Ibland finns det även några måsten - 2022-05-21
Det här med trädgård har nog aldrig varit någon större passion för mig. Och, även om Eva föredrar att tillbringa mycket tid på golfbanan, så är hon dock ganska intresserad av blommor och att odla olika saker i våra pallkragar. När vår trädgård väl kommit i ordning framåt senvåren, så är det självklart att jag uppskattar den jag oxo. Det är bara vägen dit som kan vara lite jobbig.
Klippo anses vara ett bra fabrikat.
Under många år klippte jag gräset med en handjagare. Det var egentligen inget större jobb eftersom vår gräsmatta inte är speciellt stor. Men, så fick vi överta en bensindriven apparat av märket Klippo av vår dotter och svärson, som tyckte den var för smal för deras behov. För vår del är den hur lagom som helst. När jag väl får igång den! Den är med andra ord inte precis lättstartad, framförallt inte när den ska användas första gången för säsongen. Trots att jag följer startinstruktionerna till punkt och pricka så vägrar den envist att starta. Detta trots en fullständig service hos Granngården förra året. Medveten om detta tar jag alltid med mig en liten pall och en tändstiftsnyckel ut i trädgården, när jag ger mig i kast med min Klippo.
Rätt nöjd, när jag klippt färdigt.
Efter att, under minst en halv timme, kämpat med dragsnöret, fyllt bensin ända upp och kollat tändstiftet ett antal gånger, så startar den emellertid alltid till slut, dock efter många svordomar och en hög grad av irritation. I år har jag också haft lite flyt med vädret, för samma dag jag gödslade gräsmattan med hönsgödsel, så regnade det i flera dagar efter det, precis som på beställning. Därför lär nog Mr Klippo få jobba lite oftare än vanligt framöver.
Ser kanske konstigt ut, men vi får lita på Jonas.
Att klippa gräsmattan är mitt jobb och en av de få saker jag förstår hur det ska göras i trädgården. När det gäller resten av vårens trädgårdsjobb brukar jag underkasta mig Evas arbetsplanering. Okej, potatisen brukar jag klara av att sätta själv, men i år hade vår son Jonas, när vi inte var hemma, varit och lagt halm över hela vårt lilla potatisland, innan potatisen var satta. Så istället för att gräva en fåra att sätta potatisen i, så grävde vi istället ner varje potatis för sig i ett hål. Sedan lade vi halmen över alltihop, vilket enligt Jonas, gör att fukten blir kvar i jorden. Allt är värt att prova eftersom förra årets potatisodling var rena rama katastrofen, trots att vi brukar få fina "päror,"när de väl kommer upp. Den sort vi lyckats bäst med heter Rocket, som är fast och ganska tidig.
Här ska det förhoppningsvis bli dill.
Fågelsäkert.
Sedan var det dags för Evas avdelning. Hon hade inhandlat ett antal fröpåsar och började med att fylla jord i några av pallkragarna. I en av dem sådde hon sedan dill, som hon brukar lyckas ganska bra med. Och, för att fåglarna inte ska äta upp fröerna, så hade hon investerat i ett litet tält, som med hjälp av några plastbyglar, kunde monteras över pallkragen.
Förhoppningsvis fågelsäkert även här.
En annan sak vi försökte med förra året var blåbär. Det blev inte något med det. Här kan vi inte skylla på några fåglar, för det kom inte fram ett endaste bär. I år verkar det dock se lite mer lovande ut eftersom de blommar. Som framgår av bilden har vi, för barnbarnens skull, satt korkar på varje stålpinne för att de inte ska kunna skada sig.
Den vänstra är säker för råkor och kajor.
Den här gynnaren och hela hans släkt är flitiga gäster.
Under hela senhösten och hela vintern har vi haft två fågelfröautomater hängande i ett träd. I den ena har vi skalade fröer av något slag och i den andre har vi jordnötter. Mycket populärt matställe har vi märkt, inte bara av småfåglar utan också av en hel familj ekorrar. Problemet är de stora råkorna. De kommer inte år fröerna, men behållaren med jordnötter hänger dom sig i och förstör gallret med sina stora näbbar. Plus att de för ett himla liv, som sätter igång så snart det ljusnar. Nu har vi kommit på att plocka in just nötterna på nätterna, så att vi inte behöver väckas av deras högljudda kraxande.
Här ska det växa massor av tomater och gurka hoppas vi.
Det finns en hel del grönsaker, som det skulle vara kul att prova att odla, till exempel sparris, som vår granne gör med stor framgång, eller brysselkål som jag är väldigt förtjust i. Men, jag har hört att inte minst brysselkål ska vara svårt och ofta drar till sig insekter som äter upp kålen. Några säkra kort finns det dock. Tomater och gurka har Eva nämligen lyckats över förväntan med och som hon odlar i vårt lilla växthus.
Nu är det bara resten kvar.
När nu en hel del av våra staplande försök med grönsaksodling är klart, så återstår det emellertid en del kvar att göra innan trädgården är klar för sommaren. Alla trädgårdsmöblerna ska ut, monteras och tvättas av. Sedan ska Eva fixa nytt tak och nya sidoskynken till vår illa paviljong. När sedan allt är klart kan vi nöja oss med att vattna lite då och då och se alla våra grönsaker växa tills vi kan äta dem.
Så är det!
