Dalstugan i Gantofta - 2024-10-20
Ytterligare en höstdag med sol och blå himmel. OK lite kyligt men med värmen på högvarv och som vissa, med den stora flygarjackan på sig, så blir sådant öppetkörande helt underbart.
Kartan i dörrfickan behövde vi inte idag.
Idag fick Ola åka ensam i sin Morgan, då Anita sedan tidigare hade andra planer den här dagen. Med endast tio dagar kvar innan det var dags att ställa av våra Morgans, så ville vi ju passa på att göra en utflykt, med eller utan Anita i detta fallet.
På väg!
För Ola var Dalstugan ett nytt utflyktsmål. Som uppväxt söder om landsvägen vet han inte så mycket om vad som finns norr om Bjärred, så vi brukar visa lite hur det ser ut i trakterna kring Helsingborg. Dalstugan är inte helt lätt att hitta om man inte varit där tidigare. När man kommer in i Gantofta söderifrån som vi gör, så finns det en järnvägsövergång mitt i byn, där vägen svänger skarpt till höger direkt efter. Just här finns inga skyltar till Dalstugan, men istället för att följa "huvudvägen" ska man därför köra rakt fram efter järnvägsövergången. Har för mig att det är en grusväg och där finns också en skylt en bit in. När man passerar också en gammal industribyggnad där det tydligen håller till folk som håller på med Porschar så är man nästan framme.
Här kan du fika både inne och ute.
Precis som hos Flinckmans håller stället en retrostil, kanske inte i samma klass, men väldigt mysigt ändå. Att vi valde Dalstugan just idag var främst för att de, förutom en massa annat, serverar våfflor, men också för att visa Ola ett nytt fikaställe. Att just leta upp nya ställen att fika på är ett viktigt inslag i vårt Morganåkande.
Jag valde en sillmacka som förrätt.
Med tanke på det fina vädret valde vi, precis som de flesta andra besökare, att sitta utomhus. Eftersom jag var lite hungrig valde jag att först äta en macka och sedan ta en våffla till dessert.
Ola hugger in på våfflan.
Utomhusserveringen var full av gäster och eftersom hundar är välkomna både ute och inne så var många av gästerna hundägare. Stället är populärt och våfflorna var utmärkta så jag måste säga att ett besök på Dalstugan är värt en omväg.
På väg att landa, men satte fart direkt igen.
På vägen tillbaka hem så passerer man Enoch Thulins flygfält. Här brukar också den årliga Vallåkraträffen äga rum, dit många bilentusiaster vallfärdar varje år. Idag var det nästan heldött på flygplatsen, men någon i ett litet plan verkade träna på start oh landning.
Gott om plats för våra Morgans.
Ola ska knacka på dörren.
Det var Ola som gärna ville att vi körde in och tittade lite närmare på området. Här huserar nämligen flygplanstillverkaren Blackwing, som med framgång bygger små ultralätta flygplan. Pappan till han som driver Blackwing bor i Bjärred är en bekant till Ola och då det stod en bil utanför försökte Ola att knacka på. Lokalerna är jättestora och knackningarna kanske inte hördes, vilket var synd för det hade varit intressant att komma in i lokalerna och titta.
En fin bil med en Mustang i bakgrunden.
Alla fönster på huset var som speglar, så innan vi körde vidare hemåt var jag naturligtvis tvungen att ta en bild på vår Morgan i ett av fönstren. När vi var nöjda med vårt besök körde vi i saktmod åter hem till Löddeköpinge.
Ännu en dag med Morgan!
