Med Morgan till Lomma Hamn

Jörgen ville åka Morgan - 2013-06-28
Den nyblivne pensionären och golfkompisen Jörgen Kvant ringde igår och ville komma på besök. Det var min födelsedag och jag hade redan bestämt att fira dagen med en runda i vår Morgan. Jörgen hade sett fram mot en provtur så jag föreslog att vi skulle köra en lång omväg där slutmålet var Lomma Hamn.



Utrustad för en liten färd.

Innan vi åkte iväg fick jag emellertid klä upp Jörgen i ändamålsenliga kläder. Ville ju inte att han skulle förkyla sig! Vi kom fram till Lomma Hamn vid 1230-tiden och det var inte lätt att hitta en parkeringsplats.



Kanske inte bästa vyn, men ändå.

Jag har inte varit här på flera år och blev positivt överraskad hur fint och mysigt det har blivit.

I väntan på maten.

Efter lite runtkörande hittade vi en parkeringsplats varefter vi knallade bort till Fiskeboden där Jörgen generöst bjöd på stekt sill och potatismos. Förväntade mig att allting skulle vara väldigt dyrt på krogarna runt hamnen, men det visade sig att jag hade fel. En enkel macka med sill kunde inhandlas för 40 spänn, om man ville.


Han skulle faktiskt passa i en sådan bil han också!

Innan vi åkte vidare så ville Jörgen posera vid bilen så att han kunde berätta för släkt, barn och barnbarn att han minsann kände en som hade en Morgan :-)
Vi körde vidare i det fina vädret, förbi Habo Ljung och bort till glasskiosken i Bjärred. Jag ville gärna visa Jörgen ett av våra smultronställen dit Eva och jag ibland åker för att köpa mjukglass.



Ett riktigt bra porträtt, enlig min uppfattning.

Som tack för lunchen bjöd jag Jörgen på en glass, dock ingen mjukglass med chokladflarn som jag tog utan han valde istället en kulglass.

Vi skulle få lite gäster vid tretiden, så det var dags för Jörgen och mig att ta oss tillbaka till Löddeköpinge. Jörgen verkade nöjd med turen och kanske har jag satt griller i huvudet på honom.
Man vet aldrig!

Ännu en Morgan Roadster till Sverige

På väg hem i regn - 2013-06-28
Inte jag, men Anita och Ola.



Noggrann granskning innan köp!

De har just blivit lyckliga ägare till en 2006 års Morgan Roadster, som de är på väg hem i från England. Eftersom det inte fanns plats på färjan får de nu möjlighet att turistköra genom hela Europa och bo på mysiga Gasthaus under resan. Ett bra sätt att lära känna sin nya bil.! Jag får dagliga rapporter om deras öden och äventyr och informerades om att det igår regnat hela vägen.
De lämnade Eindhooven i morse och har nu 90 mil kvar hem till Sverige.

Ska bli spännande att titta på den nästa vecka!

Midsommarfirande med golf

Först golf, sedan sill och grillat - 2013-06-21
Tillsammans med Kirsten och Bertil var vi bjudna till Maria och Håkan på midsommarafton. Men, först skulle det spelas golf på Vasatorps tillfälliga gamla bana.



Paraplyer upp!

Självklart började det regna precis när vi skulle slå ut på första hålet. Som golfare är man emellertid härdad, så det var inga sura miner. Det visade sig också att vädret blev allt bättre efter några hål, för att slutligen bli enormt åskväders varmt.



Ny, blank, fin Pingdriver. Hur skulle det gå?

Håkan hade köpt en ny driver och var jättetaggad. Dock gick han ut löst genom att använda sin spoon på de första utslagen.



Efter en knaper tidig frukost var jag tvungen att ta en korv efter de första nio.

Trots att mitt spel var som vanligt, d v s ganska mediokert, så låg jag och Håkan lika efter de första nio hålen. Han hade, i kraft av sina nya driver, ställt in sig på att det skulle bli jag som skulle få bjuda på kaffe och bakelse idag.
Mitt spel fortsatte på samma nivå vilket nnebär att Håkan, som spelade upp sig på slutet, nu är ett upp när det gäller det här med bakelse och kaffe. Mycket pinsamt för mig som gått upp flera kilo i vikt efter de senaste runderna med Håkan. Men, varken Håkan eller jag kunde straffa Bertil, som tydligen kommit in i en ny period med bra golfspel och som tog hem segern med sina 33 poäng.



Hela gänget, utom jag, som sällan får vara med på bild.

