MG och Morgan på spontanträff

Pick-nick vid sjökanten - 2020-05-21
De flesta av oss, som har bilar och mc som hobby, har nog abstinensbesvär i dessa dagar. Alla planerade träffar är inställda p g a coronapandemin. Men det går ju naturligtvis att träffas i mindre grupper, om man nu kan kalla en träff med två bilar för en grupp.

På vår väg passerade vi den pittoreska lilla byn Östra Hoby.

Våra kompisar, Catarina och Gunnar, bor i Beddingestrand. De tyckte att vi kunde träffas någonstans mitt emellan deras och vårt boende, för att sedan köra vidare och ha en liten pick-nick tillsammans. Vi skulle sammanstråla i Veberöd och mycket riktigt fanns paret i sin MGBRV8 på plats vid St 1-macken i byn.

Sämre ställe finns att tillbringa någon timme på.

Vi drog iväg och Gunnar tog täten. Vi var på väg till Sövdesjön, där avsikten var att vi skulle hitta en ledig gräsplätt där vi kunde "slå läger". Nu handlade det inte om någon storslagen måltid, som vi brukade ha förr. På den tiden det begav sig var vi i regel utrustade med trangiakök, som vi använde antingen för att koka korv eller i mer sällsynta fall kanske steka upp någonting på det lilla järnet, som ingår i utrustningen.

Förberedelserna klara.

Catarina och Gunnar är riktiga MG-nördar och var ett antal år ägare till inte mindre än tre stycken MG-bilar. Idag är det antalet reducerat till två och förutom dagens bil så är de också innehavare av en MGTD från 1950. 

Eva och jag hade bara med oss var sin uppfällbar stol, men Gunnar packade kvickt och lätt upp även ett bord. Och, inte vilket bord som helst utan naturligtvis ett åttakantigt, precis samma form som MG har i sin logotype.

Troligen köpt i samband med ett evenemang på Goodwood i UK.

Som om det inte vore nog med bordet, de hade också en termos, som införskaffats i England, som självklart var försedd med logotype den också.

Ja, så satt vi här och filosoferade och pratade om gamla fordonsrelaterade minnen. Av olika skäl träffas vi inte så ofta nu, som vi gjorde förr i tiden, då både Catarina och Gunnar spelade golf. Gunnar har sedan dess övergått till att i stället spela trombone och trummor i ett flertal orkestrar.

När intagandet av mackor och kaffe var avslutat var det dags för uppsittning igen. Återigen tog Gunnar  täten, bäst så kanske för annars hade han hunnit med vår Morgan. I vilket fall som helst körde vi vidare till Snogeholmssjön, för att stanna till där och kanske ta en promenad. Men när vi kom fram var det massor av bilar överallt och ingen plats för oss att parkera. Det får nog bli en vardag istället, då det säkert är mycket lugnare där då.

Svenstorps Gods.

Östra Hoby igen, men nu från andra hållet.

Vi tyckte allihop att det var nog för idag och valde att skiljas, så att var och en kunde köra hem till sitt. Vi hade nog omkring tio mil till Löddeköpinge och förutom att träffa Catarina och Gunnar var ju det viktigaste och köra Morgan.

Att ta sig fram på de här smala, nästan helt bilfria asfalterade vägarna är en ren njutning. Vi passerar en hel mängd underbara platser och små byar, som här Svenstorps Gods, som tydligen tillhör de större markägarna i Skåne och lär få många EU-miljoner i stöd varje år.

En fin dag och trevlig utflykt var till ända, men förhoppningsvis kommer fler sådana framöver.

Nästa aktivitet blir däremot golf.

Lite lek och lite allvar.

Varianter av karantänterapi - 2020-05-11
De har nog stått där i garaget sedan i höstas, de där pallkragarna. Eva tyckte att hon gjorde några fynd när dylika sådana såldes ut, till starkt reducerade, priser på Bauhaus. Jag har gått förbi och tittat på dem flera gånger, när jag en dag tyckte att det var dags att sätta igång och måla dem.

Eftersom det här med Covid-19 innebär en hel del tid i bostaden så gäller det att sysselsätta sig med saker, som till viss del kan klassificeras som terapi. Fyra pallkragar, bestående av fyra delar var och en, innebär totalt sexton delar, som i sin tur ska målas på båda sidor, bortsett från kanterna, resulterar i summa summarum 32 olika moment. Så, det tog sin lilla tid.

Trots att gräsmattan består mest av mossa och ogräs, så visst ser det prydligt ut, eller hur?

När jag nu ändå har tiden och samtidigt känner mig lite uttråkad så kan jag passa på att göra de här sakerna i trädgården, som annars inte brukar prioriteras. Mitt årliga paradnummer är att skära kanterna på gräsmattan. Det är inget stort eller betungande jobb och det tar heller inte speciellt lång tid, men när det är gjort är resultatet väldigt påtagligt.

