

Efter inmundigandet av korv och för min del även två hårdkokta ägg med Kalles Kaviar, så är det inte fel med ytterligare en biltittarrunda. Jaguarer från 60-talet har jag alltid gillat, inte minst Jaguar MK1 och MK II, den senare samma modell som kommissarie Morse körde i deckarserien. Det finns också en "tvilling" till dessa bilar, nämligen Daimler 2,5. Den är bestyckad med en liten V8 på 2,5 liter och är kanske inte lika kraftfull som sina släktingar.

Fyra bilar och tre versioner av den populära Morrisen.

Ett annat märke, som gör mig väldigt nostalgisk, är Morris Minor. Jag är i princip uppväxt med sådana bilar, i alla fall fram till de tidigare tonåren. Jag har räknat ut att mina föräldrar hade sex stycken Morris Minors efter varandra och var naturligtvis väldigt förtjusta i detta märke. Kan detta vara ett av skälen till att jag har blivit den anglofil som jag betraktar mig som?

Efter ytterligare någon timme med bilsnack så var det dags för oss att lämna Kyrkheddinge. Nästa destination för dagen var nämligen Jakriborg, utanför Lund. Här skulle vi bekanta oss med de bilar och förare som skulle delta i, det årligen återkommande, Jakriborg Grand Prix. Det är ett evenemang för racer- och sportbilar från 30-talet, som växer sig allt större för varje år.

Men, det får jag berätta i en annan blog!

Vårens andra outing.

Vi råkade hamna i Ålabodarna - 2017-05-06

I år är det nog första gången, vad jag minns i alla fall, som vår Morgan inte ställts på redan i april. Det kan bero på att jag var i Spanien under en del av april, men framförallt på att aprilvädret verkligen gjort sig förtjänt av begreppet aprilväder. I våra delar av landet innebär detta, för de som nu lever och verkar i andra delar av vårt avlånga land och inte använder samma uttryck, att snö, regn, kyla och blåst är ofta förekommande inslag i väderbilden. Detta, trots att det egentligen är vår och en del redan har satt potatis.

Otålig!

Men, den 1:a maj klockan 08:00 så knappade jag in Transportstyrelsens hemsida på min Mac och ställde på vår Morgan Roadster, som länge väntat otåligt på att komma ut från garaget. Årets första outing skedde också denna dag och 16 mil, på mindre och sparsamt trafikerade vägar, blev resultatet av vår tur- och returresa till Viken.
Då, för en knapp vecka sedan var det visserligen blå himmel, men ganska blåsigt, vilket gjorde att temperaturen på omkring åtta grader blev ganska kännbar. Men, igår var det emellertid ett riktigt högsommarväder och jag kunde byta ut den stora klumpiga flygarjackan mot en tunnare och bekvämare variant av skinnjacka.

På den smala vägen mot Sundvik tar jag en bild varje gång vi råkar passera. Öresund och Ven!

Som vanligt körde vi lite planlöst, utan att ha bestämt något mål för dagens lilla utflykt. Egentligen behövs inget mål när vi är ute i vår Morgan eftersom själva resan är det egentliga målet. Men, någonstans hamnar man ju alltid och i närheten av Glumslöv kom vi att minnas Helgas Hamnkrog i Ålabodarna, som vi råkat upptäcka förra året.

Lite flyt med parkeringsplats. Taket drog vi bara över när vi stannat. Tro inget annat!

I sådant här väder är det förmodligen ett populärt utflyktsmål. När vi förra året råkade hitta det här stället, av en ren slump, så fanns det inte tillstymmelse till plats att parkera vår Morgan på. Den lilla byn Ålabodarna är ganska lång och väldigt långsmal, så några platser att parkera vid sidan av vägen är det sparsamt med, såvida du inte vill promenera någon kilometer. I år hade vi emellertid tur och kunde hitta en tom ruta, som någon förmodligen hade lämnat alldeles nyligen.

Fiskeludorna med bänkar utanför.