Vid tretiden träffades vi alla hemma hos Maria och Håkan, där bordet i trädgården var dukat för den första måltiden. Sill, ägg och nypotatis hör midsommar till och allt sköljdes ner på traditionellt sett med snaps och öl, innan vi kastade oss över jordgubbarna.

Mätta, dästa och trötta förpassade sedan Håkan, Bertil och jag ner oss en våning. Här satte Håkan på TV:n för att vi skulle titta på golfen från Munchen. Spännande var det, åtminstone i tjugo minuter varefter vi alla tre somnade i sofforna.

Efter några timmar var det dags för mat igen. Nu blev vi trakterade grillat i olika former, som de som ville inmundigade med hjälp a.v rött vin.
Under hela kvällen hade vi fint väder och kunde sitta ute fram till nörkrets inbrott. Men tröttheten tog snart ut sin rätt och innan midnatt så fick Eva, för en gångs skull, köra mig hem.

Det tog inte lång stund innan John Blund kom och hälsade på!

Morganmöte i Vittsjö

Morgans väckte uppmärksamhet under marknadsdagarna - 2013-06-15
Det var marknadshelg i Vittsjö och i hela byn fanns det karuseller, marknadsmånglare och hästdroskor som körde barn genom byn.



Mysigt ställe intill en sjö.

Morgangänget hade blivit anvisade en speciell plats där vi skulle ställa upp våra bilar till allmänt beskådande, innan vi skulle köra vår rallyrunda.



Gamla och nya bekanta.

Innan den åtta mil långa "scenic run" startade så fanns det tid att fika. Eva gick och köpte kanelsnäckor och kaffe i något av marknadsstånden, vilket inmundigades i samband med lite mingel med några av de andra deltagarna.

Till det inhängnade området, där vi parkerat, fick även några andra sportbilar tillträde. En Jaguar XK140 från 1956 var en av dem, precis som en ovanlig Datsun från 1967. Den sades vara Datsuns svar på MGB och hade en motor på två liter.



En underbart vacker bil...




...med en vacker instrumentbräda.




Två SAAB Sonett och en Datsun i mitten.

"The scenic run" avverkades på små, fina, kurviga och backiga asfalterade vägar, med en sväng upp i Småland. Inga prov eller frågor förekom under rundan, vlket var skönt att slippa. Det är ju köra som är det viktiga!

Lunch skulle vi äta på Vittsjö Golfklubb, en bana vi pelat flera gånger med varierande framgång. Här hade vi blivit anvisade att parkera våra bilar på innergården, vilket väckte stor uppmärksamhet och rendrade många frågor från intresserade golfspelare.



Fin miljö för våra Morgans!

När vi återvände till utgångsplatsen för rundan, så ville man att vi skulle köra som en lång karavan genom byn för att slutligen parkera på samma ställe som vi lämnat före rundan. Det är självklart att en lång karavan med 25 mullrande Morganbilar väckte stor uppmärksamhet bland marknadsbesökarna. Väldigt många kom också och tittade på våra bilar, som arrangörerna ville att vi skulle låta stå på vår parkering fram till 1600. Det fanns till och med en av besökarna som ville köpa våra kompisars, Ola Och Anita, bil.



Ett mysigt ställe med karaktär.

På natten skulle vi bo på Pensionat Furuliden. Det är ett gammalt pensionat, där nästan alla rummen var reserverade av Morganfolk. Eftersom det var marknad i byn kunde vi här köpa ett pass för en krogrunda, där vi kunde äta och dricka på tre olika ställen. Men, eftersom det skulle bli regn senare på kvällen valde vi att äta pensionatets grillade kamben och dricka öl där hela kvällen.



Göran ser nöjd ut efter att ha satt på sitt "storm cover" på sin tvåfärgade +4 för första gången.

Med tanke på regnvarningen hade alla fällt upp sina sufletter på bilarna medan en del också monterat sina
s k "storm covers, över sufletterna.

Har nästan varit benägen själv att få en sådan på min överarm. Kanske  lite tydligare!

Under kvällen blev det som vanligt mycket snack, och allt mer i takt med inmundigandet av pilsner och vin. En riktig entusiast visade också en tatuering, som han låtit göra i ett svagt ögonblick.



Anita och Ola gör sig klara för hemfärd.

På söndagen var det inte inplanerat några aktiviteter utan det var "höger, vänster om", som arrangören Thomas Svensson uttryckte det. Vi åt därför en sen frukost vid niotiden och var nog några av de sista som lämnade Pensionat Furuliden.
Molnen tornade upp sig när vi skulle köra hem, men naturligtvis körde vi öppet. Vi hann också få in BRUM i garaget innat regnet började.

