Årets sista runda på TC...

...innan banan stänger i övermorgon - 2019-11-14
Det gäller att ta alla tillfällen i akt och när väderutsikterna för denna torsdag var mycket golfvänliga så beslöt jag och Jörgen att utmana banan.

Lugnt och stilla överallt.

Ingen före oss och ingen efter oss, så vi kunde skrida fram över fairways och greener i sakta mak.
Banan, har sedan några veckor spelats baklänges, d v s vi började på de sista nio och avslutade med de första nio. Anledningen är att, vi den här årstiden så spelar många endast nio hål vilket kan medföra stor förslitning på de första nio hålen.

Kvant har som vanligt stora förhoppningar.

Men, det spelade inte oss något roll. När vi till och med kan skönja blå fläckar på himlen och det i princip helt lugnt så leker livet, även om temperaturen endast var omkring 7C. Trots "kylan" och lite fuktigt på vissa ställen så var banan bra, inte minst greenerna.

Äggamacka ingår i fikat.

Vi kunde, som sagt, gå i vår egen takt utan någon som jagade på. Inte för att vi spelar speciellt sakta i vanliga fall, men nu hade vi möjlighet att dryfta saker om samhällstillståndet och livet i allmänhet, på ett intellektuellt, rogivande och käckt och trevligt sätt. Efter våra första nio hål, kunde vi i samband med fikat, där naturligtvis Jörgen inte hade något kaffe med sig, utan fick parasitera på mitt, kunde vi konstatera att vi faktiskt hade spelat riktig bra och golf, varför vi kände oss ganska självbelåtna båda två.

Med tre hål kvar och solen mitt i ögonen.

Också efter vår fikapaus fortsatte vi båda två att spela anständig golf. På en del hål, när vi hade solen mitt i spelriktningen, så hade vi stora problem att hitta bollarna, om de inte hamnade på fairway. Och, det vet ju alla som spelar golf, att det händer ganska ofta att det blir att leta i ruffen istället. Det hände också att vi inte hittade våra bollar överhuvudtaget, men vad gör det när solen lyser och vi fått en underbar promenad och ett spel som vi båda var nöjda med.

Förhoppningsvis blir det ytterligare några fina höstdagar, men då får vi spela på Öresunds GK alternativt Allébanan på Vasatorp.

Det får bli som det blir!

Golf på Öresunds Golfklubb...

...med nya stickor i bagen - 2019-10-29
På tisdagen hade det förutspåtts att det skulle bli ett strålande väder, inte varmt, men i alla fall inte blåsigt. Med andra ord en perfekt dag för golf på Öresunds GK, som när det blåser är ganska svår att hantera.

En kall morgon, men lugn och solen på G.

Eftersom det var snart en hel månad sedan vi spelade golf på vår elvadagarssejour nere i Portugal, så kändes det bra att komma ut en runda igen, innan vintern gör sig påmind. Efter ett telefonsamtal dagen innan fick vi också med oss våra reskamrater till Portugal, Bibi och Thomas.

Bibi och Eva på en böljande fairway.

När vi lämnade Löddeköpinge så var det vitt på gräsmattan i trädgården. Det hade varit frost under natten. På frostbelagda greener spelar man inte, men väderprognosen visade att det skulle bli upp till sju grader varmt och när solen kommer fram så försvinner ev frost på greenerna snabbt.

En annan anledning till att jag var sugen på att spela var att jag skaffat nya järnklubbor sedan vi kom hem från Portugal och ännu inte hunnit testa dem. Mina tidigare järn hade jag haft i drygt tio och år och trivts bra med dem. I min ålder behöver man emellertid all längdhjälp man kan få av klubborna. För egen del har jag aldrig trott att det är klubborna som det är fel på, utan istället den som håller i dem. Men, vid samtal med flera golfare under Portugalsejouren och även några andra som också tränar på mitt gym, så berättade de att de bytte järnklubbor ungefär var fjärde år och att det var stor skillnad, till det bättre, varje gång.

Callaway Rouge.

