Min golf går på kryckor - 2015-07-25
Under hela våren har jag känt mig väldigt osäker på golfbanan. När jag gått några hål och allt funkat ganska bra, så kan jag spela flera hål i rad där jag endast lyckas slå sockets, toppar och duffar. Sådant tär både på tålamod, motivation och inte minst på det lilla självförtroende som kanske ändå finns där ibland någonstans.
Att ta lektioner är något jag alltid varit dålig på. Visst har det hänt, när precis allt sett hopplöst ut, att som ett sista halmstrå försöka få goda råd från en tränare. I den situationen befinner jag mig nu.
Som guldmedlem på Vasatorp GK har jag förmånen att kunna utnyttja någon av klubbens pros vid två tillfällen. Jag bokade därför in mig hos Therese Larsson, som fått goda vitsord av de medlemmar på klubben som tagit lektioner av henne.
Enligt henne var det i och för sig inga större fel på min uppställning eller swing, men några detaljer påpekade hon. Hon spelade också in swingen och drog en hel del linjer längs armar, ben och klubba i min uppställning, som hon sedan skickade till mig som mail. Den brukar jag titta på och på så sätt försöka memorera vad hon försökte få mig att åstadkomma.
Det fungerade också ganska bra de följande ronderna jag spelade. Mina drivar, som jag tidigare hade tryckt ut till vänster, som en quickhook, gick nu mycket rakare. Eva, som också tagit lektioner av Therese, och jag åkte också upp till klubben några gånger enbart för att träna, vilket jag i och för sig tycker är ganska tråkigt. I mitt guldmedlemskap ingår 2000 bollar på rangen, som jag förmodligen inte kommer hinna utnyttja.
Men så helt plötsligt återkommer jag igen till det gamla, trycker ut många slag till vänster, med förödande konsekvenser, inte minst på tredje hålet på Classic.
Drivingrangen har aldrig varit ett favoritställe för mig. Att stå och slå boll efter boll och ha fokus hela tiden är svårt. Utöver det så blir jag ofta trött i ryggen redan efter ett dussin bollar. Men, skam den som ger sig. Jag har nu bestämt att åka upp till vår lokala drivingrange här i Lödde, helst en gång om dagen. Intill finns också Björkenäs GK, som har en tolvhålsbana med huvudsakligen par trehål men också några par fyror.
Egentligen är det bara ren slöhet att inte åka upp och träna här några dagar i veckan. Är det dåligt väder så går det att stå under tak. Men, när jag väl fått ändan ur vagnen och åkt hit så kan det ibland kännas ganska kul.
Utöver drivingrangen så finns det också en bunker och en övningsgreen för träning av kortare inspel och puttning.
Ett litet träningspass här behöver inte ta mer än en halv timme, så några ursäkter för att jag inte hinner, finns inte.
Om jag är riktigt fokuserad, så har det faktiskt kunnat gå över förväntan här på rangen. Men, trots det så tar det i regel minst tre hål på banan innan jag har hittat rätt feeling i kroppen och börja känna confidence i min swing. Det största problemet finns nog mellan öronen, så kanske mental träning eller en brain operation är kanske det enda som kan hjälpa.
Jag är dock inte ensam, då jag vet fler som känner som jag!
Under hela våren har jag känt mig väldigt osäker på golfbanan. När jag gått några hål och allt funkat ganska bra, så kan jag spela flera hål i rad där jag endast lyckas slå sockets, toppar och duffar. Sådant tär både på tålamod, motivation och inte minst på det lilla självförtroende som kanske ändå finns där ibland någonstans.
Att ta lektioner är något jag alltid varit dålig på. Visst har det hänt, när precis allt sett hopplöst ut, att som ett sista halmstrå försöka få goda råd från en tränare. I den situationen befinner jag mig nu.
Som guldmedlem på Vasatorp GK har jag förmånen att kunna utnyttja någon av klubbens pros vid två tillfällen. Jag bokade därför in mig hos Therese Larsson, som fått goda vitsord av de medlemmar på klubben som tagit lektioner av henne.
Enligt henne var det i och för sig inga större fel på min uppställning eller swing, men några detaljer påpekade hon. Hon spelade också in swingen och drog en hel del linjer längs armar, ben och klubba i min uppställning, som hon sedan skickade till mig som mail. Den brukar jag titta på och på så sätt försöka memorera vad hon försökte få mig att åstadkomma.
Det fungerade också ganska bra de följande ronderna jag spelade. Mina drivar, som jag tidigare hade tryckt ut till vänster, som en quickhook, gick nu mycket rakare. Eva, som också tagit lektioner av Therese, och jag åkte också upp till klubben några gånger enbart för att träna, vilket jag i och för sig tycker är ganska tråkigt. I mitt guldmedlemskap ingår 2000 bollar på rangen, som jag förmodligen inte kommer hinna utnyttja.
Men så helt plötsligt återkommer jag igen till det gamla, trycker ut många slag till vänster, med förödande konsekvenser, inte minst på tredje hålet på Classic.
Vi kör hit på fem minuter. |
Tior är inte så lätta att få tag på nuförtiden. |
Lugnt och skönt och ingen trängsel. |
Till och med en liten damm finns det. |
Ett litet träningspass här behöver inte ta mer än en halv timme, så några ursäkter för att jag inte hinner, finns inte.
Om jag är riktigt fokuserad, så har det faktiskt kunnat gå över förväntan här på rangen. Men, trots det så tar det i regel minst tre hål på banan innan jag har hittat rätt feeling i kroppen och börja känna confidence i min swing. Det största problemet finns nog mellan öronen, så kanske mental träning eller en brain operation är kanske det enda som kan hjälpa.
Jag är dock inte ensam, då jag vet fler som känner som jag!