Dansk Morgan Clubs 40-årsjubiléum

70 mil tur och retur Jylland - 2013-06-07/09



Packat och klart och inget glömt!

Nu var det dags. Vi hade anmält oss till mötet i Danmark redan i Mars. Alla pengar var inbetalda för både hotell och middagar så vi kunde ta med oss en tunn plånbok.


Redo för första turen utomlands.

Vi hade kommit överens med Ola och Anita att träffas vid Borgeby Skor, utanför Bjärred, klockan 0900 och vi anlände dit nästan samtidigt.



Nice view!

Någon GPS behövde vi inte använda på ditresan eftersom det var motorväg hela sträckan. Det är visserligen ganska trist att ligga och mala på motorvägar, men vi ville komma fram i hyfsad tid utan att behöva jäkta.


Goda wienerbröd, men de på ICA Maxi som är chokladöverdragna är strået vassare.

När klockan närmade sig lunchtid stannade vi vid en bensinstation, som även innehöll ett café, för en liten paus. Ola är väldigt förtjust i danska wienerbröd, så det blev var sitt sådant samt kaffe i solen på uteserveringen.
De danska vägarna är väldigt bra, vilket är en förutsättning när man kör Morgan, så den vidare färden på mot Jylland flöt på bra. När vi skulle köra över bron över Stora Bält, mellan Själland och Fyn, visade det sig att vår Brobizz fungerade även här. Vet dock inte vad det kostar att åka över där, men det lär vara dyrare än på Öresundsbron.



Glada miner.

Vid tretiden närmade vi oss bron över Lilla Bält och beslöt att köra av till ett litet samhälle och äta en riktig "frokost", som det heter i Danmark. Vi hittade en liten restaurang, med uteservering, där vi serverades den största wienerschnizel jag någonsin skådat.
Staden, där Morganmötet skulle avhållas, heter Fredericia och ligger precis på andra sidan bron mellan Fyn och Jylland.  Hotell Trinity är väldigt stort, vilket behövdes då antalet deltagande bilar uppgick till omkring 125 vilket innebar ungefär dubbelt så många personer. Dessutom var det en bröllopsfest, med ett stort antal gäster, på samma hotell, samtidigt som vi var där.
I samband med incheckningen fick vi en stor låda med diverse innehåll som till exempel en Jubileumstidskrift med deltagarförteckning och ett antal road-books, evenemangsskylt att sätta på bilen, en jättepaket med stora spännband, frukt, öl, läsk, lite godis samt en del give-aways från sponsorerna.
När vi installerat oss på våra rum, som låg så långt borta från receptionen det överhuvudtaget gick att komma, så gick Ola och jag ut för att titta på alla bilar utanför hotellet. En hel del hade anlänt redan på torsdagkvällen.



Massor av Moggar.

Vid vår rundvandring kunde vi konstatera att det fanns nio nationer representerade. De flesta var naturligtvis danskar, men från England kom faktiskt tretton bilar och från Belgien elva. Lite besvikna blev när vi kom fram till att det endast kommit fyra bilar från Sverige. Tre var från Skåne, men Lars och Annika Frösell hade kört ända från Fagersta, vilket hedrar dem.



Färggrann skara.

Alla modeller av Morgan, utom Threewheelern, fanns med på mötet.



Annorlunda! Vet ej vad färgen kallas.



Vissa tycker om two-tone.

En Morgan kan man nuförtiden få i vilken kulör man önskar, även om de vanligaste är röd, ivory, BRG och blå. Därför är det kul att se bilar i färger som är väldigt ovanliga, oavsett om man gillar färgen eller ej. Ägarna lär i alla fall göra det.



Ser ut som om en har försvunnit.

En hel del Morgans var försedda med en så kallad "badge-bar", en metallstång framför grillen som är avsedd att fästa en massa märken från olika klubbar eller träffar på. I England är det många som samlar på olika badges och priserna på en sällsynt sak, ofta på e-Bay, kan vara skyhöga. Detsamma gäller registreringsskyltar som innehåller bokstäverna MOG, där en del kan betala upp till 6000 pund för rätt skylt med MOG och som har så få bokstäver och siffror i övrigt.

Ola och jag gick tillbaka till våra rum för en drink innan kvällens evenemang. Klockan sex skulle vi nämligen bussas in till Kolding där vi skulle mingla och äta buffé i riddarsalen på slottet Koldingshus.
Här var det ett ständigt högt sorl och köerna till buffén påminde om ett julbord på Spången. Lite jobbigt kanske, men man får ta seden dit man kommer.
Det talades även om en visning av slottet, men av någon anledning ersattes detta av en stackars dansk, som uphoppad på en ölback, utan högtalare, istället berättade om slottet. På danska! Men, det kvittade för ingen hörde något ändå.



Ganska fräck vinkel, eller hur?

I de olika salarna finns massor av porslin och silversaker att beskåda, för de som är intresserade av sådant. För egen del var jag betydligt mer intresserad av de två Morgans som stod uppställda på borggården.



Den hade trailats till träffen.

Båda två skulle förmodligen vara med på concoursen dagen efter, för båda var i ett enormt fint skick. Båda var +8:or och den mörka ägs av en äldre kille (i min ålder) som jag träfade på Knutstorp, där han körde race med en 60-tals +4.

Den andra +8:an var lackerad i Lambourghini Orange, en fräck färg tycker jag, och var väl nästan strået vassare i skicket med tanke på hur motrrummet såg ut.



Nästan som en bild från en säljbroschyr!



Ordning och reda, snyggt och prydligt. Nästan too much.

Under den danske herrens föredrag på danska, så var det många som gick ut på borggården. Både för att man inget hörde eller förstod eller för att det blev ganska varmt i raddarsalen. Runt fontänen samlades därför några av de få svenskarna för att beundra +8:orna.


