söndag 20 oktober 2019

Golfsäsongsavslutning i Portugal.

Mitt fjärde besök i Portugal - 2019-09-25 - 2019-10-05
Oktobervädret har ju, så här långt, varit en besvikelse när det gäller golfspel. Det var därför tur att Eva och jag accepterade att följa med Thomas och hans fru Bibi på en golfresa med Eastern Golf, en resa som vi bokade för flera månader sedan.

När väl bagaget är incheckat kan vi slappna av.
Vår elvadagars golfresa startade vi från Löddeköpinge klockan 0300 för att hinna parkera och checka in före klockan fyra på morgonen. När vi var av med bagaget så blev vi i princip rånade när vi tog vår morgonfika, efter säkerhetskontrollen, på Kastrup. Dyrt är inte ordet och det blev inte billigare med tanke på kronans låga värde.

Sesimbra spa och hotell låg precis intill atlantens blåa vatten.
Under den händelselösa flygresan, som inleddes klockan 0600 och som tog drygt 4,5 timmar, lyckades de flesta av passagerarna sova några timmar. Vid ankomsten till Lissabon möttes vi av vår golfvärdinna Yvonne, som snabbt fick in oss och vårt bagage i några minibussar för vidare färd till vårt hotell, som låg tre kvarts bussresa från Lissabon.

Det vimlade av restauranger och alla var välbesökta.
De två första dagarna, onsdag och torsdag, var det inte någon golf på programmet. Vi utnyttjade tiden till att utforska den trevliga lilla stadens alla gränder, restauranger och caféer. Det var människor i byn under alla tider på dygnet. Utöver fisket så var nog turistnäringen det som sysselsatte mest människor.

Vattnet på först hålet bekymrade inte Eva.
Under resten av vistelsen bestod programmet av två dagar golf, en ledig dag, två dagar golf, en ledig dag och sedan ytterligare två dagar golf innan den sista dagen då vi skulle återvända till ett kyligt Sverige. Vår golf skulle spelas på tre olika banor, Quinta do Peru, Aroeira 1 och Aroeira 2. De två sistnämnda banorna hade jag spelat på tidigare, när jag varit på golfresa med några golfkompisar. Eftersom det var cirka en timmes bussresa till alla banorna, så var det uppstigning redan 0645 varje golfdag. Några sovmorgnar handlade det alltså inte om.

Även Thomas hade mindre fördelaktiga läge ibland.
På första dagens golf hade vi ännu inte lärt att känna de övriga åtta deltagarna på resan. Det var därför ganska förödmjukande att jag toppade ner en boll i vattnet redan på första hålet, när alla andra stod och tittade på. Men man blir härdad av sådant också! Att vädret var perfekt hela tiden behöver jag väl inte tillägga, även om jag tyckte att det var i varmaste laget vissa dagar.

Samma ritual varje kväll.
Under golfdagarna handlade det i princip bara om golfspel. Då det tog tid att ta sig både till banorna och tillbaka så fanns det inte så lång tid kvar innan det var dags för middag i hotellets restaurang.
Och, naturligtvis skulle det både duschas och i Evas fall badas, innan vi kunde ta vår välförtjänta fördrink på balkongen.

Två enorma kryssningsfartyg i hamnen bidrog också till folkvimlet i Lissabon.
Den första "lediga" dagen var på söndagen. Då hade vi anmält oss till en resa till Lissabon. Den företogs först med det lokala bussbolaget och därefter med färja över floden in till centrala Lissabon.
Det var lite oturligt att det var just en söndag som vi skulle göra besöket i huvudstaden, då det var massor av folk, både infödingar och turister, i hela staden.

Lite paus i promenerandet.
För att göra en liten grovplanering för de fyra timmarna vi skulle tillbringa här, slog vi oss ner på ett café, där Thomas började ringa in några mål på kartan.

Alla bussar var överfulla.
Utöver allmän sightseeing så hade vi alla två önskemål under vårt besök. Det ena var att åka med en av de öppna tvåvåningsbussarna, där man försedd med hörlurar fick sig berättat på engelska om de sevärdheter som passerades.

Här kommer den och alla vill ha bild på den.
Det andra var att åka med den berömda spårvagn 28, som kämpar sig upp för backarna i de smala gatorna. Jag hade själv åkt med denna för cirka 35 år sedan när jag var i Lissabon i samband med mitt arbete och tyckte det skulle vara trevligt att återuppliva gamla minnen. Men, inte heller detta lyckades vi med.

