Denna gången valde vi Helsingborg - 2024.02.29
Vi brukar göra det några gånger varje höst/vinter, Peter och jag, åka någonstans och göra någonting. Peter är en golfkompis som bor bara några kvarter bort från mig här i Löddeköpinge. Flera gånger har vi gjort våra stadsbesök i Lund, där vi inlett med lunch på Saluhallen, följt av vrålfika på caféet på torget och avslutat med bio, antingen på stora biografen eller på Kino.
Peters sprillans nya Hyundai elbil.
Idag var vi emellertid överens om att besöka Helsingborg, där man på biografen Röda Kvarn på Karlsgatan, visade filmen The Old Oak, en film Peter läst om någonstans och som han gärna ville se. Han insisterade också på att vi skulle åka i hans nya bil, så han kunde visa alla finesser med en elbil.
Kullagatan leder så småningom fram till dagens val av restaurang.
I dag hade jag rekommenderat Peter att vi skulle inta vår lunch här.
Färden till Helsingborg förflöt tyst och problemfritt, något som är sällsynt på E6:an, där det ofta är köer av olika skäl. När jag ska göra något i centrum av staden brukat jag alltid parkera i det underjordiska garaget vid Dunkers Kulturhus, ett säkert kort när det gäller att få plats. Nu skulle vi promenera. När vi sneddat över Drottninggatan var vi strax på Kullagatan. Peter gillar inte att gå fort så jag fick ta det lite lugnt. I slutet av Kullagatan, ett antal meter innan man kommer fram till Stortorget, finner man en innergård till vänster där en skylt upplyser de sökande om att även från detta hållet kan man träda in på Restaurang Mustasch. En anledning till att jag gillar den här restaurangen är att de alltid erbjuder kalvlever anglaise som á la carte. Nu blev det inte någon lever idag utan istället ärtsoppa med fläsklägg och fläskkorv samt med pannkakor som avslutning. Inte dumt det heller!
Lite annorlunda restaurangmiljö, där man serverar dagens rätt.
Vid utgången mot Storgatan finns denna skylt med tänkvärda ord.
Restaurangen är belägen i en korsvirkesbyggnad från 1700-talet och är, eller har varit, också en ordenslokal. Det går även att komma in i lokalerna från Storgatan, paralellgatan ovanför Kullagatan.
Terasstrapporna, en av de mest kända platserna i Helsingborg.
Lite dästa och småtrötta efter vår måltid gjorde vi rätt för oss innan vi lämnade näringsställe lugnt och värdigt. Någon vrålfika var det tyvärr inte tal om den här dagen, trots att Fahlmans berömda och välsorterade konditori finns strax intill. Nej, nu skulle vi promenera igen och ute på Stortorget stannade vi upp, inte för att vila, ute för att titta upp mot terasstrapporna och Kärnan.
Här upp till vänster i Ålgränden, låg "Likkistan" en gymnastiksal som vi använde på Gossis.
För att komma fram till vårt mål, biografen Röda Kvarn, gick vi längs Storgatan tills vi kom fram till korsningen ner på Karlsgatan. Vad jag förvånades över var att det finns så många gymnasieskolor mitt nere i centrala Helsingborg, förmodligen privatskolor allihop. På min tid fanns det Högra Allmänna Läroverket för Gossar, allmänt kallat Gossis eller, av någon underlig anledning Mettan, Högre Allmänna Läroverket för Flickkor, eller Flickis, Tekniska Läroverket, Handelsgymnasiet och Praktiska Realskolan. Alla namn är ett minne blott, men skolorna finns kvar, men flera med annan inriktning.
Fasadrenovering tydligen.
När vi så kom fram till Röda Kvarn, fick vi faktiskt vänta en stund innan vi blev insläppta. Den här biografen är nu endast en, utöver Filmstaden, som finns kvar i Helsingborg. När jag växte upp i stan så fanns det förutom Röda Kvarn även Saga, Odeon, Palladium, Scala, Capitol, Roxy och Spegeln.. Det var tider det! Roxy ute på söder var känd för att man kunde komma in på barnförbjudna filmer lite innan men fyllt de lagstadgade femton åren.
Lite godis får vi ha, precis som förr i tiden.
Filmmens titel, The Old Oak, är en gammal sliten pub i ett gruvsamhälle i nordvästra England. Gruvan är sedan länge nerlagd och arbetslösheten och tristessen är stor. När det en dag kommer att antal bussar med flyktingar från Syrien, som ska bo i samhället, så uppstår naturligtvis problem, liknande de vi har/hade i vårt land 2015 och framåt. Men allt ordnar sig med tiden och filmen, som jag tyckte var väldigt rörande (beror det på åldern?), slutar trots allt lyckligt.
Känt och älskat av många.
Ett populärt retrofik.
Vi lämnar Röda Kvarn tillsammans med de omkring tio övriga besökarna och ska än en gång promenera, nu lite längre då vi ska ända tillbaka till Sundstorget. Trots att Peter bodde hos en äldre dam i stan när han studerade i Helsingborg, är han inte lika hemtam i Helsingborg som jag är. På tillbakavägen valde jag att gå på Bruksgatan bort mot Mariatorget, som nu för tiden är omgärdad av restauranger, och sedan återigen vidare på Kullagatan. På Bruksgatan passerade vi Ebbas Fik, ett kultställe i stan.
Nu var stadsbesöket snart slut och på väg till Sundstorget, passerade vi än en gång Fahlmans. Peter är, inte bara nästan, han ÄR en ännu större gottegris än vad jag är, så det var inte långt ifrån att han ansåg ett besök där var befogat. Det blev dock inte mer än en snabb titt på sortimentet innan han tänkte på ett ev kaloriintag innan han sansade sig så att vi kunde gå vidare och åka hem.
Men, en fin dag hade vi!