OK, jag får väl prova tänkte jag. Jag körde upp till Dormy i Helsingborg och testade de senaste modellerna av järnklubbor från olika leverantörer. Det visade sig att när jag jämförde längden och även riktningen mellan min nuvarande järnsjua och en annan från Callaway, så skiljde de mellan fem och tjugo meter i längd, beroende på bollträffen, samtidigt som riktningen på slagen var mer precisa med Callawayklubborna.  Det var det bevis jag behövde för att slå till. Så nu har jag Callaway Rouge från 5 till PW, med grafitskaft i bagen.

Bara ett fåtal hål kvar.

Visst är det lite ovant med nya klubbor, men redan idag märkte jag att jag fick bra längd vid de tillfällen jag kände att jag hade bra bollträff. Idag var det ganska kyligt och likaså lite fuktigt på fairway vilket tillsammans innebär att bollarna går kortare. Men det kändes kul att märka att det verkligen var ett lyft att byta tull nya klubbor.

Så nu är jag materialspelare!

Från väskdängare till reklambyråchef

Boksläpp i Malmö - 2019-10-21
Med ett förflutet på reklambyrån Liberg & Co så var det självklart att jag skulle närvara vid boksläppet på Galleri Leger i Malmö. Mats Liberg, som efter avhopp från den rikstäckande byrån Ted Bates, öppnade Liberg & Co reklambyrå i Malmö, tillsammans med sex kolleger, hade nu skrivit en bok om sina minnen från sin karriär inom byråvärlden. Delvis åkte jag till Malmö för att förhoppningsvis träffa gamla kolleger, men främst för att träffa Mats och köpa hans bok.
Eftersom jag och två kolleger, även vi kom från Ted Bates, var delaktiga i etableringen av Liberg & Co i Helsingborg, så var jag intresserad om detta var omnämnt i boken.

Nestorn i egen hög person.

I boken får vi inledningsvis följa Mats första stapplande steg och korta karriär som försäljare på fältet för att därefter ta del av hans långa och spännande karriär inom reklambranschen.
Under 60- och 70-talen var nog ett jobb i denna kreativa och ibland bisarra värld något av det häftigaste man kunde ha, kanske kan det idag jämföras med ett arbete inom IT-branschen.
Boken är lättläst och mycket underhållande, med korta kärnfulla kapitel. För oss som var med på den tiden, åtminstone delvis, så är det intressant att läsa om några av dåtidens stora profiler som Leon Nordin, Alf Mork, Per-Henry Richter, Sören Blanking och många många andra, som Mats mötte under åren.

Många för mig okända mediamänniskor.

Trots att det kom omkring sextio personer till boksläppet, så var det till min förvåning ytterst få som jag kände igen eller personer som kände mig. Kan det vara så att alla och även då jag, med ålderns rätt förändrats så mycket att vi inte längre kände igen varandra. Jo, Agne Olsson kände jag ju igen förstås, för han tycks ha sett likadan ut i alla de år jag känt honom. Av de, som tillsammans med Mats, en gång startade Liberg & Co så hade tyvärr både Bruno och Jan redan hunnit till de sälla jaktmarkerna.

Mats har fullt sjå att signera sin bok.

Nu har jag läst klart hela boken, som i mina ögon är en riktig bladvändare. Något större avtryck av Liberg & Co:s öppnande i Helsingborg kunde jag dessvärre inte hitta i boken. För mig, Dundar Unal och Ola Hallberg var detta emellertid ett stort ögonblick. Helsingborg var på den tiden en av de städer i landet där reklambyråtätheten var som störst och att då kunna etablera ytterligare en byrå var faktiskt en prestation. Vi hade visserligen Zoegas med oss från Bates i starten, men det var bara Dundar som jobbade med detta. För egen del så låg mitt intresse mest på B2B-kunder (business to business) och vi arbetade under åren med konton som Boliden Kemi (numera Kemira), Alufluor, Sydkraft, Helsingborgs Dagblad, Supra, Aimpoint, ScanCoin med flera. Det var en roliga och spännande år jag hade tillsammans med Ola och Dundar, innan jag lämnade byrån för att arbete i egen regi.

Avslutningen på Mats bok går tyvärr i moll då Mats långa karriär inom reklambranschen fick ett olyckligt slut, men däremot ett lyckligt slut för huvudpersonen själv.

En i högsta grad läsvärd bok!