En dag som denna är verkligen en plats som Ålabodarna ett idylliskt ställe att befinna sig på. På vägen till Hamnkrogen gick vi längs kanten mot Öresund. Utanför fiskarnas små redskapsskjul satt det folk på bänkar och njöt av solen och värmen.

Ser mysigt ut med den gamla nostalgiradion.

Inne i de här ludorna kan man nog ha det riktigt mysigt och sommarstugeaktigt de gånger vädret är bistert. Här kan nog gubbarna sitta och ta sig en öl, lyssna på radio och umgås i sin egen lilla man-cave. Jag kan mycket väl tänka mig att de känner det på ungefär samma sätt som jag gör, när jag drar mig tillbaka till lugnet i mitt garage, sätter på radion och sätter mig med en kopp kaffe i min tänkarstol.

Vi kunde konstatera att Helgas Hamnkrog har öppet fredag - söndag under säsongen, som för deras del inleddes i påskas. Här erbjuds man, om man är riktigt hungrig, en utmärkt buffé för 200 kronor. Det finns även lite mindre vidlyftiga alternativ, för folk som kanske tänker på sin kropp inför badsäsongen.

Lagom lunch.

Eva och jag hittade plats vid ett bord utomhus, där det redan satt två personer. Detta, lite äldre, par hade absolut ingenting emot att vi trängde oss in vid samma bord. Trevligt!

Där inne hade man tillstånd att servera vin, men inte innanför vindskyddet där vi satt.
Och, visst kan man leva med det, men lite konstigt tycker jag nog att det är.

Eva ville ha ett glas vin till maten. Hon upplystes då om, visserligen på ett käckt och trevligt sätt, att i så fall fick vi sätta oss i ett litet takförsett utrymme, som befann sig cirka tre meter från den uteservering vi nu satt på. Är detta Sverige i ett nötskal? Vi valde därför istället var sin lättöl, av fabrikat Norrlands Guld, att dricka till de fyra smörrebröd som vi beställt. För detta fick vi betala vars 120 kronor, vilket väl får betraktas som OK.

När vi intog våra glassar, sittande på en bänk, betraktade vi den lite loja verksamheten i hamnen,
 som utspelade sig framför oss.

När vi upptäckte det här stället förra året var det faktiskt en skylt, som skvallrade om att det fanns en glasskiosk, som fick oss att stanna. När vi sedan gick för att köpa glass hittade vi också hamnkrogen. Så om ni ska åka hit så förvänta er inga stora skyltar längs gatan som upplyser om hamnkrogens existens.
Vi tyckte att vi kunde unna oss var sin glass även i år, inte minst med tanke på att vi valt ett lite mindre vidlyftigt alternativ på matsedeln. Eva, som är förtjust i mjukglass, såg snabbt skylten i glasskiosken om att just detta ingick i sortimentet. För egen del valde jag en glasstrut som var försedd med choklad både inuti och utanpå.

Definitiv trevligare än trädgårdsarbete.

Nästan alltid, när det är fint väder, så står jag många gånger där som en åsna mellan två hötappar, med tanke på hur man ska utnyttja dagen. Ska vi spela golf, ut och köra Morgan, eller ska vi börja fixa till trädgården. Av ren lättja är det naturligtvis mycket enkelt att välja något av de två första alternativen, men vår Luteranska uppfostran kan också resultera i att valet faller på trädgården.

På sådana här vägar kan jag köra hur långt som helt, utan mål.

Det allra bästa, som till exempel denna dag, är om vi kan göra både roliga saker och saker som måste eller åtminstone borde göras. Vi lämnade därför, mätta och belåtna, hamnen i Ålabodarna och begav oss hemåt mod Lödde. Men, naturligtvis tog vi inte den snabbaste vägen tillbaka, utan gjorde vår resa på de flesta omvägar vi kunde komma på.
Och så blev det, Eva började med att sätta fram och organisera alla sina krukor, palmer och olivträd, medan jag själv gick och kollade hur det gick för mina potatis. Det syntes ingenting så läget är nog lugnt.

Under de här utflykterna håller vi fortfarande ögonen öppna för en ny äggleverantör i närområdet!

Äggjakten fortsättet!