Morgontur i min TR2:a

Tog med mig Peter på öppetåkande - 2011-08-23
Idag skulle den få komma ut, min Triumph TR2. Den har stått overksam i garaget alldeles för länge vilket inte är nyttigt för någon i den åldern, varken människa eller maskin.



Det blev at ta fram kompressorn och pumpa däcken.

Men , det är inte bara att kasta sig i bilen och köra iväg, utan precis som i lumpen gäller det att göra "åtgärd före körning". Däcken ska pumpas och oljan ska kollas. Fungerar sedan även det elektriska på detta Lucasutrustade fordon, är allt frid och fröjd. Jag var också noga med att kolla att det fanns rejält med bensin i tanken. Jag ville ju inte få soppatorsk igen (se min blogg "Soppatorsk i Mörarp").



Redo för nya äventyr.

Hade det varit en häst så hade den gnäggat, för bilen verkade riktigt yster när jag tryckte på startknappen, ivrig att få komma ut, denna strålande morgon. Jag inledde med en runda ner genom Sandskogen och Trajjan uppförde sig perfekt. Den svarade direkt på gaspådrag och trumbromsarna fungerade som de skulle, utan att dra åt något håll vid inbromsning.
Vid färden genom skogen slog mig tanken att jag kanske skulle försöka lura med mig min golf- och mopedkompis Peter (ingenjören) på en liten runda. Klockan var visserligen inte så mycket och jag vet att han gärna vill ta det lite lugnt på morgnarna. Men jag tog chansen. Peter (han var uppstigen) var inte nödbedd så han hämtade en jacka och en mössa och slog sig, med visst besvär, ner i passageraresätet.



Läge för meditation.

I behaglig hastighet, 70 - 80 knutar, körde vi ner mot Öresund. Barsebäckshamn är alltid mysigt varför vi gjorde en liten detour ner dit för att bestrakta det kavlugna Öresund. Den lilla byn präglades idag av stort lugn och allt var tyst. För de flesta var semestrarna slut och turisterna lyste med sin frånvaro. Det var rogivande att sitta där, titta ut över havet och bara finnas till.



Lugna gatan.

Men, helt plötsligt dök en man upp från huset, som låg precis intill där vi hade stannat för att ta några bilder. Nej, han ville inte klaga på att vi störde hans utsikt. Tvärtom, han var väldigt intresserad av min bil. Det visade sig att han hade varit ägare till en TR3A och trodde det var en sådan vi färdades i. Men när han betraktade bilen framifrån så noterade han att så inte var fallet.
Personen i fråga hade också, precis som jag själv (se min blogg "Min första sportbil en MGA"), kört en MGA för många år sedan. Just nu hade han inget hobbyfordon, men eftersom han lagt av med seglandet och sålt sin segelbåt, så verkade han ha lite funderingar på ett återfall till det här med gamla bilar.
När vi efter cirka en kvart pratat färdigt om gamla bilar så körde Peter och jag vidare. Färden gick längs kustvägen förbi campingplatsen vid Sjöbobadet och vidare förbi Barsebäcks golfbana. Varken Peter eller jag var speciellt sugna på golf för tillfället eftersom vi båda upplevde att vi var nere i en, förhoppningsvis tillfällig, formsvacka (man vet aldrig hur lång en sådan är).



I den här vinkeln tycker jag att min TR är vackrast.

Trots detta, på väg mot Häljarp, svängde vi ner till Öresunds Golfklubb, där Peter hade vänligheten att bjuda på en fika som, förutom kaffe, inkluderade onyttiga kakor. Här satt vi under en halv timme på uteserveringen och filosoferade och beklagade oss över vårt dåliga golfspel.
Vägen tillbaka till Lödde gick genom Häljarp, fram till Saxtorpsrondellen, för att sedan i sakta mak ta oss förbi förbi Ålstorp och Hofterup.
Nu var klockan strax halv tolv och vid lunchtid skulle Peter, som är sammankallande i valberedningen på Öresunds Golfklubb, ha ett möte med sina kommitteledamöter.
Vi hade haft en fin liten runda, med himlen som tak och Trajjan verkade må väldigt gott av att få arbeta igen.
Man hinner en hel del på några timmar!