Besök på Motormässan i Malmö

Heine, Ronnie och jag åkte till Malmö - 2012-03-22
Är man bilintresserad så är ett besök på de lokala motormässorna ett måste.



Heine fick hoppa runt på sina kryckor.

Heine hade lekt med sin hund i trädgården vilket resulterade i ett brutet ben, så han och MG-Ronnie åkte med mig till den nya mässhallen i Malmö. Jag föreslog Heine att vi skulle låna en rullstol på mässan och köra runt honom i den, men det gillade han inte alls.

Specialpreppad Super 7

Den första montern vi besökte var Wendels. Detta företag var under många år det enda som sålde Morgan i Sverige. Så besviken jag blev när de enda fordon jag hittade i deras monter var två stycken Caterham Super Seven.

Det är förvisso häftiga bilar de också och möjligen ännu obekvämare än en Morgan, men bilen på bilden betingade ett pris som var betydligt högre än vad jag betalade för min Morgan Roadster. Förmodligen har Wendels fått hård så konkurrens, när det gäller Morgan, av Morgan Nordic (http://www.morgan-nordic.com/) utanför Stockholm och Classics & Sportscarcentre i Vetlanda (http://www.classic-cars.se/), att de valt att koncentrera sig på andra märken.



En riktig hårig MG av nyare modell, glömde kolla benämningen.

Det var inte många sportvagnsklubbar som var representerade på mässan. Den enda jag upptäckte var MG Car Club, som i sin monter hade två bilar, en MGB och en nyare variant med V8, som verkar vara ett riktigt pulver. Nu kan den, i mina ögon, inte betraktas som en sportbil utan konkurrerar väl snarare med Porsche, Mustang m fl GT-vagnar.



Ferrari.



Maserati.




Gul Lambo

Naturligtvis fanns också de flesta prestigemärkena som Ferrari, Lambourghini och Maserati representerade på mässan. Det är ju väldigt läckra bilar, men ändå inte något som gör att mitt ha-begär ökar i någon större omfattning. Nu kostar ju alla de här bilarna mer än två miljoner kroner var och en, vilket kanske också är något som påverkar min något återhållsamma attityd.

Vad tycks om en sådan varant?

Porschar ser man ju dagligen var som helst när man är ute i trafiken, så Porscharna på mässan gjorde väl inte att man höjde på ögonbrynen precis. Däremot fanns det en väldigt annorlunda Porsche, som enligt utställarna var en prototyp. Det var en väldigt tidig bil och förmodligen hade formgivaren sneglat lite på dåtidens Måsvingemerca. Det blev ingen lyckad kaross, urporschen är ju mycket snyggare, eller hur?



Mustanger är jänkebilar som nog kallas sportbilar i USA.

Inom gruppen lite mer upphetsande bilar fanns förstås också ett antal Mustanger från tiden, som ställdes ut av Svenska Mustangklubben. Sådana gick man och dreglade efter i ungdomsåren



Formelbilssimulator.

De som ville kunde också prova på hur det kändes att köra en riktig formelbil på en racerbana. Bilen de satt i både hördes och rörde sig när den tog sig fram på banan, som exponerades på tre bildskärmar framför föraren.
För övrigt fanns det naturligtvis massor av så kallade bruksbilar, mer eller mindre lyxiga och miljövänliga, att titta på, men jag tror nästa att du ser lika många om du går runt och tittar på någon av ICA Maxis parkeringsplatser någonstans i Sverige.


Jaguar, ett anrikt bilmärke.

Är man anglofil, som jag i viss mån betraktar mig som eftersom jag är förtjust i det mesta som är brittiskt, till och med maten, så dras man till fordon från det landet.
Det brittiska bilindustrin försvann väl i princip för många år sedan. Även om många märken finns kvar så ägs de numera av Ford, BMW eller andra utländska bilkoncerner.

En Bentley lämnar ingen oberörd...

Till och med Rolls Royce och Bentley har idag andra ägare än de hade ursprungligen, men trots detta är det pampiga, ståndsmässiga fordon som det är fascinerande att betrakta.



