Gamla hus måste underhållas

Lite då och lite då - 2015-10-23
Den hade legat där drygt trettio år, mattan i trappan till övervåningen. Jag hade påtalat detta för min hustru Eva vid ett antal tillfällen, i syfte att vi skulle komma överens om att vidta åtgärder. Men, som så ofta har vi haft lite olika uppfattningar om vilka åtgärder som vore lämpliga att göra. Eva kom med den goda idén att vi (dvs jag) skulle riva bort mattan och att vi (dvs jag) sedan skulle slipa bort allt gammalt lim, så att trappan blev helt ren. Därefter skulle vi antingen kunna fernissa alternativt måla trappan och DÅ skulle den se ut som ny.

Att jag skulle tillbringa en hel höst med att slippa trappstegen fanns definitivt inte på min karta, varför det under flera år har varit någon form av ställningskrig mellan Eva och mig. Men, så för några månader sedan så kom det åter hantverkare till en av grannarna. På hantverkarbilen stod det "Formtrappan" och jag blev självklart intresserad. Två dagar senare hade de gjort sitt jobb och grannan bjöd stolt in Eva och mig på visning. Jag behövde inte säga så mycket själv, både grannen och hans hustru "sålde in" trappan med hull och hår på Eva.

Bara att t bort mattan verkade vara jobbigt. Tänk då att också slipa bort limmet.

Med koncensus i beslutsfrågan så var det bara att beställa tid för åtgärdande av vår egen trappa.
Så för någon vecka sedan dök två personer, som visade sig vara far och son, upp för att förvandla vår trappa, med sin sunkiga gamla nålfiltmatta, till något vi nu inte behöver skämmas för.

Sättstegen kläddes in med färdiga skivor.

Det var ganska jobbigt att bara få bort mattan, som tydligen var klistrad med ett lim som skulle hålla i en livstid. Och, Bosse, som pappan hette, förklarade också för mig och inte minst för Eva, att om vi skulle slipa bort lim från alla stegen så skulle det ta evigheters evigheter, något jag redan visste.

Här kan jag spilla mitt kaffe, som jag i så fall lätt kan torka upp. 

Bosse och hans son arbetade idogt och efter två dagar var jobbet klart. Då hade de limmat på nya steg av ekparkett och samtidigt bytt ut vårt gamla trappräcke i, naturligtvis, matchande ek där också.

När man, som vi, bott i ett hus under fyrtio år, så finns det alltid något som behöver åtgärdas. För fyra år sedan bytte vi kök, några år senare renoverades toaletten (nästan lika dyrt som köket - konstigt!) och nu är trappan åtgärdad. Nästa steg i husunderhållet blir när de gör vårt yttertak lika fint som grannens.

Men man måste pausa mellan varven, allting kostar!

Sista höstturen i vår Morgan?

Det gäller att passa på när himlen är blå - 2015-10-11
Eftersom Eva fått sitt golfbegär tillgodosett redan på lördagen, så var det fritt fram för mig att föreslå en tur, med the top down, i vår Morgan under söndagen.

Man kan riktigt se hur gärna han vill komma ut.

Visserligen var Mr Brum nytvättad och redo för hösten och vinterns ompysslande i garaget, men med klart och kyligt väder förelåg ingen större risk för att insekter och annat skulle göra att jag behövde tvätta ytterligare en gång.
I vanlig ordning inledde vi vår planlösa färd med att köra längs med havet, förbi Barsebäcks Golf-klubb och vidare mot Häljarp. I T-korsningen i byn valde Eva vänster (hon fick ensam bestämma rutten idag) och därefter direkt till höger mot Asmundtorp. Här brukar vi normalt köra upp på Rönneberga backar, men idag fortsatte vi förbi Råga Hörstad och körde mot Säby.
Vi kom snart fram till gamla vägen mellan Landskrona och Helsingborg. Där var trafiken lite intensivare så vi fick gasa på lite tills vi kom fram till Glumslöv.

På Glumslövs backar är utsikten fin.

Vägen ner mot Ålabodarna.

Precis i början på samhället går det en väg ner till vänster när man kört en bit på denna så går det en smal fin väg ner till det gamla pittoreska fiskesamhället Ålabodarna. Här hade vi inte varit på många år och beslöt därför att köra ner och titta.

Fin vy.

En så fin höstsöndag som det var idag så fanns det många som promenerade längs bygatan eller satt på bänkarna nere vid hamnen. Jag trodde kanske att vi skulle kunna parkera någonstans, men det var fullt på alla de plättar där det fanns plats för bilar.

Inte en alltför vanlig bil.

I hamnen var det också fullt på parkeringen och många höll på att fixa med sina båtar inför upptagningen av dem på land. När vi passerade hamnen så upptäckte jag en relativt ovanlig bil på parkeringsplatsen, en Citroen (Padda) kombi.

