Motocrossnostalgi

Ytterligare en bok av Bo-Ingvar Svensson - 2023-07-25

Efter att ha arbetat tillsammans med Bosse i reklambranschen i många år, har både han och jag anslutit oss till pensionärernas skara. Därmed inte sagt att Bosse numera tillbringar sin tid med att mata duvorna. Han har många strängar på sin lyra både som fotograf, AD, arkitekt, musikrecensent och inte minst författare, kompetenser som som han utvecklat allt mer efter att ha lämnat reklambyråjobbet.

                                            Bosses kreativitetsverkstad och skrivarlya.

Författandet tar numera allt mer av hans tid och sedan vi avslutade vårt professionella samarbete har han, fram till idag, skrivit och fått utgivet fem böcker. Eftersom Bosse är uppväxt i både Landskrona och även delvis i Stenestad, där han nu bor med sin fru Lena, inleddes författandet med två böcker som beskriver livet i och omkring Borstahusen:

Sydran och Norran

Det rika affärslivet i Borstahusen handlar om alla de mer än 40 småaffärer som fanns i fiskeläget fram till mitten av 70-talet. De första öppnadedes under senare delan av 1800-talet. Boken visar också det moderna fiskeläget av idag.

Deras värld var Borstahusen

Boken handlar om några människor kring 70-talet, som av allmänheten betraktades som "original", om hur dessa levde tillsammans i ett ännu så länge orört fiskeläge. De flesta var födda kring sekelskiftet och som under större delen av sitt liv inte lämnade fiskeläget. Boken har recenserats som en "Briljant fotodokumentation".

Som barn tillbringade Bosse mycket tid på en släktings gård i Borstahusen. Här kom han i närkontakt med lantbruk och djurliv, något som blev ett intresse för honom som växte sig större ju äldre han blev. Detta var nog också skälet till att han skrev ännu en bok:

Tidernas hästaffärer

En bok som handlar om hästhandlaryrket genom tiderna. Men också om arbetshästens betydelse inom skogsnäringen, inom jordbruket och i stadsförvaltningen. De unika bilderna från Sjöbo hästmarknad 1973 är något av bokens signum.

Under sitt liv har Bosse också varit väldigt engagerad inom motorhobbyn. Inte minst var han en av de som bildade Mercedes Old Timer Club där han producerade en  rad exklusiva klubbtidningar och specialbroschyrer. Som mångårig fotograf, initiativtagare och medarrangör av flera motocrosstävlingar, både på Saxtorp och Knutstorp, har han med åren lärt känna och bli personlig vän med de flesta av våra världskändisar i sporten från 50- och 60-talen. Detta har lett fram till praktverket I motocrosslegenders spår, som tog tre år att färdigställa.

                                                Något utöver det vanliga - helt enkelt unik!

I motocrosslegenders spår

Att boken är en tegelsten är verkligen ett understatement, då den i stort format och med en omfattning av närmare 700 sidor väger 3,5 kg. Uppdragsgivaren är Göran Helldin, MC-historiker med ett nördliknande intresse för svensk motocrosshistoria. Svensk Bibliotekstjänst Recenserade boken och gav den 5 poäng, alltså den högsta möjliga poängen.

Efter det långa och arbetskrävande arbetet med I motocrosslegenders spår, trodde någon kanske att Bosse behövde vila ut och ladda batterierna. Det verkar som att Bosse återhämtade sig väldigt snabbt för det dröjde inte länge innan han började skriva på ytterligare en bok om motocrossvärden på 50- och 60-talet. Även om Bosse och jag inte träffas med samma intensitet som när vi arbetade tillsammans så har vi fortfarande löpande kontakt per telefon eller träffas, där Bosse gärna vill spåna lite om sina tänkta kommande projekt. Själv tycker jag det är väldigt roligt och försöker komma med råd, bra och dåliga, som Bosse antingen köper eller sågar, precis som det var när vi arbetade tillsammans. När det blev aktuellt med den senaste boken Bakom Kulisserna, undrade Bosse om jag ville hjälpa honom med korrekturläsningen. Naturligtvis ville jag det, så efter att ha nagelfarit det som skulle resultera i en bok på 250 sidor, så fick Bosse och hans vapendragare Svenne Dahlström verkligen veta att de levde. Kanske upplevde de mig som petig, för korrigeringar och synpunkter var många, men bättre för mycket än för lite eftersom de själva fick bedöma vad som skulle ändras eller inte.

                                                Det är det nog inte många som känner till.

Bakom kulisserna

Ja, hur var det egentligen, det som inte stod i tidningsreferaten, det som hände mellan tävlingarna, relationen mellan olika förare och länder, privatlivet, drömmarna och det vardagliga livet med jobb och familj. En del av detta får du veta i boken. Bakom kulisserna är egentligen inte bara en bok utan två. Det omfattande bildmaterialet är samlat på de 70 sista sidorna i boken och som tillsammans med de novellliknande berättelserna från förare, anhöriga, arrangörer och funktionärer blir till en kompletterande bok i boken.

Eller som en av de förare, som förkommer i boken, Janne Smeen Persson beskriver boken:

"En unik bok där berättelserna blir bilder. Med Bo-Ingvars förmåga att berätta i bilder, är valet allt igenom perfekt att placera den nya bokens alla bilder efter berättelsernas slut. Det är som att först få uppleva alla de härliga, roliga, spektakulära händelserna, utan störande bilder, för att sedan få se in i den värld som boken berättar om. Denna annorlunda bokfilosofi, först berättelserna sedan bilderna, gör definitivtr boken extra spännande att läsa. En eloge Bosse att du vågar tänka utanför bokboxen!"

                                                    En, med all rätt, stolt och glad författare.