...och det gör inte en Morgan heller.

Ett undantag är emellertid Morgan, som fortfarande är familjeägt. Många är tacksamma för att de kunnat motstå alla uppköpsbud, för då hade nog inte Morgan varit den bil eller sett ut som den bil den är idag.
Det är jag också!

Första servicen för vår Morgan Roadster

Steve och hans killar fick förtroendet - 2012-03-20
Visserligen har bilen bara rullat 800 mil sedan den var ny 2004, men då jag inte visste när eller hur den servats senast så var det lika bra att få det gjort nu. Det verkar kanske lite slappt att inte göra detta själv, men som jag skrivit tidigare så har jag tröttnat på att ligga och krypa under bilar. Nu vill jag ägna tiden åt att köra.
Därför åkte jag ner till English Car Care, här i Lödde och lämnade vår klenod klockan 0900.



Moggen i min namne Kenneth Nilssons trygga händer.

Instruktionsböckerna till Morgan har alltid varit väldigt torftiga varför något detaljerat serviceschema inte fanns. Men på en mycket bra websida http://www.gomog.com/ hittade jag något, som de av någon anledning kallar "The goldenfrog servicing list". Den kan vara lite svår att hitta även om du hittar GoMog, så här kommer adressen direkt till listan: www.gomog.com/allmorgan/GoMogServiceList.html Denna sida informerade jag Steve om och när jag lämnade bilen hade han redan skrivit ut den. När det gäller motorn, så är det i stort sett en likadan som sitter i Jaguar S-Type, en motor som Steve är väl bekant med.



Steve hittade kontakten under instrumentpanelen.

Nu för tiden brukar man kolla upp med en dator om det föreligger några fel någonstans i bilens elektronik. När Steve äntligen hittade var han skulle sätta i kontakten så kom det inte fram en enda felkod. Skönt!
Jag har läst att det är viktigt att byta bromsvätskan med jämna mellanrum eftersom den drar till sig vatten. Nu hade detta emellertid inte gjorts eftersom grabbarna testat den och kommit fram till att kokpunkten låg på 320C, vilket inte krävde något byte.



Kenneth funderar över vad som kan vara fel med dimbakljuset.

Allt var OK på bilen och Steve ansåg att jag hade köpt en väldigt fin bil i ett utmärkt skick. Sådana uttalanden skapar faktiskt en viss trygghet. Ett problem återstår dock, som de inte kunde fixa, nämligen att dimbakljuset lyser hela tiden. Det går inte att släcka med knappen på instrumentpanelen och det är möjligt att knappen får bytas ut, var jag nu får tag i en sådan. Får nog kontakta någon Morgandealer i UK.
Problemt avhjälpte vi dock snabbt genom att skruva av lyktglaset och ta bort glödlampan.
Får väl stanna hemma om det blir dimma!

Nio DX:are kämpar om trofén

SDXA:s vandringspris åter i Skåne - 2012-03-13
För att bibehålla hög aktivitet på våra amatörband så startade ett antal radioamatörer en illuster sammanslutning som vi kallar SDXA som betyder Saxtorps DX Association. http://radio4all.se/sdxa/. Varje år, sedan 2004, kämpar medlemmarna om att under ett kalenderår kontakta så många DXCC-entities som möjligt.



Det åtråvärda vandringspriset.

Den som vinner får då behålla vandringspriset, åtminstone ett år framåt. De stora giganterna i denna årliga tävling är SM7BHH, Enock och SM5DJZ, Janne. Det är endast dessa två som hittills varit hedervärda innehavare av trofén.



Den månatliga rapporten till deltagarna.

För att deltagarna ska kunna hålla koll på varandra skrivs varje månad en rapport, "Årstoppen", där månadens aktiviteter återges i korthet. Deltagarna består av sju skåningar, en SM5:a och en Kanadensare. Den sistnämnde är den inte helt okände f d SM7BUR, Göran Almemo, som nu huserar i Toronto med callet VE3NR.
De senaste åren har trofén befunnit sig på en framskjuten plats i en bokhylla uppe i Knivsta. I förra årets tävling gav sig emellertid Enock sig den på att återbörda den till Skåne, vilket också blev fallet.



