Sexton mil i Morgan i strålande sol - 2022-08-10
Anita och Ola var nellade att köra Morgan. Och, i en öppen Morgan var nog det behagligaste stället vi kunde befinna oss i när temperaturen pendlade runt 30C. Naturligtvis var Eva och jag med på noterna.
Stora fingrar, smalt utrymme och liten lampa innebär problem.
Innan de kom hit för att vi skulle börja färden från Löddeköpinge, hade Ola gjort en liten "åtgärd före körning" och upptäckt att en av lamporna i positionsljusen var sönder. I mitt ganska omfattande förråd av lampor letade vi fram en som verkade passa. Efter flera försök, både av tjejerna och Ola, lyckades de till slut få in glödlampan i fästet. Jodå, den lyste, men ynkligt svagt. Ola, som är elektriker konstaterade att det var en trewattare och inte den femwattare, som hade behövts för att det skulle lysa ordentligt. Han får väl kontakta någon av sina leverantörer, så fixar dom det säkert.
Så här ska det se ut när vi är ute våra Morgans.
Efter att ha varit inne och snurrat runt i utkanterna i Lund, kom vi så småningom ut på den typen av vägar som vi föredrar att färdas på. På vägar med mycket trafik bör man, även om man inte är tvungen, men för att visa hänsyn, hålla den hastighet som gäller för den vägen, för att inte orsaka köbildning. Och, visst är det kul att gasa lite, men behagligast är det att cruisa i cirka 70 km i timmen.
Undrar vad det var han ville titta på där?
Eftersom det är resan som är målet och inte själva slutmålet, så tar vi vanligtvis inte den närmaste vägen på våra utflykter. På slingrande smala vägar och ofta också omvägar, så får vi se platser, som vi inte sett tidigare. Vid vår färd söderut hade vi också turen att se flygande storkar, vilket nog berodde på att vi var i närheten av det välkända storkhägnet. När vi passerade genom skogsområden så gjorde vi ibland ett kort stopp då Ola ville titta lite närmare på skogen.
Två fortskaffningsmedel för intresserade att betrakta.
Äntligen skulle vi få något i magen.
Nu var klockan omkring halv två på eftermiddagen och hungern gjorde sig påmind hos oss alla fyra. Så småningom anlände vi i alla fall till slutdestinationen, Abbekås. Här skulle det, enligt Anita och Ola, finnas ett etablissemang som serverade bra mat. Vi parkerade i hamnen, som nu när semestern var slut för många, inte var så överbefolkad, som vi befarat. Etablissemanget, Anita och Ola, talat om visade sig vara Bongska Huset. Det har säkert en historia, men som jag glömde att ta reda på.
Till och med too much köttbullar för mig.
Restaurangen visade sig ha gott om plats både ute och inne. Med tanke på vädret var det ganska självklart att vi skulle inta vår måltid på uteserveringen. Som allmänt känt föredrar jag enkla rätter, typ husmanskost. Det enda i den vägen, som fanns på menyn, var barnportion med köttbullar. Lite försynt frågade jag därför servitören om det gick att få motsvarande rätt för en vuxen, vilket visade sig gå alldeles utmärkt. För de övriga i sällskapet föll valet på räkmacka (Ola) medan damerna valde var sin mycket god fiskgratäng.
En del verkade vara ute på sjön...
...medan andra satt och filosoferade i lugnet utanför fiskeboden.
Maten var till belåtenhet, även om min vuxenportion av köttbullar var i största laget. Mor lärde mig vid späd ålder att det inte var fint att lämna mat kvar på tallriken, men det fick jag faktiskt göra den här gången. När vi nu var här för första gången, åtminstone för Eva och mig, så tog vi en liten runda i hamnen och kollade på båtarna och det sömniga folklivet.
Det var vackert i denna skogen också!
Det blev varmt i solen när vi gick omkring i hamnen och vi bestämde oss att sätta oss i bilarna, där vi kunde svalka oss i fartvinden och vända kosan hemåt. Vid hemfärden försökte vi välja andra vägar än på vägen ner till Abbekås. Även här passerade vi skogsområden, som vi var tvungna att betrakta lite närmare.
Märkligt ställe för flygplan.
Längs en väg passerade vi en gård, där fältet vid sidan av gården var full av flygplan. Vem som äger dem och varför de fanns mitt ute på en åker förtäljer inte historien, men det finns säkert någon som kan berätta.
Tack för denna gången.
Dagens utflykt närmade sig sitt slut och när vi närmade oss Borgeby Slott, i närheten av Löddeköpinge, stannade vi till. Idag var det tomt på bilar och MC runt slottet, men varje tisdag från klockan fyra på eftermiddagen och fram till åttatiden på kvällen, är här en bilträff dit det vallfärdar tusentals bilar och MC från hela Skåne och till och med från Danmark. Vi tyckte det var ett lämpligt ställe att ta avsked av varandra nu när Anita och Ola skulle köra hem till Bjärred och vi vidare till Löddeköpinge.
Fortfarande mätt skippade jag kvällsmaten!
