Med Morgan till slott och koja

Ensam på täppan och nyservad Morgan - 2014-04-26
Eva, min nuvarande hustru, åkte till Vasatorps Golfklubb där de skulle ha avslutning på den golfkurs hon och ett antal andra tjejer deltagit i. För egen del hade jag inget på agendan denna dag, varken några måsten eller några ickesådana. Egentligen var tanken att Ola, en Morgankompis i Bjärred, och jag skulle åka ut tillsammans med våra bilar och ta lite fina bilder. Men så kom Ola på att det var någon form av arrangemang vid Långa Bryggan i Bjärred och där hade han någon form av obligations.

Här pysslas han om av min namne Kenneth Nilsson

Mr Brum hade tillbringat torsdagen hos English Car Care i Löddeköpinge (www.englishcarcare.com/‎) där han fått sin vartannat års check-up. Med ny olja i motorn och nytt fett i framvagnen var han naturligtvis yster och otålig att komma ut på asfalten igen.

Det är vackert nu när allt börjar grönska.

Så fick det bli och, som vanligt, utan något mål körde jag via Dösjebro vidare ut på landet och senare i riktning mot Röstånga och Söderåsens höjder.

Ingen metropol precis.

På dessa vägar, även om de inte är de minsta jag brukar köra på, är trafiken gles. Helt perfekt är det när man kan köra i eget tempo, sakta ibland och busköra lite när andan faller på. Och så helt plötsligt hamnade jag i Gryttinge. Vad kan man ha att bjuda på här då?

Ett mycket pittoreskt ställe.

Jodå, det finns små pärlor och oaser nästan överallt på landsbygden, det gäller bara att hitta dem. Här heter oasen Bialitt, precis som TV-programmet med Lasse Holmqvist, som gick för hundra år sedan.
Bialitt (www.bialittkaffestuga.se/) är ett café, som konstigt nog har öppet alla dagar året runt, förutom på måndagar. Eftersom jag var väldigt hungrig och inte intagit någon lunch, blev jag nyfiken på vad de kunde erbjuda.

Någon som älskar SAAB har varit här.

Trodde först att det bara handlade om kaffe och småkakor, men där bedrog jag mig. Jag beställde därför kaffe och en macka med ost och skinka. Under tiden de fixade min beställning gick jag runt inne i caféet och tittade på den konstutställning som visades där. Men jag fastnade för ett foto på väggen där motivet var SAAB-bilar. När jag frågade servitrisen varför denna bild fanns på väggen berättade hon att SAAB-klubben brukade besöka caféet antingen varje torsdag eller en torsdag i månaden.

Går det att hitta en bättre miljö?

Jag kan förstå det, för det här stället är perfekt för spontanträffar där ett gäng bilar kan mötas när andan faller på.

Prisvärt.

Macka och kaffe, en hel kanna, kostade 75 spänn, men det var det värt tycker jag. Det enda jag, som är en riktig gottegris, kanske saknade var någon form av bakelser. Men, jag kan samtidigt förstå att det är svårt att ha sådana i sortimentet eftersom bakelser helst bör ätas upp samma dag som de färdigställs.

MGF.

Där satt jag i min ensamhet ute på deras fina trädgårdsservering och filosoferade över livet. Men, det dröjde inte länge förrän ett litet muller hördes och en ny cabbe körde in på parkeringen. Det var en kille från Eslöv som kom i sin MGF. Han hade ägt den i sex år, men han var inte med i MGCC. Han tyckte inte bilen var fin nog. Men det var definitivt inget fel på den.
En stund senare kom det ytterligare några gäster. Denna gången ett par som kom i en svart Volvo S80. Iförd lång hästsvans fick jag, av någon anledning, för mig att även han var bilentusiast. Och, när vi börjat prata, efter några minuter, så bevisade han det också genom att berätta att han var Lotusägare. Han hade också kört en del dragracing med sin Lotus och menade att den därför inte var i orginalskick.
Det är väldigt kul att man träffar på likasinnade utan att det är planerat. Det här trevliga paret hade varit här förr och beställde bl a in grönkålssoppa med tillbehör som bacon, lite konstigt tyckte jag, och flera kokta ägg. Det såg väldigt gott ut och var det också påpekade paret. Inte nog med det, när soppan var avklarad beställde de in våfflor till dessert. Hade jag visst detta innan hade jag beställt något helt annat, även om in macka var jättegod.