Enock har hissat flaggan, dagen till ära.

Tisdagen den 13:e mars skulle överlämnandet av trofén göras under högtidlig former, så klockan 1400 anlände nio personer till SM7BHH:s QTH i Hörby.



En stående rätt hos Enock.

Efter lite inledande mingel tog vi alla plats vid dukat bord där det bjöds på kaffe, kakor och princesstårta, något som snabbt gick åt när de glupska gästerna tog för sig.



Enock myser omgiven av kompisar.

Eftersom det fanns några som var speciellt inbjudna och som inte deltar i vår tävling, så blev det mycket snack om radio och DX, men också om båtar och engelska sportbilar, under kaffet.



Diplom till årets vinnare.

På en hylla i vardagsrummet fanns också det diplom uppställt, som alla deltagare får varje år.


Äntligen tillbaka i Skåne.

Men nu var det dags för Janne, SM5DJZ, att överlämna trofén till en stolt Enock. I god tid hade Enock också gjort plats för klenoden i sin bokhylla i shacket som nu, på något sätt, kändes mer komplett.
Hans trädgård i Hörby är belamrad med antenner. Förutom hans 18 meter höga Versatower, som hyser beamar för både de traditionella kortvågsbanden och WARC-banden, så finns det antenner för VHF, satellitkörning, dipoler, L-antenner och inte minst en 18 meter hög vertikalantenn.
Med så mycket grejer så är det alltid något som inte fungerar helt tillfredsställande. Så även idag. Enock hade något problem med sin rotor i sitt Versatower och för att kunna fälla tornet för att komma åt rotorn så måste först den fristående jättehöga vertikalen fällas. Tornet kan han fälla och resa för egen maskin, men vertikalen var han tvungen att få hjälp med.


SM7BHM, Ewe i aktion.

Efter fikat drog hela gänget ut i trädgården. Nu var det så att denna antenn var stagad på ett antal ställen, varav det ena stagfästet satt uppe i skorstenen på Enocks hus. Ewe, SM7BHM, verkar inte ha några problem med höjdskräck, så kan klättrade vigt upp och lossade staglinan.



Vertikalen på väg ner.

Några av de andra i gruppen lossade de övriga staglinorna så nu var allt klart för att fälla vertikalen. Den är inte speciellt tung, men längden gör att det behövs några resliga pojkar för att få ner den hel.



Vi var flera som följde skådespelet.

Nu låg den tryggt på marken, med de sista metrarna liggande inne i grannens trädgård. Som radioamatör är det viktigt med förstående grannar och det har Enock turen att ha.


Vacker syn för oss radioamatörer.

Det verkliga jobbet med att fälla sitt Versatower och laga rotor och coaxialkablar, var något som Enock skulle fixa dagen efter. Han är, trots sina 84 år, en vital och mycket händig person.
Janne, SM5DJZ, är inte bara en duktig contester och välkänd DX-are, han är också utsedd av ARRL och RSGB att vara så kallad checkpoint både för DXCC-ansökningar och IOTA-diplomet.



Janne kollar Enocks QSL-skörd.

Och, eftersom han nu var nere i Skåne så passade flera på att få sina QSL-kort kontrollerade. De slapp därmed skicka upp korten till Janne, med risken att Posten skulle slarva bort dem.



Enocks shack, lika fullt av apparater
som trädgården är av antenner.

Klockan var närmare 1700 när allt som skulle göras var gjort varefter Enocks besökare tackade för sig och drog sig hemåt. Nu hade Enock lite disk att ta hand om innan han kunde återvända till sitt kära shack och fortsätta jaga DX. I år ligger han faktiskt lite efter en annan Janne, SM7NGH, som har gått ut hårt och redan, efter två månader, hör kört fler än 200 olika länder.
Men, som Enock sade, "det är bara februari, jag har gott om tid att jaga ifatt honom"
Det ligger något i det för Enock ger sig aldrig!

