lördag 24 augusti 2024

Två dagar med golf.

Golfpaket på Araslöv och Golfamore på Skepparslöv 

- 2024-08-21/22

Min gamle handelsgymnasiekompis Thomas hustru och min fru är lika gamla. Eftersom de jubilerar i år föreslog jag Thomas att vi skulle fira dem gemensamt med några dagar i golfens tecken. Eftersom båda damerna är riktiga golfnördar, så var det nog en av de bästa presenter de kunde få.

                                                    Här finns både två banor och ett golfhotell.

För Evas och min del var det ett kärt återseende med Araslövs GK. Det var nog 30 år sedan vi var där senast och då i samband med att MG-klubben hade förlagt sig årliga golfmästerskap där. Vi blev väldigt imponerade när vi körde upp den kurviga vägen till klubbhuset och kände inte igen oss alls. Den har verkligen utvecklats till en riktigt exklusiv golfklubb.

                                                                Stort och brett sortiment...

                                                ...och naturligtvis fanns det något Eva behövde.


Det är inte ofta jag själv är med på bild, så när Eva höll på att prova saker i omklädningsbåset passade jag på att ta ett självporträtt i en spegel.

Här skulle vi spela den södra banan och senare på kvällen äta en trerätters middag i restaurangen Araslövs Kro. Boendet var beläget någon dryg kilometer från klubben, men på kvällen kom det en shuttlebuss som hämtade och körde oss tillbaka när vi inmundigat vår middag. När vi checkat in och betalat så gjorde vi ett besök i den stora och välsorterade shopen. Detta medför alltid en risk när Eva är med, men det var ju trots allt hennes födelsedag vi skulle fira, så det fick jag räkna med.


       Kortbyxor och kortärmat, livet leker än så länge.

Banan var i väldigt fint skick och vi slog förväntansfulla ut på det första hålet. Vi hade naturligtvis haft full koll på väderutsikterna sedan några dagar. Det finns risk för någon enstaka regnskur, men det fick vi i så fall ha överseende med.

                                                                Det var vatten lite överallt.

Och visst, efter bara några hål, så slog den eventuelle regnskuren till med full kraft. OK, den varade kanske bara en kvart, men det var inga små droppar som föll, snarare åskregnsliknande. Precis allt blev blött. Handskarna våta, greppen på klubborna våta, handduken dyblöt! Och är man tillika försedd med glasögon blir förutsättningarna för en hyfsad score ganska dåliga.

                                                   Eva i skogen, men solen skiner igen.

Allt nog, i samband med regnet tilltog också vinden. Det fortsatte att blåsa också efter regnet, så efter ytterligare några hål hade det mesta, utom handduken, torkat upp igen och spelet kunde återgå till det normala. När jag lyckats göra något par och till och med faktiskt en birdie så blev jag genast på bättre humör. Åtminstone en stund.

                                                        I de här längorna fanns våra rum.

                                                        Parkering precis utanför dörren.

Trötta och lite slitna efter rundan i allmänhet och regnet i synnerhet, var vi trots allt ganska nöjda. Banan var i utmärkt skick och trevlig att spela så det mesta var positivt. Nu drog vi oss tillbaka till våra rum, som låg 1,5 km från klubbhuset. 

                                                        En rofylld stund för kontemplation.

Här kunde vi nu plocka upp allt som fortfarande var vått och själva ta en dusch. På baksidan till varje rum fanns en liten uteplats med bord och några stolar. Med Bibi och Thomas i rummet intill satt vi tillsammans  och tog en drink, diskuterade vara vedermödor på banan och lyssnade på en massa danskar som också satt ute lite längre bort med sina öl.

                                                Assartorps Kro heter klubbens restaurang.

Men tio över sju skulle vi bli hämtade för färd till vår trerättersmiddag varför vi alla gick tillbaka till våra rum för att byta om till lite mer respektabel klädsel.

                                                        Här fanns det mycket att välja på!

När man beställer sådana här paket så brukar det oftast vara en fast trerättersmeny som ingår. Döm därför om min förvåning när det fanns fem valmöjligheter för varje rätt. Personal och service var av imponerande hög klass för att vara på en golfklubb, men visst det omfattade faktiskt också ett hotell. 

                                                                    Ingen husmans precis.

För egen del så är min favoritmat faktiskt vanlig husmanskost och något sådant fanns definitivt inte på menyn. Men ibland måste jag vara lite djärv och prova på lite "konstigare" rätter. Till förrätt valde jag därför rökt matjesill som serverades med lite saker som jag inte riktigt visste vad det var för något. Jag blev också lie skeptisk när min tallrik sattes fram, men oj vad det var gott! Till huvudrätt valde jag halstrad röding som även den föll mig i smaken.

                                                                    En fin kväll på landet.

Några timmar senare var det dags att bli återlevererad till rummen av en trevlig shuttlebusschaufför. Vid framkomsten avslutade jag kvällen med en liten cigarr i skenet av en fin fullmåne, innan jag gick till sängs för att läsa några sidor i min deckare av de La Motte.

                                                        En ny bana för Eva och mig.

Nästa morgon klockan 0800 packade vi in vår utrustning i bilarna och åkte tillbaka till klubben för frukost på Araslövs Kro. Buffén innehöll allt du kan tänka dig och utöver bröd och det vanliga kallskuret fanns äggröra, bacon, köttbullar, prinskorv, croissanter och plättar med vispgrädde och sylt. Det var m a o läge att ladda upp för ytterligare golfrunda, denna gång på Skepparslövs GK.

                                                            Fina flaggor på greenerna.

