Detta är Evas bilar

Eva är inne på sin sjunde bil - 2013-09-15
Gift med en man, som ständigt var på resa, och med två små barn, så var behovet av en egen bil till Eva stort redan när vi var unga och nygifta. Min första tjänstebil fick jag redan 1972. Det var en babyblå Volvo 142, som jag hämtade ut ny på Bildeve i Malmö. Så en riktig bil har familjen alltid haft tillgång till. Men då mitt arbete tog mig hemifrån under veckorna så var Eva hänvisad till kommunala transportmedel. Och sådana fanns det inte gott om i Viken, där vi bodde då.
Det dröjde dock inte mer än några år innan vi flyttade ner till Löddeköpinge och då var det dags att skaffa en egen bil till Eva. Hon har alltid gillat att köra bil och då hennes far hade körskola tog hon både MC-körkort och sedan körkort för bil direkt när hon fyllde 18.

Den enda bild vi har av Evas första bil.

Volvo Amazon 1964
Några större ekonomiska resurser har man i regel inte som nygift, med husköp, amorteringar och barn som behövde mycket grejer. Men, en bil skulle hon ha och valet föll på en 1964 års Volvo Amazon.
En sådan bil var både en arbetshäst och säker och trygg att köra.
Vi hade aldrig några problem med denna Volvo, men den fick trots det ett ganska kort liv. En dag när Eva var på väg från Rya Golfklubb, med våra två barn och en kompis till dem i bilen, hände det. Hon fick in en geting i bilen som gjorde att Volvon slutade sitt liv mot en lyktstolpe på den smala grusvägen. Det blev dock ett lyckligt slut för både Eva och de tre barnen även om Jonas fortfarande har ett ärr ovanför ögat, som påminner om händelsen.

Varför tog man inga riktiga bilder på sina bruksbilar?

VW Bubbla 60-talare
Nu var Eva van att ha tillgång till bil, så det var bara att försöka hitta en ersättare till Volvon så snabbt som möjligt. Denna gången hittade vi en grön VW i skapligt skick. Dessa "bubblor" är oftast pålitliga och även ganska roliga att köra.
Så värst mycket minns jag inte längre om vilket öde denna bil råkade ut för, men jag har för mig att vi bytte motor en gång och när även denna motor rasade så tyckte vi att det räckte med VW för den här gången.

Jonas, men det skulle dröja några år innan han förstörde den här bilen.

Grön Datsun - 70-talare
Den här bilen hade Eva ganska många år. Den startade alltid. När grannarnas bilar var svårstartade på vintern så startade Evas Datsun direkt. Visst, det var en ovanligt färglös och mainstream bil, men den fyllde sitt syfte för Eva och ungarna. Vår grannes då 8-årige son, brukade få sitta i bilen och torrköra. Han kunde sitta där timmavis och när han tröttnade på det så tvättade han bilen istället. Den var därför alltid väldigt ren och fin.
Att bilen inte längre finns kvar i livet var faktiskt vår son Jonas skuld till. Som nybliven körkortsinnehavare och en mamma som ofta gav efter för honom, så blev det i regel han som använde bilen, åtminstone på kvällstid. Och, så en dag hände det att han, fick sladd på en grusad skogsväg och lyckades sätta den lille gröne mot ett träd. Dock utan att skada sig själv. Att reparera en gammal, halvrostig bil, Datsunen var väldigt rostbenägen, var det inte tal om, så skroten blev slutmålet även för denna bil.

Detta var en fin bil.

MGBGT 1968
Ja, då var det dags igen. I garaget fanns på den här tiden både en 1959 års Morgan +4 och en Triumph TR2 från 1954, men att Eva skulle få använda någon av dessa som bruksbil var helt uteslutet. Men, hon gillar bilar och körde gärna någon av våra sportvagnar när vi åkte på träffar när barnen var mindre.
Så, denna gången delade vi uppfattningen om att nästa bil skulle vara av ett lite mer intressant slag.
Jag fick nys om en MGBGT, som var till salu strax utanför Lund. Personen som ville sälja den var känd i bilkretsar, vilket var en viss garanti för att han skött bilen på ett bra sätt.
Det blev affär och nu kunde en stolt och glad Eva köra MG samtidigt som vi blev medlemmar i den svenska MG-klubben. Med sin stora baklucka var faktiskt MG:n ganska praktiskt i samband med veckoinköpen på ICAMaxi.
Men, en MG är en engelsk bil. Vet inte om det var Bosse Bildoktorn som någon gång påstod att "engelska bilar är de enda som kan stå stilla i garaget och gå sönder". Och, det ligger kanske lite i det. Är man ägare till dylika fordon så måste man vara beredd på att lägga lite tid på skötsel och omvårdnad. Och, det är väl en del av charmen med en entusiastbil. Men, när den samtidigt ska användas som bruksbil så är det också viktigt att den startar och fungerar i ur och skur under alla årstider. Det var därför inte bara en gång som Eva ringde och berättade att bilen stannat någonstans. Om jag var hemma så blev det utryckning direkt. Felet visade sig ofta vara detsamma nästan varje gång, nämligen att den elektriska bensinpumpen helt plötsligt slutade att fungera. Många gånger räckte det emellertid med att man knackade till pumpen lite lätt med en hammare för att den skulle fungera igen. För att undvika framtida problem, så plockade jag av och renoverade bensinpumpen vid ett flertal tillfällen. Men, trots detta, återkom problemen ofta igen. Vet inte om det delvis berodde på att pumpen var placerad under bakskärmen och därför var väldigt utsatt för fukt och vägsprut, men problemet är känt av de flesta som kör MG.