Annika och Lars Frösell, som kom till Danmark från Fagersta i en fin Roadster 100 från 2009.

Minglandet och buffén på slottet skulle hålla på ända fram till klockan elva på kvällen, men vi lyckades komma med en av bussarna, som kom lite tidigare, redan klockan tio. Trötta efter dagens vedermöder gick vi till sängs redan vid pass 2300, för att vara utvilade inför morgondagen.




Pampig byggnad.

Varje dag fanns det olika program som man kunde välja mellan att deltaga i. Det fanns båtturer utanför Fyn, åka till en Bisonoxepark och inte minst ett besök på Jörgen Ströjers (med danska ö) fina bilmueum.



Ägaren till muséet.

Jörgen Ströjer är tegelfabrikör, vilket verkar lönsamt. Det visade sig att Jörgen var en trevlig och pratglad herre, vilket kanske inte är konstigt om man är frisk, har gott om pengar och en ung hustru. Det senare påpekade han själv när han sade att idag har folk nya bilar och gamla fruar, men att han hade gjort tvärtom med sina gamla bilar och ung fru.



Måsvinge Mercedes.

Hela byggnaden var byggd med en fasad som lutade, så när vi var på väg upp till entrén så blev både Ola och jag lite yra i mössan, även om det mest brukade vara kvinnor som blev det, påstod Jörgen. Precis innanför entrén möttes vi av två Mercedes 300SL, en öppen och en coupé.

På en piedestal mitt i huvudhallen tronade en Duesenberg, en sådan som Clark Gable och andra skådisar körde när det begav sig.


Vilken bil!



Välputsat!

Det fanns massor av andra bilar på hans muséum, de flesta var engelska eller italienska men också några från andra länder. Bland andra fanns flera av de Aston Martins som förekommit i James Bondfilmerna samt den Rolls som användes när James Bond skulle spela golf med Goldfinger.


Ett tiotal Lambos och Ferraris.

Jörgen berättade också att när han fått reda på att Morganklubben skulle komma på besök så var han ju tvungen att ha några Morgans att visa upp. Så därför fanns det både en +8 och en AeroMax att beskåda.
Möjligen skämtade han och att dessa bilar fanns där redan tidigare, men +8:an såg ut att vara ganska nyinkommen då den inte hade samma puts som alla de övriga bilarna i muséet.
Efter visningen av muéet så fick de som ville också en visning av tegelbruket. Här var det inte många anställda då allt sköttes mer eller mindre automatiskt


En Areomax från 2008.



Bakfönstren kunde fällas upp elektriskt som vingar.

En av de svenske, Jan från Lerberget, hade fått lite strul med sin +8 när han kom till muséet. Bilen bara dog. Men, när visningen var över så startade den direkt. Kanske hade han fått ett ånglås eller något annat som "läkte" av sig själv. Han frågade om han fick hänga på oss på tillbakavägen till hotellet, i fall bilen skulle strula igen och självklart fick han det.
När vi återvände till Trinity så hade jag lovat Jan att han skulle få prova vår Roadster. Han fundear nämligen på att helrenovera sin +8, som är från 1973, alternativt köpa något nyare. Vi, eller han, körde en flera mil lång runda med vår Roadster och när han flera gånger lade i treans växel och satte plattan i botten, så vrålade han WOW. Så kanske det blir en Roadster även för honom.

På kvällen kom träffens höjdpunkt, nämligen galamiddag med uppträdande och dans. Efter ombyte till  lämplig klädsel och några drinkar drog vi oss bort mot hotellets entré. Precis utanför ingången fanns en Morgan +4 Coupé, som sades vara från 1952, uppställd. Den måste ha varit helt nyrenoverad då den tvåfärgade bilen såg fantastisk ut.

Morgan +4 Coupé.

Nu var det dags att gå in i restaurangen. Det var faktiskt bordsplacering, vilket var bra, då annars folk brukar reservera ett helt bord för sig och sina närmaste. Nu fick vi sitta med några danskar, men även svenskar, vilket var trevligt.


Ola och Anita studerar menyn.

Maten och serveringen var perfekt även om det tog så lång tid innan vi fick desserten att vi nästan somnade vid borden. En massa tal, utmärkelseutdelningar och uppträdnden gjorde att dansen inte började förrän framåt halvtolv och då hade vi redan dragit oss tillbaka. Vi hade en lång dag framför oss på söndagen.

Söndag morgon låg vi kvar i sängarna till klockan nio. Frukostmatsalen var full av folk när vi kom dit, men vi hittade ett ledigt bord och kunde sätta i oss ägg, lax, fralla, ost, skinka, wienerbröd och en massa annat onyttigt, men gott.
Det skulle visserligen vara concours, val av den finaste bilen, klockan 11:30, men vi beslöt att sticka iväg hemåt innan det började. På hemvägen fick vi sällskap av Jan i hans +8:a och vi kom överens om att skippa motorvägen och istället köra mindre vägar tillbaka till Köpenhamn.



Kaffe och äppelkaka med vispgrädde smakade bra.

Vi kom nu igenom många mindre byar och i Sorö bestämde vi oss för att åka in i byn och hitta ett café där vi kunde ta en fika. Efter cafébesöket drog vi vidare och när vi närmade oss Köge skildes våra vägar. Jan åkte mot Helsingör för att ta färjan till Helsingborg medan vi skulle köra över bron.

Vi kom tillbaka till Lödde vid femtiden, vilket är ganska lagom. Nu är det dags för en tvätt samt smörjning av framvagnen på Moggen innan det är dags för nästa Morganträf i Vittsjö.

Det är kul det här med bilar!