Akutbesök hos English Car Care

Det rök under instrumentpanelen - 2015-07-01
På onsdagen, samma vecka som Svenskt Sportvagnsmöte på Knutstorp, körde jag och Mr Brum och hälsade på några gamla kompisar. Det var en fin dag och på båda ställena serverades jag kaffe.
När jag kom hem och backade in bilen i garaget tyckte jag det luktade konstigt och upptäckte då att det kom rök från undersidan av instrumentpanelen. Detta var en traumatisk upplevelse!

Vad skulle jag göra nu? Med min humanistiska bakgrund är naturligtvis allt som handlar om det elektriska fullkomligt obegripligt för mig. Jag ringde till Ola, han som hjälpte mig att montera den nya instrumentpanelen, men han var i sommarstugan och kunde inte komma. Trist, på lördagen hade jag bestämt, med flera andra, att åka till Knutstorp i vår Morgan.

Nu var goda råd dyra. Jag tog bruksbilen och körde ner till Steve och hans grabbar på English Car Care här i Lödde. När jag berättade vad som hänt så fick jag veta att de hade massor med bilar i verkstaden för tillfället och därför hade dåligt med tid att ägna sig åt mina problem. Men när han såg min ledsna min så lovade han att ta en snabb titt på bilen på fredag morgon.
Fredagarna är en av de dagar jag går på gymet, men Morganen var nu självklart prio ett. Att ha ett helt fullgott skäl att utebli från gymet kändes faktiskt ganska skönt även om jag visste att mina gymkompisar skulle påstå att jag bara kom med undanflykter. Jag är ju själv inte sen att fråga om någon kommer och gästspelar, om de varit frånvarande några gånger.

Att köra ner bilen till Steve visste jag inte om jag vågade. En bilbrand ville jag inte vara med om. Vid ett snack med en granne på torsdagen fick jag löfte om att han skulle hjälpa mig att bogsera ner bilen, om det behövdes.

Kom fram utan missöden.

Men, att försöka duger och skulle det börja ryka igen så fick jag i så fall stanna och bli bogserad resten av vägen. Med grannen i följebil körde jag helt problemfritt den korta sträckan ner till English Car Care.

Ganska obekväm arbetsställning.

ECC är sedan ett år tillbaka ackrediterad serviceverkstad för Morganbilar och har därför tillgång till all nödvändig dokumentation för märket. Men, när Steve pluggade i kontakten för att diagnostisera bilen, så visade det sig att han hade uppgifter för alla Morgans modeller, utom för Roadster.
Steve började kolla sladdar, reläer och andra elektriska komponenter under instrumentbrädan och mumlade något om att felet kunde bero på något fel jag och Ola gjort när vi kopplade in instrumentpanelen. Men, det var för mer än ett år sedan och några problem med det elektriska har jag inte haft sedan dess.

En lite mindre släkting till Mr Brum hade något fel på en av de två cylindrarna.

Med tanke på att de hade massor att göra så trodde jag att Steve bara skulle göra en snabb koll för att sedan be mig återkomma nästa vecka. Men, han gick in för det med liv och lust och jag lät honom naturligtvis hållas.
Mats, grannen min, och jag satt ute i solen och diskuterade existentiella frågor under en timme. Sedan gick vi på sight-seeing i Steves verkstad och tittade på bilar.

En tuff och ovanlig liten engelsman.

Nog inte många som kunnat svara rätt på detta märke.

Det är alltid lika kul att gå och titta här. För det första är alla bilar engelska och för det andra så är det nästan aldrig samma bilar i verkstaden som det var vid förra besöket.

Visst är det pampigt.

Min granne är i och för sig också intresserad av bilar, men har en fäbless för tyska märken. OK, jag kör själv Audi till vardags, men trivs nog allra bäst i vår Morgan. Vid rundvandringen i garaget kunde vi inte undvika den Rolls från 30-talet som ägdes av en känd affärsman från Malmö. Tänk när dessa stora skepp framfördes av privatchaufför på Londons gator. Vilka tider det var!

Nu hade Steve bökat med bilen i två timmar. Han tyckte att det var bättre att vi åkte hem för att istället återkomma innan stängningsdags. Än så länge hade inte hittat roten till det onda.
På vägen hem åkte Mats och jag en liten extrarunda i Löddeköpinges utkanter för att jag skulle få ta del av alla de finesser som fanns i hans senaste jaktbil, en Jeep med sexliters V8-motor.

Hur hade det gått?

När klockan närmade sig fem på eftermiddagen hade grannen Mats, än en gång, godheten att forsla mig i sin stora Jeep ner till Steve. Vår Morgan fanns nu inne i verkstaden och jag hade ingen aning om huruvida den skulle behöva vara där länge eller ej.

Lite överblivet som orsakat eller drabbats av problemen.

När Steve kom fram till oss log han och såg nöjd ut. Om det berodde på att de hade löst problemet eller om han nu skulle kunna skicka mig en fet faktura, vet jag inte. Kanske både och eftersom jag fick veta att Steve och hans mannar fått slå sina kloka huvuden ihop innan de, med gemensamma ansträngningar, efter sex timmar hade kunnat åtgärda alla fel som fanns under instrumentpanelen.
Och, det var inte få fel. De hade hittat brända kabelskor och en smält säkringshållare, reparerat dåliga anslutningar och kablar samt monterat en del nya komponenter bakom instrumentpanelen.

Sådana här fel klarar de flesta av oss inte av att åtgärda själv så egentligen är jag lyckligt lottad att English Car Care finns på nära håll här i Lödde. Nu fungerade allt som det skulle och jag kunde tryggt åka till Knutstorp på lördagen tillsammans med ett gäng andra från Morganklubben.

Ett lyckligt slut på något som kunde ha slutat mycket värre!