Här ligger de, allt enligt regelboken.

En annan lite förberedande uppgift, under den senaste månaden, har varit att inhandla bland annat sättpotatis. Det finns nämligen inte mycket som slår att kunna gå ut i sin egen täppa och gräva upp några stånd nypotatis. Min mentor, när det gäller detta, är en 92 år gammal radioamatörkompis, som är en fena på det här med trädgård och odling av olika slag. Sedan flera år tillbaka har jag därför köpt den potatissort, som han rekommenderar. Den heter Rocket och är en tidig sort som ger fasta och fina potatisar. För att få så bra resultat som möjligt rådde Enock, som han heter, mig att lägga potatisen på ett bord i garaget och låte dem förgro, som han kallar det. Så det gjorde jag.

Det här lär inte räcka till fyra nya pallkragar.

Första raden, bara fyra kvar.

För några dagar sedan, när Eva inte jobbade, så ansåg hon att vi skulle tillbringa dagen i trädgården. Dels skulle vi montera en eller flera av de nu färdigmålade pallkragarna och dels så skulle vi sätta våra nu färdigförgrodda sättpotatisar. Men, en tom pallkrage har vi ingen större glädje av, varför vi fick göra ett besök hos den närliggande Granngården. Här inhandlade vi sju säckar planteringsjord och en säck gödsel, av något slag. Utöver detta försåg sig Eva också med ett antal fröer och annat för att vi ska kunna egenodlade morötter, sallad, lök, bönor och dill. Så till sommaren kan vi nog bjuda in till en veganfest.

Ett ganska olämpligt ställe att föda upp sina ungar på, tycker i alla fall jag.

Andra sysselsättningar, som vi kan ägna oss åt, trots att vi tydligen tillhör den så kallade riskgruppen, är att vara ute och promenera. Detta är också något vi ägnar oss åt dagligen, Eva och jag. Detta har dock också medfört en utgift. Efter att vid promenaderna ha iklätt mig i mina älskade boots, som är lätta för en äldre man att ikläda sig eftersom jag endast behöver dra upp en dragkedja på varje sko, så tog jag ett beslut om att införskaffa alternativa skodon, mer lämpade för det här med promenader. Så, vid en av våra promenader blev det ett besök hos Team Sportia på Center Syd, där jag under skylten Walking, på en hel väg fylld med skor för olika ändamål, försåg mig med ett par svarta walkingskor till det facila priset av 999:-. De är bekväma att gå i och enda nackdelen är att de är försedda med skosnöre och därför behöver knytas.
Under de här dagliga promenaderna kan jag ibland upptäcka lite märkliga saker. Så till exempel har vi sett en strandskata, med snabba steg, komma springande på samma ställe varje gång vi passerat. Vi undrade vad den gjorde där varje dag, tills vi upptäckte att den lagt sina ägg alldeles intill en husvägg mitt i ett shoppingcenterområde.

Eva är outtröttlig när det gäller golf.

Under de här svåra tiderna är risken att bli associal överhängande. Att träffa kompisar utomhus går dock i regel bra och därför tillbringar vi också en hel del tid på golfbanan. Det är vi tydligen inte ensamma om då banorna snabbt blir fulltecknade varje dag.

Mysiga vägar bär till och från Flinckmans.

Här hittade vi en skyddad plats för vinden med våra golfkompisar paret Kvant.

Om vi inte träffar våra vänner på golfbanan, går det alltid att hitta andra lämpliga ställen att mötas. Ett av dem är Flinckmans Café i Sireköpinge. Det ligger helt ute på landet och har en trädgård där vi kan sitta med, väldigt stora avstånd från andra eventuella gäster. Det är ett trevligt och nostalgiskt ställe med goda mackor och bakverk. Men, det är inte det enda positiva, för även på resan dit och därifrån kan vi färdas på mysiga vägar, som går att uppskatta oavsett om vi kör Morgan eller med "råttsoffan".

Mina tre senast mycket läsvärda böcker, spännande var och en på sitt sätt.

Att vara i karantän kan lätt leda till att man hamnar i soffan framför TV:n och tittar på den ena filmen efter den andra. Men med lite självdisciplin låter jag inte det hända. Däremot har jag under den här tiden grottat ner mig i att läsa böcker som aldrig förr. När man föredrar en god bok istället för en spännande film på TV, så tycker jag att man kommit ganska långt från slentrianen.

Det finns med andra ord ganska mycket man kan sysselsätta sig med även om förutsättningarna för närvarande är lite begränsade. Det gäller bara att ha lite fantasi.

Nästa steg blir kanske att röja i någon garderob!