Motorträff i Vikingabyn i Löddeköpinge

Underbart väder och massor av folk - 2011-06-28
Det var min födelsedag idag, precis som Hans Alfredssons, även om han är 15 år äldre. Jag var gräsänkling då min hustru var med sina skolbarn på läger, så något större firande blev det inte. Och, 65 år är ju egentligen inget att fira, förutom att jag blivit statsanställd på heltid.
Som vanligt på tisdagarna så var det golfkurs för min dotterson Max på Höganäs GK. Normalt sett brukar alltid Max fixa kaffe till mig, i en konstig apparat, när vi kommer hem från golfen, men idag ville jag tillbaka hem så fort som möjligt för att hinna upp och titta lite i Vikingabyn.
För att slippa köerna till området anländer en del redan vid 17-tiden och när jag kom dit klockan 18:45 var redan en del på väg därifrån. Eftersom jag vet hur mycket folk det brukar vara så tog jag inte någon av bilarna utan besteg min Puch Florida (se min tidigare blogg "Köpte mig en moped i 60-års present"), som precis som vanligt var svår att starta.



Två fina vespor av rätt årsmodell.

Parkeringen för mopeder, vespor och veteranmotorcyklar är belägen längst in på området, så det tar lite tid att ta sig dit genom folkmassorna, som står i kö för att köpa korv, stekt sill, glass och annat ätbart.
Det första jag såg på den speciella parkeringen var två fina vespor. Jag har länge varit sugen på en vespa och kollar Blocket ganska ofta. Det finns många fina sådana där, men garaget är ju redan fullt och hustruns tålamod kan ta slut, så vi får se hur det går.



Ett fåtal moppar fanns på plats.

Det fanns också en del mopeder, men dock inte i den omfattningen som man kunde förvänta sig. Det är klart att de som inte bor i närheten tycker kanske att det är lite jobbigt att köra ett antal mil fbara ör någon timmes besök.



Puch i superskick, där färgerna förvrängts av solljuset.

Den röda Puch Dakotan tillhör en av mina grannar, som även har en svart Puch Florida. En annan pärla var den Puch TT, tror jag den heter, som är en väldigt ovanlig modell.

Träffade ingen jag kände.
Jag såg många av mina kompisars bilar och mopeder, men träffade inte på någon av dem. Det kan bero på den enorma ansamlingen av folk i kombination med att jag bara stannade omkring en halv timme.



Buick Eigth, sent 40- eller tidigt 50-tal.

Jag började min snabba vandring bland USA-bilarna, som jag var väldig imponerad av i unga år, medan mitt intresse idag mer lutar åt de europeiska fordonen. Jag får helt enkelt inte plats med en jänke i garaget.
Den första bilen jag stannade vid var Buicken ovan. Det var en likadan bil som "Röealbin" i Åstorp hade, som jag berättade om i min blogg "Nostalgivandring i Åstorp". Den skilde sig från mängden då den inte var superpolerad och att lacken var lite ruffig. De flesta andra jänkare är i regel enormt fina och därför " ser man inte skogen för bara träd".



En sådan åkte jag i som barn.

En annan bil som tilldrog sig min uppmärksamhet till sig var denna Chrysler (det kan vara en Cadillac också, jag är inte säker). En sådan gick som taxi i Åstorp när jag var barn. Min far arbetade ibland extra på kvällar och helger, både som taxichaufför och som telefonvakt, så jag hade ofta närkontakt med denna typ av fordon.
Efter en kort runda på USA-bilsparkeringen drog jag mig, genom folkvimlet, till området reserverat för europeiska fordon.



Gunnar Riddebäck, var ursprungligen båtbyggare och...



ritade och byggde den här bilen själv.

Här hittade jag bland annat den Gordon, som en nu avliden bilkompis till mig, själv byggde. Den är utrustad med en V8, av något slag och med en bakaxel från Jaguar. Som gammal båtbyggare byggde Gunnar karossen i plast, precis som den är i de flesta Lotusbilarna.



Jonas Healey är fin både utanpå...



...och inuti.