Trolleholms Slott.

Efter att ha suttit och diskuterat bilar en dryg timme så tyckte både MG-killen och jag att det var dags att åka vidare. Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen, så att åka vidare mot Röstånga och Söderåsen nu, tyckte jag var lite sent.

Hur många har varit här?

Det finns egentligen mycket att kolla på i de här trakterna. Flera slott och mindre byar på fantastiska vägar, som verkar gjorda för sportvagnsåkande. Så dök skylten V Strö upp framför mig, ingen metropol det heller, men en slumrande små byar ingår i charmen med att köra på småvägar.

Trollenäs slott

Nu hade jag bara några mil kvar innan jag kom till Lödde igen, men först passerade jag ett ställe som vi besökt många gånger. Här i slottsparken arrangerade Motorhistoriska Klubben i Skåne, under många år, både Gröna- och Gula Träffen. Gröna Träffen betraktades på något vis den riktiga starten på säsongen och hundratals veteranbilar av olika slag samlades på gräsmattorna. Här fixade deltagarna sin pick-nick under ett träd eller på en filt på de enorma gräsmattorna. Detta är dock ett minne blott och MHK Skåne har nu flyttat verksamheten till Kyrkheddinge, där man huserar i Hemvärnsgården, tror jag att det är.
Hemma i Lödde igen klockan fem. Nu ska jag skriva en liten blog om dagens upplevelser, tänkte jag.

Och, så gjorde jag det!

Gröna fingrar?

Nu är potatisen i jorden - 2014-04-22
Det är nog minst tio år sedan vi satte några potatis i trädgården. Men, så blev jag inspirerad häromdagen när en kille på gymet entusiastiskt berättade att han gjort just detta. Ja, varför inte, tänkte jag, det kan vara kul att prova. Och, inga nypotatisar smakar bättre än de man hämtar direkt ur jorden i sin egen trädgård. Så minns jag det i alla fall.

Eva brukar beställa hönsgödsel.

Bara att kratta ner hönsgödseln.

Efter lite konsultationer hos min radioamatörkompis i Hörby, Enock, som har stort intresse för trädgård, så satte jag igång. Först vände jag jorden med en grep och skapade ett litet land om några kvadratmeter. Enligt Enock skulle jag nu strö ut cirka tre liter hönsgödsel i landet och kratta ner det i jorden.
När det gällde sättpotatis, så pratade sig Enock varm för en sort som heter Rocket, som ska vara en tidig sort och som ska vara väldigt fast och god. Var får man då tag i sådant? Enock hade köpt sina på Lantmännen i Hörby, men någon sådan butik har vi inte i Lödde.

Är groddarna tillräckligt stora?

Jag gick in till min Mac och googlade på Rocket sättpotatis och det visade sig att sådana gick att införskaffa hos Blomsterlandet nere på Center Sydområdet. De såldes i påsar om tre kilo och kostade 60 spänn påsen.Nu är det ju inte precis för ekonomins skull jag sätter potatis utan mer för att det kan vara kul att se om det blir något överhuvudtaget.
Jag fick ringa Enock några gånger, bland annat undrade jag om potatisen skulle ligga till sig, ljust och varmt, som han på Blomsterlandet hade sagt innan jag satte dem. Om det fanns någorlunda groddar tyckte Enock att jag kunde lägga i dem direkt. Nästa gång jag ringde så fick han berätta hur tätt jag skulle sätta dem. Han föreslog 45 cm mellan raderna och 30 cm mellan varje potatis i raden.

Ser ganska proffsigt ut, tycker jag.

