Det är bra med konkurrens!

Jag fick ett erbjudande 
som jag inte kunde säga nej till - 2018-08-03
Nu, när Svensk Bilprovning inte längre har ensamrätt på marknaden, så fightas de privata motsvarigheterna om kunderna. Här, i Löddeköpinge, finns det för närvarande två företag som erbjuder sina tjänster till bilägarna när det gäller bilbesiktning. Det ena heter Besikta och det andra Carspect. Eftersom vi tillsammans äger tre bilar får vi årligen erbjudanden, inte bara från dessa två bolag, utan också från flera andra.

Mr Brum på liften.

Hittills har jag, mest av gammal vana, anlitat Besikta, men när det för några dagar sedan dök upp ett erbjudande från Carspect att besiktiga vår Morgan, till ett pris som var hundra kronor lägre än vad jag normalt har betalat, så nappade jag naturligtvis på det. Carspect ligger vid Burger King på Center Sydområdet och då jag ofta är i närheten så gick jag en dag in och hörde när jag kunde få en tid. Det visade sig att jag kunde komma redan dagen därpå, vilket passade mig perfekt.

Jag tror han tyckte det var kul att ta en sväng i bilen.

Inte för att jag anser det är något fel på Besikta, men jag blev väldigt positivt överraskad av bemötandet av den person som tog hand om min bil. Han verkade påläst om Morgan och intresserad av sitt arbete och berättade att vår Morgan faktiskt inte var den första av detta märke som han besiktigat idag, då det tidigare under dagen varit en +8 inne för besiktning.

Att det fanns bilintresse bland personalen framgick av en fin bild på väggen.

Att jag skötte bilen, nästan överdrivet bra, förstod han och när allt var klar så skrev han ut ett blankt protokoll till den stolte ägaren.

Nu kan jag tuta och köra ett år till!

Bikers har det inte lätt.

Lödde Knatters på nya äventyr - 2018-07-31
Maskinerna måste rulla för att må bra. Peter och jag bestämde därför att vi skulle ut och rasta våra stålhästar, som inte luftats på ett tag. Med fyllda bensintankar, ryggan packad och vurpollonet laglydigt på huvudet (trots värmen) drog vi mullrande iväg mot fjärran mål.

Stöldbegärligt gods ska man ha inom synhåll!

För att orka med dagens eventuella strapatser var vi dock tvungna att förbereda oss genom intagandet av en enkel lunch. Eftersom vi körde mot havet, för att i möjligaste mån ta del av de ev lite kyligare vindarna därifrån, så beslöt vi att göra vårt förta stopp på Hamnkrogen i Barsebäckshamn.

Rätt väder för en uteätarlunch.

Vi parkerade våra lätt viktkompenserade maskiner precis utanför restaurangen och gick till den kvinnliga hovmästaren, som visade oss till ett ledigt bord i skuggan. Av både säkerhetsskäl och med hänsyn till övriga gäster, som ev kunde bli uppskrämda, hade vi valt att inte ha våra klubbvästar på oss denna dag. Måltiden vi beställde bestod av en s k liten räkmacka a 129 riksdaler, som vi sköljde ner med vanligt kranvatten. Några starkvaror var det inte tal om, för trots att vi ingår i bikergemenskapen så är vi noga med att följa alla lagar och regler till fullo. Förutom då detta med viktkompensationen kanske.

Ditt skrälle!

Kaffe på maten hade inte varit fel, men vi skulle ju köra vidare och kunde då fika på något annat ställe längre fram. När vi, längs havet, passerade Öresunds Golfklubb trodde jag att Peter, som körde först, skulle svänga in där. Vi har nämligen besökt detta etablissemang tidigare och kört därifrån nöjda med besöket. Istället hade Peter siktet inställt på Borstahusen, så vi hade ganska lång väg kvar.
Inne i Häljarp svängde Peter ner på en sidogata och kände förmodligen till en genväg. När kom in på villagatorna stendog dock plötsligt hans Mustang.

Felsökning pågår!

Några större mängder verktyg hade ingen av oss tagit med i ryggsäcken. Men i min Puch så fanns det i alla fall en tändstiftsnyckel. När Peter skruvat av tändstiftet så fick han tändkabeln i handen. Han gjorde idoga försök att skruva in kabeln i tändhatten igen. Vid något tillfälle verkade det som den fått kontakt igen, men, när vi kollade om det fanns gnista, så upptäckte vi ingen.

En skuggig plats i väntan på hjälputrustning.

Vad göra, strandsatta som vi var i Ödemarken i Häljarp. Det var då jag berättade för Peter att jag kvällen innan, när jag gått och lagt mig, tänkt för mig själv att ett rep egentligen borde ingå som standardutrustning i ryggsäcken vid längre expeditioner, som den här. Peter, som är ingenjör, lyssnade trots detta på mina tankar. Det resulterade i att han ringde sin hustru, som fick kasta sig i bilen efter att ha letat upp ett rep, som Peter påstod fanns någon stans i garaget.

Snart redo för bärgning.

Efter tjugo minuter dyker hustrun upp med ett rep som hon, trots Peters lite oprecisa beskrivning, hade funnit i garaget.
Fullt förståeligt var Peter lite frustrerad. "Det var sista gången jag körde med det här skrället" kastade han ur sig. I sådana situationer händer det att man säger sådant man inte menar, men jag känner väl till mina egna reaktioner i liknande sammanhang.

Se där, redan lite gladare.

OK, nu var bogserlinan apterad varför vi startade vår återfärd till Löddeköpinge. Det gick faktiskt över förväntan och båda våra maskiner rullade förvånansvärt lätt. Efter några kilometer bromsade Peter lätt och till och med tutade, varför jag stannade. Hans Mustang hade faktiskt gått igång, men bara för en kort stund. När det var lämplig och inte uppförbacke hade vi kört i 40-45 km i timmen, men Peter bad mig att inte köra fortare än 30 eftersom bogserlinan hade en tendens att börja svänga och kunde hamna mellan skärmen och hjulet.
Det tog sin lilla tid, men till slut var vi tillbaka vid Peters garage, där han ställde in sin Mustang. Hans avskedsord till till sin ögonsten blev "här kan du stå tills någon annan idiot vill köpa dig!"
Jag tror inte hans hårda ord var ärligt menade och när han, inom kort, kanske tillsammans med en av hans likasinnade grannar, kan konstatera att felet bara var en bagatell och lätt att årgärda, så vill han nog snart ut på nya äventyr med Lödde Knatters.

Så lär det bli!