Sexton Morgans for till Eriksberg - 2021-06-20/21
Vi var nog inte ensamma om att ha lite abstinensbesvär när det gäller bilträffar. Därför var uppskattningen så stor, när Thomas Svensson skickade mail om en träff på Eriksberg i Blekinge, att han till och med fick göra om den två gånger.
Gemensamt beslut om färdväg.
Eva och jag skulle delta vid den andra träffen, eftersom den första, veckan innan, redan var fullbokad. Precis som vi brukar göra när vi ska köra till Morganmötena, så körde vi tillsammans med Anita och Ola, som bor i Bjärred. Vi hade bestämt möte vid Vikingabyn i Lödde och för en gångs skull fick Ola vänta på oss. Det brukar vara tvärtom.
Inget ställe vi vill rekommendera om ni inte är vrålhungriga.
Eftersom vi skulle infinna oss i Eriksberg redan 1200 tog vi det trista beslutet att välja att köra på E22:an i princip hela vägen. En bit utanför Kristianstad var det läge att inta morgonens andrafrukost varför vi stannade till vid ett ställe som heter Rasten. Utbudet av ätbart var verkligen inte något att skriva hem om, en torr macka och en kopp kaffe fick räcka. Vi skulle ju faktiskt äta lunch redan kl 1300 när vi anlände till Eriksberg.
Ola välkomnar paret Limseth.
Det dröjde dock inte länge innan alla hade anlänt.
De första vi träffade på vid ankomsten var paret Limseth, boende i Frankrike men med sommarställe på Öland, som stod och väntade längs vägen i sin twotone gröna Morgan Roadster.
Vackert så det förslår är det när vi passerar en sjö med de ovanliga rosa näckrosorna.
Klockan var tolv och innan lunchen uppe på säteriet, var planen nu att vi skulle köra i cirka en timme genom den 925 hektar stora safariparken. Här finns 1800 vilda djur, det är alltså ingen djurpark, med arter som visenter, vildsvin och flera olika sorters hjortar. Utöver dessa finns det också möjlighet att se havsörnar, som också lär finnas att se ganska ofta.Vägen runt naturreservatet var smal och asfalterad med en maxhastighet på 30 km. Solen stod högt på himlen varför chansen att se några djur vid denna tiden på dagen var ganska små, då de höll sig i skuggan i skogar och buskage. Men det skulle bli bättre framåt kvällen.
Det tog en stund innan alla kunde rätta i sig i ledet.
Efter safarirundan, men före lunchen, var det dags för gruppfotografering. Alla bilarna beordrades av Thomas att, på ett käckt och trevligt sätt, parkera framför säteribyggnaden. När alla var uppställda på rekommenderat sätt så skulle naturligtvis denna vackra fordonsgrupp fotograferas från alla tänkbara vinklar.
Lunchen intogs i restaurangen i Visenthuset.
Efter lunchen, som var avklarad vid 14-tiden, var det som det heter, fria aktiviteter fram till klockan sju på kvällen, då mingel och en trerättersmiddag skulle avverkas.
Bra standard på rummen.
Vid 23-tiden dök djuren upp nedanför relaxavdelningens däck.
Inkvarteringen av deltagarna gjordes i tre-fyra olika byggnader. Eva och jag tilldelades ett rum i Safarivillan, där också sex andra par inkvarterades. Rummen var förhållandevis rymliga med en stor dubbelsäng och en liten soffgrupp. Platteven blev överhuvudtaget inte aktiverad. Härifrån hade vi också en vacker utsikt mot baksidan av säteriets huvudbyggnad och vidare ner mot utsikten över den s k savannen dit djuren kom sent på kvällarna.
Ola och Anita bodde i ett annat hus, men kom och hälsade på.
Utanför varje rum, i den långa byggnaden, fanns två fåtöljer där vi kunde sitta och mingla med de övriga som bodde där. Det dröjde inte länge förrän både öl och vin plockades fram, så att folk kunde läska sig i den ganska höga värmen.
Christers senaste fynd...
...den äldsta bilen på plats, rönte stort intresse.
Fram till kvällens middag tog alla det lite lugnt. De flesta av gossarna diskuterade förstås en hel del Morganfrågor på parkeringen. Den gode Christer från Kalmar dök nämligen upp i ytterligare en för honom "ny" Morgan. Det är en Morgan +4 från 1952, en s k flatrad och den 26:e Morganen i hans ägo.
Där tittar han fram, Jonas, som numera har tre klassiker i sitt garage.
Deltog gjorde också en Morganägare från Österlen. I hans fina garage finns nu inte bara två fina Morgan, med cirka fyrtio års åldersskillnad, utan också en relativt nyinköpt Jaguar MKII.
