Sofiero är fint även på vintern - 2021-01-31
Det har nästan blivit en rutin för oss att ta en längre promenad på helgerna, nu när golfspel inte är att tänka på. Vi har, trots snö på banan, ibland träffat Kirsten och Bertil på Vasatorp där vi både promenerat och fikat med medhavt kaffe och fikabröd. Och, till och med kokat korv i vårt trangiakök.
Kirsten och Eva fick vara packåsnor idag.
Lite långrandigt blir det i längden att knalla runt på samma ställe och nya utflyktsmål har därför valts på senare tid. Idag besökte vi, med laddade ryggsäckar, Sofiero slottsträdgård, som i alla fall jag aldrig utforskat ordentligt. Senaste besöket här var för några år sedan då vi var och tittade på den årliga bilutställningen, Sofiero Classic.
Det tog henne femton år.
Vem som anlagt trädgården hade jag själv ingen aning om, men känner ju till att vår tidigare kung, Gustav VI, var väldigt intresserad, inte minst av rhododendron. När vi gått en stund upptäckte jag en skylt där det framgick att det var kronprinsessan Margareta, Gustav VI:s första hustru, som anlagt trädgården.
Här har vår nuvarande kung och hans systrar lekt när de var barn.
När det är Sofiero Classic, som brukar arrangeras i slutet av juni, är hela den här gräsmattan framför slottet full med bilar. Varje år har man ett tema för utställningen, typ Ferraribilar, sportbilar, eller något annat och fordonen för dessa teman visas alltid upp här framför slottet.
Eva och Kirsten, som båda arbetat med barn, kallade dessa för rhododendrondagis.
När vi lämnade huvudstråket kom vi upp till ett område där man driver upp rhododendron och andra växter, både utomhus och i växthus. I fler drivbänkar fanns rhododendron i olika tillväxtstader, för senare utsättning någonstans i parken.
Påminner om motsvarande park i Ängelholm hembygdspark, som dock är mycket större.
Vi lämnade "plantskolan" och gick vidare på en stig in i skogen. Här dög plötsligt sagoskogen upp. Den anlades så sent som 2016 och var en present från Helsingborgs stad till prins Oscar, som fick titeln Hertigen av Skåne när han döptes.
Här ser man verkligen hur när det är till vårt grannland.
Härifrån bar det neråt och efter en stund var vi ända nere vid kanten av Öresund. Även här fanns en stor gräsplan där vår kung har härjat omkring när han var liten.
Kändes ibland som att vandra i urskogen.
Nu var vi så långt nere på ägorna som vi kunde komma. När vi gick därifrån valde vi smala stigar, som slingrade sig genom ett område med brusande bäckar och tät växtlighet. Borde vara spännande för barnfamiljer att låta barnen utforska detta. Lite här och var fanns skyltar som berättade om vilken typ av buskar och träd som växte där. Rhododendron fanns det förstås lite överallt.
Tänk att vakna i sitt sovrum där med en underbar utsikt över sundet och Danmark.
Nu hade vi gått runt i den stora parken en bra stund och när vi kom ut på lite bredare stigar så såg vi att vi började närma oss slottet igen, nu från baksidan. Som framgår av bilden så finns det på baksidan av slotten en glasveranda. Den ingår nu som en del av restaurangen och har naturligtvis byggts till på senare tid.
Här fikade vi med solsken i blick.
Trots att det varje julhelg erbjuds julbord här, till ganska saftigt pris, så var dock inte restaurangen öppen när vi var här. Det var vi ganska medvetna om varför vi också hade med oss egen fika, som dessutom var mycket billigare än det skulle varit i restaurangen. Precis nedanför glasverandan fanns några bänkar där vi kunde inta vår lilla måltid, på behörigt avstånd från varandra.
En liten orädd rödhake.
En som däremot inte höll avstånd var en påträngande liten gynnare som vi skämde bort med en och annan smula av våra mackor.
Kaffet var slut och smörgåsar och kakor var uppätna, så det var lika bra att vandra tillbaka till bilarna och återvända var och en till sist.
En fin dag i soligt väder!