Vi parkerade för att kolla om det fanns fikamöjlighet...

...och det fanns det.

Vi fortsatte genom byn och uppför den långa backen mot Glumslöv igen. På andra sidan motorvägen ligger Glumslöv Golf. Vi ser bananan varje gång vi kör upp till Vasatorp, men har aldrig gjort något besök där. Här finns det en artonhåls korthålsbana och en niohåls fullängdsbana, där vem som helst får spela, utan att vara med i någon golfklubb. I det lilla klubbhuset fanns en trevlig dam som erbjöd både kaffe och hembakta kanelsnäckor och toscakakor. Det serverades också varm mat av olika slag.

Nu kör vi hem!

Vi gick en sväng för att titta lite närmare på banan, men efter en stund tyckte Eva att det började bli kallt och ansåg att vi kanske borde åka tillbaka hem. Och som en förstående make gjorde jag henne naturligtvis till viljes.

Kanske ingen långtur, men bättre än inget!

Linksgolf i Viken

Idag var banan försvarslös - 2015-10-03
Zacke har någon gång sagt att Helsingborg GK:s bana i Viken är landets bästa niohålare. Nu är ju han mer eller mindre fundamentalist när det gäller golf och anser därför att golfspel på linksbanor är det närmaste himlen man kan komma.
Precis som Göran Z gillar jag också linksbanor, inte minst då det sällan eller aldrig förekommer några vattenhinder. En annan sak vi, med vår anglofilistiska inställning, har gemensamt Zacke och jag är engelska sportbilar då jag vet att han är stolt ägare till en Austin Healey.
Även till vardags lär han köra engelskt men då i en mer ombonad Jaguar S-Type.

Fridfullt.

Nog om det, Eva hade pratat länge om att hon ville spela Viken igen, så utan att behöva övertala mig gick jag gärna med på detta. I och för sig var vädret också helt perfekt för en runda i vår Morgan, då det var kav lugnt, solsken och runt femton grader varmt, men idag fick Eva bestämma.

Vi åkte hemifrån lite före lunch, då vi räknade med att de som spelar förmiddagsgolf i stort sett var färdiga med sin rond när vi kom fram. Och, mycket riktig så fanns det parkeringsplats längs med muren alldeles intill det lilla klubbhuset.

Eva på väg mot första tee med det gamla klubbhuset i bakgrunden.

Banan är förvisso inte lång, bara 4542 meter, men med bunkrar på alla de nio hålen i kombination med att ruffarna utgörs av ljung, så är den inte helt lätt ändå. Nu var det i princip vindstilla idag och skillnaden att spela här när det blåser är väldigt stor. Precis som på St Andrews i Skottland.

Från utslagsplatsen på första hålet.

De första fyra hålen kan vara lite röriga att spela eftersom man på ettan möter folk som spelar fyran samtidigt som fairway delas av båda hålen.
På ettan började vi bra både Eva och jag och gick från green med var sitt par. Kul med en bra start, något jag inte varit van vid på hela säsongen, som varit en stor besvikelse för mig resultatmässigt.
Nu fortsatte det emellertid att gå bra och efter nio hål hade jag gjort fyra par och trots ett löst hål skrapat ihop 19 poäng. När första halvan var avklarad satt vi på klubbhusets veranda och fikade. Där satt också två andra par, det ena från Barsebäck och det andra från Falsterbo. Ingen hade spelat Viken tidigare och alla tyckte banan var helt underbar.

Vid fikat betraktade vi Svinbådans Fyr.

Fyrbollen vi hade haft före oss de först nio erbjöd oss att gå ut före dem på sista halvan. Det flyter alltid lite bättre när man slipper vänta och även sista nio inleddes med ett par. Eva hade väl inte riktigt samma flyt som jag hade och blev besviken när ett fint utslag hamnade i någon håla på fairway. Men det är ju sådant som händer i golf.

Gul tee på det sjunde hålet Till höger syns fairway på sexan.

Sedan några veckor tillbaka har jag slutat att använda min driver. Vi kommer inte riktigt överens. Istället slår jag ut med en spoon, som egentligen är en träfemma enligt han som gjort den. När varje utslag hamnade på fairway tänkte jag att det här inte kunde fortgå hela tiden.

Åttonde hålet, 97 meter. Idag wedge eller nia, men i hård motvind helt andra klubbor.

Men det gjorde det och med tre slag över par på de sista nio, inte minst tack vare bra puttning, kom jag i mål på 79 slag brutto. Mycket berodde som sagt på min puttning, då mina 29 puttar var något mycket ovanligt och brukar istället vara 36 till 40. Med 42 p så blev det en rejäl sänkning av min hcp, från 20,4 till 18,1. Det är visserligen kul att göra åtminstone EN riktigt bra rond, vilket jag gör varje år, men denna säsongen tog det ovanligt lång tid.