Dags för kvällens trerätters middag.
Det var dags för middag i Visenten. Både på lunchen och middagen präglades menyn av produkter från safariparken, m a o en hel del mat tillagat på vilt av olika slag. Allting smakade bra förutom att jag råkat få en bit dovviltsinnanlår, som gjort ett allt för kort besök på stekjärnet. En annan missräkning var vinpaketet á 495:-. I paketet ingick tre viner varav det till huvudrätten var ett portugisiskt vin vid namn Quinta do Javali 2019. För egen del dricker jag inte dessa ädla drycker, men de tre övriga vid bordet valde vinpaketet just på grund av att detta vin fanns med. När vinet till förrätten, toast skagen med löjrom, var uppdrucket och det var dags för huvudrätten skulle då det portugisiska vinet serveras. Servitrisen berättade då att just det vinet var slut och fick ersättas med något annat, som visade sig vara ett helt ordinärt, ganska billigt rödvin. Det blev en stor besvikelse för vinälskarna!
Lite dålig bild p g a mörkret, men många djur finns där.Det blev kväll. Middagens eftersnack försiggick, för en hel del av de manliga deltagarna, runt våra Morgans på parkeringen. Kvinnorna drog sig mot altanen på relaxavdelningen, som vette ut mot "savannen" med vattenhålen strax nedanför. När mörkret tätnade alltmer dök de upp, hjortarna, vildsvinen och en väldig massa sjöfågel. Visenterna verkade ha annat för sig och lyste därför med sin frånvaro. Parken är ju väldigt stor och sjöar och dammar finns på många ställen på området, så det är inte säkert att de kommer just hit.
Det närmaste vi kom några av djuren.
Det blev tid att krypa till kojs. Sängarna var väldigt bekväma, men för säkerhets skull hade jag, som alltid när vi reser någonstans, med mig min egen huvudkudde. Det har nämligen hänt att jag råkat bo på hotell där det endast fanns skumgummifyllda kuddar i sängen. Och, det är faktiskt inget vidare. Nu var det dock inte så på detta stället. På morgonen intogs frukosten, som även den tillstor del bestod av korv, leverpastej etc som gjorts på vilt. Efter att ha packat våra grejer i det diminutiva bagageutrymmet som finns i en Morgan, så beslöt några av oss att köra ytterligare en runda i parken. Denna gången kom vi verkligen nära djuren, då en vildsvinshona och hennes kultingar lugnt passerade över vägen, precis framför våra bilar. Trots att våra bilar bara var några meter ifrån dem så stannade honan och åt strax intill oss. Ungarna såg däremot lite frågande ut.
Suffletterna fälldes upp , även om man i en Morgan alltid blir lite våt någonstans, på benen, armarna eller någon annanstans.
Redan en vecka innan vi skulle åka iväg hade jag kollat väderutsikterna på DMI. Varje dag förutspåddes rikliga regnmängder både på söndagen och måndagen. Men, som i många fall så hade meteorologerna fel, för både under ditresan och resten av söndagen var det ett strålande väder. Detsamma gällde på måndag morgon, när alla skulle ge sig iväg. Så både Anita och Ola och Eva och jag beslöt att inleda hemresa med suffletterna nerfällda. Efter bara någon mil så började det emellertid att se svart ut på himlen i vår färdriktning. Det är ju ingen höjdare att stanna på en högtrafikerad väg för att fälla upp taket, varför vi stannade till, innan vi kom ut på E22:an och förberedde oss för regn.
En Morgan har torkare med två hastigheter, så det så!Och regn blev det. Några rejäla åskskurar fick vi köra igenom, men efter bara ett fåtal mil hade vi passerat ovädret och en blå himmel började visa sig igen. Men, nu var suffletterna genomvåta och därför fick de sitta uppe resten av vägen, för att de skulle torka. Lite skämmigt var det dock, eftersom det i de bilar vi mötte kunde finnas sportvagnsfolk, som säkert tyckte att vi var mesar som hade taken uppe i det fina vädret. För så hade jag nog tänkt i en sådan situation.
Avsittning och uppackning.
Resten av färden hem gick bra, även om det är ganska tråkigt att marscha i 110 km i timmen på spikraka vägar med mycket trafik. Den enda pausen, under den cirka 16 mil långa hemfärden, gjorde vi på Ekerödsrasten utanför Kristianstad, där vi tog en fika. Någon mil innan vårt slutmål tog vi avsked av Ola och Anita, som skulle vidare till Bjärred. Och, snart var vi hemma igen!
Borta bra men hemma bäst!