Ännu en trevlig samvaro med entusiastiska Morganägare var till ända!

Dansk Morgan Clubs 40-årsjubiléum

70 mil tur och retur Jylland - 2013-06-07/09



Packat och klart och inget glömt!

Nu var det dags. Vi hade anmält oss till mötet i Danmark redan i Mars. Alla pengar var inbetalda för både hotell och middagar så vi kunde ta med oss en tunn plånbok.


Redo för första turen utomlands.

Vi hade kommit överens med Ola och Anita att träffas vid Borgeby Skor, utanför Bjärred, klockan 0900 och vi anlände dit nästan samtidigt.



Nice view!

Någon GPS behövde vi inte använda på ditresan eftersom det var motorväg hela sträckan. Det är visserligen ganska trist att ligga och mala på motorvägar, men vi ville komma fram i hyfsad tid utan att behöva jäkta.


Goda wienerbröd, men de på ICA Maxi som är chokladöverdragna är strået vassare.

När klockan närmade sig lunchtid stannade vi vid en bensinstation, som även innehöll ett café, för en liten paus. Ola är väldigt förtjust i danska wienerbröd, så det blev var sitt sådant samt kaffe i solen på uteserveringen.
De danska vägarna är väldigt bra, vilket är en förutsättning när man kör Morgan, så den vidare färden på mot Jylland flöt på bra. När vi skulle köra över bron över Stora Bält, mellan Själland och Fyn, visade det sig att vår Brobizz fungerade även här. Vet dock inte vad det kostar att åka över där, men det lär vara dyrare än på Öresundsbron.



Glada miner.

Vid tretiden närmade vi oss bron över Lilla Bält och beslöt att köra av till ett litet samhälle och äta en riktig "frokost", som det heter i Danmark. Vi hittade en liten restaurang, med uteservering, där vi serverades den största wienerschnizel jag någonsin skådat.
Staden, där Morganmötet skulle avhållas, heter Fredericia och ligger precis på andra sidan bron mellan Fyn och Jylland.  Hotell Trinity är väldigt stort, vilket behövdes då antalet deltagande bilar uppgick till omkring 125 vilket innebar ungefär dubbelt så många personer. Dessutom var det en bröllopsfest, med ett stort antal gäster, på samma hotell, samtidigt som vi var där.
I samband med incheckningen fick vi en stor låda med diverse innehåll som till exempel en Jubileumstidskrift med deltagarförteckning och ett antal road-books, evenemangsskylt att sätta på bilen, en jättepaket med stora spännband, frukt, öl, läsk, lite godis samt en del give-aways från sponsorerna.
När vi installerat oss på våra rum, som låg så långt borta från receptionen det överhuvudtaget gick att komma, så gick Ola och jag ut för att titta på alla bilar utanför hotellet. En hel del hade anlänt redan på torsdagkvällen.



Massor av Moggar.

Vid vår rundvandring kunde vi konstatera att det fanns nio nationer representerade. De flesta var naturligtvis danskar, men från England kom faktiskt tretton bilar och från Belgien elva. Lite besvikna blev när vi kom fram till att det endast kommit fyra bilar från Sverige. Tre var från Skåne, men Lars och Annika Frösell hade kört ända från Fagersta, vilket hedrar dem.



Färggrann skara.

Alla modeller av Morgan, utom Threewheelern, fanns med på mötet.



Annorlunda! Vet ej vad färgen kallas.



Vissa tycker om two-tone.

En Morgan kan man nuförtiden få i vilken kulör man önskar, även om de vanligaste är röd, ivory, BRG och blå. Därför är det kul att se bilar i färger som är väldigt ovanliga, oavsett om man gillar färgen eller ej. Ägarna lär i alla fall göra det.



Ser ut som om en har försvunnit.

En hel del Morgans var försedda med en så kallad "badge-bar", en metallstång framför grillen som är avsedd att fästa en massa märken från olika klubbar eller träffar på. I England är det många som samlar på olika badges och priserna på en sällsynt sak, ofta på e-Bay, kan vara skyhöga. Detsamma gäller registreringsskyltar som innehåller bokstäverna MOG, där en del kan betala upp till 6000 pund för rätt skylt med MOG och som har så få bokstäver och siffror i övrigt.

Ola och jag gick tillbaka till våra rum för en drink innan kvällens evenemang. Klockan sex skulle vi nämligen bussas in till Kolding där vi skulle mingla och äta buffé i riddarsalen på slottet Koldingshus.
Här var det ett ständigt högt sorl och köerna till buffén påminde om ett julbord på Spången. Lite jobbigt kanske, men man får ta seden dit man kommer.
Det talades även om en visning av slottet, men av någon anledning ersattes detta av en stackars dansk, som uphoppad på en ölback, utan högtalare, istället berättade om slottet. På danska! Men, det kvittade för ingen hörde något ändå.



