måndag 26 december 2022

Tre läsvärda tegelstenar av Fredrik Backman.

 En trilogi som omfattar 1700 sidor - 2022-12-26

Idag, annandag jul är det ett riktigt innesittarväder. Ofta får jag samvetskval, när jag sitter inne och häckar en hel dag framför brasan, men så känner jag inte alls idag. Men, dagen är inte slut och jag bara väntr på att Eva ska komma och dra upp mig ur stolen för att följa med på ytterligare en av hennes dagliga promenader. Men, idag får hon i sa fall gå ut själv!

Både Eva och jag läser väldigt mycket, Eva förmodligen ännu mer än vad jag gör. Våra promenader leder också oss ofta förbi Akademibokhandeln på Center Syd, en butik som vi och många andra hållit under armarna under hela pandemin. Jag vet inte om jag tidigare nämnt en författare som heter Denise Rudberg. Läste en bok av henne efter ett tips från någon och blev väldigt förtjust. Dels har hon skrivit en serie av tolv eller tretton böcker om kriminalfall, som alla utspelar sig i Stockholmstrakten. Varje titel har en siffra, typ "ett mord för mycket" etc, så det är lätt att läsa böckerna i rätt ordning, även om det inte är nödvändigt för att få behållning av berättelserna. Har man läst en av dem är man nästan tvungen att fortsätta, så jag har läst alla! Men hon har också skrivit en serie på (hittills) fyra böcker, där handlingen utspelar sig under andra världskriget. Här har en hemlig avdelning inom försvarsmakten sållat fram ett antal kvinnor, med olika bakgrund och egenskaper, som får i uppgift att tolka krypterade meddelande som, framförallt tyskarna, men även andra, skickar till sina stridande enheter runt om i Europa. Även dessa är riktiga bladvändare.

Men så en dag veckan före julveckan passerade jag åter Akademibokhandeln i syfte att inhandla en bok, då jag läst färdigt alla som fanns kvar efter Evas tidigare inköp. När man är ofta i en butik lär man känna de som jobbar där. Av naturliga skäl läser de väldigt mycket böcker och kan rekommendera olika titlar eller författare. Det finns också handskrivna minirecensioner i anknytning till en del av böckerna i hyllorna, som ger lite tips om innehållet. När jag gick omkring där så råkade jag se en bok som heter Björnstad och som är skriven av Fredrik Backman. Han har skrivit många böcker, men för oss vanliga dödliga är han mest känd för "En man som heter Ove". Jag har själv inte läst någon annan bok av honom och frågade Johan, som står för butiken i Löddeköpinge, om han läst den. Självklart hade han gjort det och rekommenderade den på det varmaste.

                                   Första delen, de bör läsas i ordning, omfattar nästan 500 sidor.

Naturligtvis köpte jag den, för hans rekommendationer brukar vara vettiga. Den röda tråden i den här boken är hockey, alltså ishockey. Handlingen utspelar sig i två små städer eller samhällen långt upp i landet, där det bara finns skog. Björnstad är den ena och Hed är den andra. Båda har ett hockeylag, spelar i samma serie och rivaliteten mellan orterna, som tillhör samma kommun, är både grym och våldsam.

Jag vill inte recensera den här boken, eller de övriga två, själv utan åteerger den korta beskrivning som finns på baksidan av de flesta böcker.

"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhället som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Det betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stor drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som sspelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttat hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira som slits mellan advokatkarriären och och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo gå för att skydda våra barn.

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet , identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är."

Efter att ha läst Björnstad, vilket gick på endast några dagar, var jag tvungen naturligtvis tvungen att återigen knalla ner till Akademibokhandeln och köpa del två i serien.

                                        Ytterligare drygt 500 sidor, som man aldrig vill ska ta slut.


Precis som för boken ovan lämnar jag recensionen till den som gjort det på baksidan av boken. 

"Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i den första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad, som exploderar när städerna hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här."



                                        Hur kommer det att sluta? Inte ens jag vet det ännu.

Några dagar senare var Vi mot er slutläst den också och jag var åter på plats nere på Akademibokhandeln, för att skaffa den sista delen Vinnarna. Jag har forfarande nästan 200 sidor kvar av de totalt 700. Det är nästan så att jag känner att jag vill spara på dem så att de inte tar slut för snabbt. Ärligt talat vet jag inte om jag kan hitta något som är lika bra som det, inom den närmaste tiden.

På denna boken fanns ingen innehållsbeskrivning som på de tidigare böckerna. Däremot finns det några recensioner som recensenter på några dagstidningar skrivit.

"Vinnarna är ett mästerverk...Det är en bok som sätter sig som ett slagskott i solar plexus och får en att vilja resa sig ur läsfåtöljen och ropa till mänskligheten att ni gör så gott ni kan och att alla era dumheter är förlåtna om ni bara kan förlåta er själva en smula. Jag tror på allavar att det är en bok som kan rädda liv." Tycker Sydsvenskan.

"Man får leta länge för att hitta en bok med ett hjärta som bultar lika mycket för vad som är gemensamma platser som idrotten kan betyda för ett samhälle där misstron och demoniseringar hela tiden lurar." Tycker Expressen.

"Han förmedlar det vackra, men drar samtidigt fram allt det smutsiga  i ljuset och tvingar oss att titta. När han är klar har vi sett det värsta, men är fortfarande övertygade om det vackra." Tycker Göteborgs Posten.

De här böckerna vill jag verkligen rekommendera och precis som SR P4 Västernorrland tycker jag att "det är en viktig bok som bör vara obligatorisk läsning för alla föräldrar, för ungdomar på högstadiet och som ljudbok i hockeybussen. Vissa enskilda meningar drabbar en som en brutal käftsmäll rakt in i själen."

Visst är bok många gånger bättre än en film på TV!





Årets sista besök...

 ...hos ett julpyntat Flinckmans café - 2022-12-18

Det var sista helgen de hade öppet för året, så vi tyckte att det var läge att hedra dem med ett besök. Flinckmans är ju faktiskt också det första stället vi åker till när kör vår premiärtur med Morganen, någon gång i mars eller april på våren, så vi tyckte det lämpligt att avsluta där också.

                                                                På väg till Sireköpinge.

Det var en av de få dagar, precis innan jul, som det var riktigt vackert vinterväder och även om vi, med tanke på årstiden, inte körde dit i vår Morgan, så var en tur i en väluppvärmd "råttsoffa" rätt mysig ändå.

                                            På Flinckmans går man all in när det är jul.

De öppnar först klockan 1200, men vi släpptes in redan en kvart tidigare. Vi antog att det skulle komma mycket folk, den här deras sista öppetdag, så det gällde att inte komma för sent. Väl innanför dörren togs vi emot av en välklädd tomte med guppande mage.

                                                            Årets gran är ståtlig och välfylld.

Även i vanliga fall får man nog säga att caféet är väldigt välpyntat, med nostalgiprylar i alla hörn och vrår, men nu var det kompletterat med allehanda juldekorationer.

                                                    En av många attraktioner på Flinckmans.

Ja, så satt vi här ännu en gång, Eva och jag, och blev serverade deras enorma mackor och var sin kaffe latte. Eva tog även dessert, men eftersom jag tänker på min kropp stod jag över denna gången.

Den här dagen stannade vi inte så länge som vi brukar göra. Det vällde in gäster hela tiden och det fanns inga lediga bord kvar. Vi erbjöd därför artigt ett nyinkommet sällskap att ta över våra platser, vilket uppskattades mycket.

Man ska vara snäll när det är jul!