The first outing with my wife

Tio mil i solsken - 2012-03-11
Jag hade precis bytt om till "garagekläder" med avsikt att tvätta Evas Mini. Precis då kom hon och sade att det var dags för henne att få bekanta sig med vår nya Morgan. Hon har inte ens suttit i den sedan den kom hem i garaget för nästan två månader sedan. Jag var naturligtvis inte nödbedd utan bytte kläder igen, plockade fram våra flying jackets och körde ut bilen från garaget.
Vi körde, som vi brukar göra, längs med havet från Barsebäck, genom Häljarp och sedan vidare mot Helsingborg, på småvägarna. Det är en fantastisk känsla att köra den här Roadstern. Inget skrammel och ett helt annat drag jämfört med vår tidigare +4 från 1959, även om jag saknar den lite grann.
Eva fick för sig att vi skulle hälsa på Håkan och Maria i Helsingborg, som hade byggt och tapetserat om i sin hall. När vi kom dit stod deras bil i carporten, men ingen öppnade när vi ringde på.



Ingen hemma hos Sigemarks.

Vi körde vidare till ett par som har ett antal MG:s, för att visa vårt nyförvärv. Ingen hemma där heller. Förmodligen utnyttjade de också det fina vädret för en tur i någon av sina bilar. På vägen dit ringde vi till Håkan och Maria, som ej heller svarade på telefon. Men, några minuter senare så ringde de upp och berättade att de varit i trädgården och inte hört att vi ringde.



Eva hade fått något i ögat och Maria dreglar över bilen.

Tillbaka igen! Det var ledigt i carporten så vi parkerade Moggen där. Håkan kom strax efter med en tårtkartong och ett gäng bakelser (han vet jag gillar sådant). Efter en timmes fika och lite golfsnack så började det se mörkt ut på himlen. Eftersom jag i stort sett vägrar att åka med sufletten uppe, så lämnade vi Helsingborg för att, återigen på småvägar, åka tillbaka till Lödde.
Då jag inte vet när och hur den här nya bilen servades senast, så åkte vi förbi English Car Care. Det var visserligen söndg, men ibland är Steve där och administrerar.



Nu ska Moggen servas!

Det var han idag också, så jag tog tillfället i akt att beställa tid för service av bilen. Det blir på tisdag den 20:e och det ska bli skönt att veta att olja, filter och bromsolja blir bytt och att mina king-pins blir blir smorda med nytt fett. Jo, jag vet att jag kan göra det här själv, vilket jag alltid gjort tidigare. Men, som jag påpekat tidigare, nu vill jag vara I bilen, inte UNDER den.
Skönt att få vara lat!

Now finally, The MOG is on the road.

Två bilprovningar och 950:- fattigare - 2012-03-06
Att få tid för att visa upp bilen för registreringsbesiktningsingenjören för andra gången gick snabbt.
Vid bokningen bad jag dem också kolla om jag samtidigt även kunde få göra den vanliga besiktningen.



Inte lätt att checka in med engelskt bilnummer.

Fick inget svar på det per telefon, men åkte till Lomma och var där klockan 1000. Ingenjören kollade mina lampor bak och berättade också att bilen kunde normalbesiktigas strax efter. Det var ju bra!
Att kolla mina lysen bak tog två minuter och kostade 630 kronor för återbesöket (förtsa besöket kostade 1380:-) samt ytterligare 320:- för den vanliga besiktningen.



Naturligtvis var den felfri!

Det var två killar, förmodligen av lägre rang, som gjorde den normala besiktningen. Att de var två berodde nog mest på att bilen, i deras ögon, var intressant. Trevliga killar båda två. Den ene brukade köra motorcykel, men tyckte det var för kallt (3C) i dagsläget (lite klen typ kanske). Det visade sig att det vänstra framhjuset stod lite lågt. Men grabben tog fram skruvmejsel, plockade av kromringen och korrigerade lampan. Sådant är man inte van vid. Hade jag kommit med Audin är jag tveksam om han gjort samma insats.