Ganska fräck vinkel, eller hur?

I de olika salarna finns massor av porslin och silversaker att beskåda, för de som är intresserade av sådant. För egen del var jag betydligt mer intresserad av de två Morgans som stod uppställda på borggården.



Den hade trailats till träffen.

Båda två skulle förmodligen vara med på concoursen dagen efter, för båda var i ett enormt fint skick. Båda var +8:or och den mörka ägs av en äldre kille (i min ålder) som jag träfade på Knutstorp, där han körde race med en 60-tals +4.

Den andra +8:an var lackerad i Lambourghini Orange, en fräck färg tycker jag, och var väl nästan strået vassare i skicket med tanke på hur motrrummet såg ut.



Nästan som en bild från en säljbroschyr!



Ordning och reda, snyggt och prydligt. Nästan too much.

Under den danske herrens föredrag på danska, så var det många som gick ut på borggården. Både för att man inget hörde eller förstod eller för att det blev ganska varmt i raddarsalen. Runt fontänen samlades därför några av de få svenskarna för att beundra +8:orna.


Annika och Lars Frösell, som kom till Danmark från Fagersta i en fin Roadster 100 från 2009.

Minglandet och buffén på slottet skulle hålla på ända fram till klockan elva på kvällen, men vi lyckades komma med en av bussarna, som kom lite tidigare, redan klockan tio. Trötta efter dagens vedermöder gick vi till sängs redan vid pass 2300, för att vara utvilade inför morgondagen.




Pampig byggnad.

Varje dag fanns det olika program som man kunde välja mellan att deltaga i. Det fanns båtturer utanför Fyn, åka till en Bisonoxepark och inte minst ett besök på Jörgen Ströjers (med danska ö) fina bilmueum.



Ägaren till muséet.

Jörgen Ströjer är tegelfabrikör, vilket verkar lönsamt. Det visade sig att Jörgen var en trevlig och pratglad herre, vilket kanske inte är konstigt om man är frisk, har gott om pengar och en ung hustru. Det senare påpekade han själv när han sade att idag har folk nya bilar och gamla fruar, men att han hade gjort tvärtom med sina gamla bilar och ung fru.



Måsvinge Mercedes.

Hela byggnaden var byggd med en fasad som lutade, så när vi var på väg upp till entrén så blev både Ola och jag lite yra i mössan, även om det mest brukade vara kvinnor som blev det, påstod Jörgen. Precis innanför entrén möttes vi av två Mercedes 300SL, en öppen och en coupé.

På en piedestal mitt i huvudhallen tronade en Duesenberg, en sådan som Clark Gable och andra skådisar körde när det begav sig.


Vilken bil!



Välputsat!

Det fanns massor av andra bilar på hans muséum, de flesta var engelska eller italienska men också några från andra länder. Bland andra fanns flera av de Aston Martins som förekommit i James Bondfilmerna samt den Rolls som användes när James Bond skulle spela golf med Goldfinger.


Ett tiotal Lambos och Ferraris.

Jörgen berättade också att när han fått reda på att Morganklubben skulle komma på besök så var han ju tvungen att ha några Morgans att visa upp. Så därför fanns det både en +8 och en AeroMax att beskåda.
Möjligen skämtade han och att dessa bilar fanns där redan tidigare, men +8:an såg ut att vara ganska nyinkommen då den inte hade samma puts som alla de övriga bilarna i muséet.
Efter visningen av muéet så fick de som ville också en visning av tegelbruket. Här var det inte många anställda då allt sköttes mer eller mindre automatiskt


En Areomax från 2008.



Bakfönstren kunde fällas upp elektriskt som vingar.

En av de svenske, Jan från Lerberget, hade fått lite strul med sin +8 när han kom till muséet. Bilen bara dog. Men, när visningen var över så startade den direkt. Kanske hade han fått ett ånglås eller något annat som "läkte" av sig själv. Han frågade om han fick hänga på oss på tillbakavägen till hotellet, i fall bilen skulle strula igen och självklart fick han det.
När vi återvände till Trinity så hade jag lovat Jan att han skulle få prova vår Roadster. Han fundear nämligen på att helrenovera sin +8, som är från 1973, alternativt köpa något nyare. Vi, eller han, körde en flera mil lång runda med vår Roadster och när han flera gånger lade i treans växel och satte plattan i botten, så vrålade han WOW. Så kanske det blir en Roadster även för honom.

