En Bentley och lyxig fika...

 ...och en stunds social samvaro - 2021-03-21

På facebook är jag med i en grupp som heter Fikaställen i Skåne. När Eva och jag tar våra turer i vår Morgan brukar vi nästan aldrig veta vart vi ska åka, men fika någonstans står ofta på dagordningen. Ett av våra favoritställen är Flinckmans café i Sireköpinge, men på Fikaställen i Skåne dyker det löpande upp massor av ställen, som verkar vara värda ett besök.

                                    Mysigt är fel ord och en bättre beskrivning är storslaget.

Ett mycket omtalat cafe, som vi aldrig besökt, ligger på Bjärehalvön och heter Cafe Killeröd. Men nu skulle det bli av efter att ha kommit överens med ett par golfkompisar att träffas där en söndagseftermiddag.

                                                                    Äntligen framme.

Nu var det ju tyvärr inte med Morganen vi tog oss dit, den befinner sig fortfarande i dvala i garaget. Visserligen var det en strålande vacker dag, med blå himmel, men med en temperatur där ett fordon som erbjuder värme i både ratten och i rumpan, var ett mycket lämpligare val än en öppen Morgan. Den sista etappen från huvudvägen upp till cafeets parkering var en mycket smal, dock asfalterad, väg där två bilar inte kunde mötas. Vi fick därför stanna flera gånger vid de mötesplatser som brukar finnas på sådana vägar, för att låta de mötande bilarna passera. Och det var många! Om det var så många idag, hur är det då när det är högsäsong?

                                                Mycket "guld" och kristallkronor överallt.

Det är ett flott ställe och naturligtvis hade jag googlat och tittat på hemsidan för att se om det överhuvudtaget var ekonomiskt möjligt för oss pensionärer att unna oss något mer än en slät kopp svart kaffe. Bland annat erbjöds afternoon tea för det facila priset av 345:- per person. Vi intog en dylik på vår resa till London för ett antal år sedan och vet att det kostar multum. Men det var i London det, så något liknande skulle vi inte stoppa i oss här.

                                                                        Skagenröra.

                                                    Marängtårta, värd varenda krona.

Men, det fanns också mycket annat att välja på, som inte kostade skjortan. Eva och jag beställde var sin Skagenröra på en brödskiva, som garnerats med räkor och gurka. Inte nog med det, efter mackan vräkte vi i oss var sin av husets specialitet, nämligen en marängtårta med vaniljkräm. Tillsammans med var sin kaffe fick Eva pytsa ut med 310:- för oss båda och det kan det vara värt en söndag som denna.

                                                                Bibi med solsken i blick.

Tillsamman med Bibi och Thomas satt vi sedan någon dryg timme och konverserade om både det ena och det andra. Men, mest om golf. För ett drygt år sedan var vi tillsammans i elva dagar på en resa med Easton Golf i Sesimbra i Portugal, ett mycket trevligt resmål. För närvarande är sådana utsvävningar inte aktuella på grund av pandemin, så vi diskuterade andra alternativ. Eftersom vi alla fyra har införskaffat årets golfhäfte, som erbjuder halv greenfee på massor av banor både i Sverige och utomlands, pratade vi om att göra någon tredagars golfresa i Sverige. Ekerum på Öland kan vara ett förslag, eller åka runt i Blekinge och spela flera av deras trevliga banor. Vi får se hur det blir när vi väl blivit vaccinerade.

                                                                Bentley convertible!

Det roliga tar alltid slut fort och vid halvfemtiden var det åter dags att åka hem, var och en till sitt. När vi hade gjort rätt för oss och lämnade stället upptäckte jag en häftig bil på en privat parkering, märkt Eva, precis vid utgången. Förmodligen var det ägarens bil och ett bevis på att affärerna gick bra. Kul med människor som lyckas med vad de företar sig, eller hur?

Ett litet avbrott i karantänen!

En stund i garaget...

 ...behöver inte innebära att jag gör så mycket - 2021-03-08

När jag är lite rastlös och initiativförmågan är låg så finns alltid garaget. Här har jag min tänkarstol i verkstadsdelen. Jag brukar ta med mig en kopp kaffe och ibland sätter jag på radion. 

                                                       Kaffe och kommunikationsutrustning.

När jag suttit en stund och filosoferat så tar jag oftast en sväng ut i garaget och umgås en stund med Mr Brum. När det inte är körsäsong så kan jag åtminstone torrköra lite och kolla att batteriladdaren är igång. I princip allt är gjort inför vårens första outing och eftersom bilen fick sin biannually service i april förra året så behövs inte detta göras i år igen.

                                                                Mr Brum redo för våren.

När jag gick igenom min körjournal så upptäckte jag att det var cirka 100 mil sedan jag smorde framvagnen. Även om man, enligt boken, inte behöver göra det oftare än var 160 mil så är det lika bra att göra det nu, när jag ändå är i garaget. Eftersom framvagnen är en av de svagaste delarna på en Morgan är bättre att smörja för ofta än för sällan. Alltså, dags att ta fram fettspruta, ledlampa och avtorkningspapper samt ikläda mig overall, för det här lilla jobbet tenderar ibland att bli ganska kladdigt.

                                                              Relevant utrustning framplockad.

För att lyckas med smörjningen måste jag vara lite som Houdini. Egentligen hade jag behövt tre armar, en för att hålla fettsprutans munstycke i exakt vinkel mot nippeln, en för att hålla själva fettsprutan och den tredje för att pumpa in fettet. Det minsta lilla vinkeln mot nippeln blir fel innebär nämligen att fettet kommer vid sidan av, vilket är en stor anledning till irritation. Nu är det, som väl är, endast en nippel på varje sida, så går allt som det ska så tar jobbet bara tio minuter.