Nu visste jag allt jag behövde veta och satte igång med att "plantera". Jag lyckades fixa fem rader med åtta potatisar i varje rad, alltså totalt fyrtio stycken. Det tog en dryg timme att gräva, sätta och räfsa vilket resulterade i att jag blev trött i ryggen. Men, nu kommer jag att gå ut varje dag och se om det har hänt något. Sedan finns det något som heter kupa också, men det får jag fråga Enock vidare om när det blir aktuellt.

Så, nu är det bara att vänta och låta vädret och hönsgödseln göra sitt!

Ut i naturen

Fint Morganväder igen - 2014-04-20
Med väskan packad med nyinköpta frallor och några wienerbröd med choklad ovanpå drog Eva och jag iväg vid tolvtiden. Precis som vanligt visste vi inte vart vi skulle åka, men vi tog vägen nere vid havet, förbi Barsebäcks golfbana och kom fram till korsningen i Häljarp. Höger eller vänster? Det blev höger för vidare färd genom Kvärlöv och vidare ut mot Asmundtorp. Vi passerade sedan vår tidigare golfklubb, Söderåsens GK och körde in i Billesholm med riktning Norra Vram. När vi kom till Vrams Gunnarstorps Slott svängde vi av till höger upp mot Söderåsens skogrika trakt.

Bekvämt med bord så behöver man inte filt på marken.

Här for vi runt i jakten på ett lämpligt ställe att fika på. Har kört många veteranbilsrallyn där och vet att det finns en sjö där det också finns några bord att fika vid. Hittade inte platsen, hamnade i Kvidinge, men körde vidare mot Klippan där vi hittade en avtagsväg där det stod Stenestad. Upp igen på åsen och efter någon mil på småvägar hittade vi, inte vår sjö, men ett annat ställe i skogen där det fanns bord för fika.

En stubbe det växer blommor i.

Eva kan ju aldrig sitta stilla så länge så hon begav sig ut i skogen en bit, kanske i jag på stenar, vad vet jag.
Men, som tidigare Mulleledare hittar hon alltid något som hon tycker är värt att föreviga. Hon drog också upp några vitsippor som hon tänker plantera i trädgården. Får se hur det går.

Inte konstigt att han glodde på bilen.

När vi satt där i all stillhet och njöt av tystnaden, så kom det en bil med en kille från Lund. Han gick runt om Morganen flera gånger och tittade och kom sedan bort till oss och började ställa frågor om bilen. Det visade sig att han inte var helt utan kunskap om Morgan och dess historia, så det var kul att prata med honom.
När han var färdigpratad packade vi ihop våra grejer och körde fina småvägar tillbaka till Lödde.

Har man en Morgan får man räkna med att ofta bli "antastad"!

The first outing

Idag var det dags - 2014-04-17
Egentligen tjuvstartade jag redan i onsdags och tog ut Mr Brum, vår Morgan, på en kortare tur för att kolla att bromsar och allt annat fungerade. Men redan då på kvällen bestämde jag mig för att göra en längre utflykt på torsdagen.

Använde för första gången det tillhörande sittbrunnskapellet.

Under den korta onsdagsturen körde jag utan att ha sidorutorna på. Då det blåste friskt och inte var speciellt varmt beslöt jag att montera sidorutorna inför torsdagens outing. Som vanligt hade jag ingen aning om åt vilket håll jag skulle åka. Det finns många options som Österlen, Röstånga och Söderåsen och inte minst Kullahalvön.

Så här ska en väg för Morganbilar se ut. Möjligen lite krokigare.

Precis innan jag passerade Hofterup så svängde jag upp på den mysiga, smala, asfalterade vägen mot Dösjebro. När jag kom dit så körde jag in om en sväng i byn för att se om det fanns någon aktivitet hos Kallae Borg, vilket det ofta är. Det var det inte, så färden fortsatte ut mot Asmundtorp och vidare mot Tågarp.

Vackert!