En annan fin bil, som jag inte ser så ofta, var Jonas Pöldas Austin Healey 100. Jonas driver British Sport Car Center utanför Teckomatorp där han renoverar och tillhandahåller reservdelar till de flesta engelska sport-bilar. Han jobbar mest hela tiden och har nog begränsade möjligheter att hinna med att åka på träffar själv.
Även om jag har engelska sportbilar själv, så tycker jag också att det är kul med bruksbilar från tiden.



Ganstercittra i fint skick.



Flera Amazoner förstås.



Orenoverad "Folkavagn".

En fin Duett smög sig fram bland motorcyklarna.

Och sådana fanns det gott om, både renoverade och orörda. Vad kul att någon tar sig an dessa bilar, som var den vanlige Svenssons transportmedel på 50- och 60-talet och som fick Sverige på hjul.

Naturligtvis fanns det också värstingbilar på parkeringen i form av Ferrari, Corvetter och Porsche. Men av någon anledning har jag aldrig varit speciellt intresserad av sådana, även om jag tycker de är häftiga, vilket delvis kan bero på att jag har för tunn plånbok.


MC-parkeringen är enormt stor.

Antalsmässigt så är det emellertid motorcyklarna som leder med råge. Kunde naturligtvis inte räkna dem, men uppskattar att det fanns flera tusen sådana av olika slag, men mest stora HD och dess efterföljare. De står på en speciell parkering i anslutning till start- och landningsbanan för de flygplan som brukar infinna sig.


Det här måste vara en tysk flygmaskin från första världskriget.

Innan jag drog mig hemåt, för att titta på den nye huvudrollsinnehavaren i Midsomer Murder, så gick jag en sväng ut till "flygfältet". Här var det två eller tre plan parkerade, som drog till sig en hel del intresserade åskådare. Jag så dem inte flyga, men de hade definitivt inte kommit dit med bil.

Eftersom jag varje tisdag är på golfkurs med mitt barnbarn, var det därför första gången i år som jag fick möjlighet att besöka träffen. Då mötet ligger väldigt när mitt hem så har jag sett de flesta fordonen tidigare, men för er som aldrig haft tillfälle att åka hit, så är det verkligen värt ett besök!

Mopedtur och picknick

Peter ville testa igen - 2011-06-22
Den Mustang Royal från 1958, som Peter köpte i Båstad, var lite seg, tyckte han. Eftersom jag hade ett ställbart munstycke i min Puchlåda i garaget, så tyckte jag att han skulle testa det. Det var ju snabbt gjort att byta så igår så gjorde vi ytterligare en "långtur", ner till havet mellan Bjärred och Lomma. Men på vägen dit stannade vi först vid Blå Cafeet i Lödde och köpte något onyttigt ätbart. Kaffet och två muggar hade Peter med sig i sin rygga.
Eftersom min moppe går lite fortare än Peters så låg jag bakom honom på den tvåfiliga cykelbanan ner mot Borgeby. Jag tyckte att det hade gjort nytta med det ställbara munstycket, för i sina bästa stunder nådde Peter toppfarten 43 km i timmen. Denna enorma fartökning kan naturligtvis också bero på att han nu kört någr mil och på så sätt fått ut lite sot från avgasröret.



Här har Peter dukat upp.

Det var en fin dag för moppeåkande och inga hotande moln fanns i sikte.
Peter klädde bordet med kaffekoppar och kakor och sedan satt vi där och mediterade och diskuterade trimning och sotning av våra mopeder. För egen del så har jag faktiskt haft isär mitt avgasrör och rengjort detta för några år sedan. Jag tog även av toppen och skrapade bort sot både från förbränningskammaren och på kolvens översida.



Meditationsutsikt.

Tror nog Peter fick några tankar i huvudet vad gäller sotning, så han skulle börja meka med detta i graraget när vi kom tillbaka hem.



Visst är dom fina, mopederna.

