Audi Quattro Cup på Söderåsen

Första golftävlingen på länge - 2011-05-11
För några veckor sedan undrade Peter Arvell om jag ville spela Audi Quattro Cup tillsammans med honom. Eftersom jag fick inbjudan också förra året, men anmälde mig för sent, så tyckte jag att det kunde vara kul att vara med i år istället. Tävlingen skulle genomföras på Söderåsens GK, en klubb jag tidigare varit medlem i under många år, varför jag kände väl till banan.

Väckning klockan 0500 - 2011-05-11
Samling på banan skulle ske klockan 0700 och för att vara på plats i god tid var det bestämt att jag skulle hämta Peter 0615. Vädret var perfekt för golf, med blå himmel, drygt 24 grader och endast en svag vind.

Audi A7 och nya Audi A6 var uppställda vid klubbhuset.

Trots ankomst redan klockan 0645 så var vi inte de första som hade kommit. Parkeringsplatsen var full av Audibilar och representanter för Audi fanns naturligtvis överallt.



Det var många som checkade in efterhand.

Efterhand som tiden gick så dök alltfler deltagare upp. En av de som var med i tävlingen var Henke Larsson, som tydligen gillar det här med golf, han ockå.



Min andra frukost för dagen.

Efter incheckningen så gick vi in i restaurangen där vi bjöds på en enkel frukost bestående av kaffe och frallor. Det var kanonstart, vilket innebär att man startar på alla hål samtidigt. Vi skulle gå ut på 16:e hålet, vilket var ganska långt från klubbhuset.



Det fanns Audi lite överallt. Här en Audi TT Cab.

Enligt programmet skulle starten ske klockan 08:30, men av någon anledning sköts starten upp till 09:00. Spelformen var greensome, vilket innebär att båda spelarna slår ut på varje hål. Sedan väljer vi den boll som ligger bäst till och slår därefter vartannat slag.


Peter och våra medspelare på 16:e tee.

Peter och jag var inlottade med ett trevligt par från Vasatorps GK. Det visade sig att vi kände igen varandra då jag och min hustru spelat tillsammans med dem på Vasatorp vid något tillfälle. Namnen har jag naturligtvis glömt redan! Det visade sig att båda två slog rejält långt, även om mannen ibland hookade ut sina utslag rejält. Det började emelleertid bra för våra medspelare, så efter ett antal hål var de tre slag bättre än mig och Peter.
Men, Peter och jag bet ihop och kompletterade varandra väldigt bra. När Peter hookade sina långa drives ut i nästa kommun så lyckades jag slå en perfekt, rak drive mitt i fairway och vice versa.
Under hela ronden så åkte Audifolket runt i golfbilar och serverade, kaffe, bananer och kexchoklad, vilket var mycket uppskattat.



Peter vid rovfågelsskulpturen på 7:an.

På nionde hålet, ett korthål, så kunde man vinna någonting, jag minns inte vad, förutsatt att båda spelarna i laget hamnade på green. För egen del så slog jag en socket till höger som hamnade 75 meter längre fram i ruffen, så det var kört redan då. På tee franns också Johan Rydström, tidigare ET-proffs, som också slog ut en boll till green. Ett perfekt slag, som hamnade några meter till höger om pinnen. Han kan fortfarande, Johan! Men även Bengt Liljeqvist, före detta pro och nu egen företagare och deltidsanställd som greenkeeper på Söderåsen, fanns på tee. Så fort jag slagit min socket så kom han fram till mig och sade: "du håller ju så här,"  och visade mig ett grepp, "tacka fan att du slår en socket!" Det var en snabb lektion, varefter jag korrigerade mitt grepp och slapp att slå några fler sockets efter det. Tack Bengt!


Som en herrklubb, nästan som i en Jaguar!

Vid klubbhuset, efter nionde hålet, passade jag också på att titta in i baksätet på den Audi A7, som stod uppställd där. Läder och egen radio fanns det, en riktig lyxbil, som säker inte kostade under 600.000:-.

Nu hade vi sex hål kvar, 10 till 15 och nu fick vi skärpa oss, Peter och jag. Det började med ett par på tian, vilket uppmuntrade oss. Vi spelade därefter ganska stabilt, utom på det 14:e, vårt näst sista. Peter hade hookat en lång drive, som vi misstänkte var out of bounds. När jag slog min drive så råkade jag komma under bollen, som gick 75 meter upp i luften och stannade 25 meter framför herrtee. Där kompletterade vi inte varandra! Jag knallade upp och hittade Peters boll, som var en halv meter utanför banan. Peter var då tvungen att spela min boll, som han hookade än en gång. Jag fick därför bara spela fram bollen ca 100 meter och den hamnade i ruffen. Det var dock fri sikt till green, men avståndet var 200 meter. Peter laddade med sin spoon och tro det om ni vill, men han fick ett perfekt slag och bollen hamnade, snyggt och prydligt, tre meter från koppen. Jag puttade och var nära ett par, men vi var tacksamma för vår sexa och två poäng.
På vårt sista hål, det 15:e som är ett korthål, slog både Peter och jag var sitt skitslag, men lyckades att få fyra slag i koppen. Nu var vi even, det vill säga vi hade 36 poäng, men var övertygade om att vi var långt från prisplats.



Joahn Rydström var en av prisutdelarna.

Vid prisutdelningen blev vi därför väldigt, men positivt, förvånade när det visade sig att vi blev totalt sexa av de 36 startande lagen. Egentligen blev vi delad fyra, men de andra lagen fick bättre placeringar i kraft av lägre handicap.
Efter lunchen, bestående av pytt-i-panna med flera ägg gick Peter och jag därifrån med rak rygg och högt huvud. Eftersom vi båda hade spelat dåligt en längre tid, så var detta en liten knuff i rätt riktning.
Vi kommer nog att delta även nästa år!