Lite innan Tågarp går det ytterligare en smal asfalterad väg till vänster som går upp på Rönneberga backar. Uppe på krönet på backarna är det en fantastisk utsikt åt alla håll. Det var bara att stanna och ta några bilder. Härifrån kan man köra på småvägar ganska länge. Små byar passeras och på något ställe låg Tomatens Hus. Upptäckte även att det mitt emot låg ett litet sommarcafé med uteservering, som faktiskt hade öppet redan. En torsdag i april!

Kontemplativ miljö.

Efter att definitivt inte ha kört den kortaste vägen, vilket inte är syftet när jag kör Morgan, kom jag efter en stund fram till hamnen i Domsten. Det är verkligen ett mysigt ställe, där du kan sitta och titta ut över hamnen och Öresund och drömma dig bort.

Verkar ha öppet alltid.

Men, att där är lugnt och fint var inte enda anledningen till att jag "råkade" hamna just där. Det finns nämligen också en kiosk, som erbjuder det mesta av havets godsaker.

Ser inte mycket ut för världen, men god var den.

Klockan var väl omkring ett på dagen och jag var riktigt hungrig. Eftersom jag alltid varit väldigt svag för "rögad ål" och det fanns erbjudande om en ålbaquette för 60 kronor, så beställde jag en sådan och en kopp kaffe. Men i den här kiosken kan du även köpa en sillamacka eller baquetter med makrill, räkmackor och en hel del annat.

Kronborgs Slott till vänster i bild.

Fin miljö för Moggen.

Så här satt jag nu i solen med mitt kaffe och min ålmacka. När jag tittade ut över Öresund slog det mig hur nära det verkar vara till Danmark när sikten är klar. I sådana här stunder känns det väldigt bra att vara fritidsforskare på heltid.

Gamla Viken är aldrig fel!

När jag nu trots allt var väldigt nära Viken, så beslöt jag att köra en sväng även dit. Här bor både min dotter med sin familj och flera av mina golfkompisar. Min dotter var säkert på sitt arbete varför jag istället styrde kosan mot golfkompisen Jörgen Kvants hus.

Skönt att slippa gräsmatta.

Till min förvåning visade det sig att det fanns folk hemma. Konstigt nog var de inte på golfbanan, som ligger på andra sidan vägen och där de är medlemmar. Här blev jag trakterad med både kaffe och kaka i deras trevliga lilla trädgård där vi satt och diskuterade vår förestående golfresa till Skottland.
Klockan hade nu blivit halv fyra och jag ville gärna hinna hem till klockan fem. Då börjar nämligen ett av mina favoritprogram på Discovery Channel. Det heter Fast & Loud och handlar om en firma, Gas Monky,  i Dallas i Texas, som köper, renoverar, modifierar och säljer bilar av alla de slag. Mycket kul program. Jag drog därför iväg, återigen på småvägar, mot Löddeköpinge efter en väldigt trevlig samvaro med Mr Brum.

Nästa gång får det bli Österlen!

Inte bara lek

Sysslor hemmavid - 2014-04-14/17
"Du får inte bara tänka på att ha roligt", sade ofta min mor till mig. Det var säkert hennes uppfostran i den Lutheranska andan som lett till denna inställning. Min egen privata uppfattning är däremot att inte tänka så mycket på det som är tråkigt.
Att jag däremot ibland måste ta itu med saker som kanske inte är så där jättekul, vilket väl var vad min mor menade, är bara att acceptera. Med denna inställning har jag därför ägnat några timmar, vissa dagar, åt att göra smärre insatser i trädgård och på hus.

Grenar i väntan på bearbetning.

Med bestämda streg, energifylld efter morgonens gymbesök, gick jag därför en dag ut i trädgården och tittade mig omkring. Snabbt hittade jag en hög med grenar bakom garaget. Dessa klippte Eva av från det lilla träd vi hade i trädgården, men som föll under stormen Sven.

Det här gillar Eva.

