Besök hos Kullabygdens bakgård - 2022-07-11
Det var våra kompisar i Viken som lockade oss dit. De kör nästan dagligen på utflykter och utforskar både närområdet och ibland lite mer avlägsna trakter. Och, i princip varje gång har de hittat ett nytt litet smultronställe som kan vara värt en omväg.
Vi parkerade vid sidan av en annan cabriolet...
...för att sedan följa anvisningen in till etablissemanget.
Denna gången föreslogs det att vi skulle möta upp med dem på ett ställe på landet, en bit innan Jonstorp. Det var en sådan där varm sommardag, varför det var naturligt för Eva och mig att färdas dit, med taket nere i vår Morgan.
Utbudet var inget att klaga på.
Vid ingången till själva butiken fnns en skylt som uppgav att endast ett sällskap fick träda in gemensamt. Det fanns en lite kö utanför och en del besökare kom ut med en liten låda, som jag undrade vad den innehöll. Det visade sig att de här människorna, de med lådorna alltså, inte avsåg att fika utan istället varit och köpt bröd eller annat för att ta med sig hem. Vi skulle dock fika och när vi äntligen kom in för att beställa, så försåg vi oss med både mackor och bakelser.
Stallet.
Här sitter vi i saktmod och njuter vår fika, omgiven av andra pensionärer.
Det fanns plats både ute i trädgården och inne i stallet, där vi föresten själv fick hämta våra kaffekoppar, fat och skedar, men vi satte oss vid ett bord i skuggan i trädgården. Som vanligt avhandlade vi veckans händelser och drömde lite om att kunna göra en resa någonstans till hösten. Vi får se hur de blir med det?
Bakom mig är kön till glasskiosken lång.
Efter någon timme tyck vi att det var färdigfikat, men ändå att det var för tidigt att skiljas. Så, vi beslöt oss för att köra vidare till Vikens Hamn, där vi skulle unna oss en glass.
Och, den innehåller bara EN kula!
Här sålde man Ottos glass, ett varumärke jag inte hört talas om tidigare. Men, det var tydligen bara jag för de övriga kände väl till det. Det var verkligen inte några miniglassar utan rejäla grejer. Jag var glad att jag inte valde två eller tre kulor, men sylt och grädde ville jag absolut ha.
Sådana här är eftersökta idag och kostar en hel del.
Ja, så gick vi där med vår glassar, runt i hamnen och betraktade alla båtar och människor. Och, rätt som det var upptäckte jag en mycket fin, förmodligen nyrenoverad, "flaka" eller flakmoped, som det egentligen heter.
Stor och liten.
När vi slutligen ätit, tittat och pratat färdigt och skulle köra tillbaka till Lödde upptäckte vi att ännu en cabbe hade parkerat vid sidan av vår Morgan. En viss skillnad i storlek och stor skillnad i härkomst.
Tyst, försiktig och allvarlig!
Plötsligt kommer några människor, varav några barn, och börjar fråga om vår bil. Den lille pojken, som var sju år gammal, var enligt farföräldrarna extremt intresserad av alla med en ratt. Han var väldigt allvarlig, när vi tillät honom att sätta sig i bilen och torrköra. Han sade inte ett ljud utan satt bara där andäktigt, med händerna på ratten. När han efter en stund tittat sig mätt på bilen och han och hans familj lämnade oss, tog vi adjö av våra kompisar och åkte hem.
God fika, fint väder, trevligt sällskap och mysig Morgantur!
