Första Morganträffen på länge!

 Sexton Morgans for till Eriksberg - 2021-06-20/21

Vi var nog inte ensamma om att ha lite abstinensbesvär när det gäller bilträffar. Därför var uppskattningen så stor, när Thomas Svensson skickade mail om en träff på Eriksberg i Blekinge, att han till och med fick göra om den två gånger.

                                                        Gemensamt beslut om färdväg.

Eva och jag skulle delta vid den andra träffen, eftersom den första, veckan innan, redan var fullbokad. Precis som vi brukar göra när vi ska köra till Morganmötena, så körde vi tillsammans med Anita och Ola, som bor i Bjärred. Vi hade bestämt möte vid Vikingabyn i Lödde och för en gångs skull fick Ola vänta på oss. Det brukar vara tvärtom.

                                    Inget ställe vi vill rekommendera om ni inte är vrålhungriga.

Eftersom vi skulle infinna oss i Eriksberg redan 1200 tog vi det trista beslutet att välja att köra på E22:an i princip hela vägen. En bit utanför Kristianstad var det läge att inta morgonens andrafrukost varför vi stannade till vid ett ställe som heter Rasten. Utbudet av ätbart var verkligen inte något att skriva hem om, en torr macka och en kopp kaffe fick räcka. Vi skulle ju faktiskt äta lunch redan kl 1300 när vi anlände till Eriksberg.

                                                        Ola välkomnar paret Limseth.

                                        Det dröjde dock inte länge innan alla hade anlänt.

De första vi träffade på vid ankomsten var paret Limseth, boende i Frankrike men med sommarställe på Öland, som stod och väntade längs vägen i sin twotone gröna Morgan Roadster.

                Vackert så det förslår är det när vi passerar en sjö med de ovanliga rosa näckrosorna.

Klockan var tolv och innan lunchen uppe på säteriet, var planen nu att vi skulle köra i cirka en timme genom den 925 hektar stora safariparken. Här finns 1800 vilda djur, det är alltså ingen djurpark, med arter som visenter, vildsvin och flera olika sorters hjortar. Utöver dessa finns det också möjlighet att se havsörnar, som också lär finnas att se ganska ofta.Vägen runt naturreservatet var smal och asfalterad med en maxhastighet på 30 km. Solen stod högt på himlen varför chansen att se några djur vid denna tiden på dagen var ganska små, då de höll sig i skuggan i skogar och buskage. Men det skulle bli bättre framåt kvällen.

                                    Det tog en stund innan alla kunde rätta i sig i ledet.

Efter safarirundan, men före lunchen, var det dags för gruppfotografering. Alla bilarna beordrades av Thomas att, på ett käckt och trevligt sätt, parkera framför säteribyggnaden. När alla var uppställda på rekommenderat sätt så skulle naturligtvis denna vackra fordonsgrupp fotograferas från alla tänkbara vinklar.

                                            Lunchen intogs i restaurangen i Visenthuset.

Efter lunchen, som var avklarad vid 14-tiden, var det som det heter, fria aktiviteter fram till klockan sju på kvällen, då mingel och en trerättersmiddag skulle avverkas.

                                                            Bra standard på rummen.

                            Vid 23-tiden dök djuren upp nedanför relaxavdelningens däck.

Inkvarteringen av deltagarna gjordes i tre-fyra olika byggnader. Eva och jag tilldelades ett rum i Safarivillan, där också sex andra par inkvarterades. Rummen var förhållandevis rymliga med en stor dubbelsäng och en liten soffgrupp. Platteven blev överhuvudtaget inte aktiverad. Härifrån hade vi också en vacker utsikt mot baksidan av säteriets huvudbyggnad och vidare ner mot utsikten över den s k savannen dit djuren kom sent på kvällarna.

                                     Ola och Anita bodde i ett annat hus, men kom och hälsade på.

Utanför varje rum, i den långa byggnaden, fanns två fåtöljer där vi kunde sitta och mingla med de övriga som bodde där. Det dröjde inte länge förrän både öl och vin plockades fram, så att folk kunde läska sig i den ganska höga värmen.

                                                                Christers senaste fynd...

                                    ...den äldsta bilen på plats, rönte stort intresse.

Fram till kvällens middag tog alla det lite lugnt. De flesta av gossarna diskuterade förstås en hel del Morganfrågor på parkeringen. Den gode Christer från Kalmar dök nämligen upp i ytterligare en för honom "ny" Morgan. Det är en Morgan +4 från 1952, en s k flatrad och den 26:e Morganen i hans ägo.