Med en dåres envishet tog jag gren för gren och klippte i mindre bitar, med hjälp av sekatörer i två storlekar. Nu är det på det viset att vi är innehavare av en öppen spis. Allt lämpligt och ofärgat som vi kan använda som tändved, vill Eva därför att vi ska ta vara på.
Naturligtvis följer jag hennes anvisningar och sparar alla de tjockare delarna på grenarna. Mina ansträngningar resulterade i två nästan fulla ICA-kassar, som nu ska stå i vägen i garaget och torka under minst ett år.

Mycket mer än det ser ut.

När jag blev klar med alla grenarna så genererades ytterligare arbete. Under och bakom grenarna fanns alla de löv som jag tydligen inte hittat under mina tidigare operationer. Som jag berättat tidigare så har jag emellertid nu en alldeles splitter ny lövräfsa i förrådet och med den så klarade jag av även detta lilla jobb väldigt snabbt.

Ser ju inget vidare ut.

En annan sak som jag irriterat mig på varje gång jag perkerat bilen på garageuppfarten, är gavelväggen på huset. Den vetter mot norr och är därför väldigt attraktiv för grönalger.

Inte torrt ännu, men det blir nog bra.

Min tanke var att släpa ut högtryckstvätten och göra processen kort med alla alger. Risken är bara att både alger och puts följer med om trycket blir för högt. Min kloka hustru Eva tyckte däremot att jag istället kunde prova med en kraftig grönsåpeblandning som jag kunde använda för att tvätta av väggen med en svamp. Så fick det bli och även om det blev betydligt jobbigare för mig, fick göra om processen tre gånger, så blev resultatet rätt så bra.

Inte hur lätt som helst.

Som om inte detta räckte, så kom en granne in och påpekade att en takpanna hade lossnat och kasat ner längs med vindskivan. Det var bara att hämta setgen, klättra upp och sedan föra upp varannan takpanna för att använda reglarna som stege och kunna komma ända högst upp till nocken. Pannan blev återplacerad med resultatet att jag hade ont i mina främre lårmuskler i flera dagar.
Och, jag som går på gym!

Efter några dagar med lite sysselsättning, som kanske inte är så rolig, känns det faktiskt ganska skönt när man är klar.

Och, mor tittar nog med stolthet ner på sin son från sin himmel!

Allt klart i Morganen

Äntligen! 2014-04-04
Det tog tre månader, men så kom äntligen min steering column cowl tillbaka från Melvyn Rutter i fredags. Och, det var verkligen på tiden, då den har varit det enda som gjort att vår Morgan inte varit ute och rört på sig trots att vi hade vårväder för en vecka sedan.

Ser ju prydlig ut.

Nu skulle den monteras. De undre skruvarna gick förvånansvärt lätt att få i, trots att jag inte kunde se någonting var skruvhålen fanns. Så skulle jag då sätta på överdelen, som egentligen bara ska tryckas på eftersom det är fyra små clips som ska i varandra och låsa hela cowlen. Jag trodde detta skulle vara den enklare biten, men si så var det inte. Efter lite pyssel fick jag de bakre clipsen att låsa sig, men inte de främre.
Det är nog omöjligt att få dem att fästa tänkte jag. Det såg trots allt hyfsat ut och allt satt någorlunda fast. Jag fortsatte därför att sätta på rattbossen och spände den på splinsen på rattstången. Sedan gick jag in från garaget. Halvt missnöjd!
Men så idag söndag tänkte jag, nej min själ, det ska göras ordentligt. Jag kom också på att jag hade glömt att spänna en skruv som fixerar den nye "uniten" med blinker- och ljusspakarna. Alltså, av med alltihop igen!
Nu kunde jag inte få av rattbossen igen och var tvungen att åka till min bilkompis Heine och låna en lämplig avdragare. När jag fått loss allt så provade jag att sätta ihop cowlen på min arbetsbänk och då fick jag fast all clipsen.

Tog underdelen först.

Det var alltså att börja från början igen när jag hade fäst skruven till ovan nämnda unit. Alltid ett pyssel att få de tre skruvarna på underdelen av cowlen att hitta rätt. Jag fäste dem först lite löst för att få lite spelrum.