Här ser man hur lågt sumpen sitter.

När de hissade upp bilen på lyften passade jag på att ta en bild av underredet. Det var naturligtvis inte speciellt rent, men ramen är galvad och ska väl hålla ett tag. Med blankt papper körde jag nöjd från Lomma och tog motorvägen tillbaka till Lödde.
Väl hemma ringde jag direkt till IF, det bolag där jag har alla mina sakförsäkringar, och bad dem kolla vilken typ av försäkring jag skulle kunna få. Någon specialförsäkring kunde jag inte få eftersom bilen var för ny. Men, en helförsäkring för helår skulle jag kunna få för 3800 kronor per år. Om jag ville ställa av bilen någon period under året skulle jag få eventuella pengar tillbaka för den tid bilen var avställd.
Är dock osäker på om jag vill ställa av. Det finns fina vinterdagar med torra vägar och sol på himlen, då det kan var kul att ta en sväng.
Jag hade kört uppcabbat till och från Lomma. Uppcabbat är inte något jag brukar köra, men med värmen på i bilen så var det ganska gott. När bilen var i garaget och försäkringen fixad, så var det första jag gjorde att cabba ner.
Jag gick in och satte på mig min slitna flygarjacka och en stickad mössa och sedan drog jag iväg. Lite mesigt var det kanske att behålla sidorutorna på, men jag riskerade nog inte att träffa på någon av de mer renläriga fundmentalisterna idag.



Lugnt och fint på Öresund.

Det lät gott i Librands avgassystem när jag jag drog på i tvåan och trean. Vilken känsla! Först åkte jag ner till Barsebäckshamn för att se om min kompis Lennart var hemma, men han var nog på golfbanan. Sedan körde jag längs havet, förbi Barsebäcks golfbana, vidare genom Häljarp och ut på vischan. Det blev totalt fem mil i tre graders värme, men blå himmel och sol. Den sista milen, mellan de båda Löddeavfarterna körde jag motorväg. Det blev snabbt 150 knutar innan jag sansade mig. Vill ju inte bli av med kortet nu när bilen precis blivit svensk!
Imorse vaknade jag med huvudvärk och halsont!

Min nya Morgan är otålig.

Lite omvårdnad i garaget - 2012-03-01
Jag väntar fortfarande på en tillfällig registrering från Transportstyrelsen. Innan jag fått detta kan jag inte åka och göra ett nytt besök på bilprovningen för att visa att min lampor bak nu sitter som de ska. (se tidigare blogg "Morganen på ombesiktning på onsdag"). Nu blev det alltså ingen ombesiktning i onsdags eftersom jag varken fått papper från förskringsbolaget eller Transportstyrelsen.

Vid en sväng ute i trädgården
fick jag inspiration till ett besök i garaget.

Vädret är fint och hade allt varit klart så hade jag varit ute på en långtur med Moggen, som otåligt väntar på att få röra sig. Vad gör man? Vissa spelar ju luftgitarr och då tänkte jag att jag kunde torrköra lite i garaget.
Min "nya" bil är i ett väldigt fint skick och målet är att försöka behålla den i detta skicket så länge jag kan. Dock utan att göra avkall på körande i alla väder, helst med sufletten nere. Med ett nyvaknat intresse för bilar i allmänhet och Morgan i synnerhet, så brukar jag titta in på olika sidor på nätet som handlar om Morgan. Talk Morgan (http://www.talkmorgan.co.uk/) är ett forum där alla typer av Morganägare finns. Här diskuteras allt från racing, underhåll, options, förbättringar och modifieringar som kan göras etc etc. En annan mycket bra sida är (http://www.gomog.com/) där det finnas massor av information och bilder om nästan allt du behöver veta när det gäller problem och möjligheter med din Morgan.
Vid mitt zappande på dessa sidor hittade jag en "tråd" där man diskuterade "detailing". För egen del har jag aldrig hört talas om detta ord varför jag googlade på det. Det kom upp mängder med adresser till olika sidor bland andra (http://www.detailingworld.co.uk/). Det visade sig att innehållet helt var koncentrerat på hur man kan få sin bil i utställningsskick. Detta är tydligen en jättegrej, inte bara utomlands utan också i Sverige. Även om jag inte har sådana ambitioner med min bil så finns det dock en väldig massa bra tips om how to do samt vilka prylar man ska använda för olika ändamål. Ett varumärke som nästan alla var helt lyriska över är Meguiars (http://www.meguiarsonline.com/). Här finns alla deras produkter presenterade, ofta tillsamman med kortare instruktionsfilmer samt även ett forum där användare kan ställa frågor eller få råd från andra "detailers".