                        Där tittar han fram, Jonas, som numera har tre klassiker i sitt garage.

Deltog gjorde också en Morganägare från Österlen. I hans fina garage finns nu inte bara två fina Morgan, med cirka fyrtio års åldersskillnad, utan också en relativt nyinköpt Jaguar MKII.

                                                    Dags för kvällens trerätters middag.

Det var dags för middag i Visenten. Både på lunchen och middagen präglades menyn av produkter från safariparken, m a o en hel del mat tillagat på vilt av olika slag. Allting smakade bra förutom att jag råkat få en bit dovviltsinnanlår, som gjort ett allt för kort besök på stekjärnet. En annan missräkning var vinpaketet á 495:-. I paketet ingick tre viner varav det till huvudrätten var ett portugisiskt vin vid namn Quinta do Javali 2019. För egen del dricker jag inte dessa ädla drycker, men de tre övriga vid bordet valde vinpaketet just på grund av att detta vin fanns med. När vinet till förrätten, toast skagen med löjrom, var uppdrucket och det var dags för huvudrätten skulle då det portugisiska vinet serveras. Servitrisen berättade då att just det vinet var slut och fick ersättas med något annat, som visade sig vara ett helt ordinärt, ganska billigt rödvin. Det blev en stor besvikelse för vinälskarna!

                                    Lite dålig bild p g a mörkret, men många djur finns där.

Det blev kväll. Middagens eftersnack försiggick, för en hel del av de manliga deltagarna, runt våra Morgans på parkeringen. Kvinnorna drog sig mot altanen på relaxavdelningen, som vette ut mot "savannen" med vattenhålen strax nedanför. När mörkret tätnade alltmer dök de upp, hjortarna, vildsvinen och en väldig massa sjöfågel. Visenterna verkade ha annat för sig och lyste därför med sin frånvaro. Parken är ju väldigt stor och sjöar och dammar finns på många ställen på området, så det är inte säkert att de kommer just hit.

                                                    Det närmaste vi kom några av djuren.

Det blev tid att krypa till kojs. Sängarna var väldigt bekväma, men för säkerhets skull hade jag, som alltid när vi reser någonstans, med mig min egen huvudkudde. Det har nämligen hänt att jag råkat bo på hotell där det endast fanns skumgummifyllda kuddar i sängen. Och, det är faktiskt inget vidare. Nu var det dock inte så på detta stället. På morgonen intogs frukosten, som även den tillstor del bestod av korv, leverpastej etc som gjorts på vilt. Efter att ha packat våra grejer i det diminutiva bagageutrymmet som finns i en Morgan, så beslöt några av oss att köra ytterligare en runda i parken. Denna gången kom vi verkligen nära djuren, då en vildsvinshona och hennes kultingar lugnt passerade över vägen, precis framför våra bilar. Trots att våra bilar bara var några meter ifrån dem så stannade honan och åt strax intill oss. Ungarna såg däremot lite frågande ut.

                   Suffletterna fälldes upp , även om man i en Morgan alltid blir lite våt någonstans,                                                                   på benen, armarna eller någon annanstans.

Redan en vecka innan vi skulle åka iväg hade jag kollat väderutsikterna på DMI. Varje dag förutspåddes rikliga regnmängder både på söndagen och måndagen. Men, som i många fall så hade meteorologerna fel, för både under ditresan och resten av söndagen var det ett strålande väder. Detsamma gällde på måndag morgon, när alla skulle ge sig iväg. Så både Anita och Ola och Eva och jag beslöt att inleda hemresa med suffletterna nerfällda. Efter bara någon mil så började det emellertid att se svart ut på himlen i vår färdriktning. Det är ju ingen höjdare att stanna på en högtrafikerad väg för att fälla upp taket, varför vi stannade till, innan vi kom ut på E22:an och förberedde oss för regn.

                                      

                                        En Morgan har torkare med två hastigheter, så det så!

Och regn blev det. Några rejäla åskskurar fick vi köra igenom, men efter bara ett fåtal mil hade vi passerat ovädret och en blå himmel började visa sig igen. Men, nu var suffletterna genomvåta och därför fick de sitta uppe resten av vägen, för att de skulle torka. Lite skämmigt var det dock, eftersom det i de bilar vi mötte kunde finnas sportvagnsfolk, som säkert tyckte att vi var mesar som hade taken uppe i det fina vädret. För så hade jag nog tänkt i en sådan situation.

