Ännu ett nytt cafébesök

Paret Kvant i Viken var också lite uttråkade - 2021-12-29

Visst, det är mysigt att sitta inne vid en tänd brasa, med en god bok och titta ut på gråvädret. Men, i längden blir det också långtråkigt. Något golfspel har ju inte vara att tänka på varför utetillvaron har inskränkt sig till en och annan långpromenad.

                            Även om det var dimmigt, så gick det inte att missa den här skylten.

I onsdags ringde Jörgen Kvant, en av våra golfkompisar och undrade om vi inte kunde träffas någonstans och ta en fika. Social kontakt är viktigt och ska inte underskattas för välbefinnandet, så vi tyckte det var en bra ide´. Jörgen fru Eva föreslog ett nytt ställe som heter Kullamust i Mjöhult. Detta ligger inte precis nästgårds för vår del, men vad spelade det för roll, huvudsaken var att vi fick några timmars miljöombyte.

                                                                Tja, kanske inte så dum.

Varje gång vi har träffat paret Kvant de senaste åren har Jörgen alltid varit iklädd en golfkeps av något slag. Enligt ganska tillförlitliga källor har jag emellertid informerats om att frun i huset ansåg att det började bli lite tjatigt med de här gamla kepsarna. Därför var det idag dags för Jörgen att visa upp sin nya huvudbonad för allmänheten. Faktiskt precis som vår Morgankompis Ola gjorde för någon månad sedan.

                                                        Pittoreskt med rustig inredning.

Det här stället påminner en del om Solhälla, som ligger i närheten av Lund och som också har äppelodlingar och säljer must. Dit var vi, även då med Kvants, för någon månad sedan. Men nu var vi här och kollade menyn, som i mina ögon innehöll rätt konstiga saker med för mig okända ingredienseer, Och sådant upplever jag som ganska riskfullt att utsätta mig för.

                                                            Ser nästan ut som vegetarisk.

Det jag närmast kunde tänka mig på menyn, var en pizza, även om det enda jag kände igen som topping var potatis. Jo, även någon skiva parmaskinka var något som jag visste vad det var, men jag visste också att den typen av skinka är väldigt seg och svårdelad. När jag blev serverad min pizza kommenterade min Eva det med att hon insåg att jag verkade ha kommit utanför min comfort zone. Damerna valde båda tomatsoppa.

                                                    Borde vara intressant för våra damer.

När vi alla ätit färdigt och även intagit kaffe, så blev det rundvandring i lokalerna. Det fanns hur mycket must som helst av olika slag att begrunda, men inte bara det, det fanns även en Klipphörna. Av ordet att döma så skulle man med andra ord kunna göra fynd i den här hörnan. Men, till min stora förvåning fanns det faktiskt inte ens något i den här Klipphörnan som kunde fresta min Eva till att hala fram sin plånbok, något som jag faktiskt sällan får uppleva.

                                    Öppet nästan jämt, men ofta tom på ägg under helgerna.

                                                                        Lycklig äggfyndare.

Vi tillbringade väl halvannan timme i caféet med att beklaga oss över vädret och sakernas tillstånd, innan vi beslöt att den här korta men dock trevliga sociala samvaron var slut för den här gången. Dimman hade tätnat ytterligare och det började också att mörkna, så det gällde att ta det lugnt i trafiken på vägen hem. Nu skulle vi emellertid inte köra direkt tillbaka söderut. När vi ändå var i trakterna tog vi en sväng till vår äggleverantör i Mörarp, Äggboden. Här brukar vi köpa ett flak med 30 ägg för det facila priset av 60:- ganska ofta när vi har spelat golf på Vasatorp.

För att köra lugnt och stilla tillbaka hem, lade jag faktiskt ett ägg mellan högerfoten och gaspedalen. 

Ägg är nyttigt och kan användas till mycket!

Grabblunch i Helsingborg - 2021-12-15

Längesedan gamla golfgänget träffades.

En dag kom det ett mail. Det var från Hasse, en av det gamla golfgänget, som träffades och spelade golf på olika golfbanor varje fredag. Efter att ha bott ute i skogen i Örkelljunga under ett tiotal år, har han och Anna-Lena nu åter flyttat tillbaka till Helsingborg. Han undrade om vi var intresserade att träffas över en lunch. Och, det var vi.

                                                                Där har vi en av dem.