Nu blev det bra!

Nu var det spännande att se om jag skulle få överdelen att "knäppa till" ordentligt. Och, till min förvåning, så lyckades jag nu att få alla fyra clipsen att klicka till.

Hoppas Ola accepterar skicket!

Nöjd som fan, och när nu ändå rattbossen var avtagen, så polerade jag upp den lite. Inte minst för att Ola, en Morgankompis, klagat på att den inte var blank nog (han gillar mycket krom och rostfritt).

Nu var den oxo på plats.

Nu tänkte jag att det fick räcka för idag, jag hade trots allt fått rätt på det jag ville ha gjort. Men jag satte dock på rattbossen och skruvade fast den i splinsen igen och passade in den i några spår på uniten så att blinkern skulle gå tillbaka av sig själv. Mycket att tänka på!

Så blev det!

Jag får vara nöjd.

Men, jag skulle ju faktiskt kunna sätta på tutknapp och ratt lite löst så att jag fick se hur det ser ut när allting är på plats. Skruva fast de nio små bultarna kring rattkransen kan jag göra imorgon efter gymet. Då brukar jag ha mycket energi. Åtminstone någon timme eller så.
Även om lädret inte är 100% samma färg som på klädseln så tycker jag det ser bättre ut nu än det gjorde tidigare.
Imorgon blir det provkörning!

Årets första birdie...

...hoppas det inte var den sista - 2014-04-03
På DMI hade man lovat sol och nästan ingen vind, så det blev golf på agendan denna dag.
Innan golfen passade jag på att åka till minneslunden på Krematoriet. Min salig far skulle fyllt 93 år idag, något jag tyckte var värt att uppmärksamma.

Redan på parkeringen verkade han vara hoppfull.

Dagens medspelare var Jörgen Kvant och som vanligt började vi lite försiktigt med att äta lunch. Vi hade starttid på Vasatorps TC kl 1220 och fick gå ensamma denna dag. Jörgen var förmodligen revanschsugen då jag spöade honom rejält veckan innan. Eftersom han förödmjukade mig förrförragången vi spelade så var det ju egentligen hans tur att vinna idag. Om det skulle vara rättvist vill säga. Men nu är golf definitivt inte ett rättvist spel alla gånger. Tur och otur kan växla från en dag till en annan, även om Göran Zackrisson påstår att otur inte finns. Det märks att han aldrig spelat med mig, då hade han visst bättre.
Vi gjorde båda en dubbel på första hålet. Redan på andra hålet, ett korthål över vatten, började jag dra ifrån, då jag gjorde par och Jörgen fick en trist femma. På trean, ett par fem, blev han riktigt knäckt när jag satte en fyrametersputt för birdie. Även på fyran, ett rätt långt par tre, satte jag upp bollen på green. Tyvärr hamnade utslaget 20 meter förbi flaggan, så en treputt var bara att acceptera. Men, så kom vi till femman, som är ett kort par fyra, men med vatten både på utslaget och vid inspelet. Detta hål är ett av mina två hathål på TC och här skulle förtrollningen också brytas. Vi gick båda poänglösa därifrån med var sin åtta i protokollet.
När vi slog ut på sjätte hålet, ett par fem, så fick vi efter utslaget leta efter Jörgens boll. Vi såg då att den där ensamme killen, som varit efter oss hela tiden, stod på tee färdig att slå ut. Vi vinkade naturligtvis igenom honom och noterade att han slog en lååång spikrak drive, förbi oss, ut på fairway. Vi väntade på att han skulle slå sitt andraslag. Det gjorde han också, direkt in på green. Jag gick fram och berömde hans fina slag. Jag fick ett artigt tack tillbaka. Inte av någon ung kille utan av en ung, söt, späd tjej! Och hon slog inte ut från damtee utan från samma tee som vi gjorde. När vi konstaterat detta Jörgen och jag, så måste jag säga att vi kände oss lite ynkliga.

Vet inte om bollarna syns, men här låg Jörgen för birdie och jag för par, men vi tvåputtade båda.