                                                            Avsittning och uppackning.

Resten av färden hem gick bra, även om det är ganska tråkigt att marscha i 110 km i timmen på spikraka vägar med mycket trafik. Den enda pausen, under den cirka 16 mil långa hemfärden, gjorde vi på Ekerödsrasten utanför Kristianstad, där vi tog en fika. Någon mil innan vårt slutmål tog vi avsked av Ola och Anita, som skulle vidare till Bjärred. Och, snart var vi hemma igen!

Borta bra men hemma bäst!

Elva killar och en tjej.

 Årets träff med kompisar från Handels i Helsingborg - 2021-04-14

Förra årets träff blev av då rådande omständigheter inställd. Men, nu var det emellertid dags igen! Tidigare år har vi alltid åkt med sundsbussarna till Helsingör för att där inta Axls torv för dryck och förplägnad. Men, då vi var lite tveksamma hur danskarna skulle agera när vi anlände dit, så valde vi att i år träffas på Roy´s i Norra Hamnen i Helsingborg.

Hur länge dessa möten med gamla polare kommer att pågå är omöjligt att säga, så för att vara säker parkerade jag i det underjordiska garaget vid Dunkerska. Här kan man stå länge och istället för att göra som vanligt när jag parkerar, d v s använda något av mina kort för betalning, så hade jag dagen innan anpassat mig till det moderna samhället genom att ta hem appen Parkster i min mobil. I denna app kan jag förlänga eller förkorta parkeringstiden och betalar därför bara för just den tid jag har bilen parkerad.

                                        Kvickbron leder över till den sida där parapeten ligger.

Allt nog, lite stolt över att ha krånglat mig igenom det som behövdes för att parkera, så gick jag upp från garaget och tog sikte på Kvickbron. Jag var lite tidig för mötet och då det var längesedan jag var i området ville gärna gå längs hamnen och se hur det är där nu för tiden.

Precis före kvickbron tar jag av till höger, för att i sakta mak promenera längs raden av fina hus. När jaag precis tagit realen, tror det var 1962, var mina betyg inte något att yvas över. När mina föräldrar såg mina betyg och insåg att de inte var bra  nog för att bli antagen till gymnasiet, så gav min mor mig pengar till spårvagnen och beordrade mig att åka ner till arbetsförmedlingen och söka arbete. Det kändes ganska tungt och upplevde samtidigt min mor som ganska oempatisk, men samtidigt fick jag mig en läxa. Min avsikt var ju att läsa på gymnasiet, gärna på Teknis eftersom flera av mina kompisar sökt sig dit. Men, för att kunna komma in på något gymnasium överhuvudtaget, så var jag tvungen att läsa upp mitt betyg i matte. Gott och väl mina föräldrar fick kontakt med en gammal officer, som tydligen var bra på matte och av honom fick jag under en tid privatlektioner. Det här med matte, fysik, biologi och kemi har aldrig varit min grej och jag insåg med tiden att teknis absolut inte var något för mig. Allt nog och emedan, jag läste upp mitt betyg, samtidigt som mitt sabbatsår innebar att jag tillbringade denna tid som kontorsassistent på ett företag som hette FoderkompanietOch, det det jag jag tänkte på när jag inledde min promenad längs hamnen. För just här, lite längre fram, låg just Foderkompaniet, omgivet av höga silos och lagerlokaler. Detta var som sagt lång före datorernas intåg på kontoren och jag minns bland annat att jag fick föra ett manuellt kundregister i form av små kort, ett för varje kund, där jag skrev in vad kunden just köpt. Jag fick också knalla iväg till tullkontoret med en massa papper som skulle stämplas med en väldig massa stämplar, när den dryge tullaren väl hittat rätt stämplar att använda. Månadslönen var 500:-, låter lite, men på den tiden kunde man köpa en hel del för den summan. Efter avslutat sabbatsår/arbetsår, kom jag i alla fall (gud ske lov) in på Handelsgymnasiet i Helsingborg och det var dessa skolkamrater jag skulle träffa idag.

                                                   Lite skillnad mot silos och lagerlokaler.

                                                                    Alltså ingen färja!

                                        Men, det fanns också lite mer normala fritidsbåtar.