För att vara oberoende av parkeringstid så valde jag att ställa bilen i det underjordiska garaget vid Dunkers kulturhus. Här kunde jag använda min, relativt nyanskaffade perkeringsapp från Parkster, som gör att jag kan ändra hämtningstiden av bilen från min mobil. Mycket användbar! Vi skulle träffas vid Stortorget varför jag tog en promenad genom stan och Kulla gågatan, som utmynnar just vid det tidigare nämnda torget. Vid framkomsten ser jag plötsligt en lite förvirrad person, som uppenbarar sig, efter att ha studerat bostadsannonserna i fönstret till ett mäklarkontor. Det var Jörgen, Kvantasatan, Kvant (han brukade benämna sig på det viset när han missade ett golfslag). Han kom stadigt till vårt golfspelande varje fredag, trots att han fortfarande arbetade. Har för mig att han berättade för receptionen där han arbetade att han skulle på kundbesök.

                                                    Ett kärt återseende verkar det som.

Strax efter upptäckte jag vår sammankallade, Hasse, som stod och väntade inte så långt därifrån. Han såg ut att ha blivit lite större sedan jag såg honom sist, åtminstone på bredden i midjehöjd. Inte så konstigt då han både är bra på att laga mat och att äta den.

                                    Det var flera år sedan jag hade nöjet att infinna mig här.

Några av de tillfrågade hade tyvärr lämnat återbud, eftersom de hade bokat in andra åtaganden, men vi väntade dock forfarande på Eiert. Det var kallt och rått ute så vi stegade fram till entrén på Hotell Mollberg, där lunchen skulle avätas. Vi satte oss och pratade i baren i väntan på att Eiert skulle infinna sig. Det var bara någon vecka sedan han och hans Inga-Lis kom hem från Spanien för att fira jul tillsammans med sin dotter och hennes familj i Sverige. Han och Inga-Lis har en lägenhet utanför Alicante och tillbringar en hel del tid där och inte minst på de lokala golfbanorna. Men, det är ju å andra sidan ingen ursäkt för att komma för sent.

                                                Ja, det fanns många minnen att tala om.

Så småningom dök även Eiert upp och vår lilla grupp hänvisades strax därefter till vårt bord, som Hasse varit smart nog att beställa i förväg. Det var massor av folk i restaurangen, eftersom det också serverades julbord den här dagen. Istället för att vräka i oss ett julbord, så här strax innan julfirandet, så nöjde sig vårt lilla sällskap med dagens rätt. Förutom den återkommande fredagsgolfen, så hade vi också tillsammans med ytterligare några andra, idag icke närvarande golfkompisar, vid flera tillfällen varit och spelat golf i både Skottland och Irland, där vi hade riktigt kul varje gång.

                                                            Kullagatan ännu en gång.

Efter en god lunch och mycket snack, som vanligt när vi träffas, så föreslog Hasse att vi skulle följa med honom hem och dricka kaffe. Stilla vi gick genom staden, förbi St. Jörgens plats och vidare norrut på Drottninggatan. Innan Hasse och Anna-Lena flyttade till Örkelljunga, så bodde de i en stor lägenhet, med rummen i fil, just här på Drottninggatan. 

                                                                              Nice view!

Idag bor de, inte i samma hus som tidigare, men näst intill. Kaffe och lite småkakor serverades elegant av Hasse och vi fortsatte minnas alla dråpliga situationer som inträffat på våra golfresor. I sitt tidigare boende på Drottninggatan hade de sina fönster och balkong ut mot gatan och Margaretaparken. Men nu, i den nya lägenheten, kan de nog anses ha en av de bästa utsikterna mot Öresund som man kan önska.

                                Jycken, som fått lite kaka av mig, såg ledsen ut när vi skulle gå.

Att bo så nära havet som möjligt är viktigt för Hasse. Varje morgon, i ur och skur, skrider han nämligen iklädd morgonrock och badtofflor, ner till bryggan och tar sig ett morgondopp. Vi andra förstod inte riktigt tjusningen med denna sedvänja, men alla har vi något som står ut och som verkar underligt av andra. Själv har jag till exempel lingon till allt jag äter, utom soppa. Något som vissa anser märkligt. När det var färdigsnackat oss emellan, tackade vi för oss, klappade Hasse lille schnauzer och drog oss mot garaget för att hämta bilarna och köra hem, var och en till sitt. Eiert lovade att han skulle kalla till ny lunchträff i februari nästa år.

Den som lever får se.