Allt från smycken och solglasögon till konst.
Köerna vid utgångshållplatsen var långa och väntetiden uppgick till drygt en timme. Vi hade inte så gott om tid varför vi fick ta till apostlahästarna för att ta oss upp för en av de sju kullarna, som staden ar byggd på. Gatubilden var livlig och längs de större stråken erbjöds flanörerna allehanda bijouterier och annat, som ingen kan vara utan.

Restaurangen låg nästan mitt i gatan.
När vi äntligen nådde toppen på en av de sju kullarna, så var vi ganska slut allihopa. Det var lunchtid och så snart vi hittade en restaurang med ett ledigt bord slog vi oss ned där. För mig som är uppfödd på falukorv, kålpudding och annan husmanskost, så känns det alltid lite obekvämt att beställa in något jag inte vet vad det är. Men, just på det här stället fanns det faktiskt pizza, något som inte var så vanligt på andra matställen. OK, det fanns naturligtvis även god fisk och Thomas berättade att den inbakade torsken han åt var något av det bästa han ätit.

Full aktivitet i Sesimbras fiskehamn, både morgon och kväll.
Efter vår tripp till Lissabon var det åter dags för två dagars golfspel innan det var dags för ytterligare en "ledig" dag. Denna gången hade vi anmält oss till en guidad bussresa i de närmaste omgivningarna, där det bland annat ingick ett besök på en vingård.

I saluhallen i Sabital...

...handlade det mest om fisk...

...och massor av frukt och grönsaker.
Men vi besökte också en gammal kyrka och kyrkogård, där det på gravstenarna fanns bilder på de avlidna samt gjorde ett besök i staden Sabital, som var ganska stor. Här fanns också ett apotek där jag kunde inhandla smärtstillande tabletter, då jag drabbats av ischias.

Eva räds inte de stora, sugande vågorna!
Utflykten var en liten upplevelse, som till exempel att vingården sålde allt sitt vin direkt från gården. Både privatpersoner och krogägare fyllde sina bilar med vin och även Eva köpte några flaskor, som faktiskt fortfarande är oöppnade.
Vid hemkomsten till hotellet var det igen dags att förbereda oss för kvällens övningar, vilket för mig innebar en dusch på hotellrummet medan Eva ville ta sig ännu ett bad i atlantens vågor.

På väg till kvällens middag.
På kvällen var Eva och jag bjudna på middag av Thomas, som ville att vi tillsammans skulle fira Bibi som fyllde jämnt just denna dag. Han hade redan sett ut en restaurang, som hade ett brett utbud av skaldjur och fisk.

Detta är inge hummer, det är en gratinerd jätteräka.
Den här lilla restaurangen, vars takförsedda uteservering tog halva gränden i anspråk, hade ett enda bord ledigt. Bordet lutade lite och stolarna vippade när man försökte röra sig, men det var vad som fanns om man inte ville sitta inne. Men vem vill det och för den delen var det fullt även där.
Middagen inleddes med heta räkor, följt först av små snäckor och sedan av ett berg av musslor. Huvudrätten för min och Thomas del bestod av en gratinerad jätteräka som såg ut precis som en hummer när den serverades. Trots denna orgie i mat så kändes jag inte så där propp mätt som jag kan göra när jag äter en kraftig kötträtt, eller en pizza för den delen.

Nollåttorna...

...och vi andra.
De elva dagarna led mot sitt slut och avresedagen närmade sig. Under vistelsen hade vi ett antal gemensamma middagar med de övriga golfande gästerna. Under veckan hade vi också deltagit i några mindre tävlingar där prisutdelningen skulle ske före den sista gemensamma middagen på fredagkvällen. När vi väl lärt känna folk visar det sig att till och med nollåttorna är riktigt trevliga.
Hur de upplevde oss dryga skåningar var inget de ville diskutera.

Fina elva dagar var alla överens om!
På avresedagen lämnade nollåttorna hotellet redan klockan 0730 medan vi andra inte skulle flyga hem förrän vid sjutiden på kvällen, Vi hann där med ytterligare ett besök på vårt favoritcafé för att inmundiga våra sista croissanter innan vi åkte hem.

När vi landade på Kastrup var det mitt i natten. Skönt att då ha parkerat på deras "you fly we park", bara hissen ner från terminal tre och sedan 50 meter bort för att hämta bilen. Tur var det för jag hade åkt hem i shorts och ute var det nästan minusgrader!

Borta bra men hemma bäst!