Nu fanns här varken silos eller lagerlokaler, nu har Norra Hanen blivit ett riktigt prestigeområde, där de boende, som vill och har råd, kan förtöja sin båt längs kajkanten. Det första jag såg när jag svängt av från kvickbron var en båt som nästan liknade en av sundsbussarna. Men när jag kom närmare förstod jag att så inte var fallet.

                                                        Många krogar att välja mellan.

När jag flanerade längs hamnen funderade jag över hur många restauranger det egentligen finns i Helsingborg. Här verkade det finnas någon form av restaurang, pub eller café i nästan varje hus.

                                                Här möts gamla och nya Helsingborg.

Gatorna från Kungsgatan och Drottninggatan går i 90 grader från dessa ner mot hamnen. När jag i en av dessa gator blickar uppåt centrum finns det en helt annan typ av fastigheter.

        En vy från norra delen av hamnen, där vi ser delar av utbyggnaden av tidigare oceanhamnen

När jag kom fram till Roy´s fanns det ingen av mina kamrater där, men stället var propp fullt både inne och på uteserveringen. Vi hade inte bokat bord, så hur skulle vi på plats här, tolv stycken? I och för sig var klockan just tolv och kanske de flesta i bästa fall var lunchgäster, som snart skulle tillbaka till sina arbeten.

                                                                Ronny och Thomas.

När jag står och väntar utanför Roy´s så dyker två kända figurer fram. De bor inte heller i Helsingborg längre och det är nog därför även de är lite tidiga. Ronny, som bor i Vejbystrand, tror jag, brukar alltid ha med sig alla gamla klasskort, som brukar betittas med stort intresse av samtliga närvarande.

                                Ronny, Rolf och Inga. Inga bor högst upp i huset strax intill.

Efterhand dyker än den ene och än den andre upp och snart är vi alla samlade. Det blir mycket hälsande, men dock inget kramande, även om vi alla gärna brukar ge Inga, den enda tjejen denna gången en kram. De flesta beställde nog Wallenbergare, medan andra fördrog stekt sill eller torskrygg. Enligt reglerna får vi endast sitt fyra vid varje bord, vilket resulterade i att vi bytte med varandra till olika bord för att alla skulle kunna få ett snack med alla.

                    Två journalister samt en f d ekonomichef som nu har några styrelseuppdrag.

Varje gång vi träffas får man alltid veta lite mer om hur någon levt sitt liv och varför det blev just så. För även om vi gick i skolan tillsammans så umgicks vi kanske inte lika mycket med alla. Efter att ha frågat hur de blev journalister svarade den ene att han skrivit och fått publicerat dikter hos olika tidningar och sedan sökt jobb på en tidning och också blivit anställd. Den andre, som  tillbringat en del tid utomlands, bl a i Ungern skrev om hur det var i Ungern vilket också publicerades i flera tidningar. Efter att ha gett upp tanken på att bli copywriter på en reklambyrå slog sig även han in på journalistbanan. Båda två är nu aktiva i styrelsen för seniorjournalisterna (det heter något annat, men jag har glömt det).

                            Alla verkade ha trevligt tillsammans och hungriga var de tydligen också.

Efter några timmar så var det dags för uppbrott. Vi har naturligtvis för avsikt att träffas igen även nåsta år, med förhoppningen att alla som kom idag och gärna några till sim vi saknade, ska dyka upp även då. Tyvärr så är det några som av olika anledningar inte längre har möjlighet till detta.

Och, min Parksterapp fungerade fördömligt!

Ett break i karantänen.

 Samvaro på säkert avstånd vid golfspel - 2021-05-19/20

Förra året kom vi hem från Portugal i början av februari, där vi varit på golfresa tillsammans med min gamle skolkamrat Thomas och hans hustru Bibi. Då kunde vi inte drömma om att det skulle bli omöjligt att åka utomlands under väldigt lång tid.

                                                        Faktiskt en av landets äldsta klubbar.

Men, golf går det att spela även på hemmaplan och när nu våren så sakta börjat visa sig, så bestämde vi att istället ta en minisemester med två dagar golf tillsammans hemmavid. Vi har alla fyra införskaffat årets golfhäfte som innebär att vi kan spela en massa golfbanor i Hela Europa till halv greenfee. Vi hade därför, i god tid, bokat starttider först på Bedinge GK på onsdagen och på Eslövs GK på torsdagen. Övernattning med middag hade vi bokat på Dannegården i Trelleborg.

