Bilar i Viken

Vikens hamn - 2012-06-20
Efter dagens Morgantur med mitt barnbarn Malva förpassade jag mig ner till hamnen i Viken. Kom dit vid halvsextiden och då var det redan fullt med bilar nästan överallt.



Hemmabygge eller ej, vet inte.

Jag lyckades hitta en parkeringsplats, lite i skymundan, men vid sidan av en Morgankaross i aliminium.
Framskärmarna såg inte likadana ut som på min Roadster och fälgarna har jag inte heller sett tidigare på en Morgan. Den såg ut att vara försedd med en Mosslåda, men jag vet inte säkert. Fick inte tillfälle att tala med ägaren, men i övrigt såg bilen väldigt fin ut.
Efter en stund kom Ronnie, en bilkompis, i sin British Racing Gröna MGBGT, vars förste ägare hade varit Gustav Arne.



Häftigt gap och anglofil verkar ägaren oxo vara.



Instrumentpanel i trä, naturligtvis.

Vi strosade runt bland bilarna och antastade en och annan av ägarna. En lite udda bil, som man inte ser så ofta var en Jowett Jupiter från tidigt femtiotal, tror jag.


Jaguar och MG fanns det gott om.

Det fanns mycket intressant att betrakta och det som vi fäste störst intresse vid var självklart de engelska bilarna. Bland andra träffade vi en kille som hade en Mini Cooper från 1965. En sådan, nästan från samma år, hade Ronnie ägt i sina yngre dagar. Det blev naturligtvis mycket snack mellan dessa två herrar, så jag fick nästan slita Ronnie därifrån.



MGA har väldigt vackra linjer.



Allt ser ut precis som det ska.

Jag försökte rikta hans uppmärksamhet mot en väldigt fin MGA 1600, som verkade totalt nyrenoverad. Vi träffade emellertid inte ägaren, som det hade varit intressant att få oss till livs lite ytterligare information om bilen av. För egen del var min första sportbil en MGA MKII från 1962 (se min blogg " Min första sportbil - en MGA"), som jag ägde under ett par, tre år. Den fick tyvärr säljas till förmån för en Volvo Amazon när jag och min fru bildade familj på 70-talet.



Cadillacs i olika skepnader.

Som brukligt är på de flesta bilträffar så fanns det också en hel del amerikanska bilar. Cadillac verkar vara en eftertraktad samlarbil, framförallt hos de som var med under raggaretiden.



En rejält patinerad convertible.

De flesta var i ett otroligt skick, med blänkande karosser och putsat krom, men det fanns undantag. Idag ser jag ofta bilar, framförallt USA-bilar, som är mycket patinerade. Det verkar vara en trend att vissa jänkare ska se ut som riktiga pilsnerbilar.



Många Healeys är tvåfärgade, vilket passar dem bra.



En underbar miljö för bilar och åskådare.

På Ronnies och min vidare vandring stötte vi också på några fina Austin Healeys. Även dessa är mycket vackra och i fint skick betingar en sådan ett pris på 300 lakan och ibland ännu mer.

Det blev mycket tittande och snack med olika ägare så tiden led. Det var dags att återvända till Löddeköpinge och för ovanlighetens skull valde jag faktiskt att åka motorvägen hem.
Det skadar inte att Moggen får varva lite extra ibland!