Trettio mil i Morganen

Först Mölle sedan Billesholm 2013-05-16
Väderutsikterna för i torsdags var strålande, så redan på onsdagskvällen bestämde jag mig för att köra en lång tur med Moggen. Sidorutorna plockades av för idag skulle jag köra själv. Eva är inte så glad i att åka utan sidorutor då det blåser för mycket då. Tycker hon!
Vart jag skulle köra hade jag, som vanligt, inte bestämt utan körde iväg lite på måfå. Färden gick via Röstånga, Nackarpsdalen, Klippan, Östra Ljungby, Munka Ljungby, Ängelholm, Farhult, Jonstorp, Svanshall, Arild för att sedan tillfälligt avbrytas i Mölle.



Ganska lugnt och stilla då turisterna ännu inte börjat invadera byn.

Nu var klockan halv ett och jag började bli hungrig. Nere i hamnen var restauranger och caféer öppna så jag beställde en sillmacka och en Ramlösa. Betalade 25:- för Ramlösan, vilket jag tycker är too much.
När lunchen var avklarad strosade jag omkring i hamnen och filosoferade en stund för att sedan dra vidare hemåt.
Det är mysigt att köra längs kustvägen mot Helsingborg och passera alla samhällena på vägen. Vid Vasatorp övervägde jag att dra ner på motorvägen för att kunna fläska på lite, men ångrade mig och körde istället via Mörarp och Tågarp tillbaka till Lödde. Det är visserligen kul att köra fort, men mysigast är att köra runt 70-80 på småvägar.
Vid hemkomsten konstaterade jag att jag faktiskt kört 20 mil under dagen. Skönt att jag smort framvagnen dagen innan. Morganens king-pins är den svagaste länken på hela bilen och behöver smörjas ofta.

Billesholm
Eva skulle sluta tidigt idag och vi hade pratat om att åka ner till Bjärred och köpa mjukglass i kiosken vid den gamla stationen. Fina kvällar, som denna, brukar det komma flera kul bilar och motorcyklar till Bjärred i samma ärende som oss.
Innan Eva hann hem hade jag kontakt med en bilkompis, Ronnie, som berättade att det var en bilträff i Billesholms Folkets Park på kvällen. Det kunde väl vara ett lämpligt utflyktsmål, vilket Eva höll med på. Innan vi körde monterade jag sidorutorna igen för Evas skull. Vilken omtänksam man hon har!



Många satt framför dansrotundan och den gamla scenen och fikade.

Den här folkparken måste vara kulturbevarad på något sätt. Det är ett mysigt ställe, som påminner om när jag var jätteung och brukade vara i Skogslund i Åstorp varje första Maj. Skogslund finns däremot inte kvar längre.



Grönt och lummigt denna sommarkväll.

Träffen började officiellt klockan 18 och när vi kom fram en halv timme senare så verkade hela parken vara full av bilar. Det var dock ordning och reda, med flera funktionärer som anvisade var folk skulle ställa sina bilar och MC. Européer för sig och amerikanare för sig.



Trångt men mysigt!

Till slut så lyckades vi pressa in oss mellan en Ford och en FIAT 600 och stod nästan uppe i en rabatt. Det kom allt fler bilar och till slut så fanns det flera som parkerat bakom oss så att vi inte hade någon möjlighet att köra iväg när vi ville. Men, vi hade inga tider att passa så det var bara att gilla läget.



Eva och Lars.

Vi var inte de enda som kommit i Morgan då vi träffade på Tommy med fru från Kvidinge och Lars från Eslöv med sina röda respektive gula Morgans.



Köerna till kioskerna var långa.

Jag började bli hungrig igen och det fanns två kiosker där man både kunde köpa korv, mackor och glass.



Visst blir man nostalgisk.

Köerna var emellertid alltför långa för tillfället så vi satte oss på en bänk framför gamla scenen och lyssnade på 50-talsmusik och tittade på folk. Bland annat spelades i högtalarna Corina Corina, en låt som jag dansade mycket till i Folkparken i Helsingborg när jag var 14-15 år.



Stor och välputsad.

Efter en stund hade köerna minskat något så när jag gick omkring och tittade på bilar ställde sig Eva i kön och kom tillbaka med var sin glass, äta fick vi göra när vi kom hem. Vi satte oss återigen ner för att inmundiga våra glassar och intill stod en väldigt fin metallic grön jänkebil, en Cadillac Coupé. Kanske var det en de Ville, men är inte säker då jag inte känner till alla modeller som Cadillac gjorde.