Problemet med att sota avgasröret är att det kan vara mycket svårt att få bort "koksen" som bränt fast inne i röret.
På hemvägen körde vi över Önneköp och förbi Borgeby slott. Sådana här "långturer" brukar jag inte köra ensam, ifall något i moppen skulle gå sönder, men i sällskap med Peter, som är ingenjör, känns det tryggare.
Hans moppe toppade närapå 45 knutar på hemvägen och även i uppförbackarna verkade den lite piggare än tidigare.
Nu skulle Peter hem och sota avgasröret och för att kunna göra detta så fick han låna min gasolbrännare för att värma upp röret, framförallt själva kröken.
Men han är också på jakt efter en tidig så kallad päroncylinder till sin Zyndappmotor för att se om det går att hetsa upp moppen ytterligare genom att jacka kolv eller dra en plugg.
Vi får se hur det utvecklar sig i framtiden.

Bilprovning. moppeköp och premiärtur

SBP i Landskrona - 2011-06-17
Idag var det dags att köra med min Morgan till Svensk Bilprovning. Jag hade mina tveksamheter beträffande hastighetsmätaren, för trots att jag bytt hastighetsmätarwire, så uppförde sig mätaren konstigt.



I väntan på domen.

De hade hotat med regn vid just den tidpunkt jag skulle köra iväg, men det blev torrväder och skön körning under både dit- och hemvägen. Det var en trevlig kille som tog hand om Moggen och flera bland personalen kom fram och pratade och frågade om saker. Någon trodde till och med att man kunde köpa en sådan här ädel engelsman i byggsats, men han hade nog blandat ihop det med Lotus Super Seven.



Hjälpsam kille.

Det första och största problemet, kortsiktigt, som uppstod handlade om CO-halten, som var väldigt hög. Bilprovaren var emellertid väldigt hjälpsam och försökte, efter det att vi var klara i hallen, skruva på förgasarna för att få ner värdena, men till ingen nytta. Det blev med andra ord order om ny beiktning om en månad.



Nya problem efter lyftet.

Vid kontrollen av framvagnen hittade den rackaren ytterligare några felaktigheter, som dock inte renderade några prickar i protokollet. Dels var det aningen glapp i en kulled och dels glapp i en king-pin på vänster sida. Detta är lite konstigt då jag alltid är noga med smörjningen samtidigt som bilen använts väldigt lite. Visserligen är king-pinsen en svag punkt på Morgan, men ändå.
De två sista felen var trista. Jag har själv bytt king-pins någon gång, men minns att det var väldigt jobbigt för en humanist som jag.



Alltid intressanta fordon hos Steve...



...som denna RR Corniche.

 Det fick bli en ny kort visit hos Steve Pike på English Car Care för att höra om han kan hjälpa mig med detta till hösten. Det visade sig att det var sista dagen han hade öppet innan semestern, men att han åter var i tjänst den 4:e juli, i god tid innan min ombesiktning för CO-halten. Han trodde vi skulle kunna mikla lite med förgasarna för att få ner CO-halten och om detta inte fungerade så kunde han byta nålar och ventiler i förgasarna.
Beträffande problemen i framvagnen så får det vänta till hösten innan Steve får sätta tänderna i bilen.

Peter slog till i Båstad - 2011-06-18
På förmiddagen kom Peter hit med sin bil och tillkopplad släp och ville låna min moppehjälm. Då förstod jag att han funderat kvällen innan på den fina Mustangmopeden vi tittat på i Båstad dagen innan. Naturligtvis ville jag vara med vid detta högtidliga tillfälle så jag hämtade några spännremmar i garaget sa att vi skulle kunna förankra moppen på vagnen.



Peter tar en kort provtur med denna Mustang Royal 1958, som inte
blev så lång eftersom det naturligtvis började regna precis då.

Peter hade ringt ägaren på fredagkvällen och berättat att vi skulle komma. Personen i fråga berättade att han ägt mopeden sedan 1998, men eftersom han nu också köpt en vespa så ansåg hustrun att något annat måste bort från det fullproppade garaget, som även innehöll en åttacylindrig MB AMG med 500 hästar och en  Porsche av senare årsmodell.



Inpackad och klar, trodde vi.

