Årets träff med kompisar från Handels i Helsingborg - 2021-04-14
Förra årets träff blev av då rådande omständigheter inställd. Men, nu var det emellertid dags igen! Tidigare år har vi alltid åkt med sundsbussarna till Helsingör för att där inta Axls torv för dryck och förplägnad. Men, då vi var lite tveksamma hur danskarna skulle agera när vi anlände dit, så valde vi att i år träffas på Roy´s i Norra Hamnen i Helsingborg.
Hur länge dessa möten med gamla polare kommer att pågå är omöjligt att säga, så för att vara säker parkerade jag i det underjordiska garaget vid Dunkerska. Här kan man stå länge och istället för att göra som vanligt när jag parkerar, d v s använda något av mina kort för betalning, så hade jag dagen innan anpassat mig till det moderna samhället genom att ta hem appen Parkster i min mobil. I denna app kan jag förlänga eller förkorta parkeringstiden och betalar därför bara för just den tid jag har bilen parkerad.
Kvickbron leder över till den sida där parapeten ligger.
Allt nog, lite stolt över att ha krånglat mig igenom det som behövdes för att parkera, så gick jag upp från garaget och tog sikte på Kvickbron. Jag var lite tidig för mötet och då det var längesedan jag var i området ville gärna gå längs hamnen och se hur det är där nu för tiden.
Precis före kvickbron tar jag av till höger, för att i sakta mak promenera längs raden av fina hus. När jaag precis tagit realen, tror det var 1962, var mina betyg inte något att yvas över. När mina föräldrar såg mina betyg och insåg att de inte var bra nog för att bli antagen till gymnasiet, så gav min mor mig pengar till spårvagnen och beordrade mig att åka ner till arbetsförmedlingen och söka arbete. Det kändes ganska tungt och upplevde samtidigt min mor som ganska oempatisk, men samtidigt fick jag mig en läxa. Min avsikt var ju att läsa på gymnasiet, gärna på Teknis eftersom flera av mina kompisar sökt sig dit. Men, för att kunna komma in på något gymnasium överhuvudtaget, så var jag tvungen att läsa upp mitt betyg i matte. Gott och väl mina föräldrar fick kontakt med en gammal officer, som tydligen var bra på matte och av honom fick jag under en tid privatlektioner. Det här med matte, fysik, biologi och kemi har aldrig varit min grej och jag insåg med tiden att teknis absolut inte var något för mig. Allt nog och emedan, jag läste upp mitt betyg, samtidigt som mitt sabbatsår innebar att jag tillbringade denna tid som kontorsassistent på ett företag som hette FoderkompanietOch, det det jag jag tänkte på när jag inledde min promenad längs hamnen. För just här, lite längre fram, låg just Foderkompaniet, omgivet av höga silos och lagerlokaler. Detta var som sagt lång före datorernas intåg på kontoren och jag minns bland annat att jag fick föra ett manuellt kundregister i form av små kort, ett för varje kund, där jag skrev in vad kunden just köpt. Jag fick också knalla iväg till tullkontoret med en massa papper som skulle stämplas med en väldig massa stämplar, när den dryge tullaren väl hittat rätt stämplar att använda. Månadslönen var 500:-, låter lite, men på den tiden kunde man köpa en hel del för den summan. Efter avslutat sabbatsår/arbetsår, kom jag i alla fall (gud ske lov) in på Handelsgymnasiet i Helsingborg och det var dessa skolkamrater jag skulle träffa idag.
Lite skillnad mot silos och lagerlokaler.
Alltså ingen färja!
Men, det fanns också lite mer normala fritidsbåtar.
Nu fanns här varken silos eller lagerlokaler, nu har Norra Hanen blivit ett riktigt prestigeområde, där de boende, som vill och har råd, kan förtöja sin båt längs kajkanten. Det första jag såg när jag svängt av från kvickbron var en båt som nästan liknade en av sundsbussarna. Men när jag kom närmare förstod jag att så inte var fallet.
Många krogar att välja mellan.
När jag flanerade längs hamnen funderade jag över hur många restauranger det egentligen finns i Helsingborg. Här verkade det finnas någon form av restaurang, pub eller café i nästan varje hus.
Här möts gamla och nya Helsingborg.
Gatorna från Kungsgatan och Drottninggatan går i 90 grader från dessa ner mot hamnen. När jag i en av dessa gator blickar uppåt centrum finns det en helt annan typ av fastigheter.
En vy från norra delen av hamnen, där vi ser delar av utbyggnaden av tidigare oceanhamnen
När jag kom fram till Roy´s fanns det ingen av mina kamrater där, men stället var propp fullt både inne och på uteserveringen. Vi hade inte bokat bord, så hur skulle vi på plats här, tolv stycken? I och för sig var klockan just tolv och kanske de flesta i bästa fall var lunchgäster, som snart skulle tillbaka till sina arbeten.
Ronny och Thomas.
När jag står och väntar utanför Roy´s så dyker två kända figurer fram. De bor inte heller i Helsingborg längre och det är nog därför även de är lite tidiga. Ronny, som bor i Vejbystrand, tror jag, brukar alltid ha med sig alla gamla klasskort, som brukar betittas med stort intresse av samtliga närvarande.
Ronny, Rolf och Inga. Inga bor högst upp i huset strax intill.
Efterhand dyker än den ene och än den andre upp och snart är vi alla samlade. Det blir mycket hälsande, men dock inget kramande, även om vi alla gärna brukar ge Inga, den enda tjejen denna gången en kram. De flesta beställde nog Wallenbergare, medan andra fördrog stekt sill eller torskrygg. Enligt reglerna får vi endast sitt fyra vid varje bord, vilket resulterade i att vi bytte med varandra till olika bord för att alla skulle kunna få ett snack med alla.
Två journalister samt en f d ekonomichef som nu har några styrelseuppdrag.
Varje gång vi träffas får man alltid veta lite mer om hur någon levt sitt liv och varför det blev just så. För även om vi gick i skolan tillsammans så umgicks vi kanske inte lika mycket med alla. Efter att ha frågat hur de blev journalister svarade den ene att han skrivit och fått publicerat dikter hos olika tidningar och sedan sökt jobb på en tidning och också blivit anställd. Den andre, som tillbringat en del tid utomlands, bl a i Ungern skrev om hur det var i Ungern vilket också publicerades i flera tidningar. Efter att ha gett upp tanken på att bli copywriter på en reklambyrå slog sig även han in på journalistbanan. Båda två är nu aktiva i styrelsen för seniorjournalisterna (det heter något annat, men jag har glömt det).
Alla verkade ha trevligt tillsammans och hungriga var de tydligen också.
Efter några timmar så var det dags för uppbrott. Vi har naturligtvis för avsikt att träffas igen även nåsta år, med förhoppningen att alla som kom idag och gärna några till sim vi saknade, ska dyka upp även då. Tyvärr så är det några som av olika anledningar inte längre har möjlighet till detta.
Och, min Parksterapp fungerade fördömligt!
