Att lämna vardagslunken en stund känns bra även som pensionär. Vi körde tillsammans med våra gamla kompisar Bibi och Thomas till Blekinge för att under några dagar turista och spela golf.
Eva, Bibi och Thomas ser förväntansfulla ut.
Första anhalten var Ronneby, där vi parkerade våra bilar nedanför det välkända hotellet Ronneby Brunn. Här ligger också Ronneby Brunnspark som är ett härligt område att strosa omkring i.
Café Mandeltårtan.
Vi gick kors och tvärs över broarna över Ronnebyån ett antal gånger och betraktade de gamla byggnaderna i brunnsparken. Klockan närmade sig två på eftermiddagen och då vi inte ätit någon lunch så började alla bli hungriga. Vi visste sedan tidigare besök att det fanns ett café som hette Mandeltårtan, så vi tog oss dit för att åtminstone få i oss en fika. Det visade sig emellertid att de även serverade lunch där och vi hann beställa vår pannbiff med lök bara fem minuter innan köket stängde.
Ett litet museum värt ett besök.
Under vår inledande lilla promenad i parken upptäckte vi att det fanns ett litet museum som var öppet och till och med hade fri entré. Dit styrde vi våra steg och blev välkomnade av den trevliga och kunniga personalen som utgjordes av två pålästa kvinnor. Det fanns nästan bara vi där så vi fick en privat guidning som var mycket givande.
Gribshunden var samtida med Christofer Columbus skepp Santa Maria och Vasco da Gamas Sao Gabriel.
Bäst bevarad från vraket var galjonsfiguren Gribshunden.
Museets samlingar hade alldeles nyligen utökats med berättelser och material om det sjunkna danska fartyget Gribshunden. Enligt Googel kommer namnet från det äldre ordet för ett fabeldjur eller monster – en grip (på latin griffin eller griffone) – tillsammans med ordet hund, vilket syftade på ett skrämmande, drak- eller vargliknande odjur med vassa tänder. Gribshunden var den danske kungen Hans skepp som var på väg till Kalmar, men sjönk vid Stora Ekön i Blekinge skärgård 1495. Skeppet var 35 meter långt och 12 meter brett. De flesta av de 150 soldaterna och besättningsmän följde fartyget i djupet.
Några föremål från tiden då det begav sig.
Blev nog både ljust och varmt, men badarens huvud stack ut ovanför skåpet.
I en sådan liten byggnad satt man alltså och drack det nyttiga brunnsvattnet.
Det fanns också mycket annat intressant på museet som visade hur tillvaron var för de lite förnämare människorna när de drack brunn i de vackra omgivningarna i brunnsparken. Bland annat fanns det ett bastuskåp där värmen alstrades av ett stort antal glödlampor.
Det röda huset på Lotsberget.
Efter vårt besök på det lilla museet fortsatte vi att promenera i den vackra parken, för ett visst antal steg varje dag gäller även när vi är på minisemester. Men nu var det dags att ta oss till dotterns och svärsonens hus i Saxemara, där vi skulle tillbringa de två följande nätterna. Eva och jag har bara varit där några gånger så vi var inte helst säkra på vägen dit. Men när vi passerat kyrkan i byn så visste vi att vi var nära och strax så hittade vi rätt.
Diskuterar kanske morgondagens golfrunda.
När Thomas och jag bäddade sängar och förberedde för en enkel kvällsmåltid passade damerna på att inleda med ett glas vin utanför huset. Efter lite ost och kex samt ytterligare lite vin för Bibi, Eva och Thomas blev det sedan dags med ett relativt tidigt sänggående tillsammans med var sin god bok som sänglektyr.
Den har några år på nacken.
Reveljen gick klockan 0730. Vi hade visserligen inte starttid förrän klockan 1100 på Carlskron Golfklubb, men en rejäl frukost med bland annat mättande ägg är viktigt om man ska kunna prestera på golfbanan.
Klubbhuset på Carlskrona GK.
Vi fick ett trevligt mottagande i receptionen. På Carlskrona GK gällde golfhäftet som innebar att istället för att betala 800:-per man i greenfee så slapp vi undan med hälften. Det var första gången som Eva och jag utnyttjade Golfa More i år, så vi måste nog besöka några fler banor om det ska löna sig att ha köpt kortet.
Så var det dags.
Thomas fru Bibi har lite tillfälliga problem med något ben och själv har jag under några veckor haft ont i en vad när jag gått fort och långt, så vi bestämde oss för att hyra en golfbil tillsammans. Egentligen gillar jag inte det för en anledning med golfen är just att jag får gå. Men nöden har ingen lag och visst är det bekvämt att slippa slita på en golfvagn framför allt i uppförsbackar.
Ett vackert litet per trehål ner mot vattnet.
När vi hade spelat några hål kom jag på att Eva och jag hade spelat den här banan för flera år sedan i samband med att vi var på väg till gamla kompisar i Kalmar. Första hålet är ett par tre hål vilket inte är så vanligt. Som framgår av förra bilden är fairways alldeles gula. Precis som på många anda ställen har värmen och torkan ställt till det för många klubbar. Vi fick också veta detta av pron innan vi gick ut och jag tror att även andra gäster fick spela för en något lägre greenfee just för att fairways var i så dåligt skick. Trots detta så spelade vi alla fyra riktigt bra golf där Eva korades som vinnare med sina 42 poäng. Enda smolken i glädjebägaren var en fyrboll med danskar som gick i bollen efter oss som ibland slog ut sina utslag innan vi ens hunnit slå våra andra slag. Detta trots att vi fick vänta på en fyrboll framför oss på varje hål. Sådant är dälig stil och ett av de danska paren bad faktiskt om ursäkt efteråt.
De ser glada och lite lulliga ut tycker jag.
Efter rundan tog vi en fika på klubben innan vi lämnade tillbaka golfbilen och packade in vår utrustning i bilarna. Vi hade inte ätit någon lunch så vi var naturligtvis hungriga. Vi gjorde det därför lätt för oss och köpte var sin pizza på "En till pizzeria" i Ronneby. Det är inte ofta jag unnar mig en pizza eftersom jag blir alldeles för uppumpad i magen, men denna var väldigt god och slank ner hur lätt som helst. En golfrunda är tröttande även om jag delvis åkte golfbil så även denna afton blev det läggdags i hyfsad tid.
Dramatiskt.
Tyvärr såg vi ingen fisk, men det är nog fel årstid.
På lördag morgon blev det åter en rejäl frukost innan vi samlade ihop våra sängkläder och städade upp lite i huset, Eftersom Bibi och Thomas bor i Ängelholm skulle våra vägar skiljas åt i Kristianstad. Men innan dess föreslog jag att vi på vägen dit gjorde ett stopp i Mörrum och tittade på forsarna vid Laxens hus. Bibi och Thomas har inte varit dät tidigare och tyckte där var väldigt vackert med den forsande Mörrumsån. Här finns också ett trevligt laxmuseum med både levande och uppstoppade fiskar. Och, förmodligen den fiskeutrustningsbutik med det bredaste och djupaste sortimen jag någonsin sett.
Här fanns också en liten utomhusrestaurang där vi passade på att fika och eller äta lunch innan vi skiljdes åt och fortsatta hem.
Fina dagar i trevligt sällskap!