Vår starttid var 1200 och Eva och jag ville åka i god tid med tanke på trafikproblemen vid Malmö och Lund.Men vårt vägval visade sig vara rätt varför vi anlände till Bedinge redan 11:45. Eva och jag plockade våra golfgrejer ur bilen och gick sedan in och betalade vår greenfee som för oss två kostade 560:- istället för det dubbla, om vi inte hade haft golfhäftet.

                                Bibi och Thomas pustar ut efter en lite enerverande bildfärd.

                                                                    Då var det dags.

När vi satt och tog en fika inne i restaurangen ringde Thomas och berättade att de hade fastnat i en lååång bilkö i närheten av Sturup och visste inte när de skulle komma fram till Bedinge. Lite kris alltså då det var i princip fullbokat på banan hela dagen. Men allt löste sig, efter en halv timme dök de upp och hann sitta ner en stund innan det var dags att gå till första tee.

                            Thomas fick ganska snabbt bekanta sig med den höga ruffen.

                                            Damerna verkade trivas bättre på fairway.

Här nere vid havet blåser det nästan alltid. Men även om den inte var jättehård så var den ihållande och irriterande. För mig startade rundan dåligt och fortsättningen blev inte mycket bättre. Banan var väl inte i allra bästa skick och ruffarna verkade inte klippta på ett tag (det här kallas också ursäkter för dåligt spel). De övriga spelade något bättre, men inte mycket. Jag blev alltså sist.

                                            Vid dåligt spel är det skönt när det är över.

Det är konstigt att när man spelar dåligt, vilket i och för sig inte hör till sällsyntheterna, så blir man också mycket tröttare än när man spelar hyfsat. Det är ju mentalt så klart. Och kanske borde jag söka rätt på en mental tränare som hjälpte mig att glömma de dåliga slagen för att i stället fokusera på nästa slag. Det var därför väldigt skönt när klubbhuset dök upp i ögonvrån, när vi spelade det sista hålet.

                                                                Omklädda och hungriga.

In med grejerna i bilen och sedan iväg. Nu skulle vi installera oss på Dannegården, ett hotell som ligger mitt i stan i Trelleborg. Som överallt annars, i dessa tider, måste gästerna äta innan klockan 2000 och vi hade därför bokat bord till 18:30. Vi hade dock en timme på oss att fräscha upp och ta en drink, innan det var dags att gå er i restaurangen.

                                                Panuozzo var benämningen på denna rätt.

Det var en hel del folk i restaurangen, men det verkade inte som det var många som övernattade. De andra tre, men inte jag, skulle ha olika sorters vin till förrätt och huvudrätt. För egen del beställde jag min vana troget mineralvatten. Till huvudrätt beställde vi alla utom Bibi Panuozzo, som visade sig vara en 200 g oxburgare med machésallad, tomat, scarmoza, knaprig pancetta, rödlök, lime-chillidressing, sötpotatisbröd och pommes. Trots alla ingredienser med konstiga namn tyckte jag att det smakade alldeles förträffligt. Efter något kapitel i min senaste bok om Doggerland, en deckare på några fiktiva öar mellan Danmark och Skottland, så ägnade jag resten av natten åt min skönhetssömn.

                                                        Nästan allt jag behövde.

                                    Det blev också en sådan här onämnbar till frukostdessert.

Ny dag och nya utmaningar! Idag var det Eslövs GK som gällde, men först en rejäl frukost nere i restaurangen. Förutom frukostbuffén så tillfrågades vi också om vi önskade komplettera med bacon och äggröra. Det ville vi!

                Efter några puttar på övningsgreenen var det dags att ta oss till första utslagsplatsen.

Efter att ha checkat ut redan lite efter åtta så packade vi in våra grejer och åkte norrut mot Ellinge och Eslövs GK. Här har jag faktiskt spelat många gånger eftersom en av mina kunder, AkkaFrakt, alltid förlade sin företagsgolf här, ett evenemang jag naturligtvis och inbjöds till varje gång. När vi anlände hade vädret förändrats en del, solen hade försvunnit bakom molnen varför det var ganska kyligt när vi skulle ta banan i besittning.

                                        Ettans green är jättestor och lutar ner mot en damm.

Först hålet är ett långt par fem hål, men som gudskelov sluttar neråt. Idag började det lite bättre även för mig och efter ett fint inspel, där jag tog hjälp av onduleringarna på kunde jag gå därifrån med två poäng.

                            Minns att jag tyckte hålet var läskigt första gången jag spelade här.