Trist syn!

Att låna morsans bil blev under den här perioden ännu mer intressant för vår son Jonas. Sedan flera år hade också flickvänner kommit in i bilden och att bli hämtad i en fin röd MG tyckte många av tjejerna var häftigt.
I samband med att jag och Eva var i England och spelade golf fick vi ett samtal från Jonas. Han lät inte glad och berättade att det skett en liten olycka med MG:n, men att ingen var skadad. Han hade i ett svagt ögonblick, vilket man ju kan ha många när det gäller tjejer, låtit sin dåvarande flickvän prova bilen. För att undvika trafik hade hon fått köra på en liten grusväg. Helt plötsligt hoppar ett rådjur ut framför bilen och när flickvännen försöker undvika att köra på djuret så sladdar hon av vägen och ner i diket. Trots att skadorna inte verkade vara enorma så vägrade försäkringsbolaget att återställa bilen. De kom istället med ett bud för att köpa ut oss som vi godtog.
Det var naturligtvis väldigt synd att inte bilen reparerades då 1968 års modell var en fin årgång, som var utrustad med femlagrad vevaxel, läderklädsel och elektrisk överväxel.

En 22 år nyare variant av MGBGT

MGBGT 1990
Eva hade fått smak på det här med att köra MG, så jakten på en ersättningsbil av samma märke inleddes. Per Larsson i Staffanstorp drev företaget Per Larssons Bil tillsammans med sin fru Marianne (båda är tyvärr borta efter en tragisk bilolycka). Per och Marianne var riktiga bilentusiaster med flera egna entusiastbilar och arrangerade varje år en bilträff inom ramen för MG Car Club of Sweden. I deras bilhall fanns sedan ganska lång tid tillbaka en av de sista tillverkade MGBGT till salu. Dessa nya modeller, med stora gummikofångare och tygklädsel, var naturligtvis inte lika eftertraktade som de mer klassiska bilarna från 60-talet med kromade kofångare. Men, Eva brydde sig inte om det. Det var ju trots allt en MG och skicket i övrigt var väldigt bra. Priset var heller inte avskräckande så pengarna vi fick från försäkringsbolaget för 68:an räckte till inköpet av bilen hos Per Larsson.
Eva körde sin GT i flera år och även om bensinpumpsproblem uppstod någon enstaka gång, så trivdes hon med bilen.
GT:n såldes sedermera till en bilentusiast i Småland. Han kom ner med släp och hämtade den och prutade inte en enda krona då bilen var i ett väldigt fint skick.

En liten skymt av Polon bakom vår Triumhp TR2.

VW Polo 1999
Mina föräldrar köpte sin Polo i Lund 1999. Den hade den "stora" motorn och var utrustad med automatlåda. De körde inte så många mil med den och efter bara några år kom min far, sjuk i Parkinsons sjukdom, in på ett äldreboende. Tanken från början var att mor, som hade körkort, skulle kunna köra bilen eftersom den var försedd med automatlåda. Detta blev dock inte av och bilen stod i ett garage flera år utan att den användes. Eva och jag kom då överens med mor om att köpa bilen av henne och betalade samma pris som bilen var värd vid inbyte hos en VW-handlare.
Den lilla Polon var en fröjd att köra. Tror bara att den gått drygt 1000 mil när Eva tog över den, så det var nästan en helt ny bil, även om den hade några år på nacken.
När vår dotter Jessica och hennes familj behövde en andra bil beslöt vi att överlåta bilen till henne.

Detta är nog den bil som Eva gillat allra mest.

MINI Cooper 2009
Eva skulle fylla 60 år och jag och barnen hade i hemlighet talat om att försöka hitta en Mini med få mil på mätaren. Under flera månader kollade vi på Blocket och hittade flera bilar, som verkade intressanta. I samband med att Eva och jag skulle besöka kompisar i Lerum, så hade jag redan invigt henne i planerna om en Mini. På vägen upp mot Göteborg besökte vi därför alla Miniåterförsäljare som fanns längs rutten. På varje ställe fanns bilar som var fina, alla begagnade förstås, men lågmilare. I Göteborg finns en av de större BMW/MINI-återförsäljarna i landet och här fanns det mycket att titta på. En trevlig försäljare följde med oss och visade alla de begagnade bilar som fanns i lager. Där fanns ett par stycken som Eva blev intresserad av. De var ett par år gamla och kostade runt 130000-150000. Då berättade försäljaren att de hade ett antal nya bilar på ingång som var försedda med en massa extrautrustning bl a det så kallade Chilipaketet, som innehöll en lång rad med options. Grundpriset på 215000 var reducerat med 40000 kronor så vi skulle få betala 175000 för bilen. Det var i mesta laget tyckte vi båda. Då sade försäljaren att om ni ringer imorgon och bjuder 170000 så måste jag i så fall tala med min försäljningschef och höra vad han säger. Det var en ganska grov vink, så dagen efter ringde Eva och bjöd just detta och så var allt klart. 170 lakan är visserligen mycket pengar men jämfört med att betala 140000 för en några år gammal bil så kändes det bättre att lägga till pengarna och få en helt ny.

Förväntansfull och glad hämtar Eva sin MINI i Göteborg.

Det har vi inte ångrat. Så fort vi hade hämtat den i Göteborg någon månad senare så lämnades den in för Ditecbehandling, vilken sedan ska uppdateras var 18:e månad.
Eva tycker det är lika roligt varje gång hon sätter sig i sin bil.

Och, det är trevligt med en glad hustru!