När klockan närmade sig halvåtta så började allt fler dra sig hemåt. Helt plötsligt fanns det plats för oss att krångla oss ut från parken och ta oss tillbaka till Lödde.
Om jag förstod Ronnie rätt så arrangeras dessa träffar den tredje torsdagen varje månad under sommaren.
Allt är väldigt anspråkslöst och gemytligt så träffen rekommenderar jag gärna.

Tillbaka i Lödde, efter totalt 30 mils färd i riktigt sommarvärme. Några tusentals flugor fick dock sätta livet till och vindruta och framskärmar var nu i ett skick som måste saneras.
Och, det lilla besväret är det väl värt!

Kings of the Road

De fem engelska Moggarna snart hemma 2013-05-17
Eftersom det har gått att följa de fem Morganbilarna, från Malver i England till Norkap och tillbaka via datorn hela resan, så kunde jag i eftermiddags konstatera att de snart skulle passera Löddeköpinge. Inte långt från vårt hus finns en gångbro över motorvägen där det går bra att fotografera.
Efter att ha stannat och besökt Lasse på Classics & Sportscars i Vetlanda vid tiotiden idag, drog de vidare söderut.



Here they come...

Ungefär klockan 14:15 passerade de Löddeköpinge på sin färd till Köpenhamn via bron. Jag stod på gångbron och plåtade och vinkade och fick vinkningar tillbaka. De visste väl att det var "Ken in Sweden", som stod och väntade på dem.



...and here they go.
Och, stor plats tar de också!

Nu ska de, enligt deras webbsida, övernatta i Roskilde där de säkert förfriskar sig med några öl. Under morgondagen gör de ett besök hos den danske Morganagenten "Dansk Morganagentur" precis som de gjort hos flera andra Morganagenter längs vägen.
De lär ha nått sitt mål att samla in 50000 pund under resan till förmån för Marfan Syndrome.

Bra gjort!

Gröna Träffen och Jakriborg

Kristi Himmelsfärdsdag innebär alltid två bilträffar. 2013-05-09
Utrustade med färska frallor, kaffe och wienerbröd med choklad på åkte Eva och jag till Kyrkheddinge i fint väder.



En salig blandning av bilar.



Elegant så det förslår.

När vi kom fram vid halv tolvtiden var det i stort sett fullt på alla platser, men vi lyckades knö in oss på en ledig plätt intill bland andra en fin Citroen ID 19. Det trevliga med Gröna Träffen, som arrangeras av MHK Skåne, är att det alltid finns en massa olika bilmärken representerade. Utöver detta så träffar man också en massa kompisar och bekanta som varit med länge i samlarbilsvängen.



"Gullig" tyckte många av damerna.

En av mina närmsta grannar, Gert-Ove, anlände i en nyligen införskaffad liten pärla. En FIAT Topolino i flakversion.



Vad var det filmen hette?

En VW-ägare hade tagit det säkra före det osäkra och kommit dit med två bilar. Den ena var dock av det mindre formatet, men det såg ganska kul ut.



Kanske något bekvämare än Moggen.

En av våra kompisar i Morganfamiljen, Andres, trodde nog att det skulle bli regn, för sin Morgan hade han lämnat hemma och kom istället i en annan engelsk, lite mer ombonad, bil.

Precis som de senaste åren var min gamle MG-kompis Gunnar oh bandet Jazz 4 Fun och spelade jazz. De satt ute på Hemvärnsgårdens veranda och spred sina toner under träffen.

Efter några timmar hängde vi på Anders Rolls och hans kompis E-type och styrde mot Jakriborg utanför Hjärup. Jakriborg är en helt annan grej än Gröna Träffen. Här handlar det om äldre racer- och sportbilar som kör sprint så det ryker om däcken ute på ett industriområde.



Bugatti.

Bilarna som körs här är ofta väldigt värdefulla, så man undrar hur de törs fläska på för fulla muggar med sina klenoder. Men, de skapades ju för att köra med och många är nog ganska lättmekade. Det fanns bland andra flera Bugattis och har en sådan bil en historia, så är den dyr.



Morris Eight

MG:s av olika årgångar, bland andra flera K3 samt Morris Eight var andra som prövade lyckan på banan.
En och annan fick väl ett mindre haveri och fick föras tillbaka från banan, men de flesta fungerade perfekt.
Många av dessa bilar är ofta lite "ruffa" i skicket. Inte så att de är rostiga, men har fin patina och bär vittne om att de används så som det var tänkt.



Här finns inte mycket att anmärka på ens för concours freaks!

