Det var platsen för Morganklubbens årsmöte - 2023-05-26/28
Fredagen för tre veckor sedan packades vår Morgan för att ta Eva och mig upp, genom de småländska skogarna, till Älmhult. Men vi var inte ensamma på resan för ytterligare två Morgans, båda från Bjärred, fanns med i vår lilla karavan.
På villovägar i Perstorp.
Som alla vet som kör Morgan, eller någon annan hobbybil, så är det ju resan som är målet. Naturligtvis valde vi därför inte den närmaste vägen utan, kanske inte den längsta, men den som huvudsakligen bestod av mindre, asfalterade och slingrande vägar. Gert hade tagit på sig att göra upp en rutt, där vi i möjligast mån undvek de mer trafikerade vägarna. Inledningsvis gick allt enligt den karta som Geert lagt över från sin dator till sin mobil. Men ibland stämmer inte kartan med verkligheten och av någon anledning blev något fel. Vi kom fram till Perstorp och efter en överdrivet noggrann sightseeingtur i byn kom vi äntligen vidare.
Vacker utsikt i dubbel bemärkelse.
Nästa delmål var Vittsjö. Efter en Morganträff där, för många år sedan, visste vi att det fanns ett cafe som heter Sjöstugan. Det ligger vackert vid stranden av Vittsjön. Där parkerade vi och passade på att ta en enkel lunch på caféet.
Vi anlände bland de sista.
Återstoden av färden till Älmhult gick i princip helt enligt plan. Varje årsmöte börjar nästan alltid med någon form av grillbuffé vid sextiden. Vi var nästan i senaste laget och när vi anlände till IKEA hotell var hela parkeringen nästan fylld av de omkring tvåhundra deltagarnas hundra Morganbilar. Trots sen ankomst fanns det dock gott om mat även till oss.
Slottet, eller vad man ska kalla det, på Huseby
En lite paus i körandet på caféet på huseby.
På lördagen, som är den dag där allt ska hända, skulle vi ut med våra bilar och botanisera i trakterna runt Älmhult. Det fanns tre olika slingor att välja på och alla var mellan elva och fjorton mil långa. Istället för att köra en hel slinga, valde Eva och jag att köra lite på var och en av dem och hamnade så småningom vid Huseby Bruk. Där finns mycket intressant att titta på och en spännande historia, som man kan ta del av på nätet. Dessutom finns det ett café, där vi intog vår eftermiddagsfika.
Han var tydligen inte så stor, den där Linné.
Köket i hans hus. Sov pigan i den där lilla lådan?
Under resans gång under de fjorton milen gjordes det också många stopp på olika platser, bl a fanns det en butik som sålde märkeskläder och där Morganklubben, dagen till ära, erbjöds 20% rabatt. Men kön utanför var lång och vi hoppade över dagens erbjudande. Vi fortsatte i stället, återigen på väldigt fina Morganvägar, för att slutligen hamna i Carl von Linnés Råshult. Vi fick alltså en hel del både kultur och historia oss till livs under vår utfärd, vilket ju är berikande.
Att kolla alla bilarna tar lite tid.
Tillbaka till utgångspunkten vi fyratiden på eftermiddagen, så hade vi några timmar, med fria aktiviteter, innan det var dags för den traditionella trerättersmiddagen vid pass 1900. Det är en självklarhet att studera samtliga fordon på parkeringen, mer eller mindre noggrant. Och, under tiden blir det också mycket slänga käft med kända eller okända medlemmar man träffar på. Sånt är kul!
British Auto säljer både Morgans och andra engelska bilar.
Lite uppvärming.
Den "nye" generalagenten för Morgan i Sverige, British Auto i Lerum, var också på plats. Med sig hade man sex stycken splitter nya Morgans av olika modeller, med priser från 800.000:-upp till dryg 1, 5 miljoner kronor. Hade jag inte redan haft vår Morgan, skulle jag inte ha råd att köpa någon. Åtminstone inte någon ny. Utöver bilarna kunde man införskaffa diverse regalia och inte minst kläder, mössor, läderjackor etc. Min hustru Eva dras lätt till sådana frestelser och gick så klart inte tomhänt därifrån denna gången heller. Efter ombyte till lite mer representativa kläder, inför kvällens middag, passade vi också på att ta en fördrink i det kök som fanns i anslutning till varje våning på hotellet.
Nej, de är inte släkt!
Efter middagen var det dags för lite luft och att sträcka på benen. Det blev ytterligare en runda på parkeringsplatsen. Där träffade jag på dessa två herrar, varav jag känner han till vänster, men trodde, när jag såg dem var och en i restaurangen, att den till höger var han till vänster.
Skyrup Golf & Hotell hade bra käk de också.
På söndagen var det dags att ta avsked av Älmhult, men innan vi drog därifrån gjorde vi ett kort besök på IKEA:s museum. De höll på att göra om en hel del där, så hela museet var inte öppet. På hemvägen blev det inte så många småvägar som vid uppvägen, men vi lyckades trots det att hamna på fel golfklubb för lunch än det var tänkt.
Efter några dagar borta är det alltid lika skönt att komma hem. Och väl är väl det! Som brukligt är, när vi kör tillsamman med andra, så stannar vi alltid till på ett lämpligt ställe för att säga hejdå till varandra. Efter som kompisarna bor i Bjärred och vi i Löddeköpinge så är vi nästan hemma allihop när vi skiljs åt.
En trevlig helg till ända!
