Nio hål på TC i sällskap med två damer - 2023-04-26
Idag blev vi bara tre eftersom Berra skulle serva sin Volvo och provköra Volvos nya hybridbil.
Eva och Kirsten kan spela hur mycket som helst, alltid och var som.
Men i sällskap med två spelsugna tjejer (ja, jag kallar dem så även om de är pensionärer) som jag sällan lyckas vinna över, så hjälper det i alla fall till att skärpa mig.
Sådana här varelser kan vara aggressiva, så det gäller att hålla avstånd.
Det var bara åtta grader varmt, en temperatur som verkade ännu lägre tack vara den hårda blåsten. Men som någon hurtigkurre har sagt, så ska det tydligen bara vara fostrande. Trots lite tuffa förhållande gick spelet relativt hyfsat för oss, även om Eva verkade ha tingen emot sig flera gånger. Hon hängde dock inte läpp utan tog sig stoiskt vidare framåt på banan. Vi har en hel del vattenhinder på banan och i och runt dem finns alltid sjöfåglar av olika slag. På en golfbana får de också vara mer fredade, åtminstone från människor, än i sjöar inne i samhällen.
Inte så nära som jag trodde.
Vi kom till hål sex. Det är ett kort parfem hål, där till och med en sådan som jag kan nå green på tre slag, om jag inte klantar till det, vilket ju ofta sker. Men idag slog jag en bra drive mitt i fairway, därefter en träfemma, mycket bra den oxo. In till greenen på tredjeslaget hade jag runt sextio meter och slog en liten wedge och bollen såg ut att stanna alldeles intill hålet. När jag kom fram till green såg jag emellertid att bollen låg lite längre från hål än jag trodde. Men med stor rutin och och utan att darra på handen slog jag putten och bollen gick i hål. En birdie för sådana golfspelare som jag, är inte alltför vanligt även om det blir ett antal per säsong. Om jag spelar uselt en dag och lyckas göra en birdie, så kan det vara ett lyft för självförtroendet och tillräckligt för att fortsätta försöka ännu en runda.
Denna tjej är alltid lika glad och trevlig.
När vi avverkat de nio första hålen, började det kännas i min ländrygg. Jag har tyvärr, sedan några år drabbats av discbrock, något som jag kämpar med genom övningar på gymmet tre dagar i veckan. Min träning gör att jag kan hålla det under kontroll men får fortfarande ont. Nu har jag spelat tre niohålsrundor och har förhoppningsvis tränat upp mig så pass att jag ska kunna prestera också på hela artonhålsrundor. Så jag beslöt att hoppa av efter nio hål och istället göra ett besök i kiosken.
Mumsigt värre!
Eva och Kirsten är inte några som fegar ur utan fortsätter tappert oavsett väder och vind. För egen del satte jag mig i lä och tröstade mig med en kopp kaffe och en kabanoss.
Paret Lagesson bor idag i Bjuv och spelar golf på Söderåsens GK.
För att förbereda återtåget till Lödde packade jag in mina golfprylar i bilen och drog iväg fem kilometer med bilen. Det förhåller sig nämligen som så att inte långt från Vasatorp finns det en gårdsbutik där vi brukar köpa ägg. Då vi bestämt att göra det idag utnyttjade jag tiden, medan tjejerna spelade färdigt, till att åka dit och inhandla ett flak med bruna ägg. Jag upptäckte då att ett flak med trettio ägg, som tidigare kostat nittio kronor nu istället kostade hundra. Det är väl smällar man får ta i dessa prisökningstider. När jag kom ut från butiken, stod det flera andra kunder som skulle handla. En röst säger "hej Kenneth" och jag upptäcker att en gammal skolkamrat från folkskolan i Åstorp stod vid bilen med sin hustru.
Aftergolf fika.
Det blev ett riktigt långt samtal om fler gamla skolkamrater, som Christer fortfarande har flitig kontakt med. Vi umgicks kanske inte så mycket under skoltiden, men Christer arbetade precis som min far på JiTe i Åstorp och var båda med i företagets golfförening. När jag återvände till Vasatorp för att hämta Eva, så var de klara med sin runda och satt och fikade i solen utanför klubbhuset. Även Bertil hade anlänt för att hämta sin Kirsten och han berättade om den Volvo Hybrid, med automatväxel han provat. Då sade jag till Kirsten, som tydligen inte är så glad för att kör bill att "med automatlåda kanske du skulle tycka det bli roligare att köra bil igen". "Kanske det" sade hon, "men vi ska inte byta bil!" Slutsnackat om det alltså!
Eva och jag tackade för oss, packade in hennes grejer i bilen och körde vidare och hälsade på Evas far Olle. Han fyller 95 år imorgon!