Ägaren hade fixat en hel del på motorn och Peter tvekade inte utan slog till. Nu skulle vi försöka spänna fast mopeden på vagnen i det tilltagande regnet.
Granngårds med mopedsäljaren bor Peters barndomsvän Mats, golfare även han men inte mopedägare. När vi ändå var i närheten blev det ett besök hos honom, där vi trakterades med hembakat bröd och kaffe. Vi var riktigt hungriga och när jag ätit en macka hade Peter ätit tre, så Mats var tvungen att skära upp ytterligare skivor till sina glupska besökare.



Med bistånd från Mats så fick vi Mustangen i rätt läge
och kunde börja färden tillbaka till Lödde..

Efter fikan gick vi ner till bil och släp och kunde konstatera att vi inte kunde köra hem mopeden stående på flaket. Vi hade inte anordningar som gjorde att den kunde stå stadigt. Det blev att packa upp igen, lägga moppen på sidan och fästa med spännband så bra som möjligt.
Regnet öste ner hela vägen hem och eftersom pressenningen varit för svår hålla kvar på flaket i fartvinden, så blev i alla fall moppen ordentilgt tvättad.



Efter en lång och våt dag kan Peter slutligen
ställa in sin klenod i garaget

Men innan dagen var slut så skulle Peters granne Heine, som har tre moppar och tre sportbilar, få titta på mopeden och ge ett expertutlåtande.



Heine granskar några detaljer.

Jodå, han kom gärna och tittade på fyndet och efter en stunds betraktande med sina falkögon, fick även Peter godkänt, när Heine uttryckte sig positivt om skicket på mopeden. Förmodligen sov Peter gott den natten.

Inköp av hjälm och premiärutflykt 2011-06-19
Naturligtvis var Peter åksugen och idag ringde han på morgonen och tyckte att vi borde köra en sväng så att han fick testa sin Mustang Royal i samband med en lite längre runda. Jag var självklart inte nödbedd så efter att ha tankat upp min Puch Florida och tagit på lite mopedmässiga kläder, inklusive mitt "vurpollon", drog jag iväg hem till Peter.
Han hade haft bråda tider eftersom han både hunnit färsökra mopeden, köpa bensin och tvåtaktsolja samt inhandlat en hjälm hos Harald Nyborg, som hade sådana till facila priser.



Peter med fulltankad Mustang och nyinköpt hjälm.

Hjälmprydda lämnade vi det trygga hemmet och körde ner genom Sandskogen. Här svängde vi in på en grusväg, för att på outforskad mark ta oss allt närmare Barsebäcks Hamn.



Barsebäcks Hamn är ett mysigt stopp på utflykter med mopeden.

Här parkerade vi våra fordon inom synhåll, de är ju stöldbegärliga sådana här rariteter, och satte oss med var sin strutglass och gick igenom de strapatser det inneburit att ta sig så långt hemifrån på moped. Peter sade med visst vemod i rösten att några lååånga turer på moppen kanske inte var att rekommendera om man inte skulle riskera några men i bakdelen. Men, som van och erfaren moppeägare förklarade jag att det bara var en fråga om att träna, så skulle bakdelen vänja sig vid allt längre stunder på sadeln.
Peters moppe är helt original och alltså inte "viktkompenserad". Den gör följaktligen, i sina bästa stunder, mellan 35 och 40 km i timmen, vilket i uppförsbackarna med tyngre personer innebär runt 10-15 km. För att visa mig lite på styva linan så drog jag förbi honom i rasande fart vid några tillfällen, för att han skulle märka vilken nytta en viss modifiering av fordonets egenskaper kan innebära.



Vid glassätandet tornade mörka moln upp sig.

Speciellt är högre prestanda inte minst viktigt då hotande regnmoln närmar sig och man vill hitta en skyddad plats så snart som möjligt. Nu hade vi tur idag och trots några regndroppar i hamnen, så kom vi torra hem till tryggheten.
Och, jag undrar vad Peter, som ju faktiskt är ingenjör, har för funderingar omkring sin Mustang Royal!