En MG skiljde sig dock från de övriga eftersom den var i ett fantstiskt renoverat och nyputsat skick. Trots skicket så är det inte något som får föraren att hålla igen när det är hans tur att köra.



Ett monster.

Den ovanligaste bilen, som det också varit ett reportage om i Nostalgia, var en enorm svart sak, bestyckad med en flygplansmotor. Det är tydligen ett hemmabygge och den har säkert ett namn, som jag inte kommer på, men jag fick aldrig se den köra på banan.



Visst är det väl en Cord, eller?

Nu var det dags att åka hem. Hade lovat Eva att hjälpa till att dra lakan. Sådant ska också göras! Men på väg bort till vår bil såg jag en Cord med påkopplat bilsläp till tävlingsbilen. Inte ofta man får se ett sådant ekipage.

Ännu en fin dag med Moggen, men nu får det bli lite mer golf ett tag!

Morgans for charity

Fem engelska Morgans till Nordkap 2013-05-07
Fem deltagare från England är i full färd med att åka i fem Morganbilar tur och retur Malven - Nordkap för att samla in pengar till förmån för Marfans Syndrome. I samband med resan kommer de också att besöka de Morganåterförsäljare som finns längs vägen. Full information om när, hur och varför resan görs hittar ni på: http://www.drivenatheart.co.uk/category/diary/ Med under hela resan är också en följebil med ett filmteam, som dokumenterar resan och lägger ut bilder på nätet var och varannan timme. Det går också att följa dem på Twitter, vilket framgår på hemsidan.
Först trodde jag att förarna åkte i sina egana bilar, men det visar sig att Morgan Moror Company ställt fem splitter nya bilar till förfogande, en av varje modell. Det förklarar kanske också varför både Morgan Motor Companys nyutnämnde VD och även dess finanschef utgör två av deltagarna. De övriga tre är kända Morganprofiler i England, som också är initiativtagare till Morganforumet TalkMorgan (www.talkmorgan.com).


Kan vara en +4 samt en Aero.



Nya +8:an, Roadster 3,7 och 3-wheeler.

På Björn Roxlins initiativ var naturligtvis MOG of Sweden South:s medlemmar inte nödbedda att ställa upp för att följa gruppen en bit i Skåne. Efter täta rapporter hängde Morganbilar på gruppen vid Svågertorp, Löddeköpinge, Glumslöv och Ängelholm. En stor del av sträckan kördes på motorväg där hastigheterna växlade mellan 100 och 140 km i timmen. De har inte tid att ligga och finåka då dagsetapperna ligger runt 60 mil samtidigt som de ska stanna och vara sociala och samla in pengar hos Morganhandlare med jämna mellanrum.

Stor uppslutning av skåningarna.

Målet för dagens etapp var Kvinnaböske Krog utanför Hjärnarp. Här parkerade vi, där det gick, utanför krogen, där engelsmännen skulle äta middag och övernatta. Det första engelsmännen gjorde var att gå in i baren och hämta var sin öl, vad annars?
Nu följde ett intensivt minglande både skåningarna emellan och mellan oss och engelsmännen. Själv tyckte jag det var speciellt kul att träffa Simon, Boshly och Aeroman, som deras alias är på TalkMorgan och som jag haft ett antal kontakter med.



Boshly, 2:a från höger, berättar för de intresserade.



Aeron är kanske inte just min favorit, men visst är den häftig.

Intresset för de nya Morganbilarna var naturligtvis stort och inte minst Morgans nya trehjuling väckte stor uppmärksamhet.



Propert klädd!

För att riktigt hedra engelsmännen hade jag dagen till ära klätt mig i ett par byxor från Loud Mouth, som kan inhandlas från Arveheim Golf i Helsingborg (www.arveheim.com). om ni nu vågar bära dem!




Gult plan mot blå himmel.

Värden på Kvinnaböske krog är från Nya Zeeland och som känner de flesta i trakten. Så helt plötsligt dök det upp en trickflygare, som gjorde diverse konster med sitt flygplan ovanför oss. Det var en kompis till krögaren som även han brukade flyga samma plan.




Björn Roxlin undrar om det smakde bra.

Nu började många bli hungriga och krogen hade därför ordnat en grillbuffé där hela sällskapet kunde ta för sig. Mot en kostnad förstås! Måltiden intogs utomhus i trädgården. Det var ju sol och 20C.




Potent sak!

När de flesta avslutat sin måltid och fortsatte sitt minglande så hörs plötsligt ett dovt muller i fjärran. Det blir allt starkare och in till krogen kommen en blå bil. Inte vilken bil som helst utan en Koenigsegg, med direktören själv vid ratten.