När Bosse och jag träffades över en fika häromdagen, överlämnade han ett exemplar av Bakom kulisserna till mig, som tack för hjälpen med korrekturläsningen. Det var en glad och lättad Bosse som dök upp, då varje gång en färdig bok i handen på författaren nästan måste jämföras med att bli pappa eller mamma.

Mer om böckerna och hur du beställer dem finns att läsa på: www.landsbygdensbok.se

Kul att känna denne man!

En tur med min Puch

 Färden gick till Bjärred - 2023-07-06

Min Morgankompis i Bjärred, Ola, hade en tid funderat på att köpa en moped. Han brukade spana in min Puch Florida när han besökte mig i mitt garage och berättade att han hade tittat på en fin Crescent moped som var till salu.

                                                                En stolt nybliven moppeägare.

Så, för några dagar sedan dök han upp och visade upp sitt fynd. Han berättade också att blivit  hang around i en illuster moppeklubb som heter Bjerred Blue Smokers. Hans moppe var i nyskick och jag undrade om den gick bra. Jodå, han hade deltagit i en av klubbens återkommande utflykter, vilket var mycket trevligt. Men när gänget drog iväg så märkte han att han snabbt hamnade sist. "Men är din moppe inte viktkompenserad" frågade jag? Nej, den var helt original. Efter denna utfärd, som till råga på   allt slutade med motorstopp och en lång vandring hem för Ola, gick det upp för honom att hans moppe måste kollas upp samt modifieras till lite högre hastighet. I klubben finns många med tummen på rätt ställe, så det dröjde bara några dagar innan moppen både gick perfekt och att den också kunde hänga med i de övrigas tempo.

                                             Varmkörning i vår trädgård efter tre år i garaget.

För egen del köpte jag min Puch Florida för 16 år sedan. Den har använts ganska sparsamt, inte minst för att moppekörande konkurrerar med både golfspel och Morgankörande. En annan anledning är att jag, med en tumme på fel ställe, inte vill riskera att fanskapet stannar någonstans med ett fel jag inte kan åtgärda. Men, efter Olas besök så blev jag också sugen på att köra. Efter att den stått stilla i garaget i nästan tre år så baxade jag ut den ur garaget och ut i trädgården och förberedde mig på en lång startprocess. Det påstås ju att gammal bensin inte är bra, så jag var förberedd, både med startgas och ett stort tålamod. Det första jag gjorde var att kolla tändstiftet, som var lite svart, men annars såg nytt ut. Med tändstiftet av droppade jag några droppar olja i cylindern, som någon berättat att man egentligen ska göra innan man låter en motor stå under en längre tid. Med oljan i cyllen kickade jag några gånger så att kolven fick röra sig. Jag monterade tändstiftet, öppnade bensinkranen, flödade lite och kickade två gånger. Döm om min förvåning när min Puch startade med en gång. Uppmuntrad av framgången pumpade jag däcken, putsade av moppen lite förstrött och lät den stå igång i trädgården i cirka tjugo minuter.

                                                    Tankad och redo för den "långa" resan.

                                                        Mätarställningen före avfärd.

Naturligtvis var jag glad för att den startat så lätt, men samtidigt lite osäker på hur den skulle bete sig efter ett så långt stillestånd i garaget. Ola hade fått hjälp att fixa till sin av en duktig kille i klubben. Jag bad honom därför att undersöka om den här personen skulle kunna tänka sig att gå igenom min Puch och ev åtgärda det han ansåg behövde åtgärdas. Det dröjde inte länge innan jag fick ett positivt svar. Idag skulle jag köra till Bjärred och lämna över min moppe i den här personens trygga vård.

                                                    Här gäller det att minska farten lite.

Iklädd ryggsäck och vurpollon embarkerade jag min Puch och drog iväg söderut. I ryggsäcken fanns det en proppfull A4-pärm innehållande en omfattande verkstadshandbok samt en hel del alldeles nya reservdelar av olika slag. Något som jag faktiskt hittade av en slump i min mångfald av kartonger som jag har i mitt garage. Min Puch var viktkompenserad redan vid köpet för sexton år sedan, så resan ner till Bjärred gick både snabbt och problemfritt.

                                                        Ola bestiger min moppe utan hjälm!

Väl nere i Bjärred hade jag svårt att hitta till Ola, jag kom nämligen från fel håll jämfört med när vi brukar åka dit. Jag förvirrade mig in i villakvarteren och fick till slut ringa till Ola och berätta var jag befann mig.  "Bli kvar där du är, så kommer jag dit", sa Ola. Några sekunder senare hör jag någon tuta bakom mig och det var Ola. Konstigt nog så visade det sig att jag stanna bara två hus från där den här klubbmedlemmen bor. Innan vi påkallade husägarens uppmärksamhet, så ville Ola prova min Puch, vilket resulterade i att han återkom efter sin tur med ett förnöjt leende.

                Här kollas min Puch över av en man som verkar veta mycket om denna typ av forden.

När vi träffade Olas bekant så förklarade jag varför jag skulle uppskatta en översyn av mitt fordon. Uppfattningen från hans sida var att den verkade gå och lät bra i motorn. Men efter en lite närmare okulär besiktning upptäckte hans örnöga fler smärre brister. Så var t ex kopplingswiren fransig och på väg att brista, bakdäcket hade torrsprickor, vilket inte är bra, fotbromsen var heller inget vidare samt att moppens stödben var löst. Jag blev lovad att bristerna skulle åtgärdas och kunde nöjd, trygg och glad bli hemkörd till Lödde av min kompis Ola. Med tanke på det så kanske jag kan bli en ny hang around i Bjerred Blue Smokers, vi får välse om jag blir antagen!

En bra dag i blårökens tecken!