Allt är ganska dyrt.

Eftersom jag inte riktigt vet vad och när som gjorts med min Morgan så åkte jag ner till Mekonomen och köpte lite grejer. Sufletten på min bil är av s k Mohairtyp, d v s en form av textil. Någon sådan har jag ingen erfarenhet av eftersom min tidigare Morgan var utrustad med en PVC-suflett, som för den delen nästan aldrig användes. Så när jag får tillfälle ska jag först tvätta av sufletten och därefter impregnera den.



Ett medel som prisas av alla användare.

Fälgarna på bilen är rostfria ekerfälgar, som det säkert blir ett h-e att hålla rena. Men snygga är de.
När de är rena alltså. När jag bytte plats på mina lampor bak på bilen så var jag tvungen att ta av både bagageräck och reservhjulet.



Nybehandlat.

Eftersom hjulet var av så tänkte jag att det kunde var kul att testa det här inköpta fälgmedelet. Jag tog ut däcket på uppfarten, sprayade på fälgmedlet och lät det stå någon minut och verka. Därefter sprutade jag med smal hård stråle från min vanliga vattenslang och blev förvånad när jag såg det fina resultatet. Nu hör det emellertid till saken att reservhjulet inte var speciellt smutsigt, så en riktig test måste göras.




Snacka om skitig insida.

Fram med domkraften och upp med framvagnen. Jag lyckades få loss den tvåvingade spinnern med hjälp av en större gummiklubba, för jag vill inte gå igång med en slägga på helt oförstörda spinners. Fälgen var ren och blank på utsidan. Men på insidan! Framhjulen är ofta värst utsatta eftersom det fastnar mycket material från skivbromsbeläggen på insidan av fälgarna. Det var säkert en mm med skit, som skulle bort. Den här går aldrig att få ren, var min första tanke, men skam den som ger sig. Den här fälgen fick samma behandling som reservhjulet och efter sprayning och avspolning försvann, till min förvåning 70 procent av beläggningen.


I princip lika fint som resrvhjulet.

När jag sprayat ett antal gånger och bearbetat de värsta ställena med en liten borste så blev faktiskt resultatet bra. Okey, jag fick nog hålla på cirka en halv timme för att få fälgen helt ren, men det kan det vara värt. Nu är jag inte så enfaldig att jag tror att det här skicket kommer att vara beständigt, men det är trots allt en behandling som gör att framtida fälgtvättar bör bli lite lättare. De övriga tre fälgarna får vänta ett tag.



Behandlade med Autoglym Leather Balm.

När jag ändå höll på att pula med bilen i garaget så tänkte jag att jag även kunde ägna en stund åt lädersätena. Jag hade köpt något som heter Autoglym Leather Balm på Mekonomen, som jag nu skulle prova. Sätena i bilen är jättefina, men eftersom de blir hårt utsatta av sol, vind och regn så skadar det nog inte att ge dem en livsuppehållande behandling med jämna mellanrum. Medlet var enkelt att använda och det tog nog inte mer än en kvart innan båda stolarna var behandlade. Tidigar har jag alltid använt Conolly Hide Food, som säkert är bra, men betydligt jobbigare att arbeta med. Ja, det var dagens insats. Så innan jag får möjlighet att köra till besiktningen så får jag ägna mig åt omsorgen av Moggen.
Det är rätt kul det också!