Min amatörradiokompis, SM7BHH, har blivit silent key - 2021-01-25
Enoch Walther, som han hette, gick bort för en dryg vecka sedan, den 15:e januari, knappt en månad innan han skulle fylla 93 år.
Enochs QTH i Hörby.
Min första kontakt med Enoch hade jag i slutet på 70-talet, förmodligen på 80-metersbandet. Han hade varit radioamatör sedan någon gång på 60-talet och var en erfaren radioamatör, medan jag nyligen fått min licens. På den tiden var jag tvungen att använda mig av morsetelegrafi ett helt år innan jag fick tillstånd att börja prata i en mikrofon. Därför tror jag att vårt första QSO (radiokontakt) skedde just på telegrafi. Som radioamatör skulle, eller borde, varje kontakt på radion verifieras med ett QSL-kort, där tidpunkt, trafiksätt, ev utrustning, och QTH (var man bodde eller befann sig) skulle anges. Själv var jag som ny amatör väldigt "keen" på att få QSL-kort från mina kontakter och varje månad var det lika spännande att åka till radioklubben och där hämta upp de ev kort som skickats dit och som var till mig. Något QSL-kort, som bekräftade vår första radiokontakt, fick jag emellertid inte från Enoch, något jag alltid retade honom för när vi träffades eller pratades vid.
Enochs shack (det rum där en amatör har alla sin radioapparater och annat).
Enoch var en väldigt aktiv radioamatör, inte minst sedan han blev änkling för ett tiotal år sedan. Han var aktiv på alla de frekvenser som vi radioamatörer får använda och även på de flest trafiksätten. Han plockade ner väderkartor, körde både VHF och UHF, använde både telegrafi, telefoni och radio teletype (RTTY) och lyssnade på satelliter, men främst var han, precis som jag, en hängiven DX-are. Det senare betyder att man skulle försöka få så många godkända (QSL-kort krävdes) kontakter med så många som möjligt (helst alla) av de cirka 350 länder som fanns i amatörradiovärlden, på så många frekvenser/band som möjligt.
Alla deltagare fick varje år ett diplom.
Amatörradiohobbyn är väldigt bred och väldigt spännande. Att jag fastnade för DX berodde på att jag, som humanist och i mina egna ögen teknisk idiot, tyckte det var helt fantastiskt att jag, med hjälp av en tråd i luften, kunde sitta och diskutera livet med en likasinnad i USA, Japan eller någon annastans i världen. Än idag kan jag egentligen inte förstå att det verkligen går. Men, alla är inte intresserade av att jaga länder, eller att sitta och prata med helt okända personer runt om i världen. I ställer bygger de saker, sändare, mottagare, antenner och slutsteg (förstärkare). För att öka intresset för radiokörande, även bland de gamla rävarna, som var lite blace när jag berättade att jag kört min första kontakt med t ex Australien, så var vi ett gäng i Sverige och en svensk i Canada, som startade en årlig tävling, som kallades Årskampen.
En stolt och glad Enoch tar emot trofén av Janne, SM5DJZ.
Detta satte igång en intensiv jakt på DX. Syftet var att få kontakt med så många länder som möjligt, både månadsvis och årsvis. Varje månad skickades det ut en lägesrapport i form av en liten bulletin i pdf-format, som lätt gick att distribuera till alla deltagarna via nätet. Den radioamatör, som varje år haft kontakt med flest länder fick också förvalta det åtråvärda vandringspriset under nästkommande år. Detta var höjden av stolthet för den årliga vinnaren, då de som deltog i den här tävlingen alla var mycket garvade radiooperatörer. När vi kört tävlingen ett antal år, och tyckte att det fick räcka, så fick den amatör, som vunnit flest antal år, behålla den åtråvärda trofén. Och, vem var det som blev den lycklige om inte Enoch! Vid det här tillfället hade vi samlats flera stycken i DX-gänget hos Enoch. Hans värste konkurrent under åren hade varit Jan Hallenberg, SM5DJZ, som också fick hedersuppdraget att överlämna trofén till Enoch. Janne, som tråkigt nog också gick bort för några år sedan, var en av sveriges mest kända DX-are, som deltagit i många s k DX-peditoner både från Asien, Afrika och Amerika. Det var också Janne, som var min mentor inom hobbyn, som han introducerade mig i när vi gjorde lumpen tillsamman som signalister på P6 i Kristianstad.
Antennarbete hemma hos Enoch.
För att kunna bli framgångsrik när det gäller DX-körande, så behövs det inte bara en bra radiostation. Det behövs också antenner, som egentligen är ännu viktigare än själva radiostationen. Man kan ha den dyraste och mest exklusiva radio och det starkaste slutsteg som finns, men har du inte bra eller åtminstone hyfsade antenner är det väldigt svårt att hävda sig. Antenner hade Enoch gott om. Precis som de flesta av oss hade han ett 18 meter högt versatower, som i toppen huserade ett flertal riktantenner, som det gick att vrida på inifrån shacket. När det blir något strul med antennerna och masten måste fällas, så brukar man få hjälp av ett antal radiokompisar, då det nästan inte går att fixa felen på egen hand.
Göran, SM7DLK, står beredd att avlösa Enoch i samband med upphissningen av masten.
Nu var ju Enoch både smart och tekniskt bevandrad, så hissa ner och fälla sin huvudmast, kanske när det varnats för storm eller för att åtgärda något mindre fel, det klarade han lätt själv, inte minst med hjälp av en borrmaskin, som han med hjälp av något annat kunde använda när han hissade ner sitt torn. Men när det skulle upp igen var det dock handkraft som gällde. Och, det var ett tungt arbete för en 50-åring och förmodligen inte lättare för en 80-åring.
Ett stående inslag vi mina möten med Enoch.
Under åren har vi haft många besök hos Enoch i Hörby. Ibland var det bara jag men ibland var vi flera stycken. Det var många som kom och hälsa på Enoch, mest radioamatörer, som det finns flera av i Hörby, men också gamla kolleger från mejeriet, där Enoch var ostmästare och mejerist. Både Enoch och jag var förtjusta i princessbakelser, så när jag kom det så hade antingen han eller jag skaffat denna ingrediens till vår fikastund.
R.I.P Enoch
Nu blir det tyvärr inte några fler fikastunder eller antennarbete tillsammans med Enoch. Både han och hans radioröst eller telegrafisignal kommer att lämna ett stort tomrum värden över. Vi hoppas han kommer att återse sin kära Inga i himlen. För där kommer han med all säkerhet att hamna.
Ännu en signal har tystnat!