Direktören själv i ljusblå skjorta.

Nu blev det rusning från folket där alla slet fram sina kameror. För egen del har jag aldrig sett en sådan här bil i verkligheten och knappt heller på bild. Nu tror jag emellertid inte någon av de närvarande var direkt spekulant eftersom en sådan här leksak kosta FEMTON miljoner kronor. Vem är det egentligen som har råd att köpa sådana fordon? Araber, golfspelare och filmskådespelare, ja och så förstås Zlatan.

En sådan här bil kan ägaren inte lämna för service till närmaste bilverkstad. Någon påstod att när en Koenigsegg ska servas så flygs den in till Ängelholms flygplats där den sedan hämtas av personal från fabriken, som sedan servar och skickar tillbaka den samma väg. Otroligt!



Koenigsegg med sin lille son.

Någon av engelsmännen fick också ta sig en provtur i bilen och som tack för detta så erbjöds Koenigsegg en provtur i trehjulingen. Han verkade gilla åkturen. Inte så konstigt förresten, den är ju för guds skull öppen!

Det hade varit en strålande fin och händelserik dag så när klockan närmade sig 1930 så tyckte Ola och jag att det var dags att dra tillbaka söderut, Ola i sin +4 och jag i vår Roadster.

Kanske, kanske får Ola också tag i en Roadster vad det lider.
Han hoppas på det!

Bilträff vid Lucy´s café

Fyra britter och 400 amerikanare - 2013-05-01
När jag imorse satt och tittade på UBCC Souths aktivitetskalender, på datorn, upptäckte jag att det var ett arrangemang utanför Lucy´s café här i Lödde idag. Alla bilmärken var välkomna så jag tog ut vår Morgan och körde några mil innan jag körde bort till Lucy´s. Klockan var väl halv ett så jag trodde jag var sen, men det visade sig att träffen officiellt inte började förrän kl 1400.
 

Steve med sina Castrololjor.

På träffen fanns ett speciellt område som var avsett för företagare med anknytning till fordonsbranschen. Bland andra så fanns Steve Pike från English Car Care på plats. Steve är ju min hovleverantör när det gäller åtgärdande av problem eller service av min bil och finns nära till hands nere på industriområdet här i Lödde.



Nästan bussar!

Ett annat företag, Elite tror jag det hette, visade upp sex stycken lyxlimousiner, varav en var en äldre Rolls Royce. De anlitas naturligtvis ofta i samband med bröllop men är också eftertraktade av de som tar studenten.



Här saknas inte mycket, skulle möjligtvis vara en microugn.

När jag gick omkring på området fick jag också syn på en motorcykel. Har nog aldrig sett någon MC med så mycket lullull. Den var nästan lika stor som en mindre bil. Tror det var en Honda Goldwing eller något liknande.

Bara jänkare.

Under tiden jag väntade på den officiella öppningen så rullade allt fler bilar in på parkeringen. Och, det var nästan samma bilar som brukar komma till bilträffarna i Vikingabyn, m a o nästan uteslutande amerikanare.
Även om jag är lite av en anglofil, så kan jag visst uppskatta fordon med amerikanskt ursprung. Som liten påg var det just sådana bilar som fångade mitt intresse.



Här behövs nog lite vax.

De flesta var i ett utmärkt skick med blänkande krom och karosser. Men det fanns också några undantag och dessa fick nästan större uppmärksamhet en de som var fina.

Nice, men dyr!

Utöver min Morgan hittade jag bara ytterligare fyra engelska bilar, en MGBGT, en Mini Cooper, en AH 3000 och så en öppen Aston Martin DB9. Det gjorde mig faktiskt lite besviken då det finns många fina europeer i trakten, som borde varit här.



En sådan vill min son ha för att konvertera till gasdrift.

Visserligen fanns det två stycken AC Cobra 427 och även om de är amerikanska så har de ett brittiskt ursprung. Och, de är ju faktiskt sportbilar.



Denna 40-tals Hudson var i ett otroligt skick.



Packard Clipper från 50-talet.

Det var på sent 40-tal och tidigt 50-tal, i fyraårsåldern, som jag lärde mig att känna igen det flesta bilmärken som förekom på den tiden. Minns att min farfar var mäkta stolt över mig när han, inför sina kompisar, lät mig visa vad jag kunde när det passerade bilar. Brukade få en smal kokt som belöning.

Här köpte jag stället en tjock grillad och den gick ner den också!