Cykel, platt-TV och veteranmopeder

Jag behöver en ny cykel - 2011-06-15
Det finns visserligen en cykel i garaget, en Puch, samma märke som på min moppe, men den är 37 år gammal och saknar växlar. Jag tänkte att jag kunde cykla lite, som ett komplement till gymet och golfen, för att stärka mina klena ben.



Cykelhandlaren justerar sadeln inför min provkörning.

Sagt och gjort, mitt besök hos den lokale cykelhandlaren i Löddeköpinge resulterade i en provkörning av en 7-växlad tingest, som gav mig mjölksyra i benen efter den kilometerlånga provturen. Jag inbillade mig att det berodde på ovana att bestiga en stålhäst. Trots mjölksyran slog jag till och beställde en hoj, som jag lär kunna gränsla om en vecka.


Utbudet av huvudskydd var helt enormt.

Huruvida jag ska bära hjälm eller inte, återstår att se, men förmodligen kommer hustrun att propsa på detta.

Så var det det här med TV - 2001-06-15
Det är okänt för mig om vi är de enda i byn som fortfarande sitter och tittar på våra tjock-TV, men det är inte en helt orimlig tanke. För egen del tillbringar jag inte så värst mycket tid framför TV:n frånsett när det visas golf på Viasat Golf. Efter besök hos vänner, som är begåvade med stora platt-TV, upptäcker man skillnaden och suget efter en stor, klar bild, blir allt mer påtaglig.



TV-marknaden idag är som att hitta i en djungel.

Egentligen var det bättre förr, när man bara behövde välja fabrikat och storlek. Idag är TV:n en hel vetenskap där en massa obegripliga tekniska termer gör mig alldeles förvirrad. Nu hade jag förvisso ingenjör Sjöberg med mig, som är bevandrad inom området och kunde hjälpa mig att ställa relevanta frågor. Nu valde jag, att istället för att anlita de stora kedjorna, att besöka en lokal radiohandlare, Nilssons TV och Radio i Kävlinge. De har ett gott rykte och kommer hem och installerar hela rasket. Efter att ha gjort lite research i förväg bestämde jag mig slutligen för en Samsung 46 tums LED-TV, den heter D7005, som var propp full med finesser och kontaktingångar. Tyvärr får jag den inte förrän nästa vecka så US Open i golf får jag se på min tjock-TV.

Ingenjör Sjöberg letar efter moppe - 2011-06-15
Det verkar som om Peter blivit lite påverkad, både av mig och sin granne Heine, som båda fått återfall och införskaffat en moped, från ungdomens dagar. I min tidigare blogg "Jag köpte mig en moped i 60-årspresent" beskriver jag hur detta gick till.
Peter har de senaste dagarna studerat vilka eventuella fynd som fanns på Blocket och i första hand var han ute efter en Crescent eller Zyndapp, som han tydligen ägde i slutet av 50-talet. Efter vårt besök i TV-affären åkte vi därför till Båstad, Peters uppväxtort, där det fanns två objekt som vi skulle titta på.



Här, i en fyrarumslägenhet, bodde Peter som barn.

Den första moppen, en Crecsent 50S, fanns på samma gata som Peter hade bott på. Inte nog med det, det visade sig också att ägaren till mopeden bodde i samma lägenhet som Peter hade bott i. Vilken tillfällighet. Och bara det hade ju varit en anledning att köpa just den moppen.



En ganska ovanlig modell, tor jag nog.

Mopeden var i fint bruksskick och Peter tog en liten tur med den. Den var dock inte "viktkompenserad", så det var inget större krut i den.



Peter provkör.

Men den var OK och säljaren gick, efter lite förhandlande, ner 1000 kronor på priset. Peter bad att få tänka på saken och att få återkomma med besked.
Nästa moped vi skulle titta på fanns bara en liten bit därifrån.



En moped i fint skick.

Det var en 58-års Mustang med Zyndappmotor, som tydligen är lätta att "viktkompensera". Det visade sig att mannen i huset inte var hemma, men att frun i huset erbjöd sig att visa klenoden.



Peter verkar lite sugen.

