Träff med golfkompisar i Ängelholm - 2023-03-12
Det får bli på helgerna vi träffas. Även om både Eva och jag är pensionärer, så envisas Eva med att ställa upp och jobba så fort de hör av sig från skolan. Och, det blir i stort sett varje dag. Men hon tycker det är kul och då ska hon så klart göra det!
Fru Kvant står tålmodigt och väntar på oss.
I söndags blev det i alla fall av att möta upp med Eva och Jörgen i Ängelholm. Varje gång vi kör dit inleder vi alltid med ett besök på Dormys outletbutik. Det kan ju alltid vara något som vi behöver, trots att vi inte visste vad, när vi körde hemifrån. Detta gäller i första hand min hustru Eva.
Handskar är, precis som bollar, en förbrukningsvara.
Rejäl kapitalbindning - varje klubba kostar 2000:- och däröver.
Hos Dormy finner du ett enormt utbud av golfrelaterade artiklar, både saker du kan behöva och minst lika många som du absolut inte är i behov av. Det jag oftast köper är handskar, men just det märke som jag brukar köpa var naturligtvis slut. Jag kunde konstatera att jag faktiskt inte behövde någonting. Det gjorde nog inte Eva heller, men när hon hittade en väst i sin storlek, som kostat 1100:- och nu kunde köpas för 199:-, så kunde hon inte stå emot. För att hon skulle känna sig riktigt nöjd att ha "sparat" så mycket, så slog hon till även på en keps.
Detta lär vara en institution i Ängelholm.
Efter besöket på Dormy var planen att vi skulle fortsätta till den mysiga hembygdsparken för en promenad. Då berättade fru Kvant att hon fått ont ett knä och därför inte ville belasta det ytterligare med att knalla runt i skogen. Det är emellertid ofta bra att också ha en plan B, även om går stick i stäv med en kalorislukande promenad i snabbt tempo.
Det krävs järnvilja att stå emot!
Både huvudrätt och dessert.
Det här konditoriet är känt i vida kretsar för sina fantastiska bakverk. Vi har vid något tillfälle köpt semlor där, men aldrig stannat för att fika. Det gjorde vi idag! Eftersom Eva och jag inte ätit någon lunch kostade vi därför på oss att dela en köttbullsbaquette innan vi kastade oss över våra semlor. Paret Kvant däremot, ägnade sig helt och hållet åt bakelser.
På väg längs Rönneå in mot centrum.
Där satt vi alltså och laddade kroppen med, till stor del, onödiga kalorier, under tiden som vi berättade för varandra om våra respektive senaste händelser. När vi bröt upp från värmen inne på Nisses, styrde paret Kvant kosan mot hemmet i Viken medan Eva och jag förflyttade oss till Hembygdsparken för den inplanerade promenaden.
Sonja och Eva på balkongen med utsikt över ån.
Sonjas och Åkes Morgan +8 i vinterdvala.
När vi närmade oss de relativt nya husen, som alla har sina gavlar ut mot ån, kom vi att tänka på Sonja och Åke. Vem är då detta? Jo, det är ett par som vi lärt känna genom träffarna med Morganklubben. De är alltså Morganägare de också. För några år sedan valde de att sälja sitt hus i Gantofta till förmån för en bostadsrätt i Ängelholm, alldeles intill Rönneå. Eva letade upp adressen för att vi skulle kunna hitta vilket hus de bodde i. Hon fann den, men det visade sig vara svårare att hitta några gatuskyltar. Mellan husen längs ån går det trappor upp mot gatorna. Jag gick upp flera gånger, för att hitta någon gatuskylt, men lyckades inte hitta någon. Vid den sista trappan jag kom upp från mötte jag, till min förvåning, Sonja. Vi hade inga planer på ett besök utan mer kolla upp var de bodde, men Sonja insisterade på att vi åtminstone följde med in och sa hej till Åke. Vi gjorde så och jag var också intresserad hur de lyckats få garageplatser till båda sina bilar. Då tog Åke med oss i hissen ner till garaget, precis under deras lägenhet. Lokalen där deras bilar var parkerade rymde endast ett fåtal parkeringsplatser, vilket minimerar risken för spring av en massa människor. Så det måste kännas tryggt.
Nästan som att vara i ett bättre kvarter någonstans i England.
Vi hade inte tid att stanna någon längre stund då Eva skulle delta på ett gympapass någon timme senare. Därför tackade vi för oss och promenerade tillbaka till Hembygdsparken där vi parkerat bilen. Denna gång gick vi längs storgatan, som är väldigt lång och går inne från centrum och nästan ända upp till parken. Desto närmare Hembygdsparken vi kommer så finns det en hel del fina hus att titta på.
Vid Hembygdsparken har man börjat ta betalt för att parkera. Även och kanske framförallt på helgerna. Jag använde min Parksterapp i telefonen, men märkte när vi kom tillbaka hem att jag glömt att avslut parkeringen när vi hämtade bilen. Ingen katastrof, då den avslutat av sig själv efter en viss tid, men inte så lyckat när man står på platser med skyhöga timpriser. Vi fick alltså vår promenad och kunde nu dra vidare till Lödde med gott samvete.
En trevlig dag i Lergökastan!