En bra dag, som ökade suget efter mer golf, åtminstone tillfälligt!

Underbar dag på Vasatorps Classic Course

Håkan var sugen på bakelse - 2015-09-29
Varje gång jag spelar med Håkan så är regeln att förloraren får bjuda på kaffe och, vår specialare i restaurangen, en rulltårta med vispgrädde ovanpå.
Håkan hade bokat in mig och Jörgen Kvant på Classic Course med start 11:45 och med sin nuvarande form skulle en gratis fika till honom vara en piece of cake. Att jag har haft en usel säsong när det gäller golf är Håkan mycket medveten om. Samtidigt har han själv haft sin bästa säsong någonsin med flera sänkningar under året.

Kiosken öppen och lugnt och skönt.

Det var en fantastiskt fin höstdag med klarblå himmel, lagom temperatur och inte heller speciellt mycket folk på banan. Så, även om det skulle kosta mig en fika, tyckte jag att det skulle bli skönt att tillbringa eftermiddagen, med kompisar, på golfbanan.

Medan mina utslag från tee, med träklubborna, har haft en tendens att bli tryckta ut till vänster, nästan varje gång, så har istället Håkan lyckats med spikraka utslag hela säsongen. Men, idag hade jag beslutat mig för att låta drivern vila. Istället använde jag mig av min spoon, som egentligen är en trä-femma, och försökte samtidigt swinga i ett lugnare tempo. Det visade sig vara ett vinnande koncept och resulterade i att jag hade 82% fairwayträffar under ronden.

Det hjälpte dock inte på de två första hålen, som resulterade i en åtta och en sjua. Noll poäng efter två hål och nu skulle vi spela det tredje. Det är en kort par fyra, där man kan ligga väldigt nära green med en hyfsad drive. Här är dock en liten sjö till vänster, där jag väldigt ofta hamnar, hur jag än försöker sikta till höger. Men med en lugn swing, med min lille träklubba, hamnade bollen nu på fairway. En wedge och två puttar senare gick jag stolt därifrån med ett par.

Hål fem, en svår par femma.

Håkan och även Jörgen spelade bra och jag låg rätt långt efter redan efter fyra hål. På femte hålet har både jag och Jörgen dubbelslag, så här hade vi chans att ta igen någon poäng på Håkan. Trots ett lite duffat utslag lyckades jag få sex slag i och därmed tre poäng. Håkan fick sju, utan att jag behövde onda, så nu kändes det lite bättre för min del.
Vi fortsatte lira bra golf alla tre och när vi spelade det åttonde hålet kom dagens första höjdpunkt för min del. Trots ett utslag till höger i ruffen lyckades jag slå andraslaget upp på green till en halvmeter från hål - BIRDIE! Efter de första nio hålen hade både jag och Håkan 17 poäng medan Jörgen ledde stort på 21.

Hål 18, här skulle det avgöras.

Det var en jämn kamp hela tiden och vi var alla förvånade att hela gänget kunde spela så bra golf allihop. Det brukar alltid vara någon som tappar spelet, oftast jag, men inte idag.
Efter mitt par på det 17:e så hade jag honnören på sista hålet. Bara det anses som en stor merit i vårat gäng. Nu var det så att Håkan var tvungen att göra par för att dela med mig, under förutsättning att jag streckade hålet. Jag hade bra bollträff på utslaget, men bollen lyckades precis ta sig in i tjockruffen till höger. De båda andra slog perfekta drivar mitt i fairway. Jag lyckades hitta bollen, slå ut den på fairway och sedan slå två duffar med min hybrid. När jag sedan lade femteslaget i bunkern, så var loppet kört för mig. Håkan spelade in tredjeslaget på green, men lyckades inte göra par.
Nu skulle han vara tvungen att, väldigt förödmjukad, behöva beställa två bakelser i restaurangen, där all personal vet vad detta innebär. Det var för mig dagens andra höjdpunkt.

Han är inte glad när han måste bjuda mig på bakelse.

Vinnare blev dock Jörgen med sina 37 poäng, andraplatsen blev min på 35 poäng medan Håkan, trots väldigt bra spel, endast blev trea, eller sist, på 34 poäng.

Jörgen, lite nonchalant tillbakalutad, tycker golf är ganska enkelt.

För egen del var jag jättenöjd då jag inte varit i närheten av mitt handicap på hela året. Nu återstår att se om jag kan behålla det lite lägre tempot i swingen även nästa gång jag spelar.

Tack för bakelsen Håkan!