En så pass gammal moped har bara tvåväxlar och handväxel. Peter hade fått rådet av sin granne, Heine, att förska få tag i en treväxlad. Men trots detta var Peter intresserad, eftersom mopeden var i ett sådan fint skick. Han kom överens med kvinnan i huset om att ringa maken dagen efter, när han kom tillbaka.



Kaffe och bakelse var vi värda efter dagens vedermödor.

Efter dessa besök så kände vi för att ta en fika på ett av de otaliga cafeerna i Båstad.
I bilen hem var Peter lite ambivalent och sade att "jag ska nog inte ha någon moped, utan köpa en Vespa istället". Jaha, sade jag. Vi åkte sedan i saktmod hem till Löddeköpinge och talade mest om golf.
När vi kom hem till Lödde så tyckte jag att Peter kunde ta min Puch Florida och köra hem och visa sin
hustru hur en sådan moped ser ut. När han kom hem, med, mitt vurpollon på huvudet, så berättade han att hion "fick smala läppar". Min moppe är "viktkompenserad" och har ju lite mer krut än en vanlig moppe, så Peter verkade bli intresserad av moped igen.
Efter hemkomsten besökte han sin granne, Heine, där han blev bjuden på Mackmyra Whisky, och pratade mopeder. Heine påpekade då att det var en Puch han skulle leta efter och Peter hittade sedan fyra stycken Puch Alabama på Blocket. Nu har han mailat till några av dem och bett om lite fler detaljbilder på mopparna.
Vi får se hur det här utvecklar sig.
Vi får väl hyra en vagn och köra till Lessebo, om den moppen visar sig vara fin!

Äntligen en bra golfunda!

Öresunds GK - 2001-06-13
Mitt golfspel de senaste månaderna har varit så mediokert att jag nästan tappat lusten. Det har helt enkelt inte varit roligt att gå ut och spela och så ska det inte kännas. Det kan bero på att jag är väldigt resultatorienterad, där varje dåligt slag gör att jag blir frustrerad. Jag får nog ha hjälp av en mental tränare, tänker jag ibland.



Min golf har varit som en skugga av mitt forna jag.

Från torsdag till söndag brukar jag tillbringa ett antal timmar med att titta på Viasat Golf på TV. Det är både spännande att följa våra svenska killar (och även tjejer när de visar dem), men också lärorikt. Inte minst är det kul att lyssna på Zacke, men också på Magnus Sunesson, som jag anser är nummer två efter Zacke som kommentator. Något Magnus talar mer om än Zacke är när det gäller tekniken. När jag tittade på golfen från Italien i veckan så betonade han hur viktigt det är att hålla löst i klubborna. Det tog jag till mig eftersom jag ofta upplever att jag håller alldeles för hårt i klubban och därmed är spänd i både armar och resten av kroppen. Naturligtvis innebär detta att jag inte releasar och går igenom på ett mjuklt sätt utan istället bromsar upp slaget i min follow-through med de negativa konsekvenser detta för med sig.
När vi spelade på Vasatorps TC-bana i lördags försökte jag därför att fokusera på tre saker: att hålla löst i alla klubbor inklusive puttern, att vinkla ut vänsterfoten något i stancen samt att ha händerna något framför bollen i uppställningen vid järnslagen. Det senare har Johan Tumba påpekat för mig vid en lektion och det är också något jag noterat när jag följt spelet på Viasat Golf. Även om jag bara lyckades få ihop 28 poäng på TC och 102 slag så kändes det ändå mycket bättre i bollträffen än det gjort på väldigt länge.



Peter har laddat upp med panerad fläskkotlett
och stuvad blomkål.

När Peter ringde igår kväll och undrade om jag ville spela golf idag, så var därför intresset lite större än det varit tidigare. Vi slog ut på Öresund GK klockan 12:30 efter att ha ätit lunch på klubben.
De första nio hålen spelade Peter bländande golf och gick utrundan på fyra över par och 20 poäng. Själv gjorde jag visserligen bara en par de första nio, men missade inte ett enda slag. Med 19 poäng och 42 slag brutto var jag inte långt efter.
Vädret var kalas med sol och en vindstyrka på omkring 8 sekundmeter. Inte mycket kanske, men på Öresunds GK, som är belägen alldeles intill havet, så är vinden där alltid en faktor att räkna med.
Vi fortsatte att spela stabilt båda två och fick på elvan sällskap av Markus, som normalt spelar på Landskrona GK.