Vi förträngde detta så snabbt vi kunde och när vi kom fram till åttan, mitt andra hathål, så lyckades vi faktiskt över förväntan. För min del blev jag glad över att inte hamna i vattnet och för Jörgens del en fin drive långt fram i fairway.
Efter de första nio hade vi båda 15 poäng, 18 puttar och 50 slag, ganska märkligt!
Genom att jag fick en poäng på 10:an och sedan gjorde par på 11:an, så tog jag ett litet grepp om matchen.

Jörgen bränner ytterligare en putt.

Men Jörgen kom tillbaka och låg hela tiden hack i häl på mig. På 15:e, där vi båda har dubbelslag (jag vet, det är skämmigt) lyckades jag få tre poäng och Jörgen bara två. I den stunden kände jag mig ganska säker på att ta hem det. Men då jag blev lös på nästa hål och Jörgen gjorde bogey, så blev jag osäker igen.
Och, när han sedan gjorde par på 17:e och jag bara fick en poäng, trodde jag det var kört.

Elegant genomgång av Jörgen på 18:e!

Nu gällde det för mig att göra bra ifrån mig på sista hålet. Driven blev ganska lång och andraslaget slog jag till en halvmeter, inte från pinnen men från green. Flaggan stod nere i hålan så jag var nästan säker på att jag skulle kunna göra par från där jag låg. Men putten, som hade fin linje stannade i nerförbacke vilket resulterade i en femma och två poäng. Detsamma fick Jörgen.
Nu blev det spännande att, vid intagandet av den obligatoriska fikan, räkna våra scorer. Jag vann med mina 30 poäng en poäng före Jörrgen. Med fyra treputtar lyckades jag inte komma på ett tvåsiffrigt resultat utan hamnade på 100 slag jämnt, med Jörgen ett slag sämre.

Även om vi blev lite knäckta av den där unga tjejen på sjätte hålet, så hade vi ytterligare en kul dag på golfbanan. Så visst är golf kul ibland.
Speciellt när man gör en birdie!

Lite småjobb efter stormen Sven

Alla antenner uppe igen - 2012-04-01
Det är visserligen drygt tre månader sedan stormen Sven slog till här i Skåne, men då intresset för radiokörande varit lite lågt samt inväntandet av ytterligare vårstormar, så har jag inte gjort något åt min mast och mina trådantenner. Men, nu hade jag en dag ledigt, varken golf eller Morgankörande fanns på agendan, så det var bara att sätta igång.

Inte vackert!

Under tre månader har jag tittat irriterat på ett av maströren på min södra gavel, som hängt snett. Detta maströr har jag använt för min L-antenn för 160M samt för min dipol för 40M. Det undre rörfästet hade lossnat från väggen vilket jag var tvungen att åtgärda.

Snyggt och prydligt igen!

Det var bara att ta stegen och klättra upp på grannens garagetak och sedan lyfta upp stegen dit för att kunna nå fästet. Det är fäst med så kallad fransk skruv, som var lätta att skruva av. Nya mindre hål borrades lite längre ner, vilket gjorde det lättare att skruva fast skruvarna igen. Det var ju kvickt gjort.

På rätt höjd igen.

Nästa steg i återställandet var att hissa upp mitt Versatower till full höjd. Ganska jobbigt, men jag fick dock vila med jämna mellanrum för att få bort min sloper för 80 M från alla trädgrenar den hade trasslat in sig i. När masten var upphissad var också alla antennlinor sträckta och fina och hängde inte och slängde i träd och buskar. Det tyckte nog Eva var skönt att se, när hon kom hem.

Redo för nya QSO.n.

Nu när allt är tillbaka till det normala så kanske det blir lite mer radiokörande än det varit sista tiden. Men, det är vår, golfsäsong och många tillfällen att lufta Morganen, så man vet aldrig.
Jag har dock riggen igång varje dag och lyssnar någon timme eller så.
Tröttna på amatörradio kommer jag aldrig att göra!