Nio DX:are kämpar om trofén

SDXA:s vandringspris åter i Skåne - 2012-03-13
För att bibehålla hög aktivitet på våra amatörband så startade ett antal radioamatörer en illuster sammanslutning som vi kallar SDXA som betyder Saxtorps DX Association. http://radio4all.se/sdxa/. Varje år, sedan 2004, kämpar medlemmarna om att under ett kalenderår kontakta så många DXCC-entities som möjligt.



Det åtråvärda vandringspriset.

Den som vinner får då behålla vandringspriset, åtminstone ett år framåt. De stora giganterna i denna årliga tävling är SM7BHH, Enock och SM5DJZ, Janne. Det är endast dessa två som hittills varit hedervärda innehavare av trofén.



Den månatliga rapporten till deltagarna.

För att deltagarna ska kunna hålla koll på varandra skrivs varje månad en rapport, "Årstoppen", där månadens aktiviteter återges i korthet. Deltagarna består av sju skåningar, en SM5:a och en Kanadensare. Den sistnämnde är den inte helt okände f d SM7BUR, Göran Almemo, som nu huserar i Toronto med callet VE3NR.
De senaste åren har trofén befunnit sig på en framskjuten plats i en bokhylla uppe i Knivsta. I förra årets tävling gav sig emellertid Enock sig den på att återbörda den till Skåne, vilket också blev fallet.



Enock har hissat flaggan, dagen till ära.

Tisdagen den 13:e mars skulle överlämnandet av trofén göras under högtidlig former, så klockan 1400 anlände nio personer till SM7BHH:s QTH i Hörby.



En stående rätt hos Enock.

Efter lite inledande mingel tog vi alla plats vid dukat bord där det bjöds på kaffe, kakor och princesstårta, något som snabbt gick åt när de glupska gästerna tog för sig.



Enock myser omgiven av kompisar.

Eftersom det fanns några som var speciellt inbjudna och som inte deltar i vår tävling, så blev det mycket snack om radio och DX, men också om båtar och engelska sportbilar, under kaffet.



Diplom till årets vinnare.

På en hylla i vardagsrummet fanns också det diplom uppställt, som alla deltagare får varje år.


Äntligen tillbaka i Skåne.

Men nu var det dags för Janne, SM5DJZ, att överlämna trofén till en stolt Enock. I god tid hade Enock också gjort plats för klenoden i sin bokhylla i shacket som nu, på något sätt, kändes mer komplett.
Hans trädgård i Hörby är belamrad med antenner. Förutom hans 18 meter höga Versatower, som hyser beamar för både de traditionella kortvågsbanden och WARC-banden, så finns det antenner för VHF, satellitkörning, dipoler, L-antenner och inte minst en 18 meter hög vertikalantenn.
Med så mycket grejer så är det alltid något som inte fungerar helt tillfredsställande. Så även idag. Enock hade något problem med sin rotor i sitt Versatower och för att kunna fälla tornet för att komma åt rotorn så måste först den fristående jättehöga vertikalen fällas. Tornet kan han fälla och resa för egen maskin, men vertikalen var han tvungen att få hjälp med.


SM7BHM, Ewe i aktion.

Efter fikat drog hela gänget ut i trädgården. Nu var det så att denna antenn var stagad på ett antal ställen, varav det ena stagfästet satt uppe i skorstenen på Enocks hus. Ewe, SM7BHM, verkar inte ha några problem med höjdskräck, så kan klättrade vigt upp och lossade staglinan.



Vertikalen på väg ner.

Några av de andra i gruppen lossade de övriga staglinorna så nu var allt klart för att fälla vertikalen. Den är inte speciellt tung, men längden gör att det behövs några resliga pojkar för att få ner den hel.



Vi var flera som följde skådespelet.

Nu låg den tryggt på marken, med de sista metrarna liggande inne i grannens trädgård. Som radioamatör är det viktigt med förstående grannar och det har Enock turen att ha.


Vacker syn för oss radioamatörer.

Det verkliga jobbet med att fälla sitt Versatower och laga rotor och coaxialkablar, var något som Enock skulle fixa dagen efter. Han är, trots sina 84 år, en vital och mycket händig person.
Janne, SM5DJZ, är inte bara en duktig contester och välkänd DX-are, han är också utsedd av ARRL och RSGB att vara så kallad checkpoint både för DXCC-ansökningar och IOTA-diplomet.



Janne kollar Enocks QSL-skörd.

Och, eftersom han nu var nere i Skåne så passade flera på att få sina QSL-kort kontrollerade. De slapp därmed skicka upp korten till Janne, med risken att Posten skulle slarva bort dem.



Enocks shack, lika fullt av apparater
som trädgården är av antenner.

Klockan var närmare 1700 när allt som skulle göras var gjort varefter Enocks besökare tackade för sig och drog sig hemåt. Nu hade Enock lite disk att ta hand om innan han kunde återvända till sitt kära shack och fortsätta jaga DX. I år ligger han faktiskt lite efter en annan Janne, SM7NGH, som har gått ut hårt och redan, efter två månader, hör kört fler än 200 olika länder.
Men, som Enock sade, "det är bara februari, jag har gott om tid att jaga ifatt honom"
Det ligger något i det för Enock ger sig aldrig!