Peter slår, efter två bollar i vattnet, sitt femte slag på det 13:e.

Men, så kom vi då till det 13:e hålet, ett par trehål som är en kopia på det "ökända" hålet på Saw Grass, där alla proffsen är mer eller mindre rädda eller osäkra inför utslaget. Peter, som gjort par på det långa 12:e i motvinden, slog ut först med en PW och hamnade i vattnet. Själv slog jag, som är höghandicappare jämfört med Peter, en järnåtta upp på green. Även Markus slog sin boll upp på green. Peter tar ny sats och slår ånyo en PW, som även den hamnar i vattnet. Peter ger sig dock aldrig och den tredje gången, hans femte slag, slår han en järnnia, som blir sju meter för lång, men hamnar på green.
På inrundan gör jag sex par, fem över par och totalt 13 över par för ronden. Detta renderade en poängsumma av 41 och därmed en sänkning av min handicap från 17,9 till 16,4. Det är en uppmuntran jag behövt en längre tid för att inte helt tappa intresset för denna frustrerande sport.



Peter var så nöjd med sitt resultat att han gick
och shoppade loss i shopen. Inget diskret beige,
som han annars gillar, utan en riktigt spektakulär tröja.

Trots att Peter fick sju i på det 13:e slutade han på en score av 84 slag brutto och 37 poäng. Samma bruttoscore fick jag, så idag fick han däng, den gode Peter.
En bra dag på golfbanan!

Minisemester i Danmark med golf

Fredag - 2011-06-03
Golf skulle vi spela först på lördagen, så vi startade inte hemifrån förrän efter lunch. Naturligtvis körde vi över bron eftersom jag har brobizz, vilket innebär förmånliga priser, både för oss och våra golfkompisar, Eva och Jörgen, som fick låna vårt brokort.
Målet var Köge, cirka fyra mil söder om Köpenhamn, där vi skulle bo på hotell Nils Juel två nätter. Vi var framme vid tretiden och när vi skulle checka in uppstod det problem direkt. Vi fanns inte med bland bokningarna! Hade hotellet gjort fel eller resebyrån? Vet fortfarande inte. Efter det att receptionisten kollat sin dator flera gånger samt ringt ett antal telefonsamtal, så fick vi, efter en timmes väntan, äntligen var sitt rum. Som plåster på såren så förärades vi en flaska rödvin.



Det var inga dåliga kåkar...



...som vi passerade på vår promenad in till centrum.

Efter uppackning drog vi ut på stan. Köge är en liten pittoresk stad, värd ett besök. Invånarantalet uppgavs vara omkring 30000 och många välbärgade, som arbetade i Köpenhamn, bodde säkert i staden.



En gata på väg mot torget var kantad av butiker.

Jag hade varit och fikat i Köge, för några år sedan, när jag hade något kundmöte lite längre söderut, och jag visste att det fanns ett mysigt torg någonstans. På promenaden till centrum blev det lite inköp av barnkläder till några av våra barnbarn. Eva går aldrig tomhänt från en affärsgata!

Alla uteserveringarna var fulla av folk. Det var
fint väder och omkring 25 grader varmt.

Vi hade inte ätit någon lunch och började därför bli hungriga. När vi kom fram till torget så kände jag igen mig, men den krog jag bevistat tidigare hade nu ändrat skepnad till något typ Waynes, med sitt begränsade utbud av ätbart som passade mig. Det fanns dock en hel del andra uteserveringar och när vi hittat ett bord i trängseln så blev det äntligen lite energitillskott i form av kaffe och en stor häftig chakladmuffins. Vilken lunch!



Mysiga omgivningar!