                                                                Där är den lille rackaren.

Av med overallen igen och därefter en ny kopp kaffe i tänkarstolen, som belöning för utfört arbete. Medan jag sitter där och lyssnar på P1 på radion kommer jag plötsligt på ytterligare en sak som jag borde åtgärda.

                                                             Lite, men skrämmande.

För fem år sedan, när jag höll på med den årliga vinterbehandlingen av Mr Brum, ett arbete då jag är väldigt intim med min bil, upptäckte jag några små bubblor precis ovanför kederlisten som går längs fotbrädan under dörren. Efter lite efterforskningar, bland annat på det engelska forumet Talk Morgan, fick jag veta att det kunde vara något som kallas "white rust". Detta kan bero på galvanisk effekt mellan aluminium och plåt. Nu är i och för sig hela karossen på bilen av aluminium, så som humanist och med minimala insikter i ämnen som kemi och fysik, så uppfattar jag det emellertid trots allt som något som verkar vara ganska otrevligt. 

                                                                    Svårhittat i Sverige.

På samma forum fick jag kännedom om ett medel som kan förhindra ett växande angrepp, det heter ACF-50 och används inte minst inom flygplansindustrin för att motverka korrosion. Enligt förståsigpåarna på Talk Morganforumet är det här medlet flitigt använt av entusiastbilfolk i UK. Det här var jag alltså tvungen att införskaffa, men var kunde jag hitta det? Efter en hel del googlande hittade jag ETT enda ställe i Sverige som sålde ACF-50. Företaget heter Banjoj och finns i Kristianstad. De sysslar med tävlingsmotorcyklar och drivs mycket riktigt av en engelsman.

                                                                Laddad med ACF-50.

För att inte kladda ner hela bilen med den här oljan, eller vad det är för något, så behöver man en injektionsnål. Att knalla in på apoteket och be att få köpa en eller flera sådana kunde kanske i värsta fall leda till att personalen kallade på narkotikapolisen, så det var med andra ord inte ett alternativ. Nu är jag emellertid begåvad med en svärdotter som är barnmorska och som rimligtvis borde kunna skaffa mig dylik utrustning, vilket hon också gjorde. Jag sprutar ACF-50 i en liten burk och suger sedan upp vätskan med injektionssprutan (precis som jag ser tio gånger om dagen när det vaccineras för Covid-19), sedan drar jag nålen längs med kederlisten samtidigt som jag sakta trycker ut vätskan mellan listen och karossen. Ända sedan jag upptäckte bubblorna, för snart sex år sedan, har jag behandlat utsatta ställen två gånger per säsong med ACF-50. Under dessa år har jag inte lagt märke till att bubblorna blivit fler eller spritt sig.

Nöjd med dagens lilla stund tillsammans med Mr Brum i garaget, avslutade jag besöket med ännu en kopp kaffe i tänkarstolen.

Små åtgärder är bättre än inga alls!

Kort vinterträning

Några bollar på rangen - 2021-03-05

Efter dagens pass på gymet kom jag tillbaka hem full av energi. Det var ganska kallt, bara någon enstaka plusgrad, men solen sken så någon form av utetillvaro var definitivt motiverat.

                                    På väg till dagens korta träningspass på Vasatorps GK.

För att bibehålla muskelminnet i sin golfswing, så krävs det regelbunden träning på rangen eller spel på banan. Och för att orka träna är det viktigt att kroppen är fit for fight, vilket är en stor anledning till att jag går på gymet tre gånger i veckan. Vi bestämde därför med Kirsten och Bertil att vi skulle träffas på golfklubben vid halv tolvtiden för att skicka iväg några bollar på driving rangen och därefter ha lite social samvaro och prata lite.

                                Det behövs inte många bollar innan man märker om det funkar.

Vi gjorde faktiskt samma sak för en vecka sedan. Då kändes det verkligen inte bra varför jag gick missmodig från rangen efter att inte ha träffat bollarna något vidare. Men idag var en ny dag och nu skulle det nog gå bättre.

                            Hade svårt för denna klubban länge, men började hitta rätt i höstas.

Genom att börja slå några bollar med de lättare klubborna, åttor, nior och wedgar, så brukar det gå bra att hitta rätt rytm. Efter hand går man genom alla klubborna i bagen, slår några slag med varje, innan det är dags för "Storestig" - drivern. Med den vill man kunna slå så långt som möjligt, men under rådande omständigheter, med kalla bollar och en våt drivingrange där det inte blir någon rull, så blir det inte så långt som man vill. Man får bortse från längden och istället fokusera på riktning och bollflykt, annars är det lätt at deppa ihop.

                                                               Belöningen efter träningen.

                                            Bertil bruka ofta överraska med en liten dessert.

Efter en knapp timme upplevde alla att dagens träning gått betydligt bättre än förra gången. Ganska nöjda gick därför ifrån driving rangen allihop för att istället kunna ägna oss åt dagens höjdpunkt nämligen fikastunden. Vid den här tiden förra året var Eva och jag i Portugal och spelade golf. Kirsten och Bertil brukar också tillbringa flera månader i sträck i Spanien under våren, men på grund av pandemin har det  naturligtvis inte gått i år. Där vi sitter i lä, med solen blagande på oss, så blir det ganska varmt. Vi funderara vidare på om när och var man ska kunna åka på golfresor igen och drömmer oss bort till våra favoritländer, Kirsten och Bertil till Spanien och Eva och jag till Skottland.

Hoppas att vaccineringarna kommer snart!