Det gick ganska hyfsat, om än inte jättebra, även fortsättningsvis. Vädret blev behagligare när solen stundtals kom fram igen. Efter hål åtta eller nio, minns inte riktigt, finns det en kiosk där man med självbetjäning och swish kunde inmundiga en korv med bröd. Det utnyttjade vi givetvis allihop och naturligtvis var vi ärliga och gjorde rätt för oss trots att ingen såg oss! Hålet efter korvintaget var ett korthål på 150 m över en bäck. Här slog jag ett perfekt slag och bollen landade pin-high tre meter höger om hålet. Dagens första, men tyvärr enda par gjorde jag här, Det är sådant som piggar upp när man ledsnat lite.

                                                                Lite blåsigt här också.

Det blåste en hel del även här, men dock inte på samma ihållande sätt som i Bedinge. Banan var också i bättre skick här och till skillnad från på Bedinge så fanns här en hel del träd som gjorde att det ibland var helt vindstilla.

                                                        Ännu ett klubbhus i sikte. Skönt!

Sista hålet på Eslöv går runt om en skog som sluttar ner mot ån. Här lyckades jag slå två bollar in i skogen och hålet var därför kört för mig på ett tidigt stadium. Hur som helst så spelade jag i alla fall lite bättre här en dagen innan, så jag var åtminstone inte gråtfärdig idag. Istället tog vi en avslutande fika med Bibi och Thomas på restaurangens uteservering. Vi hann göra detta trots att Bibi skulle ha en golflektion i Båstad kl 17:30. Vi var alla överens om att vi haft trevligt de här två dagarna och det enda negativa var den lite ogästvänlige och ovillige krögaren på restaurangen.

Nu har vi snart fått vår andra spruta allihop, så vem vet, kan det bli möjligt med en höstresa redan i år?

Det får tiden utvisa!

Ännu ett fikaställe i Skåne

Idag var målet Torna Hällestad - 2021-04-29

Än en gång tyckte paret Kvant i Viken att vi kunde träffas någonstans för en fika. I min ständigt växande förteckning över fikaställen i Skåne finns det redan en hel del att välja bland, varför vi kom överens om att besöka Lanthandeln i Torna Hällestad.

Uteserveringen var inte aktuell idag.

Vi bestämde att träffas hos oss i Löddeköpinge och sedan köra tillsammans till Torna Hällestad. Vädret var gråtrist och kallt varför Eva och jag valde bort Morganen för dagens färd. Det här lilla samhället, som vi kom fram till efter att bl a ha kört igenom Dalby, är ganska pittoreskt. Lanthandeln var lätt att hitta då den ligger mitt i byn och i  närheten av kyrkan.

                                    Många ölsorter, även alkoholfria, från lokala bryggerier.

Med tanke på ev. mindre Morganträffar vid caféet så verkade parkeringsplatsen väldigt liten, tills vi upptäckte att det finns en stor parkeringsplats bakom lanthandeln också. I lanthandeln finns inte bara en butik med ett lite annorlunda sortiment, bl a med en hel del lokala råvaror, inte minst lokala ölsorter. 

                                                            Bullar och bröd av olika slag.

Här finns också ett alldeles eget hantverksbageri. Det används inget socker till deras matbröd, istället låter man jästen använda de sockerarter som finns i mjölet fullt ut, ett mjöl som kommer från Skånemöllan i Tågarp. Gräddningen av bröden sker i stenugn.

                                                                    Inga mackor idag.

När vi anlände till caféet på eftermiddagen var vi alla lite hungriga och blev lite besvikna över att det inte fanns några smörgåsar eller frallor att köpa till kaffet. Nu var ju detta en vanlig vardag, så det är mycket möjligt att sådant finns att köpa under helgerna.

                                                                    Gott det också!

Men jag hängde inte läpp för det. Det fanns ju kakor, ja till och med bakelser, men med en disciplinerad återhållsamhet så valde jag faktiskt denna gång bort bakelse till förmån för en bulle och en croissant med choklad i.

                                                            Ost och lite charkuterivaror.

Efter att vi ,som vanligt vid våra möten, suttit och filosoferat lite över livet och diskuterat ev tänkbara mål för framtida golfresor, så gjorde vi ytterligare ett besök i butiken. Här köpte Eva både bröd och parmesanost från den välsorterade ostdisken. 

Dagens sociala träff var till ända och vi var överens om att det var ganska lagom tid att åka tillbaka. Var och en till sitt, som vanligt.

Ytterligare ett fik att bocka av på listan.