På tillbakavägen till hotellet tog vi en annan väg genom ett lummigt område, där vi fick gå över en å.
På en bro förstås!
Vid halvåttatiden på kvällen träffades vi alla fyra i vårt rum och tog en drink respektive ett glas rödtjut.
Sedan var det äntligen dags för lite riktig mat i hotellets restaurang där vi inmundigade en alldeles utmärkt förrätt följd av någon sorts kalv, som var sådär.

Skovbo GK - 2001-06-04
Den första banan vi skulle spela var Skovbo GK. Det visade sig att den var precis tio år gammal och att medlemmarna hade firat denna begivenhet kvällen före.



Före start med höga förväntningar.

Det var en öppen hedbana med en hel del intressanta hål, som kanske för mig var mer problematuiska än intressanta. Med en irriterad känsla i kroppen, redan från början, så gick det naturligtvis inte bra.
Resultatet blev 25 poäng och än en gång över 100 slag md 9 i på ettan. Med min Eva spelade ganska bra och fick ihop 32 poäng.
Efter en fika på klubben åkte vi, jag missmodig, hem till hotellet för dusch och lite vila. Tyvärr visade de inte Viasat Golf på TV:n så jag kunde inte följa hur det gick för Alex Norén och Peter Hanson i Wales.



De bornholmska gräddbullarna var inte billiga,
men säkert goda. Jag köpte ingen!

Efter kvällens drink och rödtjut blev det sedan ytterligare en promenad på stan.

Rakt över gatan från hotellet låg en småbåtshamn.

I en broschyr på hotellet kunde man läsa att man har ett stort projekt på gång i Köge.



På en bro över en å hade man klätt in bropelarna
med en stor stickning.

Precis som i Helsingborg och deras H+-projekt ska man bygga om hela hamnområdet med bostader och butiker. Vi drog oss därför ner mot hamnen, istället för att gå in i centrum igen.


Flera mysiga restauranger fanns i hamnområdet...

...där jag blev serverad en helt underbar wienerschnizel.

Det såg lite konstigt ut med alla gamla industribyggnader, där man byggt upp radhus mitt i alltihop. Kanske skulle dessa stora byggnader rivas efterhand.



Ural motorcykel med sidvagn.

Efter en fantastisk måltid gick vi åter hem till hotellet. När vi kom dit fanns det några motorcyklar på hotellets parkering bland andra en rysk Ural, som hade tvåhjuls kardandrift. Det visade sig att motorcykelfolket var på väg från Tyskland till Nordkap och gjorde sitt första stopp i Köge.

Köge GK - 2011-06-05
Dags för en ny golfrunda, idag på Köge GK, som verkade vara lite "finare" än Skovbo.
Restaurang och klubbhus var lite mer påkostad, men banan var faktiskt i sämre skick än den på Skovbo. Greenerna var visserligen snabba, men mycket ojämna samtidigt som det fanns många fläckar utan gräs på dem.

Eva och Eva poserar på herrtee.

Resultatet här blev ännu sämre för mig än på Skovbo (jag är nog nere i en djup formsvacka), men min bollträff var betydligt bättre än dagen innan. Och, det tycker jag är det viktigaste.
Det var drygt 27 grader varmt och det fläktade betydligt mindre här än det hade gjort igår. Jörgen åkte golfbil medan vi övriga tre fick svettas med att dra golfvagnar, eller som i mitt fall, bära min bag. Han skyllde på ryggont, men det verkade inte bekymra honom när han swingade som en gud. Undanflykt!



Klubbhuset på Köge GK.

Efter ronden beställde Eva och jag vars tre "smörrebröd" till det facila priset av 45 DKR per person. Så snart vi hade ätit färdigt fick Eva och Jörgen åka tillbaka till hotellet och leta efter Jörgens mobiltelefon, som han blivit av med. Det visade sig senare att han hittade den i sin neccessär.
Själv så åkte vi direkt hem till Lödde där jag hann se de sju sista hålen från SAAB Wales Open, där Alex Norén tog sin andra titel på Europatouren.
En på det hela taget lyckad avslutning på helgen!