På kvällen kom träffens höjdpunkt, nämligen galamiddag med uppträdande och dans. Efter ombyte till  lämplig klädsel och några drinkar drog vi oss bort mot hotellets entré. Precis utanför ingången fanns en Morgan +4 Coupé, som sades vara från 1952, uppställd. Den måste ha varit helt nyrenoverad då den tvåfärgade bilen såg fantastisk ut.

Morgan +4 Coupé.

Nu var det dags att gå in i restaurangen. Det var faktiskt bordsplacering, vilket var bra, då annars folk brukar reservera ett helt bord för sig och sina närmaste. Nu fick vi sitta med några danskar, men även svenskar, vilket var trevligt.


Ola och Anita studerar menyn.

Maten och serveringen var perfekt även om det tog så lång tid innan vi fick desserten att vi nästan somnade vid borden. En massa tal, utmärkelseutdelningar och uppträdnden gjorde att dansen inte började förrän framåt halvtolv och då hade vi redan dragit oss tillbaka. Vi hade en lång dag framför oss på söndagen.

Söndag morgon låg vi kvar i sängarna till klockan nio. Frukostmatsalen var full av folk när vi kom dit, men vi hittade ett ledigt bord och kunde sätta i oss ägg, lax, fralla, ost, skinka, wienerbröd och en massa annat onyttigt, men gott.
Det skulle visserligen vara concours, val av den finaste bilen, klockan 11:30, men vi beslöt att sticka iväg hemåt innan det började. På hemvägen fick vi sällskap av Jan i hans +8:a och vi kom överens om att skippa motorvägen och istället köra mindre vägar tillbaka till Köpenhamn.



Kaffe och äppelkaka med vispgrädde smakade bra.

Vi kom nu igenom många mindre byar och i Sorö bestämde vi oss för att åka in i byn och hitta ett café där vi kunde ta en fika. Efter cafébesöket drog vi vidare och när vi närmade oss Köge skildes våra vägar. Jan åkte mot Helsingör för att ta färjan till Helsingborg medan vi skulle köra över bron.

Vi kom tillbaka till Lödde vid femtiden, vilket är ganska lagom. Nu är det dags för en tvätt samt smörjning av framvagnen på Moggen innan det är dags för nästa Morganträf i Vittsjö.

Det är kul det här med bilar!

Olas Morgan startar inte...

...dagen före vi skulle till Danmark - 2013-06-06
Lite panikkänslor fick Ola när han gick ut i garaget och skulle förbereda sin Morgan för turen till Jylland i Danmark. Visserligen finns det de som säger att det endast är engelska bilar som kan stå stilla i garaget och gå sönder, men ändå! Som tur är finns Steve och hans grabbar på English Car Care i Löddeköpinge, som välvilligt ställde upp på ett akutuppdrag. Olas Morgans bogserades av en kompis från Bjärred till Lödde och snart var den inne i Steves verkstad.



Gossarna kastade sig över (under) bilen.

Är det tändningen eller bensintillförseln som strular?



Steve fixar och donar.

Verktyg plockades fram och luftrenaren plockades av. Det mättes med instrument och slangar kopplades bort och andra kopplades till. Någon bensin kom inte fram när vi körde med startmotorn. Kunde det vara bensinpumpen som strulade? Ola och jag gick runt bilen och Ola tog av reservhjulet. Och, vad upptäcker vi? Jo, att den lilla slangen från bensintanken hoppat av varför naturligtvis bensinpumpen bara sög luft.



Ola och hans Morgan redo för Danmarksutflykten.

Det verkar enkelt, när man väl hittar felet, men oftast är det kanske inte så lätt åtgärdat som denna gången,
Glad i hågen, då problemet var löst, åkte Ola tillbaka till Bjärred för egen maskin.



Inte kul om det läcker soppa när man tankar.

Men säg den glädje som varar. Hemma i garaget upptäckte Ola att påfyllningsslangen till bensintanken hade en stor spricka. Nu var goda råd dyra. Att hitta en sådan slang på direkten var inte att tänka på. Men, Ola gick runt i sitt garage och letade efter något som kunde passa och noterade att slangen till hans industridammsugare verkade vara av samma storlek. Det visade sig att den passade perfekt och även detta problem löste sig. Åtminstone tillfälligt. Ny slang är beställd hos Steve och kommer att ersätta dammsugarslangen efter återkomsten till Sverige, nästa vecka.

Nöden är uppfinningarnas moder!