Det visade sig att Skepparslöv firade 40-årsjubileum i år och är alltså tio år yngre än vår hemmabana Vasatorp.

                                                                Idag slapp vi regnet.

Banan var trevlig också på denna klubben även om finishen kanske inte var lika hög som på Araslöv. Men tees, fairways och greener var helt OK. Bunkrarna var lömska, mjuka överst men väldigt hårda precis under översta sandlagret, vilket förmodligen berodde på det myckna regnandet dagen innan.

                                                            Hyfsad utsikt på vissa hål.

Banan är belägen på Nävlingeåsen och jag var lite rädd att den skulle vara mer kuperad än den var. När vi kom fram och skulle börja vår runda så var jag stel i kroppen på de flesta ställen och önskade därför en lättgången bana. Men det var inte så jobbigt som jag befarat utan det mesta gick bra utom att resultatet var sämre än dagen före. Något jag faktiskt inte tog så allvarligt.

Nu var det slut för denna gången och vi tog avsked av Bibi och Thomas och satte oss i våra bilar för hemfärd, de till Ängelholm och vi till Löddeköpinge. Men, för en gångs skull kom vi ihåg att stretcha lite innan vi startade hemfärden och för första gången på länge så kunde vi gå från bilen när vi kom hem utan att behöva rollator.

Två fina dag i trevligt sällskap!


måndag 12 augusti 2024

Lördagsutflykt till Söderåsen.



Med vår Morgan i Stenestad - 2024-08-03

Ingen golf och inga andra obligations under helger brukar innebära att valet faller på en tur i vår Morgan. Någon uppfattning om var vi ska ta vägen hade vi som vanligt inte. Så, jag körde ut från garaget och bestämde att Eva fick säga vänster eller höger när vi kom till ett vägskäl. Det enda tänkbara problem med denna tydliga instruktion är emellertid att Eva, inte alltid men tillräckligt ofta för att skapa viss irritation, hos föraren, säger HÖGER när hon men VÄNSTER eller tvärtom.

                                                                Hittas lätt mitt i centrum.

Detta har i och för sig lett till att vi råkat hamna på en hel del nya vägar och platser vilket ju i sig kan vara spännande. Efter en hel del vänster respektive höger hamnade vi till slut i Stenestad, där det finns ett litet enkelt helgöppet café som heter Mormors Bod.

                                                                    Ser väl trevligt ut.

Det här är ett litet pittoreskt litet ställe som, en vanligtvis välunderrättat håll, drivs av en mormor som är 87 år.  Utbuden är två, antingen en korg med kaffe och kakor, eller en korg med kaffe och smörgåsar. Naturligtvis blir mormor förmodligen extra glad när någon väljer båda alternativen.

                                                Inga överdrifter men väldigt goda mackor.

Vi beställde något mitt emellan nämligen en korg med vars två smörgåsar till att börja med och därefter delade vi en omgång kakor efteråt. Det finns plats både inom- och utomhus i trädgården men trots fint väder var det inte så många gäster, som när vi varit där tidigare.

                                                                Bosses egenritade hus.

Så, här satt vi i en lummig trädgård och förtärde mackor och kakor, pratade lite försynt om både det ena och det andra medan tiden sakta flöt fram. Jag skickade ett sms till min tidigare kollega och numera författaren Bo-Ingvar Svensson, som bor lite utanför byn och undrade om de var hemma. Fick genast ett positivt svar varför vi lämnade idyllen hos Mormors bod för att fortsätta till nästa idyll.

                                  Faktiskt en trevlig överraskning, när jag väl lärt känna den.

I gräset på den lilla äng som Bosse och hans hustru Lena låtit växa upp på innergården låg det en stor hund. Det är dotterns Amstaff och bara namnet kan ge en kårar i ryggen. Det är ju en ras man har hört mycket talas om och tyvärr oftast i negativa ordalag. Det fyrtio kilo tunga muskelpaketet visade sig dock vara både social och vänligt sinnad, något som fick min puls att sjunka en hel del.

                                                                        Det gick ju bra!

Vi är alltid välkomna när vi råkar dyka in på våra spontanbesök, inte minst när vi kommer i vår Morgan. Bosse är drygt 192 cm lång och ville se om han skulle kunna komma ner i sittbrunnen. Det behövdes inget skohorn för att sätta sig vid ratten, men däremot smalare skor om han skulle kunna köra. Det är trångt mellan pedalerna så det är smala skor som gäller. 

                                                                Mycket att prata om.

Våra fruar delar ett intresse för blommor och trädgård så intill den gamla ladan på gården har Lena och Bosse byggt ett växthus, eller som engelsmännen gärna kallar det, conservatory = vinterträdgård. Här har Lena en del av sin samling pelargoner och där hon gav Eva några sticklingar (heter det så?).

                                                    Här kan man hitta Bosse med sin dator.

Men även Bosse använder det här ljusa rummet när han sitter och skriver sina böcker. Den senaste heter "Bakom kulisserna" och handlar om motocrossens guldålder på 60-talet. Nuvarande projekt är en biografi om en 90-åring vars föräldrar emigrerade till Amerika på 20-talet. Min inblandning i allt detta är att jag fungerar som en av korrekturläsarna, vilket är en trevlig syssla när man är intresserad av ämnet.

                                                        En bild här får man inte missa!

När damerna pratar färdigt om sina blommor och vi som avslutning utbytt sedvanliga artigheter, var det dags för Eva och mig och köra tillbaka hem på asfalterade och så smala och kurviga vägar som möjligt.

Ännu en dag utanför 50-skyltarna!