Eva och jag funderade häromdagen, när vi var på väg hem i bilen från golfbanan, på vilka små projekt vi skulle kunna ägna oss åt när det blev höst, eller nu på sommaren, när det var dåligt väder. Vi kom fram till att vi skulle skapa en ToDo-lista där vi efterhand kunde lägga till saker som vi tyckte att vi kände för, alternativt borde göra.
 |
| Det här var vad som gällde. |
Det har vi därför just börjat med och redan finns det ett tiotal punkter, som förmodligen kommer att utökas efter hand. En av punkterna på listan är att åka någonstans där det erbjuds självplockning av jordgubbar. Det är dock kanske i senaste laget, men vi hittade ett ställe utanför Bjärred och begav oss dit vid lunchtid.
 |
| Eva satte igång direkt. |
Vi hade några av våra egna hinkar med oss och behövde därför inte köpa några kartonger. Rekommendationerna från lantbrukaren var att ta oss ca 300 meter upp på fältet och sedan gå in bland raderna och börja plocka. Jordgubbsplantorna var nästan svåra att upptäcka eftersom det fanns en mass ogräs runt dem.
 |
| Jag gick ut lite löst. |
Det gick därför väldigt trögt för mig i starten, men när jag väl flyttade på en massa konstiga växter så upptäckte även jag att det fanns jordgubbar därunder. En hel del var på gränsen till övermogna och blev sylt redan när jag tog i dem.
 |
| Inte så dåligt tycker jag. |
Det gick emellertid allt bättre och lite snabbare, när jag väl blivit varm i kläderna och efter en halv timme hade jag nog fått ihop nästan ett kilo.
 |
| Vad blir vi skyldiga? |
Eva plockade sina gubbar ganska långt bort från mig. Plötsligt såg jag att hon kom gående åt mitt håll och när hon kom fram så ansåg hon att det fick vara nog. Det är faktiskt ganska jobbigt att gå och stå böjd under längre perioder och jag tyckte det var skönt att vi var klara. När jag hällt över mina bär i Evas hink så gick vi ner till ladan där vi skulle betala. Det visade sig att vi lyckats få ihop mer än två kilo, som vi båda var nöjda med.
 |
| Nu kokar det... |
Så fort vi kom hem så satte Eva igång med syltningsarbetet. "Snoppat" jordgubbarna hade vi gjort redan när vi plockade dem, men de fick trots allt sorteras manuellt, så att alla dåliga bär kunde tas bort. När Eva var klar med sorteringen var hon lite besviken eftersom hon tvingats kasta nästan en tredjedel för att då var dålig, övermogna, lösa eller hade någon form av fläckar. Kände på mig att jag var den skyldige.
 |
| ...och helst plötsligt är allt klart. |
När Eva var nöjd med det som återstod av vår plockningsinsats så blandade hon i socker att satte grytan på spisen. Nästa gång jag kom tillbaka till köket så var allting klart och sylten upphälld i burkar.
Uppgiften slutförd.
En punkt på listan kan strykas!
